Skip to main content

Full text of "Öfversigt af Finska vetenskaps-societetens förhandlingar"

See other formats


ÖFVERSIGT 



AF 



FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS 



FÖRHANDLINGAR. 



XLII. 



1899 — 1900. 



HELSINGFORS 1900. 




Pris: 5 mark. 



ÖFVERSIGT 



FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS 



FÖRHANDLINGAR. 



XLII. 



1899—1900. 



HELSINGFORS, 

J. SIMELII AEFVINGAR.S BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG. 

1900. 



Jnneliall: 

Ofversigt af förliaii(llingai'iie vid Finska VetensLaps-Societetens 
saminanträden : 

Sid. 

Den 18 September 1899 I. 

„ 16 Oktober „ V. 

„ 13 November „ VII. 

„ 11 December „ VIII. 

„ 18 „ „ xni. 

„ 15 Januari 1900 

„ 19 Februari „ XIV. 

8 Mars „ XVI. 

„ 19 „ „ XVIII. 

„ 23 April „ XX. 

„ 29 „ „ XXIII. 

„ 21 Maj „ 

Vetensliapliga meddelanden: 

Bref frän J. J. Berzelius till Gustaf Magnus. Utgifna af 

Edv. Hjelt 1. 

Un probléme de calcul des probabilités, par L. Lindelöf ... 79. 

Extrait d'une lettre de M. Ch. Hermite, adressée å L. Lindelöf 88. 

Some New Species of Australian Mosses, described by V. F. 

Brotherus 91. 

Capsidae novae mediterraneae, descriptae ab O. M. Betiter . 131. 

Einige Algen aus Central-Asien, von K, E. Him 163. 

Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova vel minus cognita, 
itineribus annis 1895—1896 et 1898—1899 coUecta, de- 
scripsit John SaJilberg. 1 174. 

Heteroptera palaearctica nova et minus cognita, descripsit O. 

M. Benter. 1 209. 

Heraiptera Gymnocerata in Algeria meridionali a DD. D:r 
Kraus et D:r J. Vosseler coUecta enumeravit novasque 
species descripsit O. M. Reuter 240. 

Capsidae novae mediterraneae, descriptae- ab O. M. Reuter. . 259. 

Heteroptera palaearctica nova et minus cognita, descripsit O. 

M. Reuter. II 268. 



Sid. 

Von eiuigen Ubereinstimmimgen zwisclien dem Lateinischen 

und den Finnischen, von K. J. Hiclén. 1 282. 

De particiilaruin quarundam iisu Lucretiano. Scripsit C. J. 

Hidén 290, 

Ueber das 01im'sclie Gesetz, von A. F. Sundeli 298. 

Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska 

Centralanstalts verksamhet under aret 1899, af E. Biese 348. 

Finska Vetenskaps-Societeteus årshög^tid den 29 April 1900, 

I. Ordförandens helsningstal 362' 

II. Årsberättelse 367. 

III. Katsaus suomen kielen käytäntöön vuosisadan lopussa. 

Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p. huhti- 

kuuta 1900, pitänyt Arvid Genetz 378. 



Öfversigt af förhandlingarne vid 

Finska Vet eu skåp s-Societeteiis sammanträden. 

Den 18 September 1899. 

Ordföranden öppnade sammanträdet och yttrade dervid 
följande: 

„Då Finska Vetenskaps-Societeten i dag för första gången 
samlas i detta sitt nya hem, tillkommer mig i egenskap af dess 
n. v. ordförande äran och glädjen att helsa Societetens ledamö- 
ter välkomna här. 

Vetenskaps-Societeten har ingen rätt och knappt nog an- 
ledning att beklaga sig öfver den tid som varit. Den har i yttre 
måtto varit gynsammare stäld än andra sällskap och föreningar 
med vetenskapligt syfte. Icke förty har det inom vår krets varit 
en länge närd och kärvorden förhoppning att en dag få inflytta 
under eget tak, att disponera en lokal lämpad efter ett veten- 
skapligt samfunds särskilda behof. Det senaste årets proviso- 
rium har isynnerhet varit en tid af väntan. Denna ur bestående 
förhållanden framvuxna förhoppning se vi i dag förverkligad. 
I en tid af allmänt betryck och bekymmer har det förunnats 
oss att taga i besittning detta hus, bestämdt att vara en fristad, 
ett hem och en stödjepunkt för den fria forskningen i vårt land. 
Jag tillåter mig uttala den förhoppning att detta hus må befin- 
nas väl motsvara sitt höga ändamål och att vi alla här må 
komma att känna den trygghet och trefnad, som det varit af- 
sigten att bereda vetenskapernas idkare. 

Det må slutligen tillåtas mig uttrycka den tillfredsställelse 
vi säkert alla känna öfver att vid detta det första möte, som 
hålles i detta hus, ibland oss se Societetens ständige sekrete- 
rare, hvars upprepade initiativ och verksamma bemödanden vi 
i så väsentlig mon hafva att tacka för att denna vigtiga och 
dyrbara plan förverkhgats." 



Enligt meddelande från Kejserliga Ryska Vetenskaps-Aka- 
demien skall under innevarande höst, på tid som framdeles när- 
mare bestämmes, en meteorologisk konferens anordnas i S:t 
Petersburg, till hvilken Soeieteten jemväl uppmanades att utse 
delegerade. Med anledning häraf uppdrogs åt hrr Neovius och 
Biese att vid sagda tillfälle representera Finska Vetenskaps-So- 
cieteten. 

Till Soeieteten hade anländt en inbjudning till bivistande 
af den högtid, hvarmed The Connecticut Academy of Arts and 
Sciences i New Haven ernår fira hundrade årsdagen af sin stif- 
telse den 11 nästkommande Oktober. Till svar härå beslöts att 
till nämnda akademi aflåta en lyckönskningsadress. 

Soeieteten hade likaledes erhållit inbjudning att deltaga i 
en ornitologisk sammankomst i Sarajevo den 25 — 29 inneva- 
rande September, men såg sig ej i tillfälle att efterkomma den- 
samma. 

Anhållan om skriftbyte med Soeieteten hade framstälts af 
Äustralian Association for tlie Advancement of Science i Sydney, 
New South Wales, samt af Fhilosopliical Society i Washington, 
och blef densamma af Soeieteten bifallen. 

Soeieteten hade nyligen fått emottaga ett nådigt reskript af 
följande lydelse : 

NIKOLAI DEN ANDRE, Kejsare 
och Sjelfherskare öfver hela Ryssland, 
Tsar af Polen, Storfurste till Finland &c., 
&e., &e. 

Till Finska Vetenskaps-Societeten : 

På Ekonomiedepartementets i Wår Senat för Finland under- 
dåniga framställning om upplåtande af det för vetenskapliga före- 
ningar af statsverket uppförda hus i Helsingfors till nämnda för- 
eningars disposition samt angående särskilda anslag för ända- 
målet, vele Wi i nåder förordna: 

att ifrågavarande hus skall upplåtas till begagnande af 
Finska Vetenskaps-Societeten, Societas pro Fauna et Flora fen- 
nica. Finska Litteratursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Finska 
Fornminnesföreningen, Finska historiska samfundet, Finsk-ugriska 
Sällskapet, Svenska Litteratursällskapet i Finland och Sällskapet 
för Finlands geografi, med skyldighet för dem att i detsamma 
bereda utrymme äfven åt andra sällskap och föreningar, som 
i framtiden i och för rent vetenskapliga och litterära syftemål 
kunna i Helsingfors uppstå; 



III 

att för vården af sagda hus och af de deri inrymda säll- 
skapens gemensamma angelägenheter skall tillsättas en delegation; 

att Wår Senat eger meddela närmare föreskrifter beträf- 
fande denna delegations sammansättning; 

att delegationen skall ur allmänna medel tilldelas för af- 
lönande af bibliotekarie, som tillika är ekonom för byggnaden, 
3,000 mark, för aflönande af biträde vid biblioteket, vaktmästare 
och eldare, tiUika gårdskarl, samt för renhållning af gård och 
gata 3,000 mark, för skriftbyte, porto och expenser 2,000 mark 
äfvensom för bränsle och belysning förslagsvis 4,000 mark om 
året, räknadt från den 1 Juni 1899; 

att bibliotekarien, vaktmästaren och eldaren skola uti hu- 
set åtnjuta fri bostad med värme, samt 

att ur allmänna medel må användas ända till sjuttontusen 
(17,000) mark för anskaffande af möbel och öfrig inredning till 
nämnda hus. 

Detta varder Eder till kännedom härigenom i nåder med- 
deladt. Helsingfors den 19 Augusti 1899. 

Enligt Hans Kejserliga Majestäts eget beslut och i Dess 
Höga Namn 

Dess tillförordnade Senat för Finland. 



Det nådiga reskriptet åtföljdes af en skrifvelse från Eckle- 
siastik-Expeditionen af samma dag, hvari meddelades, bland an- 
nat, att Kejserliga Senaten beträffande sammansättningen af den 
delegation, som skall tillsättas för vården af det för de veten- 
skapliga föreningarna uppförda huset och de deri inrymda säll- 
skapens gemensamma angelägenheter, funnit godt förordna : 

att Finska Vetenskaps-Societeten eger till densamma utse 
en ledamot och en suppleant för enhvar af sina tre sektioner 
samt de öfriga sällskapen hvart för sig en ledamot och en 
suppleant ; 

att ledamöter och suppleanter utses första gången till nästa 
kalenderårs utgång och sedermera för ett kalenderår i sender, samt 

att de delegerade ega sig emellan utse ordförande äfven- 
som antaga öfriga funktionärer. 

Redan tidigare hade Kejserliga Senaten, jemlikt skrifvelse 
från Ecklesiastik-Expeditionen af den 10 Maj d. å., å de anslag, 
som komme att ställas till delegationens förfogande, beviljat ett 
förskott af 5,000 mark, att utbetalas till Vetenskaps-Societetens 
ordförande för vidtagande af nödiga åtgärder i afseende å hu- 
sets möblering m. m. 



IV 

Efter uppläsningen af dessa skrifvelser meddelade ordfö- 
randen att representanter för de vetenskapliga föreningarna un- 
der senaste April månad sammanträdt för att öfverlägga om sär- 
skilda frågor rörande husets blifvande inredning samt dervid 
inom sig utsett en komité, bestående af professor A. Donner 
såsom ordförande samt friherre J. A. Palmen, e. o. professor 
A. O. Kihlman och d:r K. R. Sievers såsom ledamöter, åt hvil- 
ken komité öfverlemnats att vidtaga alla i sådant afseende nö- 
diga åtgärder, och hade densamma numera i det närmaste slut- 
fört sitt uppdrag. 

Ordföranden hemställde härå, huruvida Societeten omedel- 
bart ville skrida till val af ledamöter och suppleanter i den ve- 
tenskaphga delegationen; men ansågs det lämpligare att upp- 
skjuta detsamma till slutet af sammanträdet. 

Sekreteraren anmälde ett af professor K. G. Leinberg in- 
lemnadt arbete: ,,Dissertationes Academicae Fennorum extra 
patriam", hvilket godkändes till införande i Bidragen. 

Till offenthggörande i Öfversigten meddelades: ,,Bref från 
J. J. Berzehus till Gustaf Magnus", utgifna af Edv. Hjelt. 

Hr Elfving anmälde att bland W. Nylanders qvarlåtenskap 
i Paris anträffats tvenne i det närmaste afslutade uppsatser, 
hvilka han, dertill bemyndigad af sterbhuset, erbjöd till infö- 
rande i Societetens Acta under titel: ,,Lichenes Ceylonenses et 
Additamentum af Lichenes Japoniae. Opus posthumum". 

Hr A. Donner meddelade till införande i Öfversigten en 
redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å ob- 
servatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1898 till Maj 1899. 

Hr Th. Homén lemnade några meddelanden om de hydro- 
grafiska expeditioner, som företagits under sommaren. Efter ex- 
peditionerna under senaste Maj månad till norra Östersjön, Bott- 
niska och Finska vikarne samt Ladoga hade den 22 — 26 Juli 
samt 1 — 5 Augusti företagits tvenne expeditioner till norra Öster- 
sjön, Ålands haf samt södra delen af Bottniska viken. De hy- 
drografiska undersökningarne verkstäldes å den förre af hr Ho- 
mén, å den senare af mag. A. H. Petander, samt de biologiska 
af studeranden A. Luther. Den 22 — 31 Augusti samt 4 — 8 
September gjordes undersökningar både i norra och södra de- 
len af Bottniska viken, hvarvid de hydrografiska observationerna 
verkställdes af mag. A. Heinrichs och studeranden G. Bengels- 
dorff, de biologiska af studeranden P. Gladd. Arbetena under 
dessa expeditioner hafva i betvdlig mon blifvit störda och för- 
dröjda af stormar. Den 19 Juli gjordes en expedition till Fin- 
ska viken af dr K. M. Levander och mag. Petander. 



Till Ladoga företogs en expedition den 19 — 26 Juli af 
studeranden Bengelsdorff och Hj. F. Borg samt den 25 — 31 Au- 
gusti af studeranden Luther. Genom sin betydhga storlek och 
sitt djup erbjuder Ladoga ett alldeles särskildt intresse för hy- 
drografisk undersökning, såsom referenten med några ord belyste. 

I Päijänne, som äfven erbjuder rätt stora djup, äro sedan 
10 Juni anordnade regelbundna, två gånger i månaden skeende 
temperaturmätningar å tvenne tvärsektioner, samt genom förmed- 
ling af dr O. Nordqvist liknande mätningar i Enare sjö, hvilka 
verkställas af forstuppsyningsmannen Wgenerberg. 

Hr E. Hjelt öfverlemnade till Societetens bibhotek sjunde 
bandet af Roscoe-Schorlemmers Lehrbuch der Chemie, innehål- 
lande ,,Chemie der sechsgliedrigen heterocyklischen Systeme von 
J. W. Briihl, in Gemeinschaft mit Edv. Hjelt und Ossian Aschan, 
Braunschweig 1899". 

Sedan de närvarande medlemmarne af de skilda sektio- 
nerna lemnats tillfälle att sig emellan rådgöra om utseende af 
ledamöter och suppleanter i den vetenskapliga delegationen för 
hvarje sektion särskildt och att i sådant afseende framställa för- 
slag till Societeten, företogs nu val med slutna sedlar och ut- 
föll detta sålunda, att till ledamöter i delegationen valdes hr 
LiNDELÖF för matematisk-fysiska, hr Kihlman för naturhistoriska 
och hr Synnerberg för historisk-filologiska sektionen samt till 
suppleanter för samma sektioner resp. hrr A. Donner, Elfving 
och O. Donner. 



Den 16 Oktober. 

Föredrogs ett till Finska Vetenskaps-Societeten aflåtet nå- 
digt bref af den 14 nästvikne September, enligt hvilket åt So- 
cietetens meteorologiska centralanstalt tilldelats ett understöd 
af 3,194 mark till bestridande af kostnaderna för inrättande af 
sex hydrografiska stationer äfvensom för arbetet vid dem ett 
årligt anslag af 3,980 mark, att utgå i fem år, räknadt från 
den 1 Januari 1900. 

Som den tid af fem år, för hvilken ett årligt anslag af 
2,500 mark beviljats Vetenskaps-Societeten för underhåll af en 
finmekanisk verkstad i Helsingfors med rättighet för dess före- 
ståndare, hvartill helst borde antagas inhemsk man, att kost- 
nadsfritt begagna de finska staten tillhöriga för en dylik anstalt 
derförinnan anskaffade maskiner och verktyg, med innevarande 
år tilländagår, hade Hans Kejserhga Majestät, enligt nådigt bref 



VI 

af den 14 nästvikne September, funnit godt att för upprätthål- 
lande af berörda mekaniska verkstad bevilja Societeten ett fort- 
farande understöd ur allmänna medel, att med 2,500 mark om 
året, under enahanda vilkor som härintills, utgå i fem år, räk- 
nad t från den 1 Januari 1900. 

Med anledning häraf uppdrogs åt matematisk-fysiska sek- 
tionen att till Societeten inkomma med förslag till besättande 
af föreståndarebefattningen vid ifrågavarande anstalt. 

A fröken Sofie Granfelts vägnar meddelade hr A. Donner 
väderleksanteckningar gjorda å Ryttylä gård åren 1866 — 1892. 
Anteckningarna öfverlemnades till meteorologiska centralanstalten. 

Hr Lemström meddelade till införande i Öfversigten en 
uppsats: ,,0n the measure of electrical air-currents by point- 
apparatus", utgörarde bearbetning af ett föredrag, som förf. ny- 
ligen hållit på franska språket vid Volta-jubileet i Como. 

Hr Sahlberg anmälde följande arbete: ,,Beiträge zur Dip- 
teren-Fauna Sibiriens. Nordv\rest-Sibirische Dipteren gesammelt 
vom Prof. John Sahlberg aus Helsingfors im Jahre 1876 und 
vom Dr E. Bergroth aus Tammerfors im Jahre 1877. Bearbei- 
tet von Th. Becker in Liegnitz". På hr Sahlbergs tillika gjorda 
framställning godkändes arbetet till införande i Acta. 

Hr O. Hjelt meddelade till publikation i Bidragen: ,, Några 
bref rörande Erik Achrelius, Finlands förste medicine professor" 

Hr Brotherus anmälde till införande i Öfversigten : ,,Some. 
new Species of Australian Mosses: described by V. F. Bro- 
therus, V". 

Hr A. Donner tillkännagaf att meteorologiska centralanstal- 
tens kassaförslag för innevarande års andra qvartal inom behö- 
rig tid till honom aflemnats. 

Enahanda förslag för årets tredje qvartal hade aflemnats 
till hr Th. Homén. 

Ordföranden anmälde att hr 0. Donner, som vid Societe- 
tens senaste sammanträde utsetts till suppleant för historisk-filo- 
logiska sektionen i delegationen för de vetenskapliga förenin- 
garna, sedermera blifvit invald till ordinarie delegerad för Finsk- 
ugriska sällskapet. 

Med anledning häraf beslöts att tillsätta en ny suppleant 
i hr O. Donners ställe och utsågs dertill hr Rein. 

Med tillkännagifvande att Societetens bibliotek numera blif- 
vit flyttadt från ständerhuset till dess lokal i de vetenskapliga 
föreningarnas hus, hemställde ordföranden huruvida icke åt So- 



VII 



cietetens vaktmästare kunde för hans dervid hafda besvär tiller- 
kännas en gratifikation af 75 mark, hvartill Societeten fann godt 
bifalla. 

Den 13 November. 

Från Nordiska Museet i Stockholm hade till Societeten in- 
gått förslag om ömsesidigt utbyte af skrifter, hvilket förslag af 
Societeten med nöje antogs. 

Sekreteraren anmälde att Matematisk-fysiska sektionen, som 
anmodats inkomma med förslag till besättande af föreståndare- 
befattningen vid den under Societens inseende stälda fmmeka- 
niska verkstaden under nästa femårsperiod, räknad från den 1 
Januari 1900, vid sammanträde den 30 nästvikne Oktober en- 
hälligt beslutit hos Societeten förorda att mekanikern Wilhelm 
Falk-Rasmussen, hvilken för närvarande förestår denna befatt- 
ning och visat sig vara för densamma fullt kompetent, fortsätt- 
ningsvis blefve dertill antagen; och blef detta förslag af Socie- 
teten godkändt. 

Sekreteraren meddelade i afseende å publikation i Socie- 
tetens Öfversigt en af honom författad uppsats : ,,Un problem e 
du calcul des probabilités". 

Till Societeten hade inlemnats särskilda räkningar å sam- 
manlagdt Fmk 281: 58 för försändning af dess skrifter till ve- 
tenskapsmän och lärda samfund i utlandet; och beslöts, på fram- 
ställning af sekreteraren att såväl dessa räkningars belopp som 
enahanda utgifter i framtiden finge påföras Societetens kassa. 

Hr Neovius uppläste en skrifvelse från meteorologiska ut- 
skottet, innehållande en relation om de hydrografiska expeditio- 
ner, hvilka utförts sedan November 1898 och för hvilka Kejser- 
liga Senaten af sina dispositionsmedel beviljat Societeten ett an- 
slag af 7,606 mark 57 penni. Under tiden från November 1898 
till och med Maj 1899 hade inalles 10 expeditioner verkstälts 
dels till norra Östersjön och Bottniska viken, dels till Finska 
viken och Ladoga. Till följd af svåra väderleksförhållanden och 
andra motigheter hade dessa expeditioner tagit en längre tid i 
anspråk och derigenom ställt sig något dyrare än beräknadt var, 
så att den i kostnadsförslaget för dem upptagna suraman öfver- 
skridits med 676 mark 90 penni. 

Emellertid hade meteorologiska utskottet, på grund af öf- 
verenskommelser, som träffats vid den under senaste Juni må- 
nad i Stockholm hållna internationella hydrografiska kongressen, 
och dervid gjorda uttalanden, ansett det vara af synnerlig vigt 



VIII 

att de hydrografiska undersökningarna blefve under detta år 
omedelbart fortsatta; och då det under sommarferien icke var 
möjligt att härom göra framställning hos Societeten samt anhålla 
om dess bemedling för utverkande af härtill nödigt anslag, hade 
utskottet sett sig tvunget att på egen risk skrida till åtgärder i 
saken. Utskottet hade sålunda sedan medlet af senaste Juni 
månad anordnat 13 expeditioner, deraf 5 till Östersjön och Bott- 
niska viken, 3 till Finska viken, 4 till Ladoga och 1 till Päi- 
jänne, samt tillika låtit verkställa regelbundna temperaturobser- 
vationer i sistnämnda äfvensom i Lojo och Enare sjöar. För 
dessa arbeten hade utskottet, enhgt till Societeten nu ingifven 
specificerad räkning, redan utgifvit 5,272 mark 33 penni; men 
dertill kom ännu 378 mark 60 penni för obetalda räkningar samt 
ytterligare 2,350 mark för det insamlade materialets bearbetning 
och för analyser af hemförda vattenprof, hvarigenom hela kostna- 
den för ifrågavarande undersökningar komme att uppgå till 8,000 
mark 93 penni; och öfverlemnade utskottet till Societetens be- 
pröfvande, huruvida Societeten ville till landets regering ingå med 
anhållan om ett anslag till motsvarande belopp, eller om utskot- 
tets medlemmar sjelfva borde vidkännas kostnaden för de hithö- 
rande arbeten, de utan Societetens hörande allaredan låtit utföra. 

Slutligen framhöll utskottet önskvärdheten af de hydrogra- 
fiska undersökningarnas fortsättande äfven under nästkommande 
år, för hvilket ändamåt ett anslag af 8,000 mark beräknades 
vara erforderligt. 

Societeten, som icke ville nu till pröfning upptaga detta 
sistnämnda förslag, beslöt efter någon diskussion hos Hans Kej- 
serliga Majestät i underdånighet hemställa om beviljande af 
Fmk 676: 90 till betäckande af den brist, som uppstått i an- 
slaget för de hydrogafiska undersökningarna under senaste vinter 
och vår, samt Fmk 8,000: 93 till bekostande af de sedan Juni 
detta år anordnade undersökningarna och deras bearbetning. 

Den 11 December. 

I anseende till sekreterarens frånvaro utsågs hr E. Hjelt 
att föra protokollet. 

I skrifvelse af den 29 November hade Ecklesiastik-Expe- 
ditionen i Kejserliga senaten anmodat Societeten att utse tvenne 
ledamöter i Arkeologiska kommissionen för nästföljande treårs- 
period, räknadt från den 1 Januari inkommande år, och åter- 
valdes härvid de nuvarande af Societeten utsedde ledamöterna af 
kommissionen, hrr Freudenthal och Schybergson. 



IX 

Från Kömglich Preussische Äkademie der Wissenschaften 
i Berlin hade anländt underrättelse derom, att akademin den 19 
och 20 Mars kommer att fira minnet af sin 200-åriga tillvaro 
samt inbjudan till Societeten att genom delegerade deltaga i 
denna jubileumsfest. Frågan om häraf föranledd åtgärd beslöt 
Societen upptaga på särskildt extra sammanträde. 

Docenten K. M. Levander, hvilken i egenskap af gäst när- 
var vid sammanträdet, gjorde ett meddelande angående under- 
sökningen af det planktonmaterial, som under de af Societeten 
föranstaltade hydrografiska expeditionerna insamlats och konser- 
verats, och hade föredragaren tills vidare undersökt de prof, 
hvilka tagits under expeditionerna den 8 Okt. och 6 Dec. 1898 
till Finska viken samt i början af samma år till Ålands haf och 
norra delen af Östersjön. Angående de vunna resultaten med- 
delade föredragaren följande: 

,,I Finska vikens Oktoberplankton bestod hufvudmassan af 
alger, bland hvilka den i Finska viken så allmänna blåalgen, 
Äjjhanizomenon flos aquce spelade hufvudroUen. Jemte denna 
art uppträdde mycket talrik Chcetoceros danicus, en pelagisk ki- 
selalg, som är utbredd längs Atlantiska kusten och i västra de- 
larna af Östersjön och hvars rikliga förekomst i Finska viken 
är att förklaras genom inströmning af salthalligt vatten från syd- 
ligare eller västligare delar af Östersjön. Ch. bottnicus, som är 
allmän i Finska och Bottniska vikens sommarplankton, förekom 
endast i ringa mängd. Allmänna alger i Oktoberplankton voro 
vidare Coscinodiscits halticus och Nodularia spumigena. 

De till Mastigophorernas grupp hörande formerna hade 
nästan totalt försvunnit, endast enstaka exemplar af Dinopliysis 
ovata, Colacium vesiculosum samt skelett af Dictyocha fornix 
blefvo observerade. 

Den animaliska delen af plankton var hufvudsakligen re- 
presenterad af Tintinnider, Rotatorier, Gladocerer och Gopepoder. 

Tintinnidfaunan var temligen formrik; de allmännaste ar- 
terna utgjordes af Tintinnopsis Brandtii, T. tubidosa och Tin- 
iinnus horealis. Periodiskt under hösten uppträdande former i 
Finska viken synas Tintimms suhidatus och Codonella campa- 
nula såsom ock C. heroidea vara. Isynnerhet förekomsten af 
de två förstnämnda tyder på att den från Nordsjön kommande 
salthaltiga undervattenströmmen sträcker sig ända till höjden af 
Helsingfors. 

Af Rotatorierna voro de under sommaren och tidigare på 
hösten så allmänna J.m(rf€a-arterna nästan totalt försvunna. De 



båda i Finska viken allmänna Synch(eta-Q.rterna., S. baltica och 
S. monopus, voro ännu i Oktober talrikt förekommande. 

Gladocererna höllo på att försvinna. Af slägtet Podon an- 
träffades endast några exemplar af P. j^olyphemoides. Bosmina 
maritima och Evadne Nordmanni förekommo dock ännu i alla 
håfningar, ehuru icke i mängd. 

Kopepoderna representerades hufvudsakligen af Äcartia 
bifilosa, hvilken art förekom ganska talrikt. Af andra arter iakt- 
togs Temorella affinis var. hirundoides och Limnocalanus Gri- 
maldi. Jemte den sistnämnda arten anträffades i djuphåfningarna 
Temora longicornis, en saltvattenskopepod. 

Utom ofvannämnda former anträffades ännu enstaka exem- 
plar af Ghyphonantes , af gastropod- och lamellibrankiatlarver 
samt ett exemplar af Surelia aurita. 

Af i flere afseenden afvikande beskaffenhet var plankton- 
sammansättningen i December, ehuru äfven nu Aphanizomenon 
och den vegetabiliska plantondelen var dominerande. Slägtet 
Chcetoceros uppträdde i ringare kvantitet och den allmännare ar- 
ten utgjordes af Ch. hottnicus. Af Ch. danicus anträffades i 
hvarje håfning endast enstaka exemplar. Coscinodiscus halticus 
och Nodularia spumigena syntes vara lika allmänna som i 
Oktober. 

Af Tintinniderna hade Tintinnus siibulatus och hottnicus 
äfvensom Codonella campamila totalt försvunnit; hvaremot Tin- 
tinnus horealis och Tintinnopsis Brandtii uppträdde fortfarande 
ganska allmänt. 

Rotatorierna och Kladocererna, hvilka grupper spela en 
viktig rol i sammansättningen af Finska vikens plankton under 
den varmare årstiden, voro nästan alldeles försvunna (ingen Kla- 
docer och endast tre exx. af de två ofvannämnda SyncJmta- 
arterna påträffades vid granskningen af profverna). 

Hufvudsakligen bestod den animaliska planktondelen af 
Kopepoder och Appendikularier. Af de förstnämnda voro Äcar- 
tia bifilosa och Temora longicornis, hvilken nu förekom äfven 
i ytvattnet, i alla håfningar allmänna, hvaremot Temorella affinis 
var. hirundoides, Temorella hirundo och Limnocalanus Grimaldi 
(i djuphåfningar) anträffades sparsamt. 

Det i faunistiskt hänseende intressantaste resultatet af De- 
cemberexpeditionen var upptäckten af Appendikularier (Oiko- 
pleura sp.) i Finska viken, ty i de nordligare delarna af Öster- 
sjön har denna marina djurgrupp aldrig tillförene bhfvit iakt- 
tagen. Nämnda djur förefannos i alla håfningar, äfven från ytan, 
antingen i enstaka exemplar eller allmännare. 



XI 

Angående Finska vikens December-plankton må slutligen 
nämnas att af s. k. stjärnhårsstatoblaster, livilka beskrifvits af 
Hensen från västra Östersjön, anträffades enstaka exemplar. 

De samtidigt i December tagna planktonprofven från norra 
delen af Östersjön mellan Åland och Bogskär visa i allmänhet 
en likadan sammansättning som i Finska viken. Så var äfven 
der Aplianizovienon flos aqim dominerande och af Chcetoceros- 
arterna var Ch. bottnicus den allmännare under det att Ch. da- 
nicus tydligen höll på att försvinna. 

Af Tintinniderna var endast Tintiyimis horealis allmän. Af 
saltvattenstintinnider anträffades blott Tintinnopsis heroidea. 

I motsats till förhållandet i Finska viken anträffades i 
Ålands haf ännu tämligen allmänt, ehuru i ringa individmängd, 
vissa rotatorier, nemligen SynocJmta haltica och S. monopus. 

Kopepodfaunan var synnerligen artrik, i det att följande 
pelagiska former anträffades: Acartia longiremis, A. hifilosa, le- 
mora longicormis, Temorella liirundo samt Pseudocalamis eloncja- 
tiis äfvensom ett exemplar af Centropages hamatus. I inre skär- 
skärgården, nemligen i Godby — Färgsundet, förekom Temorella 
Clausii talrikt. 

Den stationära djupvattensfaunan representerades af Lim- 
nocalanus macrurus och Mysis mixta. I en djuphåfning vid 
Kobbaklintar erhölls en Echinoderes-SiYt, ett marint djur, som 
förut är inom Österjön kändt endast från dess sydligaste delar. 

Såsom ock samtidigt i Finska viken erhölls vid håfningarna 
vid Kobbaklintar och Bogskär talrika appendikularier och en- 
staka stjärnhårsstatoblaster». 

Herr Elfving inlemnade en af handling af fil. kand. K. E. 
HiRN med titel ,,Einige Algen aus Centralasien" och beslöt So- 
cieteten dess offentliggörande i Öfversigten. 

Hr Frosterus öfverlämnade till Societeten en af docenten 
J. V. Tallqvist författadt afhandling ,, Bidrag till belysande af myn- 
tets historia i Finland sedan 1808", och beslöt Societeten att af- 
handlingen skulle cirkulera bland hist. fil. sektionens ledamöter. 

Hr Th. HoMÉN meddelade, att en första bearbetning af ma- 
terialet från de hydrografiska expeditionerna under åren 1898 
och 1899 nu var slutförd. Alla 1,416 vattenprof voro analy- 
serade i afseende å salthalt. Temperaturbestämningarna voro 
äfven justerade och bearbetade samt resultaten af dessa och 
saltanalyserna grafiskt framstälda. Deremot voro gasanalyserna 
ännu icke gjorda. 

Hr Homén framlade diagram öfver temperaturförhållandena 
i Ladoga och Päijänne och likaså öfver temperatur- och salt- 



XII 

haltsförhållandena i Bottniska och Finska vikarna och norra 
Östersjön och äfven från södra Östersjön enligt resultaten af de 
svenska expeditionernas mätningar derstädes. Föredragaren uppe- 
höll sig närmare vid observationerna från Ladoga, der tempe- 
raturförhållandena denna höst visade stora olikheter mot dem 
under senaste år. Särskildt jemfördes förhållandena i Ladoga 
och Mjösen, i hvilken sistnämnda den konstanta låga bottentem- 
peraturen af något öfver 3° föreföll märkvärdig. I Finska viken 
måste man fästa sig vid den låga konstanta temperaturen och 
den höga salthalten, 9 pro mille, vid bottnen. Medan tem- 
peraturen vid bottnen i Ålands haf på 200 ä 270 m. djup under 
året varierar mellan 0° och 5°, håller den sig vid bottnen i 
Finska viken, på blott 70 ä 90 m. djup konstant omkring 2° 
a 2,5°. Salthalten är här åter större än i norra Österjön och 
Ålands haf. Detta kunde kanske förklaras på grund af det för 
närvarande skeende aftagande i salthalt i nordhga Östersjön, som 
de finska observationerna jemförda med svenskarnes från år 1877 
ådagalägga. De starka företrädesvis utgående ytströmmarna i 
Finska viken hafva verkat en inströmning af Östersjövatten på 
djupet, hvilket vatten, bibehållande den stora salthalt det vid 
inströmningstiden hade och, just på grund af denna, blifvit lig- 
gande nästan oblandadt vid bottnen. ,, Värmemagasin et" i hafven 
och Ladoga var denna höst större än den senaste. 

Till medlemmar i Societetens meteorologiska utskott åter- 
valdes hrr Neovius, A. Donner och Th. Homén samt till supple- 
anter i samma utskott hrr Lindelöf och Sundell. 

Åt hrr Lemström och Sundell uppdrogs att revidera So- 
cietetens räkenskaper för innevarande år. 

Ordf. anmälde, att fil. mag. H. Bergholm, hvilken utsetts 
till ekonom och bibliotekarie vid den för de vetenskapliga sam- 
funden afsedda och sedan hösten för ändamålet upplåtna bygg- 
naden, övertagit vården af Societetens bibliotek samt förklarat 
sig vilhg att uppgöra en ny handskrifven katalog öfver detsamma. 
Societeten bemyndigade hr Bergholm att utföra detta arbete och 
anslog för härvid förekommande expenser en summa af 300 mk. 

Enär Societeten i början af nästkommande år är i tillfälle 
att med härför anvisade medel ur Längmanska fonden, upp- 
gående till 3000 mark, utdela pris för under åren 1897 — 1899 
utgifna vetenskapliga arbeten, anmodade Societeten de särskilda 
sektionerna att taga i öfvervägande, hvilka inom deras resp. om- 
råden fallande arbeten härvid kunde komma i fråga, samt till 
Societetens Februarimöte inkomma med förslag i detta afseende. 



XIII 

Den 18 December. 

Ordföranden tillkännagaf att detta möte sammankallats 
med anledning af den inbjudning Societeten fått emottaga från 
Kongl. Preussiska Vetenskaps-Akademien i Berlin till deltagande 
i Akademiens 200-års fest den 19 och 20 nästkommande Mars. 
Sedan inbjudningsskriften blifvit uppläst, enades de närvarande, 
efter någon diskussion beträffande den fmanciella delen af frå- 
gan, om att till representanter för Societeten vid berörda till- 
fälle utse hrr E. Hjelt och Schybergson samt att till rese- 
bidrag för ändamålet af Societetens medel anslå 200 mark, som 
finge uppbäras af den förstnämnde, hvaremot någon ersättning 
åt hr Schybergson ej toges i anspråk, då han i alla händelser 
komme att vid ifrågavarande tid för vetenskapliga ändamål vistas 
i Berhn; och förklarade sig hrr Hjelt och Schybergson villige 
att mottaga det dem sålunda lemnade uppdraget. Derjemte be- 
slöts att en lyckönskningsadress skulle vid sagda tillfälle å So- 
cietetens vägnar af dess representanter till Akademien öfver- 
lemnas. 

Sekreteraren meddelade att han från hr Lagus fått sig 
tillsändt ett af denne författadt arbete med titel: ,,Numismatiska 
Anteckningar, II: Om mynt funna i finsk jord", hvilket arbete 
vore afsedt att införas i Bidragen, helst så, att det bildade ett 
skildt häfte. 

Den 15 Januari 1900. 

1 anseende till förfall för sekreteraren fördes protokollet af 
hr E. Hjelt. 

Hr Lindelöf hade skriftligen anmält sin afsigt att i Öfver- 
sigten offentliggöra en matematisk uppsats under titeln : ,,Extrait 
d'une lettre de M. Ch. Hermite, adressée a L. Lindelöf". 

Hr Schybergson anmälde i och för intagning i Bidragen 
en af docenten J. V. Tallqvist författad afhandling om Fin- 
lands banks utlåningspolitik sedan år 1868. Societeten beslöt 
att för afhandlingens granskning, med särskildt afseende fästadt 
å huruvida den lämpade sig för publikation i Societetens skrif- 
ter, hänskjuta densamma till ett utskott, bestående af ledamö- 
terne inom hist. fil. sektionen Synnfirberg, Schybergson och Da- 
nielson. 

Hr A. Homén redogjorde för en undersökning af docenten 
R. KoLSTER: ,, Studien iiber das centrale Nervensystem II. Zur 
Kenntniss der Nervenzellen von Petromyzon fluviatilis", hvilken 
utförts å härvarande pathologisk-anatomiska institut, och anhöll 



XIV 

om dess offentliggörande i Acta. Societeten biföll härtill, med 
villkor att de afhandlingen åtföljande planscherna icke skulle 
åsamka Societeten alltför stora utgifter, och öfverlemnades åt 
ordföranden samt hr E. Hjelt att, efter införskaffad utredning 
om kostnaderna, härutmnan träffa afgörande. 

Societetens ständige sekreterare, som af sjukdom var för- 
hindrad att närvara vid sammanträdet, hade insändt en skrif- 
velse, hvari han framhåller hurusom han, upptagen af olikar- 
tade göromål och äfveu för tilltagande ålder, under senare tid 
haft föga tillfälle att egna sig åt vetenskaplig sysselsättning, men 
dock af särskildt intresse för Vetenskaps-Societeten och dess 
sträfvanden sökt i det längsta qvarstå på den post han inom 
Societeten innehar. Då han emellertid under hela den tid in- 
stundande landtdag varar sannolikt blefve urståndsatt att deltaga 
i Societetens arbeten och enhgt hans mening en så lång tjenst- 
ledighet från sekreterarebefattningen icke lämpligen kunde ifråga- 
komma, hade han ansett tiden för sig vara inne att definitivt 
afträda från sagda värf och ville på denna grund, med utta- 
lande af sin tacksamhet för det förtroende, som från Societe- 
tens sida kommit honom till del, anhålla om att blifva entledi- 
gad från sekreterarebefattningen inom Societeten. 

Societeten beslöt med anledning häraf enhälligt att genom 
sin ordförande för hr Lindelöf uttala den önskan, att han fort- 
farande ville qvarstå såsom Societetens sekreterare, enär Socie- 
teten var öfvertygad om, att de skäl, på grund af hvilka hr Lin- 
delöf ansett sig böra göra sin nyssnämnda framställning hos So- 
cieteten, icke skulle hindra honom att likasom hittills i denna 
befattning göra sin rika erfarenhet och sitt varma intresse för 
Societetens angelägenheter fruktbringande för dess syften. Der- 
emot ville Societeten gerna bifalla till hr Lindelöfs anhållan om 
befrielse från sekreteraregöromålen under instuntande landtdags- 
tid, hvarför Societeten skred till val af t. f. sekreterare under 
nämnda tid, och utsågs härtill med 8 röster hr E. Hjelt. Tvenne 
röster tillföUo hr A. Donner. 

Den 19 Februari. 

Från Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten hade 
till Societeten anländt en skrifvelse af den 31 Januari, hvari 
meddelas, att Kejserliga Senaten bifallit till Societetens den 13 
November sistlidne år gjorda underdåniga hemställan om anslag 
ur allmänna medel för betäckande af kostnaderna för verkstälda 
hydrografiska undersökningar och beviljat ej mindre en summa 
af 676 mark 90 penni till betäckande af en brist i det af Kej- 



XV 

serliga Senaten tidigare beviljade anslaget för de under hösten 
1898 samt vintern och våren 1899 anstälda hydrografiska un- 
dersökningarna, än ock en summa af 8,000 mark 93 penni till 
betäckande af kostnaderna för de af Societetens meteorologiska 
utskott under sommaren 1899 anordnade hydrografiska expedi- 
tionerna samt det dervid insamlade materialets bearbetning, och 
skulle de sålunda beviljade medlen utgå ur Kejs. Senatens dis- 
positionsmedel. Härvid hade dock Kejs. Senaten velat förstän- 
diga Societeten att erinra Societetens meteorologiska utskott der^ 
om, att anslag icke framdeles komme att beviljas för undersök- 
ningar, som, 1 likhet med dem, hvilka utförts under sommaren 
1899, företagas innan anslag för ändamålet bhfvit utverkade, 
hvilket antecknades och hvarom meteorologiska utskottet skulle 
erinras. 

Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten och as- 
sistenten vid densamma A. Heinrichs hade inlemnat tvenne räk- 
ningar öfver af dem verkstälda inspektionsresor, och beslöts räk- 
ningarnas insändande ttll Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten. 

Från Kongl. Vetenskapsakademien i Berlin hade anländt 
en skrifvelse, hvari Akademien meddelade, att den med tacksam- 
het emottagit underrättelse om, att Societeten beslutat lill Aka- 
demiens 200-års jubileum sända tvenne deputerade. 

Hr Danielson hade, med åberopande af sin försvagade 
syn och deraf betingad svårighet att fylla de med ordförande- 
plalsen i Societeten följande åligganden, skriftligen anhållit om 
befrielse från viceordförandeskapet i Societeten, hvartill bifölls ; 
och utsåg Societeten genom omröstning till viceordförande hr 
A. Genetz, hvilken äfven förklarade sig villig att vid nästkom- 
mande årsmöte hålla ett vetenskapligt föredrag. 

Beslöts att i Bidragen offentliggöra docenten J. V. Tall- 
QVISTS till Societeten tidigare inlemnade tvenne afhandlingar 
,, Bidrag till belysande af myntets historia i Finland sedan 1808" 
och ,, Finlands banks utlåningspolitik sedan 1868", af hvilka den 
förra i och för granskning cirkulerat bland hist. fil. sektionens 
ledamöter och den senare för samma ändamål hänskjutits till 
ett utskott af tre ledamöter tillhörande samma sektion. 

Hr O. Donner inlemnade en af hr Arthur Thesleff för- 
fattad ,,Wörterbuch des Dialekts der fmnischen Zigeuner", och 
beslöts på hr Donners förord dess offenthggörande i Acta. 

Till offentliggörande, likaledes i Acta, anmälte hr Mellin 
en afhandling: „Eine formel fiir den Logarithmus transcenden- 
ter Functionen von endlichem Geschlecht". 

Enär samtliga sektioner ännu icke inkommit med yttranden 
om, hvilka under åren 1897 — 1899 utkomna vetenskapUga ar- 



XVI 

beten inom deras resp. områden kunde ifrågakomma vid utde- 
landet af pris ur de till Societetens disposition stälda medel 
ur Längmanska fonden, uppsköts frågan härom till nästkom- 
mande ordiarie sammanträde. 

Hr Neovius meddelade, att han jemte hr Biese, i enlighet 
med Societetens uppdrag, deltagit i den ryska meteorologiska 
kongressen i S:t Petersburg, och antecknades härvid tillika, att 
Ecklesiastik-Expeditionen i Kejs. Senaten ur sina dispositions- 
medel åt Societetens representanter vid kongressen beviljat en 
summa af tillsamman fyrahundra mark såsom resebidrag för 
ändamålet. 

Den 8 Mars. 

Från Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten hade 
till Societeten anländt en skrifvelse, hvari Societeten anmodades 
inkomma med underdånigt yttrande i anledning af en till Kej- 
serliga Senaten från Generalguvernören öfversänd, från Ministern 
för jordbruket och riksdomänerna i Kejsardömet till Minister- 
statssekreteraren för Finland aflåten skrifvelse, i hvilken Mini- 
stern, framhållande önskvärdheten att frågan, huruvida Ryska 
Regeringen borde antaga internationella hydrografiska konferen- 
sens i Stockholm beslut angående undersökning af de nordiska 
hafvens hydrografi och biologi, blefve underkastad ett allsidigt 
öfvervägande af en vid Jordbruksdepartementet tillsatt särskild 
komité, hos Ministerstatssekreteraren anhållit om underrättelse 
derom, huruvida denne ansåge nödigt underkasta frågan om Fin- 
lands sjelfständiga deltagande i sagda forksningar pröfning, eller 
om han ansåge möjligt att till nämnda komité en särskild repre- 
sentant för Finland skulle utses. 

Ecklesiastik-Expeditionens skrifvelse med åtföljande remiss- 
handhngar hade, i och för utlåtande, öfverlemnats till Societe- 
tens meteorologiska utskott, hvilket till Societeten afgifvit föl- 
jande yttrande, som upplästes: 

,,Till Finska Vetenskaps-Societeten. 

Sedan Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten ge- 
nom skrifvelse af den 20 Februari 1900 anmodat Vetenskaps- 
Societeten att inkomma med yttrande i anledning af en till Se- 
naten af Generalguvernören remitterad skifvelse från Ministern 
för jordbruket och riksdomänerna i Kejsardömet till Minister- 
statssekreteraren för Finland angående Finlands deltagande i den 
på hydrografiska konferensen i Stockholm 1899 föreslagna in- 
ternationela utforskningen af de nordiska hafven, och Societeten 



XVII 

uppdragit åt meteorologiska utskottet att häröfver yttra sig, får 
utskottet vördsamt afgifva följande: 

Såsom af närslutna handlingar framgår, har Ministern för 
jordbruket och riksdomänerna af Ministerstatssekreteraren be- 
gärt upplysning om, huruvida Finland skulle sjelfständigt deltaga 
i ofvannämnda internationella forskning eller sända en repre- 
sentant till den komité af ryska embetsmän och fackmän, som 
nämnde Minister ernade sammankalla för afgifvande af utlåtande 
angående Rysslands deltagande i sagda forskning. För bedömandet 
af ofvannämnda fråga kunna följande omständigheter beaktas. 

Till konferensen i Stockholm hade Finland icke blifvit in- 
bjudet att sända någon representant. Meteorologiska utskottet 
ansåg sig derför böra genom en skrifvelse till konferensens ord- 
förande underrätta konferensen om att Vetenskaps-Societeten, 
med understöd af allmänna medel, sedan sommaren 1898 för- 
anstaltat hydrografiska och biologiska undersökningar i Öster- 
sjön, kring Åland, i Bottniska viken och i vestra delen af Finska 
viken, samt i Ladoga och andra insjöar, och att Societeten hop- 
pades, så framt anslag framgent för desamma erhållas, kunna 
fortsätta dessa försök, hvilka då enligt utskottets förmenande 
borde ställas i samband med de internationella undersökningar, 
som helt visst blefve en följd af kongressens arbete. Såsom af 
kongressens bilagda protokoll framgår, har kongressen vid upp- 
görande af förslag beträffande de undersökningssektioner, hvarje 
särskildt land skulle åtaga sig, enhälligt uttalat sig derhän, att 
åt Finland skulle tilldelas de ofvannämnda hafsområdena såsom 
undersökningsområde. 

Svensk-Norske Chargé d'affaires i S:t Petersburg Friherre 
Falkenberg har sedermera vändt sig till Ryska Utrikesministe- 
rium med en not, hvari han anhållit om underrättelse, huru- 
vida den Ryska Regeringen, som efterkommit inbjudningen att 
sända en representant till konferensen i Stockholm, vore viUig 
antaga komferensens beslut, som innebar att Ryssland skulle 
åtaga sig tre undersökningssektioner, en i Ishafvet från Murman 
till Novoje Semlja, en från Libau till Gottland och en från Re- 
val mot Helsingfors, samt deltaga i kostnaderna för en gemen- 
sam centralbyrå. Då nu den komité, som Ryska Jordbruks- 
ministern ernår sammankalla, skulle ega att afgifva utlåtande 
öfver nyssnämnda frågor, men dessa frågor, i enlighet med Mi- 
nisterns för jordbruket och riksdomänerna bref, uteslutande be- 
träffa den å Ryssland ankommande delen af programmet, me- 
dan de af kongressen åt Finland anvisade undersökningsområ- 
dena deraf icke beröras, synes det utskottet föga lämpligt, att 



xvin 

Finland skulle ega sända någon representant till denna komité. 
Deremot anser utskottet att Finland bör fortsätta de undersök- 
ningar i de landet närmast omgifvande vattnen, som tidigare 
påbörjats och hvilka i enlighet med konferensens förslag det 
fortsättningsvis borde ankomma på Finland att utföra. 

Helsingfors den 25 Februari 1900. 

E. R. Neovius." 

Efter diskussion beslöt Societeten att det af densamma in- 
fordrade yttrandet i frågan skulle afgifvas i hufvudsaklig öfver- 
ensstämmelse med meteorologiska utskottets utlåtande, hvarjemte 
särskildt skulle framhållas, att någon förändring af konferensens 
förslag, så vidt det gäller Finland, icke ifrågastälts. Hvad Fin- 
lands deltagande i det internationella hydrografiska arbetet i öf- 
rigt vidkommer, ville Societeten uttala, att det vore synnerligen 
önskvärdt, att de tidigare påbörjade och med allmänna medel 
utförda undersökningarna i de landet omgifvande vattnen fortsät- 
tas, samt att det syntes naturligt att detta arbete, i enlighet med 
konferensens förslag, skulle af Finland utföras och bekostas. 
Vidare ville Societeten framhålla, att, i den händelse densamma 
ombetros med detta arbetes utförande, den icke skall underlåta 
att åt de myndigheter eller vid de hydrografiska undersöknin- 
garna anstälde forskare i Ryssland, hvilka deraf äro i behof, 
lemna alla af dem önskade upplysningar rörande undersöknin- 
garna å de Finland tilldelade områdena. 

Den 19 Mars. 

Protokollet fördes af hr A. Donner. 

Från Naturforscherverein i Riga hade ingått en anhållan 
om skriftbyte, hvilken Societeten beslöt bifalla; och skulle de 
senaste årens publikationer öfversändas till nämnda förening 
jemte de för år 1894, om hvilka föreningen särskildt anhållit. 

Företogs till behandling meteorologiska utskottets tidigare 
inlemnade förslag till fortsättning af de hydrografiska arbetena 
under år 1900, af hvilket framgick, att utskottet beräknat kost- 
naderna för dessa arbeten och för deras bearbetning till 8,000 
Fmk. Societeten omfattade enhälligt utskottets förslag och moti- 
vering. Under diskussionen framhölls emellertid, huruledes det 
icke blefve möjligt att i längden fortsätta dessa arbeten med 
deras hittillsvarande provisoriska anordning, i det att desamma 
för mycket toge i anspråk Meteorologiska Centralanstaltens per- 
sonal, för att icke anstaltens egentliga uppgifter deraf skulle lida 



XIX 

intrång. Så snart görligt vore borde dessa arbeten derför öfver- 
föras till en skild nautisk byrå, om hvars inrättande förslag tidi- 
gare föreligger. Då emellertid en sådan icke nu genast kunde 
fås till stånd, ansågs att de hydrografiska undersökningarna un- 
der innevarande år borde fortsättas på samma sätt som hittills. 
Dervid framhölls särskildt vigten af en kontinuitet i dessa ar- 
beten, emedan, då undersökningarna här redan fortgått under 
flere år och efter samma program som för det internationella 
företaget, medan i Ryssland föga eller intet i saken tillgjorts, 
Finland med större rätt kunde göra anspråk på att äfven här- 
efter sjelfständigt och utan underordnande under något Ryskt 
ministerium få fortsätta med undersökningarna af de finska vattnen. 

Societeten förenade sig på de framhållna motiven om ut- 
skottets förslag och beslöt att till Hans Kejserliga Majestät ingå 
med underdånig hemställan om beviljandet af en summa af 
8,000 Fmk för fortsättande af de hydrologiska undersöknin- 
garna under år 1900, men beslöt tillika i skrifvelsen framhålla, 
att en fastare organisation för anordnandet af dessa arbeten 
blefve nödvändig, om i enlighet med konferensens i Stockholm 
beslut de internationella undersökningarna år 1901 skola vidtaga. 

Assistenten vid Meteorologiska Centralanstalten Axel Hein- 
richs hade i en till Societeten stäld skrifvelse anhållit om sex 
veckors tjenstledighet för tiden från den 1 Mars till den 15 
April detta år i och för slutförandet af sina studier för licentiat- 
grad. På tillstyrkan af meteorologiska utskottet beslöt Socie- 
teten härtill bifalla. 

Hr O. Hjelt presenterade för Societeten ett exemplar af 
sitt nu tryckta minnestal öfver Societetens framlidne ledamot 
Evert Julius Bonsdorff. 

Hr Le!^iström anmälde, att vid tryckningen af hans af- 
handhng „0n the Measure of electrical air-currents in the at- 
mosphiére by means of Point-apparatus" det för formatets skull 
visat sig lämpligare, att denna uppsats trycktes i Acta än i Öf- 
versigten, hvarför afhandlingen blifvit öfverförd till Acta; som 
antecknades. 

Till införande i Acta anmälde Hr Slotte en af honom 
författad afhandling med titel: "Uber die Elasticität der Metalle- 
II Abhandlung". 

Å de utsedda revisorernas, hrr Lemströms och Sundells 
vägnar, uppläste den sistnämnde revisionsberättelsen öfver såväl 
Societetens som Meteorolgiska Centralanstaltens räkenskaper för 
år 1899. Deraf framgick, att behållningen utgjorde: 



XX 



i Societetens egen fond Fmk 16,761 

i Statsrådet Lindelöfs donationsfond ... ,, 3,600 

i Nordenskiöldska fonden ,, 29,591 

samt i Meteorologiska Gentralanstaltens kassa ,, 16,568: 



71 
19 
02 
07 



Tillika ville revisorerne anmärka, att en summa af 559 
mark 25 p:ni, som bort utgå ur anslaget för inredande af de 
vetenskapliga föreningarnas hus, af misstag utbetalats ur Socie- 
tetens egen fond. 

På revisorernas tillstyrkande beviljades decharge åt Socie- 
tetens skattmästare, och beslöt Societeten att hos delegationen 
för inredande af de vetenskaphga föreningarnas hus anhållan 
skulle göras om restitution af det nyssnämnda beloppet af Fmk 
559: 25 ; och skulle Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper 
jemte vertifikater till Revisionskontoret insändas. 

Den till detta möte uppskjutna frågan om pris ur Läng- 
manska medlen upptogs till förnyad behandling. Undertecknad 
referade dervid matematisk-fysiska och ordföranden hr Kihlman 
naturvetenskapliga sektionens yttranden i frågan, medan hr Syn- 
nerberg anmälte, att historisk-filologiska sektionens uttalande icke 
ännu förelåge. Då det ansågs, att det närmare förberedandet 
af prisfrågan lämpligast kunde ske inom ett för ändamålet sär- 
skildt nedsatt utskott, beslöt Societeten att öfverlemna åt ett så- 
dant, af tre medlemmar från enhvar af Societetens sektioner 
sammansatt utskott, att till Societeten framkomma med definitivt 
förslag om prismedlens fördelnmg; och beslöt Societeten, sedan 
de inom hvarje sektion närvarande medlemmarna särskildt sam- 
manträdt och uppgjort förslag, att till detta utskott såsom med- 
lemmar utse: för matematisk-fysiska sektionen: hrr E. Hjelt, 
Mellin, Slotte, för naturvetenskapliga sektionen: hrr Kihlman, 
Elfving, Palmen samt att åt historisk-filologiska sektionen, för 
den händelse sektionen önskade göra förslag om prisbelönande 
af något inom sektionens vetenskapsområden fallande arbete, upp- 
draga att inom sig utse tre medlemmar till sagda utskott. 

Förslag till inkallande af ny ledamot inom den naturve- 
tenskapliga sektionen upplästes. 

Beslöts att utsätta nästa möte till måndagen den 23 April. 

Den 23 April. 

Föredrogs en remisskrifvelse från Finans-Expeditionen i 
Kejserliga Senaten af den 3 nästvikne Mars, hvari Societeten 
anmodas att jemlikt stadgandet i mom. 21 af nådiga kungörelsen 
den 4 Augusti 1899 angående ändring i särskilda delar af rese- 



XXI 

reglementet af den 16 Februari 1891 låta komplettera af direk- 
tor Biese och assistenten Heinrichs genom Societeten till Finans- 
Expeditionen inlemnade, lemisshandlingarna bifogade reseräk- 
ningar, och beslöt Societeten, jemte remisshandlingarnas återstäl- 
lande, insända de af hrr Biese och Heinrichs i detta syfte upp- 
gjorda bilagor till nämnda räkningar. 

Hr E. Hjelt meddelade, att han jemte hr Schybergson 
enligt Societetens uppdrag närvarit vid Kongl. Preussiska Veten- 
skaps-Academiens i Berlin 200 års jubileum samt vid festsam- 
manträdet den 20 Mars framlemnat Societetens med anledning 
af denna högtidlighet till Akademien aflåtna adress. Tilhka till- 
kännagaf hr Hjelt, att han till Akademien dedicerat och 
vid dess sammanträde den 21 Mars öfverräckt en skrift ,,Aus 
Jac. Berzelius und Gustaf Magnus Briefwechsel in den Jahren 
1828 bis 1847", af hvilken ett exemplar till Societetens biblio- 
tek öfverlemnades. 

Från MatJieniafiscJie und Naturivissenscliaftliclie GesellscJiaft 
i Wiirtemberg hade hos Societeten gjorts en anhållan om skrift- 
byte, hvilken Societeten beslöt i så måtto bifalla, att Öfversig- 
ten skulle nämnda sällskap i utbyte mot dess publikationer till- 
sändas. 

Till publikation i Acta hade hr Hallsten insändt en af- 
handling ,, Analys af muskelkurvor". 

Hr Sahlberg anmälde till offentliggörande i Öfversigten 
en af handling ,,Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova 
vel minus cognita itineribus annis 1895 — 1896, 1898 — 1899 
collecta. I. Carabidee, Halipilidce, Hydrophilidee et Heterocidai". 

Hr SuNDELL föredrog ett af honom utarbetadt bevis för 
den Ohmska lagen och inlemnade en häröfver utarbetad afhand- 
ling ,,Uber das Ohmsche Gesetz" till intagande i Öfversigten. 

Hr Biese inlemnade till Societeten ,, Redogörelse öfver me- 
teorologiska Centralanstaltens verksamhet under år 1899", och 
skulle densamma tryckas i Öfversigten. 

Hr A. DoNNER meddelade, att genom Lotsdirektörens, ge- 
neralmajor Sjömans föranstaltande vattenmärken till omkring 
halftannat hundratal blifvit inhuggna längs landets kuster för att 
i framtiden tjena till bestämmande af landets höjning, samt att 
denne hade för afsigt att i sommar på bestämd dag och timme 
låta invid hvart och ett af dessa märken inhugga ett sekundärt 
märke, angifvande vattenståndet för tillfället. Genom andra ob- 
servationer borde då det tillfälliga vattenståndets förhållande till 
medelvatten.ståndet och derigenom de primära märkenas läge 
öfver eller under årets medelvattenstånd kunna fastställas. Gene- 



XXII 

ral Sjöman hade bedt hr Donner omnämna detta företag för 
Vetenskaps-Societeten och anhålla om Societetens uttalande i 
afseende å de önskningsmål, hvilka Societeten ansåge böra vid 
sakens utförande iakttagas. 

Dels af hr Donner, dels under den derpå följande diskus- 
sionen framhölls den betydelse dessa märken i framtiden kunde 
få för ett säkert bestämmande af landhöjningen, en fråga, som 
ända sedan Societetens stiftande utgjort föremål för dess sär- 
skilda intresse. Då vid ett antal fyrar och lotsstationer regel- 
bundna observationer af vattenståndet göras, ur hvilka seder- 
mera medelvattenståndet härledes, så blefve å dessa orter skil- 
naden emellan det tillfälliga vattenståndet och medelvattenstån- 
det bekant och man kunde hoppas, att, om vissa betingelser 
uppfyllas, man för de mellan dessa stationer belägna nyss- 
nämnda märkena skulle med tillräcklig säkerhet kunna inter- 
polera motsvarande skilnad. 

En särskild observation af vattenståndet borde derför å 
enhvar station göras vid samma timme, för hvars vattenstånd 
de sekundära märkena gälla. Enligt general Sjömans mening 
skulle detta ske lämpligast kl. 6 om morgonen, emedan hafvet 
på morgonen är lugnast. För att göra interpolationen möj- 
hgast säker ansågs vidare, att en dag borde väljas, då ebb 
och flod äro minst, d. v. s. tiden för månens första och sista 
qvarter. Då sluthgen den på vattenståndet starkast inverkande 
orsaken är lufttrycket, borde på de invid eller nära kusten 
belägna meteorologiska stationerna barometerståndet vid nämnda 
timme observeras, hvarvid äfven vindens riktning och styrka 
skulle antecknas. 

Societeten anslöt sig till de uttalade synpunkterna och be- 
slöt att åt meteorologiska utskottet uppdraga att taga frågan i 
närmare öfvervägande samt träffa närmare öfverenskommelse i 
saken med general Sjöman. 

Jemlikt Societetens vid sammanträde den 19 Mars fattade 
beslut hade det utskott, åt hvilket Societeten uppdragit att af- 
gifva förslag angående utdelandet af pris ur de till Societetens 
disposition stälda medel ur Längmanska medlen för under åren 
1897 — 1899 offentliggjorda vetenskapliga afhandlingar till Socie- 
teten inkommit med yttrande, hvilket föredrogs. I enlighet med 
utskottets förslag beslöt Societeten, att trenne pris, lydande 
hvarje å 1,000 mark, skulle utdelas. Efter särskilda omröst- 
ningar med slutna sedlar framgick såsom Societetens beslut, att 
prisen skulle tillfalla följande vetenskapsidkare : Direktorn för 
Geologiska kommissionen dr Jakob Johannes Sederholm för 
hans i Bulletin de la Commission géologique de Finlande offent- 



XXIIl 

liggjorda afhandling ,,Uber eine archäische Sedimentformation 
im siidwestlichen Finland und ihre Bedeutung fiir die Erklärung 
der Entstehungsweise des Grundgebirges"; Professor dr Theodor 
HoMÉN för afliandlingen ,,Der tägliche Wärraeumsatz im Boden 
und die Wärmestrahlung zwischen Himmel mid Erde", publi- 
cerad i Vetenskaps-Societetens Acta; samt Professorn dr Wil- 
helm Ra:nisay för hans arbete ,,Uber die geologische Entwicke- 
lung der Halbinsel Kola in der Quartärzeit", hvilket ingår i Säll- 
skapets för Finlands geografi tidskrift Fennia. 

Till ledamot af naturhistoriska sektionen invaldes Docenten 
dr Kaarlo Mainio Lev änder. 

Societeten beslöt att årsmötet den 29 April skulle hållas 
kl. 6 e. m. i de vetenskaphga samfundens hus. 

Den 29 April. 

Sedan hr Genetz tillträdt ordförandeskapet, skreds till val 
af viceordförande för tiden intill nästa årsmöte, och utsågs här- 
till med alla afgifna röster friherre AuG. af Schultén. 

Societetens skattmästare assessor Westermarck hade an- 
mält, att han komme att företaga en längre utrikesresa, och utsåg 
Societeten sin ledamot hr Sundell att under denna tid hand- 
hafva de med skattmäslareskapet förenade göromål. 

På framställning af friherre Palmen beslöt Societeten ur 
sina medel anslå en summa af 100 mark såsom bidrag till upp- 
resande af en grafvård öfver Societetens aflidne hedersledamot 
Professor W. Nyländer. 

Den 21 Maj. 

Enhgt från Ecklesiastikexpeditionen i Kejserliga Senaten an- 
länd skrifvelse af den 2 Maj underrättades Societeten derom, 
att Kejserliga Senaten bifallit till Societetens hemställan om ett 
anslag af 8,000 mark ur allmänna medel för fortsättande under 
innnevarande år af de hydrologiska undersökningarna i de till 
Finland gränsande vattnen, och hade nämnda summa beviljats 
att utgå ur Kejserliga Senatens dispositionsmedel. 

I skrifvelse från Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten 
meddelades Societeten, att i det senaste sammanträdets protokoll 
omnämnda reseräkningar af direktor Biese och assistenten Hein- 
richs, uppgående inalles till 446 mark 30 penni, nitmera voro 
till betalning å Nyland läns ränteri utanordnade. 

Sedan industriidkare och jordbrukare från Tammerfors stad 
och dess omnejd nedsatt en komité med uppgift att, i och för 



XXIV 

framställning till landets styrelse, sammanbringa utredning an- 
gående de vid Pyhäjärvi och Sorvanselkä sjöar samt längs Kumo 
elf ända ned till Björneborgs stad inträffade öfversvämningar och 
de af dem förorsakade skador, och nämnda komité i sin fram- 
ställning till Kejserhga Senaten bland annat hemställt om, att 
meteorologiska observationsanstalter eller stationer blefve inrät- 
tade i de tavastländska vattendragens källtrakter, på det att i 
god tid måtte kunna utrönas ej blott huruvida vårfloden komme 
att blifva hög, utan äfven om den komme att blifva af längre 
eller kortare varaktighet, hade Kejserliga senaten velat hafva Ve- 
tenskaps-Societeten anmodad att inkomma med yttrande i an- 
ledning af detta förslag, hvarom Societeten genom skrifvelse af 
den 11 April från Kommunikationsexpeditionen i Kejserliga Se- 
naten underrättats. 

Sedan meteorologiska utskottet lemnats tillfälle att i ären- 
det öfverlägga och direktor Biese till utskottet inlemnat ett längre 
motiveradt utlåtande, hvari föreslås inrättandet inom Kumo-bäc- 
kenets område af meteorologiska stationer till sådant antal, för- 
slagsvis fem, att tillräckligt material erhålles för ett noggrannare 
utredande af orsakerna till ovanligare vårflöden och till förut- 
sägelser af dessas förlopp, hade utskottet, jämte insändande af 
direktor Bieses skrifvelse och åtföljande kostnadsförslag, slutande 
å 1,481 mark för anskaffande af nödiga instrumenter samt å 
1,600 mark för årliga kostnaderna, velat hafva tillagdt, att lik- 
nande stationer, som föreslagits för Kumo-bäckenet, äfven borde 
inrättas i öfriga delar af landet, särskildt i Kymmene-, och Wuok- 
sen-vattenområdena samt äfvenledes i Österbotten. Societeten, 
som ansåg sig böra omfatta direktor Bieses och meteorologiska 
utskottets förslag, beslöt att det affordrade yttrandet skulle 
i öfverenstämmelse härmed afgifvas och till Kejserliga Senaten 
insändas. 

I skrifvelse af den 30 April till Societeten hade Kgl. Preus- 
sische Akademie der Wissenschaften gifvit uttryck åt sin till- 
fredsställelse och tacksamhet öfver att Societeten genom särskilda 
deputerade samt öfverlemnandet af en adress deltagit i Akade- 
mins tvåhundraårsfest. En fullständig beskrifning öfver festen 
skulle, så snart den förelåg färdig tryckt, tillställas Societeten. 

Från Société de Chevtchenko i Lemberg hade anländt en an- 
hållan om skriftutbyte, och beslöt Societeten till densamma bifalla. 

Hr A. DoNNER anmälde, att meteorologiska utskottet hand- 
haft frågan om hvad som vore att iakttaga för att på ett enkelt 
sätt fastställa medelvattenståndet i förhållande till de märken, 
hvilka Lotsdirektören, generalmajor Sjöman, nyligen låtit inhugga 



XXV 

vid landets kuster, samt meddelade, att general Sjöman i an- 
slutning till de synpunkter, hvilka inom Societeten och utskot- 
tet framhållits, bestämt tiden för de sekundära märkenas inhug- 
gande till den 19 juli kl. 6 f. m. Utskottet hade anmodat di- 
rektorn för meteorologiska centralanstalten att å de meteorolo- 
giska stationerna invid eller nära kusterna föranstalta om upp- 
teckning af barometerståndet samt vindens riktning och styrka 
vid nämnda timme. 

Direktorn för meteorologiska centralanstalten hr Biese an- 
mälde skriftligen hos Societeten om önskvärdheten af att ett antal 
meteorologiska stationer i Östra Finland samt Tammerfors och Jy- 
väskylä skulle inspekteras, enär de icke besökts under de senaste 
åren. Under resan till osthga stationerna skulle äfven Joensuu 
besökas för att om möjligt få de derstädes utförda, men nu- 
mera afstannade nederbördsmätningarna återupptagna. Likaså 
vore det af vikt att samtliga stationer å fyrinrättningarna 
blefve föremål för inspektion, och hade Lotsdirektören ställt i 
utsikt att för detta ändamål en af lotsverkets båtar finge dispo- 
neras under 2 ä 3 veckors tid. Samtliga inspektioner skulle 
verkställas af hr Biese själf under innevarande vår och instun- 
dande sommar. På tillstyrkan af meteorologiska utskottet beslöt 
Societeten lemna sitt bifall till ofvannämnda inspektionsresors 
anställande. 

Till införande i Öfversikten inlemnade hr Synnerberg tvänne 
af docenten K. J. Hidén författade mindre afhandlingar: ,,De 
particularum quarundam usu Lucretiano" och ,,Von einigen Uber- 
einstimmungen zwischen dem Lateinischen und dem Finnischen". 

Hr Sundell anmälde en afhandling af docenten Hj. Tall- 
qvist: ,,Uber die Elektricitätsbewegung in verzweigten Strom- 
kreisen mit Induction und Capacität", och biföll Societeten till 
dess offentliggörande i Acta. 

Ytterligare inlemnade hr Sundell för intagande i Öfversik- 
ten en uppsats af fil. mag. Alfr. Petrelius med titel: ,,Uber 
die Veränderungen der Empfindlichkeit der Libellen". 

Hr A. Homén refererade en af docenten T. Laitinen, dels 
å Pathologiskt-anatomiska inrättningen i Helsingfors, dels vid Hy- 
gieniska institutet i Halle utförd undersökning, hvilken under 
titel ,,Uber den Einfluss des Alkohols auf die Empfindlichkeit 
des thierischen Körpers fiir Infektionsstoffe" inlemnades till So- 
cieteten, och beslöts bifalla till dess införande i Acta. 

Hr Reuter anmälde tör publikation i Öfversikten följande 
trenne afhandlingar: ,,Heteroptera palsearctica nova et minus 
cognita II", ,,Gapsidae novee mediterrancEe II" och ,,Hemiptera 



XXVI 

Heteroptera in Algeria meridionali a D. D. Kraus et J. Vosseler 
collecta". 

Såsom ett första bearbetadt resultat af de under de senare 
åren i Finland utförde hydrologiska undersökningarna inlemnade 
hr Th. Homén för egen del till intagande i Acta en afhandling: 
,,Hydrologiske Beobachtungen in einigen Nordeuropäischen Seen. 
I. LojSsee, II. Ladoga, 1886 bis 1900", samt anmälde för Öfver- 
sikten en uppsats af fil. mag. A. H. Petander: , , Bestämning af 
klorkoefficienten i vatten från Bottenhafvet och Finska viken". 

Hr Elfving meddelade resultaten af en af honom utförd 
undersökning, hvilken under titel : ,,Uber unsichtbare Strahlen, 
welche bei Pflanzen Bewegungen hervorrufen" skulle offentlig- 
göras i Acta. 

Anmäldes att genom meteorologiska utskottet till Societeten 
inlemnats förslag öfver Meteorologiska centralanstaltens inkomster 
och utgifter under första qvartalet 1900. 

Hr KiHLMAN, som tidigare af Societeten utsetts att tills- 
vidare vara föreståndare för biblioteket, anmälde, att de löpande 
biblioteksgöromålen på grund af enskildt aftal och utan särskildt 
arvode handhafts af fil. mag. A. H. Bergholm, hvilken sedan 
den 1 Nov. varit antagen på prof till allmän bibliotekarie och 
ekonom för de vetenskapliga föreningarnas hus, och att han 
jämväl ej blott ånyo uppstäldt Societetens hela boksamling, utan 
äfven för närvarande var sysselsatt med upprättande af ny kata- 
log öfver densamma. Sedan numera erfarenhet vunnits beträf- 
fande den nya anordningen, tycktes det vara lämpligt att Socie- 
teten, med upphäfvande af det närvarande provisoriet, sjelf ville 
bestämma angående vården af sitt bibliotek, och ville hr Kihl- 
man i sådant afseende föreslå: 

att Societeten ville anmoda mag. Bergholm att i öfversstäm- 
melse med gällande bestämningar för hans innehafvande tjenst 
sköta katalogiseringen, utlåningen och öfriga biblioteksgöromål 
jämväl vidkommande Societetens boksamling, och 

att Societeten ville utse någon af sina ledamöter att i egen- 
skap af föreståndare utöfva tillsyn öfver bibhoteket. 

Med bifall härtill utsåg Societeten hr Kihlman att fortfa- 
rande vara föreståndare för bibliotekot och uppdrog i sådant 
afseende åt honom att å Societetens vägnar underteckna bref 
och qvittenser angående skriftutbytet med Societetens korres- 
pondenter äfvensom andra skrifvelser, hvilka påkallas af de lö- 
pande göromålen vid biblioteket. 



Vetenskapliga Meddelanden. 



Bref från J. J. Berzelius tiU Gustav Magnus. 

Utgifna 

af 

Edv. Hjelt. 

Gustaf Magnus, till hvilken nedan offentliggjorda bref 
äro riktade, var den sista af de unge lärde från Tyskland, 
hvilka en längre tid vistades i Stockholm för att under Ber- 
zelii mäslareledning vidare utbilda sig i den kemiska veten- 
skapen. Han var född den 2 maj 1802 i Berlin. Efter vid 
universitetet därstädes under fem år idkade naturvetenskap- 
liga studier och sedan han speciminerat med en afhandling 
öfver tellur, promoverades han i september 1827 till filosofie 
doktor. 

Redan vid denna tid var Magnus besluten att inträda 
på den akademiska lärarebanan och hans tanke var här- 
vid närmast riktad på teknologin, men därförinnan ville han 
ännu vinna ytterligare utbildning inom det kemiska och 
fysikaliska torskningsgebitet. Det var naturligt, att han i 
detta syfte närmast vände sin blick och sina steg mot nor- 
den. Berzelius stod då på höjden af sin lysande for- 
skarebana och hans impulsiva inflytande gjorde sig märk- 
bart på alla områden af kemin. Och i den vetenskapliga 
krets i BerUn Magnus tillhörde funnos icke mindre än fyra unge 
forskare, Mitscherlich, Gustav och Heinrich Rose samt 
Wöhler, hvilka haft lyckan att få arbeta under den nordiska 



mästarens ledning och från vistelsen hos honom medfört 
icke blott de mest fruktbringande lärdomar utan äfven dyr- 
bara personliga minen. Icke under då att äfven Magnus 
kände den lifligaste önskan att under Berzelii egna ögon få 
öfva den kemiska forskningens konst. 

I oktober 1827 anlände Magnus till Stockholm och 
vistades där ungefär ett år, träget sysselsatt med sina arbe- 
ten och i daglig beröring med Berzelius. Ur samvaron mel- 
lan läraren och eleven utvecklade sig ett varmt vänskaps- 
förhållande, hvilket aldrig grumlades. Berzelius räknade 
Magnus till sina ,, kemiska gossar", för hvilkas arbeten, 
sträfvanden och personliga förhållanden han städse visade 
det lifligaste intresse och deltagande. Magnus å sin sida 
såg i Berzelius sin ,,chemischer Väter", för hvilken han all- 
tid hyste känslor af varmaste kärlek och tacksamhet och 
fritt öppnade sitt hjärta så i glädje som sorg. 

På hösten 1828 återvände Magnus, åtföljd af Berzelius, 
till Berlin, hvarifrån han om kort begaf sig till Paris, der 
han emellertid stannade endast några månader. År 1831 
blef han privatdocent vid universitetet i Berlin och här- 
med begynte han sin långvariga, omfattande och frukt- 
bringande lärarevärksamhet vid denna högskola. Efter 
Hermbstädts död (1833) blef han följande år e. o. professor 
i teknologi jämte fysik och erhöll år 1845 ordinarie profes- 
sur i samma ämnen. Han drogs sålunda småningom öfver 
från kemin till fysiken, men blef aldrig främmande för den 
vetenskap, hvars problem så lifligt fängslat hans sinne i yngre 
år. Magnus öfverlefde Berzelius i tjugutvå år. Han dog i 
Berlin den 25 februari 1870. 

Under de första åren efter Magnus' vistelse i Stock- 
holm var korrespondensen mellan Berzelius och honom 
ganska liflig, under senare år vexlades brefven mindre ofta. 
Inalles finnas bevarade sextio bref från Berzelius och några 
och trettio från Magnus. Den förra var öfverhufvud en 
mera intresserad brefskrifvare än de flesta af hans korres- 
pondenter. Det senaste brefvet af Berzelii hand till Magnus 
är dateradt den 9 augusti 1847, således ett år före hans död. 



Magnus' bref till Berzelius, hvilka äro skrifna på ty- 
ska, förvaras i den Berzelianska brefsamlingen i Kungl. 
Svenska Vetenskapsakademins bibliotek. Brefven från Ber- 
zelius till Magnus, skrifna på svenska, hafva pietetsfullt för- 
varats af dennes ännu lefvande åldriga enka, geheimerå- 
dinnan Bertha Magnus i Berlin och hafva af henne godhets- 
fullt stälts till min disposition. Numera har brefsamlingen 
öfverlämnats till Vetenskapsakademin i Berlin. Min afsikt 
är att utgifva utdrag ur denna korrespondens på tyska språ- 
ket, men det har icke desto mindre synts mig önskvärdt, 
att särskildt offentliggöra de af Berzelius skrifna brefven på 
originalspråket, enär den egenartade, kraftiga stilen i dem 
genom öfversättning i någon mån måste gå förlorad och 
emedan, mig veterligen, bref af Berzelii hand tillsvidare icke 
föreligga i tryck på hans eget modersmål. 

Brefven anföras här i kronologisk följd. Endast så- 
dant har ur dem uteslutits, som gäller hvarjehanda kom- 
missioner med korrekturer, instrumenter, likvider o. d., 
äfvensom ett och annat, hvilket icke lämpar sig för offent- 
liggörande. 



Greifswald d. 4 Oct. 1828. 

Tusen tack bäste Magnus för all mig bevisad vänskap 
under mitt vistande i Berhn. Jag skulle utgjuta mig i känslo- 
samma phraser om jag icke visste att den sanna vänskapen 
ej behöfver dem. Vår resa hit har gått ganska lyckligt, vi 
hunno i går afton till Neu Brandenburg kring kl. 10 och 
hade kommit långt före fram, om vi icke i mörkret 
kört på en bom tvärt öfver vägen, der man höll på at 
göra chaussé, hvarvid de dåliga seltygen brast. — — Vi 
anlände hit kl. ^ 4 i eftermiddag och som jag har intet 
annat att göra, öfverlämnar jag mig åt den försummade 
delen af min Correspondence. Bref till Dulong och The- 



närd medfölja här inneslutna. Om de icke göra annat, så 
lätta de första entréen. Jag har bett Dulong tillåta Hr. 
Drn att begära hans råd i frågor om lärobokens öfver- 
sättning. 

Var god och bed såväl vännen Wöhler som Professor 
Mitscherlich at genast, utan at afvackta något bref från mig, 
afskicka med den post som går Thorsdag afton från Berlin 
de tryckfel och corrigenda, som angå läroboken, ty jag äm- 
nar genast efter hemkomsten, volente Deo, göra den saken 
från mig och skulle vara ledsen åt et uppehåll, som kan 
förebyggas. Til Mitscherlich skrifver jag med den första 
post som efter min återkomst går från Stockholm och ger 
honom underrättelse om mina reseäfventyr. — Minahelsar 
jag från både Hr. Doctoren och från Wöhler och sjunger 
dervid „Et troget hjerta platt de förakta". 

Då Hr. Drn ser Mitscherlich och hans älskvärda fru 
så helsa dem på det hjertligaste. Frambär mina vördnads- 
betygelser för Hr. Drns fru Mor. Jag hoppas hon ser 
igenom finger med min ohöflighet. — — — Förlåt allt det 
tråk och besvär jag gör och behåll mig i en oförändrad, 
beständig vänskap. 

Jac. Berzelius. 
P. S. Mina hjertligaste hälsningar til hela Rosefamil- 
len och Wöhler. 



Stockholm d. 9 Dec. 1828. 

Tack bäste Magnus, för det särdeles välkomna brefvet 
af d. 18 Nov. som jag med sista posten erhöll, äfven som 
för nouvellerna om läroboken. Jag hoppas at det bref jag 
härifrån skickade d. 14 Nov. til firman Didot, innehållande 
den omarbetade förra afdelningen af första delen, samt mit 
utförliga nomenclaturförslag, redan nu då jag skrifver detta, 
är framkommet. Det har kostat mig mycket besvär. Den 



Blödeska öfversättningen var så full af inadvertenser, som 
Wöhler icke merkt vid sin omarbetning deraf, hvilka jag 
nu uptäckt. Jag har, såsom Hr. Doctoren får se, betydligt 
ändrat om arbetet och tagit bort allt som kan anses onö- 
digt. At borttaga hvad Du lon g kallar det physiska är omöj- 
ligt, det är hela arbetets rot, på hvilket så mycket grund- 
dar sig i det öfriga af boken, at ingen, som ej kan boken 
utantil kan borttaga något, utan at göra en lucka i det kom- 
mande. Således låta vi de 163 sidorna stå. De betyda in- 
tet på det hela. — Beträffande nomenclaturen, at man skulle 
behålla så mycket af den gamla som möjligt, så är jag 
öfvertygad at denna reflexion är god, men det nya och det 
gamla måste göras consequent, och derigenom blir ändrin- 
gen betydlig. At boken blir bra tjock för fransoser inser 
jag nog, men jag skulle tro, at lättsmälta saker ha de så 
mycket förut, och Thénards och Tho m sons verk hafva sålt 
sig, fastän voluminösa. — Jag har rådt Jourdan at utgifva 
den Oorganiska chemin först och för sig. Bär det sig icke, 
så kan man sluta med det. Beträffande competensen med 
Gay-Lussac så fruktar jag den icke. Hans arbete bhr sä- 
kert helt korrt, lättläst, fullt af intressanta vuer och egna 
åsigter, makalöst för dem som vilja taga kännedom af che- 
min såsom allmän vetenskap men af för liten fullständighet, 
för at förslå åt den egentligare vetenskapsidkaren. Det 
skal gå sin väg fram, utan at skadas i sin afsättning at 
något annat arbete; men den som har det skal troligen icke 
kunna umbära Thénards eller mit arbete. Så betraktar 
jag saken, och jag tror icke at Didot kommer at göra en 
falsk speculation på min bok. — — — — — — 

I Hr. Drns bref saknar jag alla nyheter om Hr. Drn 
sjelf, allt sqvaller om Thénard, Dulong etc. Så oväntad 
nouvellen om Diamanten var, så hade jag dock hellre läst 
et par sidor om hvad min Herre gorde, innan afresan från Ber- 
lin, om visiten hos Altenstein, om resan, om det sätt hvarpå 
Gay-Lussac, Thénard, Chevreul, Dulong m. fl. mot- 
tagit Hr. Drn. Betänk at allt detsamma som Hr. Doctoren 
skrifver til sin fru Mor, såsom intresserande henne, det in- 



6 



tresserar äfven mig. Betrakta mig såsom en gammal far- 
bror, som tycker om at veta detaljer af hvad hans kära 
neveu gör, men som en farbror, för hvilken man ingenting 
behöfver dölja, äfven af det som går litet på sned. 

Lef väl, hat mycket roligt och skrif icke sällan 
til Hr. Drns tillgifne vän 
Jac. Berzelius. 
P. S. Vi hafva köpt Westmanska huset. Jag kommer 
at flytta dit i Oct. 1829, volente Deo. Mos an der får äfven 
rum der. Han arbetar ej mer hos mig. Jag tror nästan 
at han endast läser. 



Stockholm d. 25 maj 1829. 

Min käre Magnus! Välkommen åter från Babylon. 
— — Nu skulle jag önska at kunna räcka Hr. Doctorens 
tupé, för att ge en vänskaplig men dock ej menagerad hår- 
lugg, för Hr. Doctorens förtroende till Jo ur dan, at ej tvinga 
honom at genomläsa några ark af öfversättningen ^). Jag 
har nu fått den uselheten hit, nära 1 och 2-dra afdelningen 
fullt, vacker upplaga och väl tryckt, men så illa öfversatt 
at den måste alldeles maculeras, innehållande gemenhgen et 
stort fel på hvar annan sida. Han öfversätter Federköcher 
med Machin de Papin (um Federn darin zu kochen), Wolle 
med nuage, schvirach med noir, och nästan öfverallt der det 
står ja i original har öfversättaren satt nej i den franska 
uplagan. Något så rasande har jag i min lifstid ajdrig sett 
som Jourdans öfversättning. Jag har föreslagit Di do t att 
bryta vår öfverenskommelse eller skaffa en annan öfversät- 



^) Magnus hade åtagit sig att under sin vistelse i Paris genomgå 
eller i någon mån öfvervaka den fraaska öfversättning af Berzelii kemi, 
som verkstäldes af Jourdan, men omständigheterna gjorde, att han 
icke iick tillfälle härtill. Han kände sig djupt nedslagen öfver den 
skuld han hade i denna för Berzelius ledsamma aifär. 



tare och prevenerat honom, at jag mot denna öfversättning 
måste protestera i allmänna tidningarna. — Om jag råkade 
Jo ur dan pespsonligen, innan min vrede hinner lägga sig, 
so smorde jag honom så, at han skulle känna det 

länge. — 

Allt hvad nytt jag skulle kunna berätta, det får Hr. 
Doctoren veta af Sefström, som förmodligen på annan dag 
Pingst kommer til Berlin. 

Hjertlig hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 26 juni 1829. 

Tack för vänskapsfulla brefvet, samt för alla uttryck 
af ånger öfver Jo ur dan. Med den karlen hade intet stått 
at uträtta, ty första delen med alla sina fel är verkligen 
dräglig mot det som sedan följer. De halva nu tagit sig 
det exjuditivet at skicka mig correcturarken med Ministerns 
post, jag fick i förra veckan 7 ark; men det är alldeles 
ohjelpligt. Jag har skrifvit dem det ultimatum til at om de 
behålla Jo ur dan såsom öfversättare, så är vår affär slut 
och jag desavouerar i Tidningarna Jourdanska öfversättning- 
gen. Jag har föreslagit dem at taga en ny öfversättare, 
Esslinger, som jag vet kan både chemie och öfversätter 
riktigt. (Han är öfversättare af Analyses des Gorps inorga- 
niques). Jag afstår åt honom de 2,500 irancs jag har at 
fordra för verkets första hälft, på det at Jo ur dan må få 
behålla sina 5,000, emot det at han ärligt lemnar mina 
manuscripter, och å sin sida måste Didot trycka om 2:dra 
tornen. (Den första är utgången). Dervid har jag då på den 
franska uplagan vunnit mycken förargelse, mycket arbete 
och bekymmer och intet annat. Et högst fatalt författare- 
arvode. Jag har begärt Dulongs och Berthiers biträde, 
ingendera har svarat mig, men Didot skrifver at Berthier 



funnit felen ej vara så svåra. Detta determinerade mig at 
agera sjelf och nu antager jag från den sidan ingen bemed- 
ling. — — — — * 

Jag skickar fortsättningen af Årsberättelsen åt Wöhler, 
men som jag är säker på at Hr. Doctoren är nyfiken at se. 
Mina försök öfver den nya Thorjorden äro ännu icke fullt 
slutade. Det återstår mig at bestämma atomvigten, hvar- 
vid rätt intressanta egenheter inträffat. Den synes bestå af 

Th"^ men gifva företrädesvis sådana föreningar som Maus up- 

täckt bos lerjorden och järnoxiden, nemligen AI2 S^, och 2K S 

-f- AP S^. Såsnart jag fått denna punkt afgjord är jag färdig 
med opus. — Det vore möjligt at denna jord förekommer 
äfven i Pyrochlor, som träffas i mängd i Thoritens grann- 
skap, och hvaraf jag har så mycket at jag kan skicka 
Wöhler til en fullständig analys. Tyvärr har intet mera af 
Thoriten tils vidare kunnat upsporras. 

Jag går och dricker vatten hos Mosande r med gikt i 
knän och händer så at jag deraf besväras. Skrif mig snart 
en rad til. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 4 Aug. 1829. 

Min egen vän Gustaf Magnus ! Tusen tack för brefvet. 
Den återtagna bokhandelsannonsen gorde mig en hjertefröjd. 
Med sista posten hade jag bref från v. Escher i Ziirich, som 
ämnade der utge en ny öfversättning, hvilken jag också af- 
rådde, så at nu tils vidare äro de åskmålnen förbi. 

Från Frankrike har jag intet svar fått på mitt ultima- 
tum. Det hade bordt vara i Paris den 6 Juli sednast och 
jag hade med denna dagens post kunnat hafva bref af d. 



9 



23 Juli. — Skref väl Mitscherlich til Berthier innan resan? 
Jag gissar: Nej. Palmstedt brukade altid säga at hans svå- 
ger manglade honom, men detta är ännu mer en mangling 
som så fortfar på en obestämd vidrig fot sedan slutet af 
februari. — — — 

Thorjorden är under tryckning. Så snart den blir fär- 
dig, upvaktar jag med et exemplar. Här skickar jag litet af 
jorden. Den har blifvit brun vid torkning antingen af litet 
mangan, hvilket jag dock icke tror, eller af något organiskt. 
Det senare kunde lätt brännas borrt, men som jorden då 
blir mycket svårlöst i svafvelsyra och alldeles olöslig i an- 
dra syror, så föredrager jag at skicka det färgade hydratet, 
som nu kan lösas i hvilken syra som häldst. Äfven skickar 
jag litet svafvelsyrad thorjord. — En bit thorit, som med- 
följer zur Ansicht, anhåller jag at Herr Doctoren ville hafva 
den godheten at en dag bära til Professor Weiss, med an- 
mälan at det är et ringa Andenken' ifrån mig, at jag nu in- 
tet har något mer än denna bit at meddela, och at så ringa 
den än är, så är den alltid bättre än en skrifven be- 
skrifning. 

Jag väntar phosphorhydryren med mycken nyfiken- 
het. — — Min vördnad för fru Mor. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 

P. S. I morgon går första delen af manuscriptet til 
Djurchemin på trycket. 



d. 21 Aug. 1829. 

Här tager jag mig den friheten at meddela et exem- 
plar af Thorjords afhandhngen, som jag anhåller at Poggen- 
dorff får låna til öfversättning och at Herr Doctoren täcktes 
sjelf meddela honom det. Jag anser det icke förtjena at 
kosta porto från Greifswald til Berlin på mer än et ex., 



10 

eljes skulle jag skicka et serskilt ex. til Poggendorff och et 
annat til vår goda vän landstrykaren Wöhler. — Jag hade 
gerna skrifvit honom til på resan om jag icke visste at min 
Herre flitigt skrifver honom til. Det är annars få, hvilkas 
bref göra mig et så stort nöje som hans. 

Jag har på Herrmanns i Moskw^a enträgna begäran 
repeterat analysen på lithion och finner deri syrehalten 
ända til 55,15 p, c, hvaraf således följer at Ar f vedson fått 
11 procent för litet. Lithions atomvigt är efter mitt för- 
sök 81,31, således af alla metallers den ringaste. 

Jag har fått den underrättelse från Paris at B e r t h i e r 
först var mycket befängd på mig och skylde alla Jourdans 
fel dels på Wöhlers öfversättning och dels på mitt medde- 
lade manuscript, samt at Didot ville -alldeles icke förstöra 
uplagan af 2-dra delen. Men sedan har saken ändrat sig, 
2-dra och 3-dje delen förstöras och öfversättas ånyo. Tre 
öfversättare äro iförslaget, Esslinger, Hervey och K ii hn, 
hvilka Berthier hållit på at examinera och Gref Löv^en- 
hjelm trodde at Didot ville engagera en för hvar del för at få 
det at gå så mycket fortare. Fransoserna äro curiösa kur- 
rar, ifrån at bestämdt förklara at ingen finnes, at antaga 3 
på en gång, är i sanning et salto-mortale. Tre öfversät- 
tare är för mycket på en gång. — Huru mycket Jourdans 
öfversättning förargat mig, så har jag dock skrattat mig 
munnen ur led ibland åt de comiska misstagen; t. ex. Strah- 
len, von der Achse ausgehend, der han läser Asche för 
Achse och öfversätter: rayons, qui sortent de la cendre. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 4 Sept. 1829. 

Nu hafva mina öfversättningsaffärer i Paris tagit en 
annan vändning. Jo ur dan är afsatt och i hans ställe en 



11 



Esslin g er åtagit sig arbetet. Den tryckta andra delen och 
den satta 3-dje delen förstöras och Ess 1 ing ers öfversättning 
begynner med den andra. Didot har också återtagit sitt 
vilkor at den ej skulle få utgifvas i Tyskland förr änn et 
år efter sedan den utkommit i Frankrike. Detta föranleder 
mig at engagera Arnold at företaga denna uplaga och före- 
komma alla försök af andra. Jag har föreslagit honom, så- 
som jag tycker billiga vilkor, nämligen 200 ex., af hvilka 
jag väl kommer at här gifva bort de flesta; men på det 
sättet kan jag få något, då jag deremot på annat sätt får 
intet. — — — — Jag skickar här innelyckt mit bref til 
Arnold. Ifall Herr Doctoren gillar saken, så afskicka det 
försegladt til honom. Tycker Hr. Doctoren åter at med 
hela speculationen är ingenting värdt, så skrif mig det til 
genast och lät brefvet ligga så länge. 

Nu längtar jag mycket efter nouveller från Wöhler. 
Har det hörts något från hans brunnskur i Wiesbaden? 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 4 Dec. 1829. 

Tack för allt besvär i anledning af mitt förslag med 
läroboken. Jag är nöjd med Arnolds arrangement at ge 
ut en ny uplaga nästa vår. Huru stort honorarium derför 
skall blifva är mig omöjligt at bestämma, ty jag har af så- 
dant ingen slags erfarenhet, jag beder derför Herr Doctoren 
i samråd med Mitscherlich och Wöhler uppgöra detta och 
förklarar mig alldeles nöjd med de vilkor, som Herrarna 
behaga bestämma. 

Wöhler har skrifvit mig til at djefvulen blifvit lös hos 
Hr Doctoren, han har likväl icke explicerat sig hvilken del 
af människan han förstår med djeivulen och tillägger, at 



12 



Herr Doctoren väl sjelf snart skulle gifva mig underrättelse 
derom och upplösa gåtan, som i det hela får en angenäm 
denouement. Jag väntar med vänskapens värma och någon 
nyfikenhet at få reda på denna halfqvädna visa. Skulle 
Herr Doctoren möjligen hafva öfvergifvit den hederlige Bell- 
manns lärdomar, som vi så andägtigt sjöngo tillsamman på 
vägen från Arup för et par år sedan? 

Jag lefver nu endast i Djurchemi och husreparatio- 
ner. — — 

Vänskap och hälsning 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 25 Jan. 1830. 

Aj, aj. Bästa Magnus, nu ser jag att Wöhler ei hade 
så orätt at f — n var lös; emedlertid var det väl at hon af- 
skedade den nya fästman också, ty den flickan är från mo- 
derlifvet ämnad åt Ghemien det ser jag. Gör nu snart slag 
i saken och sucka ej bort för lång tid, ty den är alldeles 
förlorad. 

Jag har, sedan flyttningen til det nya huset, der jag 
är logerad vida öfver hvad som vore nog, varit til hälsan 
kraftig. Mos and er har köpt åt mig en häst och släda, 
hvarigenom jag nu är tvungen at dagligen fara ut en timma, 
hvilket jag funnit göra mig särdeles godt, häldst mina gik- 
tiga knän och fötter ibland envist förbjuda mig at gå til 
fots. I laboratorium har en tid bortåt intet annat blifvit 
kokadt än urin. Jag arbetar med att få reda på och åt- 
skilja de djurämnen som finnas deri, men rätt nu begynner 
jäg på at tro at man derur kan få så många man vill. Men 
detta är ett fält af Ghemien, som ej intresserar Hr. Doctoren, 
och jag af bry ter derföre. 

Hittills har Mitscherlich intet skrifvit, hvarken rörande 
Herr Doctorens tidsfördrif med suckande, eller i allmänhet 



13 

något annat, sedan snart 8 månader. Jag är mycket ange- 
lägen at få veta, huru många år återstå för utgifvandet af 
hans corapendium i Chemien, samt hvad som åtgjorts vid 
artikeln Crystallisation. Spionera ut detta och låt mig vid 
tillfälle veta. 

Jag skulle i dag skrifva till Wöhler, men nu är han i 
den högsta mänskliga glädjes rus, jag skall derför uppskjuta 
några postdagar, serdeles som jag till Herrarna alltid har 
detsamma at skrifva ungefär. 

Hälsa Fru Mor och Herrar Bröder. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 29 april 1830. 

Det var då väl, at det der instrumentet skaffade mig 
en rad från Hr. Doctoren. Är det sannt at det är Astrilds 
snaror som fjättrat Hr. Doctorens händer, så som Wöhler 
påstått, under det han sjelf gått på nätet och insvängt sig 
så deri at han är tagen med hull och hår. — — 

Låt mig nu snart få höra nägon ny upptäckt eller 
någon förut outredd omständighet utredd genom Herr Doc- 
torens försök. Det är verkligen synd och ska mm at låta 
lifvets skönaste år förlöpa, utan at draga partie af så för- 
träffliga anlag som min Herre fått. 

Tusende hälsningar och uppriktig vänskap 
Jac. Berzelius. 

P. S. I anledning af förfrågan om Rudberg, bör jag 
nämna at han, genom egen öfverilning, kommit i en vidt 
utseende, ända till skandalös strid med Svanberg, hvari 
Rudberg är agresseur, och som möjligen kan föranleda 
Rudberg at lemna Upsala. Det är verkligen skada at så 
ovanliga snillegåfvor skola vara förknippade med en så lapp- 
ris-caracter. 



14 

Stockholm d. 18 Juni 1830. 

Nå det var änteligen väl at jag kunde få höra några 
ord från Berlin. Det är ingen af mina värda Herrar Cor- 
respondenter dersammastädes, som jag icke har at fordra 
bref af, utom Gustav Rose. Mitsch erlich har lemnat 3 
bref obesvarade, men honom räknar jag ej så noga med, ty 
han är i den vägen obotlig. 

Det gör mig et nöje at höra at Frau Professorin Wöh- 
ler är fm och söt. Glöm nu icke borrt 9-de budordet i 
Dekaden. 

Historien med Vesuvian ^), som jag förut ej kände, 
påminner mig om Daniells historia, som slog hörnena af 
kuben i flusspat och fann at de hade större eg. v. än den 
qvarblifvande octaedern. • En så stor skillnad som emellan 
3,4 och 2,9 eller omkring ^ kan icke härröra af något 
sådant olika partiklarnes jemteliggande, hvilket möjliga in- 
flytande til ändring af den egentliga vigten jag i öfrigt icke 
bestrider. Herr Doctoren kan, vid dessa försök, så lätt- 
blifva narrad af luftblåsor, som ögat ofta ej uptäcker, men 
som nästan alltid finnas i et förglasadt ämne. Jag vet in- 
tet annat råd at förhindra at bedragas häraf än at Hr. 
Doctoren rifver til pulver och slammar så väl smält som 
osmält Vesuvian och jämför bådas eg. vigt. 

Beträffande Bud b er g, så tror jag at hans AchiUiska 
vrede begynnt lägga sig, han har varit på supé hos Svan- 
berg, et eftersvall af vågor går väl ännu, men äfven det 
lägger sig och frågan om at quittera Upsala synes han 
hafva öfvergifvit. 

Jag kommer i höst, volente Deo, icke allenast til Ham- 
burg, utan förut på 14 dagar eller 3 veckor för at besöka 



') Magnus hade iakttagit att krystalliserad vesuvian, hvars spec. 
vikt är 3,4, efter smältning visade en spec. vikt af endast 2,9, utan att 
någon nämvärd viktsförlust härvid egde rum. Han skrifver med anled- 
ning häraf (3 juni 1830): „Sollte es nicht nothwendig sein, dass jeder 
Körper im crystallisirtem Zustande eine grössere Dichtigkeit besitze, als 
wenn er ohne allés crystallinische Gefiige ist, d. b. wenn seine Atome 
nicht geordnet sondern durcheinander liegen?" 



15 



mina chemiska slägtingar, til hvilka Hr Doctoren också hö- 
rer, i Berlin. Hvad Wien beträffar, så tala vi ej derom förr 
än nästa sommar. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 12 Oct. 1830. 

Tusen tack, bäste Magnus, för all vänskap och all 
god omvårnad under vår gemensamma resa som oagtadt 
väderlekens otrohet blef så angenäm och under vårt vi- 
stande i Hamburg, som, conditor Hell til trötts, blef både 
roligt och lagom dyrt. 

Jag har sedan d. 7 om aftonen varit hos mina pena- 
ter, bland hvilka allt stod väl till. Se här en korrt Jour- 
nal öfver vår resa. Vi kommo til Liibeck ännu vid dager; 
men qvarblefvo om aftonen i vårt logis. Måndagen slogs 
allarm. Ångbåten var ännu ej ankommen. Ekström och 
Weigel, mindre lugna än jag och serdeles än vännen Pon- 
tin, bestälde genast hästar at afresa til Kiel, deras exempel 
följdes af Agardh och Lundenses. Jag beslöt at intet par- 
tie taga förr än kl. 1 och kom ändteligen derhän med kam- 
raterna at de återskickade vagnarna för at följa mitt exem- 
pel at i vagn göra en tur kring Läbecks vallar och omgif- 
ning, under hvilken promenad vi hade det nöjet at se ång- 
fartyget löpa Traven upföre til Liibeck, til de förtviflade 
kamraternas stora tillfredsställelse. Sedan vi sett LiJbecks 
fåtahga märkvärdigheter åto vi middag hos vännen Kind, 
som bullade up et alldeles ofantligt kalas, men hvars 
rätt aimabla fru icke gorde oss sällskap til bordet, hvilket 
lär vara bruk vid karlmiddagar. Tisdagen kl. 9 afgick ång- 
båten, sällskapet bestod, med undantag af 1 1/2 Jude, en- 
dast af Svenskar och Danskar, 29 til antalet, bland hvilka 
voro Örsted, Zeise, Bång, Reinhardt m. fl. Gonversa- 







16 



tion var angenäm och vädret drägligt. Natten passerade jag i 
Örsteds famn, d. ä. i samma koj, som var något trång. 
Jag sot dock godt och som jag tror äfven han. Vi landade 
i Köpenhamn kl. 1 Onsdagen, som Pontin och jag skänkte 
åt vår Minister Hochschild, för at kunna så mycket ostör- 
dare lemna Thorsdagen åt våra Köpenhamnska vänner. För- 
middagen besågo vi åtskilligt i vetenskapligt afseende intres- 
sant, Örsted gaf en utsökt diner, och aftonen passerades 
på den så kallade studentföreningen, der vi traderades med 
Concert, souper, skålar och Hurra, samt slutligen med en 
pantominballet, pxetensionslöst och roligt på allt sätt. Fre- 
dagen foro vi i öppen båt öfver til Malmö, hvilket gick på 
knappa 3 timmar. Resan til Stockholm uptog 6 hela dagar 
under et nästan beständigt regn och här och der ganska 
djupa vägar. 

Oafgorda embetsmannagöromål uptaga ännu min tid, 
som genast togs i anspråk af 9 franska correcturark, hvilka 
jag först med denna dagens post hunnit afsända. — — — 

Hälsa fru Mor och alla andra bekanta, som min- 
nas mig. 

Uprigtig vänskap 
Berzelius. 

P. S. Var god och låt Wöhler läsa detta bref, jag be- 
traktar det såsom adresseradt äfven til honom. Han får 
med nästa post begynna at af mig emottaga luntor, dem 
jag dock ämnar til kostnaders undvikande från Greifswald låta 
gå med bokhandlarelägenhet. — Var god och gör fru Mit- 
scherlich en visit, framför til henne mina vördsamma och 
hjertliga hälsningar och säg henne at jag är rigtigt kom- 
men a costi. Säg detsamma äfven åt vännen Gustav Rose 
och dess famille. 



n 



Stockholm d. 1 mars 1831. 



Tack bäste Magnus för det ganska kärkomna brefvet. 
Jag beklagar at den under vårt samtal i Hamburg befarade 
oangenäma brytningen icke uteblifvit ^). Det gör mig icke 
så mycket ondt för Hr. Doctorens skuld, som för Ms, ty han 
kan mindre umbära omgifningen af sina unga vänner, än 
de honom. De gå med ungdomens förhoppningar sin egen 
stråt fram. Han står der ensam, värderad men undviken, 
och han tröstar sig icke deröfver rned sina rechercher, utan 
det ingriper i dem, tungsintheten gör hans speculation min- 
dre rask och han grubblar i stället at arbeta. Jag tror 
dock at allt detta mera härrörer trån hans hypochondriska 
anlag, än deraf at han skulle så djupt förargas deraf at 
man icke ställer sig under hans omedelbara förmynderskap. 
Jag kommer icke i sommar til Tyskland. Wien är 
mig för mycket aflägset, och hemresan i en obehaglig årstid 
har så mycket motbjudande at när det icke är fråga om 
ön nödvändighet, utan endast om et partie de plaisir, så 
underkastar man sig det icke. Jag vil gerna se Wien och 
göra personlig bekantskap med dess lärde, men på Natur- 
forskaregillet icke. 

Quid agis? skref Plinius til en af sina vänner och 
på det denna icke skulle tro at han dermed mente huru 
mår du? så tillade han: quomodo vales, ego valeo. - Om Hr. 
Doctorn skulle vid tillfälle gifva sin chymiska Onkel et 
litet svar på frågan: Quid agis? så skulle det fröjda den 
sistnämda serdeles mycket. 

Jag tviflar på at vanadin finnes i Egeran, emedan vana- 
din färgar så ofantligt, at det är omöjhgt at icke vid blås- 
rörsprof den då skulle uptäckas. Den har samma reaction 
som chrom, men den gröna färgen är lätt bortblåst med 
oxidationseld i borax. Silicat af vanadinoxid är grönt och 
vil ej gerna uplösas af syror. Deremot vore det väl möjligt 
at pyropen höll vanadin. Detta förtjenar at undersökas och 
kan ske på platinabläck för blåsrör, ty om p^Top smält 



^} Af ser förhållandet mellan Magnus och Mitscherlich. 

2 



18 

med litet natron ger en färglös vätska, så är det vanadin, 

blir vattnet åter gult, så är det chrom. — — Jag 

måste nu retirera från laboratorium til årsberättelsebordet. 
Hvad har blifvit af den sak, om hvilken vi talte förle- 
den sommar under det vi drogos af Nathusii spann från 
Althaldensleben til Magdeburg? In statu quo? Det vore 
för länge. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 3 Maj 1831. 

Härjemte skickar jag en afhandUng af Zeise, som sä- 
kert skal intressera Herr Doctoren. Zeise har alldeles deri 
utredt naturen af det salt som Hr. Drn höll på at utreda 
och gissade i förhand dess riktiga sammansättning ^). Det är 
serdeles intressant, at föreningen innehåller chloruren före- 
nad med chlorether och icke chloriden med kolbundet väte, 
hvilket Zeise hittat på at bevisa. Klarare hade Zeises fram- 
ställning kunnat blifva om han icke varit en anhängare af 
Bonsdorffs^) vuer. Til uplysning för några danska ord 
bör jag säga at Ilt är syre och Brint väte. Jag förutsätter at 
denna kakophona nomenclatur skal embarassera Herr Doc- 
toren, den har gjort det äfven med mig. Denna afhand- 
hng förtjente väl et rum hos P o gg e nd o rff. 



^) Under sin vistelse i Stockholm påbörjade Mag n us den under- 
sökning öfver ammoniaks inverkan på platinaklorur, livilken gaf upp- 
slaget till de omfattande forskningarna rörande platinabaserna och när- 
mast fortsattes af Z e i s e. 

-) Pehr Adolf von Bonsdo rff, kemie professor vid uni- 
versitetet i Helsingfors. 



19 



Huru går det med Herr Doctorns enskilda angelägen- 
heter? Måste jag nödvändigt resa til Berlin för at få kun- 
skap derom, så tår jag säkert ganska länge vänta. 

Hälsning och vänskap 
Berzehus. 



Stockholm d. 10 Juni 1831. 



Tack för de intressanta underrättelserna om arbetena 
öfver svafvelsyrans verkan på alkohol, då båda äro i vat- 
tenfritt tilstånd. Jag är mycket nyfiken at få del af slutre- 
sultatet på denna undersökning ^). Det blir ganska intres- 
sant at få erfara huru den nya vextsyran är sammansatt, 
hvilket väl skal gifva åt theorin för etherbildning samma 
klarhet, som Wöhlers och Liebigs sista arbete gifvit öfver 
ureas sönderdelning. I sammanhang härmed vore det en 
ganska intressant sak at få utredt, huru många med vinsvaf- 
velsyran analoga föreningar svafvelsyran ger; om de vi 
hittils känna t. ex. af träd, socker o. dyl. äro vinsvafvelsyra 
eller, liksom naphtalinsvafvelsyran, innehåller svafvelsyran 
förenad med carburer af väte. . Af vinsyra och drufsyra får 
man med svafvelsyra också en dylik. Detta är et vackert 
fält, som med lätt möda kan uparbetas. 

Jag kommer i sommar icke at resa utom Sverige. 
Troligen gör jag en tour til Årup, der jag passerar en vecka 
i början af Augusti och der 1'intressante Mo orm an 2), he- 

') Magnus meddelar i bref af den 12 maj 1831 de första resul- 
taten af sina undersökningar öfver vattenfri svafvelsyras inverkan på 
eter och alkohol. Undersökningarna voro under de närmast följande åren 
ofta föremål för diskussion mellan Magnus och Berzelius, hvilken 
sistnämda egnade dem stor uppmärksamhet. 

-) Fröken Mina M o o r m a n, en bekantskap från Wachtmei- 
sterska huset, för hvilken Berzelius ofta bryr såväl Wöhl^r som 
Magnus. 



20 

las! går ogift ännu. Ulla Wachtineister är gift med en 
grefve Beckfries sedan Jultiden. Emellertid tackar jag gan- 
ska upriktigt för det serdedels förledande anbudet at resa 
tilsamman til England, hvilket nog skulle hafva roat mig i 
så godt sällskap, om jag icke af de välsignade correcturerna 
på den franska läroboken tvingades at hållas antingen hem- 
ma eller åtminstone ej längre borrt än at jag kan få dem 
och läsa dem. På den organiska chemien går öfversätt- 
ningen mindre lätt för Esslin g er och för Djurchemien fasar 
jag rigtigt, ty han synes alldeles sakna all physiologisk 
kunskap. 

Mycket hälsningar til fru Mor. 

Beständig vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 23 Sept. 1831. 

Tack bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet af d. 
13 Sept. 

Jag har tyvärr, icke det mindsta befattat mig med 
några desinfectionsförsök. At chlor, saltsyra och salpeter- 
syra äro verksamma derom tviflar jag icke, men om ättik- 
syra i ångform skulle kunna uträtta det minsta til förstö- 
rande af et smittämne, kan vara ganska osäkert ^), ty den 
verkar icke förstörande derpå och ganska svagt genom före- 
nihgsfrändskap. Förutsättom at från en cholerasjuk af- 
dunstar et ämne, som likt vattengas kan hållas inblandadt 
i luften, så låter det dervid väl tänka sig al ättiksyran kan 
förena sig dermed; men blir det i denna form overksamt som 
smittämne? Derom kan man dock icte veta det ringaste. — 



') Med anledning af kolera epidemin i Berlin hade Magnus haft 
i uppdrag att anställa försök med lämpliga desinfektionsmedel och före- 
slagit rökning med koncentrerad ättiksyra i stället för klor vid desin- 
ficering af papper o. d. Han önskade höra Berzelii mening härom. 



21 



Hvilka olägenheter medför chlorrökningen, emedan den så 
litet användes? Den verkar icke på torr skrift. Alla våra 
bref från Ryssland och Finland rökas med chlor, utan at 
doppas i någon vätska förut. — Äfven här talas väldigt 
mycket om choleran, oagtadt vi hittils blifvit förskonade 
derifrån. — — — 

Rudberg är såsom jag tror i Paris. Jag har, sedan 
han i medlet af Juli reste härifrån, intet från honom hört. 
— Mosander är nu från morgon til aftonen sysselsatt med 
Vetenskapsakademiens Mineralcabinett, som han nära up- 
laggt och som ej blef så obetydligt, när det blef hopsam- 
ladt och ordnadt. — Almroth slår mynt. Gubben Hisinger 
är på geologiska resor i Sverige. • P a s c h gör ungefär lika 
mycket, eller något mindre än en annan god vän som jag 
har i Berlin. Carl Retzius har fått Professorstitel och sin 
lön påökt från 600 Rdr. til 1,200 Rdr, Hväd han förehar 
är mig nu ej bekannt, och jag sjelf, jag nästan måste säga 
detsamma om mig som om Retzius, at jag icke har reda 
på hvad jag gör. Jag har nu läst 15 ark correctur på 
franska läroboken i veg. chemien. Esslinger är den ej så 
vuxen som den oorganiska. — — — Derjemte har jag fått 
det ledsamma bestyret at med två andra granska och om- 
redigera de författningar om choleran, som under somma- 
ren utkommit och hvars stadganden blifvit klandrade. Detta 
är dock nu sedan et par dagar fullgort. Nu är jag åter i 
laboratorium. Jag har fått tellurvismuth från Schemnitz, 
hvarur jag utdrager Telluren, med hvilken jag vil anställa 
några försök, hufvudsakligen rörande dess förhållanden så- 
som basbildare och öfver de salter som upkomma af telluri- 
baser med telluracida eller rättare med tellurider. Jag 
torde väl ock få lof at frambringa några motsvarande af 
selenium. 

Från Mitscherlich har jag ingen underrättelse sedan 
slutet at Juni. Han synes hda af en själssjukdom. — Från 
Liebig har jag tidtals rätt intressanta bref. Han hade fått 
i sitt hufvud, at Mitscherlich försökt upsätta mig enjot 
Gay-Lussac och öfverhufvud at jag var på en ovänlig fot 



22 

med den sistnämda och skref mig derföre en alldeles gruflig 
jeremiad, hvaråt jag rätt hjertligt skrattade. Det gorde mig 
et verkligt nöje at se Liebigs varma tilgifvenhet för G. L., 
af hvilken han säkert rönt mycken vänskap, för hvilken han 
är tacksam. — Har et blad kalladt — — (?) gordt sig väg 
til Berlin? Deri står en elak artikel om Gay-Lussac. Ut- 
gifvarne halva skickat bladet til Academierne, bland andra 
äfven til vår, för at i utbyte få utdrag af hvad som för- 
handlas vid deras sammankomster. Artikeln om Gay- 
Lussac står der likväl såsom ett »cave eanem» och måste 
föranleda dertil at ingen lemnar dem något, ty hvilken vil 
synas halva förbindelser med så lumpna redacteurer? — 
Hälsa våra vänner, fru Mor och herrar Bröder 

från Hr. Drns vän 
Berzelius. 



Stockholm d. 8 Dec. 1831. 

Tusen tack för det vänskapsfulla brefvet af d. 20 Nov. 
Jag har tid efter annan bref af WöhJer, som synes rätt miss- 
nöjd med ödets styrelse, som bragt honom at lemna Berhn, 
dit han såsom Hr. Doctorn och synes förmoda, trohgen en- 
dast återkommer för at erhålla afsked från sin lärare-beställ- 
ning vid Gewerbescholan och der det förmodligen slutas med 
at Hr. Doctorn blir hans efterträdare. At Wö hl ers afsked 
från Berlin skal gå Hr. Doctorn til sinnes, finner jag lätt; 
vänner, hvilka, liksom Wöhler, förena hjertats ädla egen- 
skaper med vetenskaphg duktighet och et ovanligt ange- 
nämt umgänge, äro sällsamma. — Det är troligt at Wöhler 
i utkomst vinner på bytet, ty annars gorde han högeligen 
orätt at aflägsna sig från Berlin. Han har emellertid synts 
mig der hafva för mycket knappa inkomster för at utan 
bekymmer slå sig ut, och det måste likväl en vetenskaps- 
idkare kunna, om han skal arbeta för vetenskapens utvid- 



23 



gande. Vinner han detta i Cassel, så kan hans flyttning 
icke klandras. 

Beträffande Aushängebogen och Tabeller af Ghemiens 

sista afdelning, så gå de bäst til K och i Greifswald. 

Men jag vill härvid anmärka, at boken icke är färdig förr än 
Mitscherlichs artikel erhållits, samt at hon icke får utgifvas 
förr än antingen artikeln är erhållen eller Mitscherlich 
bestämdt förklarat sig på et sådant sätt, at jag är autoriserad 
at på et serskildt blad bifoga den underrättelse at den i 
verket på flere ställen åberopade artikeln om crystallisation 
icke kunnat erhållas. Jag ar mycket missnöjd med Mitscher- 
lichs förfarande. Innan hans bortresa skref jag och påminte 
om denna artikel. Nu reser han bort, blir borta öfver vin- 
tern, ger icke et ord til underrättelse om huru han tänker 
göra, lemnar et senare bref obesvaradt och förblifver i allt 
lugn i Heidelberg. Är det då den mannens öde at nödvän- 
digt gifva alla sina vänner, anledning till missnöje? 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 21 Febr. 1832. 

Nå, kära Doctor Magnus, hvad har Hr. Drn nu för 
sig, som icke mera vil med en enda rad låta höra af sig. 
Tror H. Drn at jag kan så länge umbära at få veta något 
om mina vänner. Ehuru jag sjelf har alldeles ingenting at 
skrifva om, skrifver jag ändå, för at pina mig til några 
rader till svar. 

Huru gå föreläsningarna i physik? Det privata colle- 
gium i chemiska laborationer? Ämnar Hr. Drn söka rymma- 
ren Wöhlers plats? Har han ännu fått sitt afsked? Är han 
icke just nu i Berlin, för at flytta borrt sitt bo därifrån til 
Cassel? Hvad gör Gustaf och Heinrich Rose? Se der har 



24 

jag nu med dessa frågor gifvit materialier til 2 hela sidor 
i svaret til mig. 

Nå hvad tycks. Trolla Wachtmeister med fru, son 
och de 3 yngre döttrarna, gör i sommar en resa genom 
Tyskland til Paris. Sådant hade jag väl icke trott, om nå- 
gon annan än han själf berättat mig det. Han har före- 
slagit mig at göra sällskap. Det är verkligen påkostan(Je 
at vägra det, men denna resa blefve för mig mera rolig än 
intressant och dyrare än mina vanliga resor, som nu mås^,e 
dessutom inställas, sedan jag icke mera har Arnold at 
mjölka och sedan jag nu i vår lemnar min plats vid Caro- 
linska Institutet, hvarefter jag först 1834, genom den pen- 
sion, som då reguliert tilfaller mig, får den löneförlust er- 
satt som jag gör genom afskedstagandet. Men jag an- 
ser det nu vara min skyldighet at lemna platsen åt Mo- 
sand er, som eljes kommer att gråna såsom min adjunct. 

När Wachtmeister kommer til Berlin är väl ej ännu 
afgjort, men hans son skal först aflägga Cantzlie Examen 
i Upsala, så at det troligen ej blir förr än i slutet af Juli 
eller början af Augusti. Jag behöfver ej recommendera 
dem til Hr. Drns goda förmynderskap. De tå det mig för- 
utan, fastän Mina^) icke är i deras sällskap. Wacht- 
meister tror sig kunna göra ifrån sig Berlin på en vecka, 
jag har sagt honom at 2 knapt förslå. Han tror at Berhn 
nu är sådant som för 30 år sedan, då han var der. 

Men hvad gör jag sjelf? Jag arbetar flitigt men det 
blir just icke til stora resultat. Ju äldre man blir, ju mera 
får man det felet at vara jämt sysselsatt utan at skilja mel- 
lan det som är mer eller mindre intressant och derför blir 
deraf parturiunt montes. 

I mina laborationer förhåller jag mig ungefär såsom: 
Rådman Anberg stackars man. 



Jag tror visserligen at jag i något af mina senare bref 



Frökeu Mina Moorman, (se sid. 19). 



25 

nämde, at jag företagit et utförligt arbete öfver tellur, hvar- 
til Wherle skickat mig materialier. I tre månader höll jag 
på med at få tellur ren. 

Det som sluligen lyckades var följande: Den smältes 
med kols. kali och olja i form af deg, i en betäckt porslins- 
degel. Massan upplöses och tvättas med kokhett vatten. 
Telluren utfaller då luft blåses derigenom. Den afdestilleras 
sedan på det sätt, at den i et Mosanderskt aflångt käril 
ställes i et glödande rör och vätgas ledes deröfver, ty för 
sig sjelf afdestillerar den icke. Den lemnar en blandning 
af tellurguld, tellurkoppar, tellurjärn och tellurmangan, hvilka 
alla såsom tellursalter varit upplösta i tellurkalium. 

Dess spec. v. varierar beständigt, emedan den aldrig 
kan fås fri från kol. Den har i 12 prof varierat emellan 
6,10 9 och 6,2 5. Atomvikten är 801,i7 ej 806,4 6, såsom 
jag förut antagit. Det var lycka nog at mit förra bestäm- 
mande ej var felaktigare än så. — Jag har genomgått tellur- 
oxidens salter med baser, de äro af tre slag, neutrala, zv^ei- 
fach und 4-fach tellursyrliga. — Sedan jag begynnt söka 
efter högre syrsättningsgrader af telluren har jag kommit 
til et roligare arbete. Det är knapt mer än en vecka sedan 
jag dermed begynte och jag tror mig redan hafva funnit en 
undertellursyra och en tellursyra. Den senare är löslig i 
vatten och krystalliserar, men om jag icke annars är nar- 
rad på dessa krystaller, så har den föga sur smak utan 
mera metallisk. Undertellursyran fås förenad med kali, då 
man upphettar telluroxid eller t. syrlighet, som är detsamma, 
med salpeter vid en temperatur, som ej får gå till glödgning, 
hvarefter den afsvalnade massan, som i hetta är rödbrun 
men ljusnar under afsvalning, utlakas med vatten och lem- 
nar en citrongult pulver. Detta pulver, som jag utan at 

vidare undersöka det, länge höll för en superoxid är K Te^ 
eller tvåfaldl undertellursyradt kali och sönderdelas lika så 
sv9,rt nästan som fältspat, utom at det ger syrgas i glödg- 
ning och lemnar quadritellurite potassique. Jag har ännu 



26 



ej sett fe i isolerad form, men hoppas få reda på den en- 
dera dagen. Det skulle mycket förarga mig om det vore 
samma lösliga och kristalliserande syra, som jag på annat 
sätt, nemligen på våta vägen med chlpr, erhållit. — Om 
alla de intressanta saker Liebig gjort med och utan Wöh- 
ler har denne sednare förmodligen lemnat underrättelse, jag 
säger derföre ingenting derom. Hvad jag här meddelat om 
ming. försök är likväl ingalunda af en sådan pålitlighet at 
något sqvaller derom kunde få lemnas åt Poggendorff 
til bekantgörande, hvilket jag trott mig böra anmärka. 

Hälsning och vänskap 
Berzehus. 



Stockholm d. 20 Mars 1832. 

Jag tackar Hr. Drn för det loford Hr. Drn skänkt min 
Läroboks veget. chemiska del. Jag vil önska at hon för- 
tjente något deraf. Jag har tilskrifvit Wöhler om nödvän- 
digheten at få et register, som han ganska väl kan få för- 
fattadt af någon annan, mera småaktigt noggrann än han, 
(ty det måste en register-författare vara), emot erläggande 
af författarearvodet, som på dessa belöper sig. 

— — — Af telluren har jag nu fullkomhgt 

lyckats at framställa tellursyran, Te. Den är i sin ena iso- 
meriska modification löslig i vatten, anskuter ur en con- 
centrerad uplösning i synnerligen rediga prismatiska kristal- 
ler, som bestå af fe-|-3H2. Afdunslad i vattenbad blir den 
sirupös innan den intorkar. Vid en temperatur som går 
öfver -f- 100 ° (temmeligen mycket) bhr den mörkt orange- 
gul, olöslig i vatten och i kall saltsyra. Under vattnets bort- 
jagande förlorar den lätt litet syre, men den tellursyrlighet 



27 



som dervid bildas drar saltsyra lätt ut. Den ger rätt cu- 

riösa salter, med hvilkas långsamma afdunstning mina syssel- 
sättningar med årsberättelsen väl quadrerar. 

Jag får tellursyran på följande sätt. Tellursyrligt kali, 
löst i vatten, öfvermättas med chlorgas til dess at all er- 
hållen fällning är upplöst. Vanligen plägar jag tilsätta kali 
i öfverskott och hafva lösningen något utspädd. Den neut- 
rahseras sedan jemt med caustiskt kali (ammoniak går ock 
an) och fälles sedan med chlorbarium, som före mättningen 
ingen fällning ger. Det fällda Ba-saltet faller snart ihop och 

bhr tungt. Det är Ba Te -|- oH^. Löses i salpetersyra, fälles 
jemt med svafvelsyra, afdunstas i vattenbad till torrhet och 
til all salpetersyra är förjagad, upplöses och kristalleras. 

Vanligen bhr dervid Te^ olöst, och den behöfver et par gån- 
ger åter uplösas och omkristalleras för att bh af med in- 
blandad tellursyra. Den är et blekgult pulver Te^ -|- H^. 
Det hvita pulver som Drn beskrifvit i sin afhandling 
såsom, efter smältning med salpeter, olöslig i alt annat än 

smältande alkali, är en egen isomerisk modifikation af K Te 
(om neutralt eller tvefaldt tellursyradt, vet jag ännu icke). 
Det i vatten lösta innehåller mest undertellursyradt kah, åt- 
minstone är det resultatet af mina försök i det ofullständiga 
skick de ännu befinna sig. Det curiösa olösliga saltet, som 
blir lösligt genom bränning med alkali, på sätt Hr. Drn 
ganska riktigt visat, blir det likväl dervid icke genom alkalis 
inverkan, utan genom värmets, som sönderdelar det til et i 
vatten lösligt tellursyrligt kali, med utveckhng af syrgas. 
Fullt löses det dock icke i vatten, hvaraf jag gissar at det 

kan vara K Te^. 

När jag en gång får Tellurens historia färdig, hvilket 
icke blir snart, så blir det en väldig lång lunta, ty hit höra 
de mot de nya syrorna svarande svaflor och några af deras 
salter, samt tellurbaser och telluror med deras tellurisels. 



28 



Emellertid är detta et riktigt dagsverksarbete, ty fröjden af 
nya utvidgade åsikter har jag väl dervid knappast at kunna 
påräkna. 

Emellertid sitter jag nu vid skrifbordet och lusar jour- 
nalerna, hvaraf likväl ännu icke de tyska och franska kun- 
nat erhållas längre än till Augusti. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 8 Maj 1832. 

Tack för besväret med mina penningar och för bjud- 
ningen. Jag skulle rätt gerna acceptera den sednare, om 
jag komme at göra en resa åt Tyskland i år; men denna 
acceptering skulle visserligen kränka Mitscherlich. Vi 
uppskjuta således den sakens afhandiande til fråga kan upp- 
stå om at i den vägen taga et partie. 

Emot all min vana och all min förmodan, sitter jag 
ännu fastlåst vid min årsberättelse för 1831. De journaler, 
som skulle gå med Hamburger-Posten, hafva, genom et 
canaljeri af Hamburgska postcontoiret, blifvit samlade i hög 
och skickade med handelslägenhet, jag fick dem först i går. 
Hvad denna massa af lecture och af indigest lecture är 
motbjudande, t. ex. Kastners Bronchinsyra, som träffas i 
vatten, der Struma förefaller ömnigt, och mycket mera, 
mindre galenskapslikt, men dock ej derföre intressantare. 
Telluren ligger alldeles i hvila. Den lilla tid, hvarmed jag 
kunnat distrahera mig i Laboratorium, har gått åt för en 
undersökning af förhållandet med Gay-Lussacs uppgifter 
om berlinerblått, hvars resultat jag med sista posten skickade 
til Poggendorff, och som jag således icke behöfver här 
meddela. 

Har man i Berlin lyckats at frambringa electriska 
gnistor med magneten? Det af Mobil i uppgifna sättet der- 



29 



til har icke velat lyckas för oss. Så som det vil synas för 
mig är den afFäraday gjorda upptäckten i hufvudsak theo- 
rien för rotationsmagnetismen och består i det enkla factum, 
at electricitetens jemvikt i en kropp ändras med hans af- 
stånd från en magnetisk polarisk kropp, lika som den gör 
genom afståndets förändring från en punkt som meddelar 
värme. Grundorsaken till rubbningen i electricitetens jem- 
vikt torde icke kunna så lätt utforskas, men hvilket ofant- 
hgt användande kan icke deraf uppstå för phenomenens både 
frambringande och förklaring. Jag är öfvertygad om at det 
skall t. ex. gå an at decomponera kali med kroppar som 
gå til och från en magnetpol i en ständig succession, om 
blott den mekaniska tillställningen göres rätt. — I sitt sista 
bref skref mig Wöhler at han ännu icke hört eller läst det 
minsta om Faradays upptäckter. Besynnerhgt nog är at 
intet derom förekommer i de engelska journalerna. 

Hälsning och vänskap 
Jac. BerzeUus. 



Stockholm d.- 21 Aug. 1832. 

Är Hr. Doctoren nu kär igen? Eller huru står det till? 
Jag får ingenting höra från eller om Hr. Doctoren skrift- 
ligen och Wachtmeister beklagade sig at han blott en 
enda gång träffade Hr. Doctoren händelsevis på en middag. 
Se så tänte jag genast, nu är den syndaren åter vingskjuten 
af Cupido. — Jag tillstyrker at gifta sig, göra rechercher 
samt låta ens vänner höra af sig. 

Tack för det vänskapsfulla bestyret med läroboken, som 

först i förrgår anlända hit. — — — 

Johnston är nu åter här och går och laborerar i 
några veckor. 



30 

Mosande r går förlofvad älskare och gifter sig, tror 
jag, i höst eller vinter. Följ så lofvärdt efterdöme. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 30 Nov. 1832. 

Jag lyckönskar til platsen vid Artilleri-Scholan. Om 
också denna plats i början icke är vinstgifvande, så är det 
alltid et godt steg at hafva fått emploie. Det andra ger 
sig smått efterhand. Jag ville gerna hafva varit med Her- 
rarna i Berhn, då Liebig och den unge Gay-Lussac voro 
der. Jag ville gerna taga mig den friheten at uppmuntra 
til fortsättningen af försöken med petroleum, just derför at 
Dumas mellankpmmit; emedan ehuru hans arbete innehåller 
åtskilligt intressant, så är jag dock öfvertygad at den som 
repeterar hans analyser skal finna dem incorrecta, och det 
ligger mycken vigt uppå at fleras resultat öfverensstämma 
deri, at hans med så mycken skicklighet beskrifna försök 
och deraf endast med pennan dragna resultat icke äro på- 
hthga, emedan annars fyller denne verksamme vetenskap- 
lige äfventyrare vetenskapen inom korrt med intressanta och 
sannolika men alldeles falska uppgifter. 

Beträffande Herr Doctorens Ethersvafvelsyra, så sätter 
dess benämning mig myror i hufvudet och jag finner verk- 
hgen intet bättre, mera upplysande och passande namn än 
at kalla den ena Alkoholsvafvelsyra, den andra Ethersvafvel- 
syra. Deras tillvarelse synes mig innebära på sitt sätt et 
inkast mot användandet af Etherin såsom en sjefständig 
kropp, förenad med oUka qvantiteter vatten i alkohol och ether, 
de tyda snarare på at böra anses såsom organiska oxider 
af olika föreningar med kol och väte, hvilka af andra krop- 
pars inverkan lätt omsätta sina beståndsdelar. Vill man 
betjäna sig af Etherin såsom i dessa syror, förenad med 



31 



svafvelsyra och olika qvantiteter vatten, så kan man icke inse, 
hvarföre den olika qvantiteten vatten här skal göra någon 
mera väsendtlig skillnad emellan syror och salter än en atom 
vatten mer eller mindre i andra syror och deras salter. 
Det blir således nödvändigt at antaga syret och vätet, som 
den ena syran innehåller mera än den andra, såsom för- 
enade med syran på annat sätt, än såsom en additionell 
atom vatten. Från denna synpunkt bhr den at Herr Doc- 
toren upptäckta Ethersyran af en särdeles stor vigt för en 
til framdeles upgörande theoretisk åsikt öfver dessa syror 
och öfver etherarterna, i hvilken det då vil synas som kunde 

icke alkohol betracktas såsom E-f -H^ (E=G* H^) utan så- 
som sammansatt af C* H'^, såsom radical förenad med 2 

at. syre, och ether icke för E-f-H^, utan för C* H^°, förenad med 
1 at. syre. Afgörandet af denna punkt är vigtig, ty ehuru den 

figurativa formeln E-j-H^ är simplare, bör han dock utbytas, 
om det kan bevisas at han ger en oriktig saifi mansättnings- 
föreställning. Så länge vi icke hade andra svafvelsyreför- 
eningar än den icke sura vinoljan och en vinsvafvelsyra, och 
så länge man ansåg den vanliga vinsvafvelsyran hafva den 
sammansättning som Hr. Drns syra har, så gick alt bra med 

denna enkla föreställning, ty den ena var 2ES-f-H2 och den 

andra ES-fSH"'', men alkoholsvafvelsyran utskämmer alt, ty 

formeln E-f2SH2 är och förblir orimlig. Hr. Doctoren finner 
lätt at et vidare utförande af undersökningen om dessa egna 
syreföreningars sammansättning kan för den vegetabiliska 
chemien leda til lika viktiga uptäckter som Liebigs och 
Wöhlers gemensamma och oväntade resultat af bitterman- 
deloljans analys. — Beträffande namnet paraethersvafvelsyra, 
så är det tillräckligt styggt och hopgyttradt för att kunna 
bättre ersättas af h vilket' annat. Mitscherlichs försök at 
införa ordet para i den tyska nomenclaturen är alldeles för- 
kasthgt. Jag skulle tilsvidare tilstyrka endast circumlocutio- 
ner t. ex. metamorphisk ethersyra o. d. til dess kunskaperna 



32 

hinna reda sig så at rnah med någon större tilförsigt kan 
uppgöra antagliga nomenclaturförsiag. 

Tellurförsöken hafva under sommaren hvilat och hvila 
ännu. Tvenne andra undersökningar hafva hittils undan- 
trängt dem. Jag skulle för Johnston, som passerat Aug. 
och Sept. här, visa en organisk analys och valde dertil 
Citronsyra, om hvilken Liebig tilskref mig en gårig at han 
ähsåg min analys oriktig i vätehalten. Ehuru den befanns 
riktig, så föreföllo vid mina försök så besynnerliga anoma- 
lier, at jag fann mig i en labyrinth, ur hvilken jag behöfde 
2 fulla månader för att reda mig och hvari jag ändå på et 
par ställen fått hugga hål för at komma ut; denna under- 
sökning är sedan någon tid slutad och jag skickar en af 
dagarna til Poggendorff en copia af afhandlingen, som 
Hr. Drn kan läsa. — — 

Det andra arbetet är en analys af vattnet i Porla 
källa. Det håller ett eget electronegatift, i vatten lättlöst 
ämne, som jag väl kan kalla en syra, emedan det rodnar 
lackmuspapper, fast det ej smakar surt, som består af kol, 
qväfve, väte och syre, och som deri finnes förenadt med 
natron, kalk och magnesia. Detta ämne synes vara en i de 
flesta källor förefallande kropp, ehuru få hålla så mycket 
som denna. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 12 Mars 183$. 

F— n far i Hr. Doctoren, som på så lång tid icke bryr sig 
om at med et enda ord låta höra af at Herrn lefver och 
florerar. Deraf at den hederliga Ro se, som då och då glä- 
der mig med bref, icke skrifvit til at Herrn Doctoren dött, 
så vet jag at jag skrifver detta til min, gudskelof ännu lef- 
vande vän Magnus. 



33 



Hos oss har Carl Retzius, denne Herr Doctorens ro- 
lige Gamerad, lagt sina ögon tilhopa, sörjd och allmänt saknad 
innom och utom måndagscotteriet, som han altid uplifvade. 

Deremot är halfvännen Mosander gift med den skö- 
naste flicka i Stockholm; — — man ser honom sällan der 
hustrun ej är med. 

Nu til mit ärende. Jag anhåller at Hr. Doctoren ville 
skicka mig et utdrag om sin nya vinsvafvelsyra för at införas 
i min årsberättelse, jag anser denna syra i sammanhang med 
Wöhlers och Liebigs Benzoyl afgifva grundpelare för 
vextchemins philosophie och önskar således hafva denna 
vinsvafvelsyra till min disposition nu. — 

Låt mig sedan veta hvarmed Hr. Doctoren nu syssel- 
sätter sig. Är Mitscherlich altid lika frånvänd? Han jemrar 
sig för mig at alla hans vänner öfvergifva honom och önskar 
at jag skal flitigt skrifva honom til. Jag svarar strax och 
dermed är brefvexlingen slut för et hälft år. 

Hälsning och vänskap 
BerzeKus. 



Stockholm d. 22 Oct. 1833. 

Tack Heders-Magnus för den vänskapsfulla sändningen 
med Retzius, för brefvet och sändningarne från Pelouze, 
som jag skall enligt Hr. Doctorens önskan skrifthgen tacka 
derför ^). Jag instämmer alldeles i den förmodan at han 
med snabba steg går at blifva en af Frankrikes bästa che- 
mister. Äfven Bo utrön Chalard skal jag svara, men af- 

^) Maguus hade tillsammans med Wöhler gjort ett längre be- 
sök i Paris hösten 1833 och der sammanträffat med ett stort antal af 
Frankrikes främste män inom kemin och fysiken. Wöhler har i tvänne 
långa bref till Berzelius lifligt skildrat de intryck de unge forskarene 
omottogo af de berömde Pariserlärde. De båda brefven äro af mig 
offentliggjorda i Öfversigt af finska vet.soc.förhandlingar, h. 35, samt 
intagna i Zeitschrift f. physisk. Chemie. Bd. XI, 700. 

3 



34 . 

bidar dessförinnan hans afhandling, som Bran del torde 
kunna medtaga, ifall han icke redan afgått til Ko c h. — För 
athandlingen om öfverjodsyran tackar jag äfvenledes, den 
kom straxt efter Hr. Doctorens bref, som anmälte dess 
blifvande ankomst. Skaffa nu reda på en jodoxid och en 
jodsyrlighet med. — Hvad är det brungula mindre flyktiga 
som bildar sig i det rör der jod ofta sublimerar fram och 
tilbaka? 

Från den Mosander'ska famillen kan jag lemna den 
nyheten, at den unga Irun för några dagar sedan nedkomm 
med 2 stora pojkar. — — — — — 

Tack för underrättelserna från Paris. Hvad Herr Doc- 
toren sagt mig om Fransmännens för mig ökade aktning ^), 
har, jag bekänner det, smakat mig, emedan då den icke 
kan vara en frukt af deras kännedom om min personlighet, 
det endast kan härledas från läroboken, som på fransyska 
utkommit, och som således af deras pluralilet ej så för- 
kastas, som jag i början väntat; ty det håller hårdt at i 
Frankrike få fram något i ovana former, hvilka först af 
eftertiden apprecieras. Jag vet dessutom genom enskilta 
bekanta at t. ex. Dumas i sina lectioner, under mycket 
granna phraser, gör alt sitt til för at betaga boken sitt 
värde, afråder från dess läsande såsom missledande från 
den rätta tron i vetenskapen m. m. 

Från mitt laboratorium har jag just intet att meddela. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



1) Magnus skrifver den 4 Sept. 1833 hl. a.: " 

besonders bei der imraer niehr zunehmenden Achtung und 

Verehrung, die Ihnen die Franzosenzollen. Wir liaben uns lieide, Wöh- 
1 e r und ich, niclit selten dariiber verwundert und gelreut. Sia kennen 
in ihrer geographischen Unwissenheit, ausser Frankreich und allenfalls 
England, nur noch lo Nord, allés was also Chemie arbeitet gehört znm 
Nord, an dessen Spitze Sie Stehen. Aber die Franzosen fiihlcn sehr 
wohl, dass sie gegenwärtig keine Heroen mehr haben und so existirr 
auch fiir sie nur noch die uordische". 



35 



Stockholm d. 11 Mars 1834. 



Hjertligt tack, bäste Magnus, för det kärkomna brefvet 
af d. 11 Febr. som gått något långsamt på vägen. Pro 
primo skal jag besvara frågan om jag är böse? Nej på 
intet vis, jag är tvärtom god som guld. — — — 

B o u t r o n s bok och athandling har jag fått, tackar hjert- 
ligen för besväret dermed, och har på vänlig anmodan skrif- 
vit tacksägelsebref både til Boutron och Pelouze. Den se- 
nare har svarat ganska förbindligt. 

I afseende på concurrenzen med Mitscherlich så ser 
jag just icke något skäl at Hr. Doctoren skal sluta sina 
physiska föreläsningar för det at Mitscherlich ger äfven 
sådana *). Så länge Hr, Doctoren har eller får åhörare, så är 
det ju et bevis på at båda behöfvas. Mit råd är således at 
de fortsättas. 

Mitscherlich har först för et par postdagar berättat 
mig om sina föreläsningar. Det ger honom stora inkomster 
och en brillant succés, det är visserhgen sannt; men det dra- 
ger honom från sträng och sammanhängande vetenskaplig 
forskning, hvilket är skada. Detta har jag sagt honom. — 
Mitscherlich har också underrättat mig om at han tror at 
Hr. Drn får den technologiska professionen ^), hvilket väl kan 
anses såsom et bevis at han önskar denna plats åt Hr. Docto- 
ren. Med de progressa af v. Altensteins löfte kan det väl 
knapt fela at Hr, Drn får den, hvartil jag i förhand af hjertat 
lyckönskar. — Dermed följer väl då det Hermbstädtska huset 
och laboratorium förmodar jag, och derpå måste väl följa 
nödvändigheten at skaffa någon som hjelper at fylla vånin- 
gen och frambringa små magnusar — technologer måste 
alltid anskaffa bestående resultater, då deremot theoretici 



^) Magnus meddelar, att han visserligen vid sina fysikaliska iöre- 
lilsningar hade 40 till 50 åhörare, men tillägger: „A.llein das hilft allés 
nicht, diese Concurrenz känn nicht langa bestehen, imd Mitscherlich 
wird und muss alle andere verdrängen". 

-) Den efter Hermbstädts död (1833) lediga professionen vid 
universitetet. 



36 

kunna kasta sina i krukan, sedan de engång erhållit dem, 

— Emellertid föregår nu den technologiska stallbrodren 
Wöhler med godt exempel. I den heliga skrift står på nå- 
got ställe: »Gå du och gör sammaledes». 

Liebig lärer hafva illa antastat Mitscherlich. Detta 
gör mig ondt. Jag har ännu ej sett det, men Mitscherlich 
beklagar sig deröfver och Liebig tycker sig hafva handlat rätt. 
Det är ganska illa at män af den högsta bildningen anfalla 
hvarandra med personligheter; derför iår Liebig scrupens 
af mig. Man kan strida i sak så alfvarsamt man vill, det 
kan väl göra ovänskap det ock, fastän det icke borde så 
ske. — Jag är nyfiken på Dumas' arbete öfver chlorkolet. 
Ännu har han ej föredragit det någonstädes. Detta arbete 
har tydligt för ändamål at tukta Liebig, få se huru det 
lyckas. Nog har Dumas snille, men en futtig och opå- 
litlig vetenskapsidkare är han, på hvilken man aldrig kan 
lita i något, emedan han tydligt ljuger sina bevis, när han 
ej har tid at utföra dem eller när de i verkligheten ej vilja 
slå in. 

Mosander öppnar aldrig sin mun utan at tala om 
huru han är öfverlupen af göromål. Under tiden ser man ingen 
frukt af hans arbete, hvarken i chemien, eller som embets- 
man, hvari han är försumlig. Han hänger ännu fast vid 
hustruns sköna ögon. — — — Jag begynner mycket 
frukta för den stora breda pannan. Der är rum at sätta på. 

— In chemicis har jag uträttat ganska litet. Jag går 
och leker med telluren, liksom de gamla kuskarna med piskan. 

— — — — Huru kommer det at den der ungaSeebeck 
skulle föredragas Poggendorff? Jag tycker det vore icke 
för bittida at Poggendorff blefve förhjelpttil någon indräg- 
tigare plats. Liebig berättar mig om kostliga saker af CNOH 
i en mängd förhållanden som han uptäckt. Från England 
berättas at Fa ra da y skal hafva gjort den största chemiskt- 
physiska upptäckt som hittills blifvit gjordt, bestående i 
sättet huru electricileten är förenad med materien, des.s 
olika relativa qvantiteter i olika materier, som skal följa 
bestämda förhållanden liksom de vägbara kropparna. Mera 



37 



vet jag ej derom och detta är ej heller mycket pålitligt, 
emedan det är ur et bref från fru Mo sanders syster, som 
är i London och hört det i samtal af Davies-Gilbert. Nog 
är sagesmannen bra; men huru rapportösen upfattat saken 
skal framtiden utvisa. Kanske vet man mer derom i Berlin. 
Hälsning och uppriktig vänskap 
Berzelius 



Stockholm d. 8 juli 1834. 

Af hjertat lyckönskar jag Herr Professoren til vunnen 
befordran, och tackar för de uttryck af vänskap och tilgif- 
venhet, med hvilka Herr Professoren derom lemnat mig un- 
derrättelse ^). Har jag förstått Herr Professoren rätt så 
bor Hr. Pr. också nu mera i det förra Hermbstädska Resi- 
denset, som jag tyckte vara en ganska treflig local. 

För invitationen til Berhn och at bo hos Hr. Profes- 
soren tackar jag ganska mycket och jag försäkrar at om 
jag dervid skulle följa alldeles ogeneradt min känsla och 
göra hvad som jag ansåge roligast, så blefve jag Hr. Pro- 
fessorens gäst; men det skulle vara opassande at gå Mit- 
scherlieh förbi, så länge han icke ger mig anledning at för- 
moda annat än at han önskar se mig hos sig. — Äfven M. 
har inviterat mig til Berlin, för at med honom resa i Aug. 
til Wien; men jag har numera ingen lust at resa. Inträf- 
fade det någon gång at jag fick en rescamerad, som gjorde 
mig nöje, så kan det väl hända at jag än en gång kuskade 
af; men at resa ensam, dertil kan jag på intet vis förmå 



') Majjnus hade blifvit ntnämd till e. o. professor i fysik och 
teknologi och uttalar med anledning af denna framgång sin tacksam- 
het för allt hvad Berzelius gjort för honom. „Möchteich doch" skrif- 
ver han „Golegenheit finden Ihnen meinen Dank zu bethätigen, durch 
VVorte werde ich nie versuchen ihn ausziidriicken". 



38 

mig. Wien ville jag gerna se; men mötet i Stuttgart läng- 
tar jag ej efter med sina fördömda visiter, som göra min 
aversion. — 

Sedan Herr Prof. nu är spatiöst logerad, så sjunger 
Tit. väl icke mer: Et troget hjerta platt jag föraktar m. m. 
Mina Moorman suckar hvar gång hon hör talas om sina 
gamla friare Wöhler och Magnus? — Hon går ännu i så. 
måtto trogen, att ingen hittils försett sig på hennes smäk- 
tande bUck, troligen blir hon och för altid Mögninna, ty hon 
åldras ansenligt. — 

Vi hafva här nu Mr. Lyell en engl. Geolog, nitisk och 
oförtruten, som disputeradt v. Buchs idé om Scandinaviska 
vallens lyftning och kommit hit för at öfvertyga sig om 
dess orimlighet på sjelfva de sedan utsatta merkena. Han 
är alldeles utom sig af förtjusning at fmna sig så platt ve- 
derlaggd, at det icke lönar mödan at förspilla en enda mi- 
nut med at uptänka några spitsfundiga argumenter til för- 
svar för hans förra idéer. Jag har sällan sett någon menniska 
så hänryckt af at finna sina idéer bestyrkta, som denna 
är öfver at han kommit til visshet at han haft orätt. För 
öfrigt hafva på de sednare åren besök af vetenskapsidkare 
från andra länder varit temmeligen sällsamma. Om Herr 
Professoren reser åt England i sommar, så går det an at 
taga återvägen från Edinburgh öfver Hull med ångbåt til 
Götheborg, at gå derifrån med Dilegeancen til Stockholm 
och härifrån med Dilegeansen til Ystad. På detta sätt kunde 
jag få nöjet at se Hr. Professoren här och jag tror nästan 
att denna resa skulle gå lika fort, som på annan väg och 
kosta mindre. — 

Jag skickar i dag til Poggendorff manuskriptet af 
en af mig til V. Acad. inlemnad afhandling om meteor- 
stenar, som utgordt min sysselsättning under månaderna 
April, Maj och en del af Juni. Den innehåller åtskilliga rätt 
curiösa omständigheter; t. ex. at alla meteorstenar (med 
undantag af 3) äro blandade af samma mineralier, at dessa 
äro nickeljern, svafveljern, magn. jernmalm, ohvin, augit 
och tiläfventyrs et leucitartadt mineral, samt små qvantiteter 



39 



chromjern och tennmalm. — Olivin i dessa mineralier är 
tennhaltig och hvad Tit. väl icke skulle tro, så äro äfven 
de vanliga olivinerna de jag pröfvat på tennhalt. Nickel- 
jernet innehåller tenn; hvad S tro mey er ansett för koppar, 
är tydligen icke annat än tenn som håller koppar, hvars utmerk- 
tare reactioner föranledt S. at anse det för blott koppar. 
I meteorjern finnes mycket magnesium (lalkjordens radical) 
och det innehåller små kristaller af phosphorjern, phosphor- 
aickel och phosphormagnesium. — Jag har haft tillfälle at 
analysera en högst curiös meteorjord, hvari innehållés et 
okändt ämne, som möjligen kunde vara et på vår planet 
icke funnet element af metalloidernas klass. — Men hvart 
kommer man med sådant, hvaraf ingenting mer kan fås. 

Hälsning och vänskap- 
Berzelius. 



Stockholm den 14 Aug. 1<S34. 

Det vf.r ganska dumt at Hr. Professoren icke fick hu- 
set och Laboratorium efter Herm b städ t, så vidt det i 
Öfrigt icke var hans enskilta egendom. Jag har altid förmodat 
at det tilhörde Staten och var embets-boning. 

Ja så, Hr. Prof. sjunger ännu Bellmans visor! — Nu 
är Tit. dock i den ålder at antingen måste Wöhlers eller 
mitt exempel väljas. Det sednare har det emot sig at det 
är naturstridigt; men man kan dervid icke, såsom vid det 
förra, hoppa i galen tunna. Man saknar dervid mången 
huslig glädje, men är också absolut tri från husliga bekym- 
mer. Jag råder på intet vis at följa mit efterdöme i denna 
väg, men har också intet skäl at afråda derifrån. — 

Vi förföljas här af en förskräcklig värme. Sedan 
2 månader har min fattiga lekamen icke et ögonblick va- 
rit i en lägre temperatur än H-:20'^, men deremot nästan 



40 



jemt i 25 ä 28 graders värme, som en och annan gång gått 
upp til -j- 34 °, i skuggan. I så beskaffadt förhållande är 
jag hvarken vaken om dagarna eller kan sofva om nätterna. 
Jag kan ingenting göra, ty jag orkar icke ens läsa Historie- 
böcker och romaner. — 

I hopp at finna tilfälle til afkylning gorde jag en resa 
til Östergötland för et par veckor sedan, men der var ännu 
värre. 

Under större delen af denna heta tid har Palmstedt 
varit i Stockholm och bott hos mig, samt dervid bidragit 
ganska betydligt mich zu schwächen, emedan ju mera fram- 
gång han har i sitt yrke såsom lärare och Schol-Directeur, 
ju tråkigare blir han, ty han talar aldrig om annat än Scholan 
och elevernas stora framsteg. Sjelf va gamla Anna^) inne- 
slöt honom i sina aftonböner, nemligen på det sätt at hon 
bad Gud beveka harrs hjerta at snart vända om til Göthe- 
borg igen. — 

Då den arma Mannen anlände dit, var den der gra- 
serande epidemien utbruten, ehuru vid hans afresa ingen- 
ting ännu var kändt derom här. Denna epidemie, en cou- 
sin til choleran, har väckt mycken förskräckels öfver hela 
landet, som tager den för cholera asiatica, häldst regeringen 
i första brådskan kallade den cholera. Den går i Göthe- 
borg alla år i Augusti och kallas der i orten Puken, den 
är sällan så dödande som i år, ty på 3 veckor har redan 
2V2 procent af befolkningen dött, och den är ännu icke 
i aftagande; men den smittar icke. 1826 var den lika 
svår; men choleran var då okänd och man tog ej så illa 
vid sig. 

Jag bifogar här et Ex. af min Arsb. för i år, som är 
bestämdt för Wöhler, och anhåller at det må blifva ho- 
nom tilsändt vid passande lägenhet. Skulle Foggendorff 
vilja genomse den förut, för at uppleta någon för hans Jour- 



') Berzelii trotjänarinna ocli uppasserska vid laboratoriet. 



41 



iial passande articel, så var god och låt honom låna den, 
ehuru jag just ej erinrar mig något för honom deri. 
Hälsa hjärtligt våra gemensamma vänner. 

Beständig vänskap 
Jae. Berzelius. 



Stockholm d. 16 Oct. 1834. 

Tack för det vänskapsfulla brefvet som tillkännagaf 
Hr. Professorns resa til Schtugar, såsom hyrkuskarna kal- 
lade det. Sedan Hr. Professorn nu måste vara återkommen, 
får jag väl det nöjet at gifva tillkänna at jag är bland de 
952/3 procent af Stockholms befolkning som choleran beha- 
gat qvarlämna. Väl är hon ännu icke absolut förbi, men 
vi hafva icke mer än et eller annat dödsfall hvarannan 
eller tredje dag, så att det nu kan anses vara i det när- 
maste förbi. 

Nu går choleran som bäst i Upsala, men är der gan- 
ska lindrig, emellertid är jag icke utan farhågor för Rud- 
berg, som — — icke, i min tanke, uphört att vara en 
cholera-kandidat. Han arbetar i öfrigt ytterst flitigt med 
rechercher och vi få snart från honom rätt märkvärdiga 
lörsök. 

Hr. Professorn lofvade mig i sitt bref en utförlig be- 
rättelse om tilldragelserna vid mötet i Stuttgart. Jag får der- 
före tiltala Hr. Professorn med dess gamla favoritskald Bell- 
mans ord: »Sätt på dig peruken, berätta», men jag vil ganska 
gerna också få ett ord om mötena med Liebig och Wöh- 
ler, huru den sistnärada befinner sig i sitt andra ägten- 
skap m. m. dyhkt, alltsamman utförligt, på 10 til 12 ark 
och roligt, ty jag behöfver piggas up efter den bedröfvelse- 
tid som öfvergått oss och då ingen dag gick förbi, utan at 
en vän, bekannt eller slägting anmältes bortryckt af far- 
soten. Den goda fru Bendix (den yngre) blef bland andra 
ett rof derför. 



42 



Hälsa fru Mor ganska mycket, äfvensom våra gemen- 
samma vänner. Låt mig äfven veta om Mitseherlich är 
i Berlin eller på resor. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius 



Stockholm d. 28 Nov. 1834. 

Tack, Bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet af 
d. 10 Nov., jemte de hiishållsaktigt meddelade nouvellerna 
från mötet i Stuttgart, hvilket synes mig för Physik och 
Ghemie hafva aflupit lika obetydligt som det i Edinburg. 
Jag ser af franska tidningar at el dylikt ägt rum d. 7 Sept. 
i Poitiers. Bland de 246 närvarande fann jag intet mig 
bekannt namn. 

Hvad tycks om Dumas' och Peligofs afhandhng 
om Methyléne, som nu förmodligen i Tlnstitutet hunnit äf- 
venväl til Berlin. Vackrare rechercho har säkert aldrig bhf- 
vit sämre redigerad, hvilkel är stor skada. Men Dumas 
vil göra stor effect och hann derföre ej skynda sig nog, 
och derföre kommer ingenting rätt moget ur hans händer. 
— Denna olikhet i caracterer, t. ex. då Dumas jem- 
föres med Norren berg, är ju ganska förunderhg. Den 
ene kan ej lysa hastigt nog, äfven au risque at ljuset är 
falskt, då den andre aldrig tror sig fullkomlig nog för at 
kunna visa sig. Båda extreraiteterna hafva utskämt ganska 
mycket. 

Huru är ställningen emellan Mitseherlich och Her- 
rarna? Forfar ännu kölden emot Tit. och emot H. Ro se? 
Af Mitscherlichs egna bref erfar jag intet. De äro altid 
så väl ställda at jag bör tro at han intresserar sig lika för 
Herrarna som förut, utan at ändock deraf inses at någon 
försoning egt rum. 

Mitscherlichs nya teori om om Benzoesyran och 



43 



bevisen derför äro et verkligt portrait af honom sjelf. Deri 
är något som på en gång är och icke är; när han t. ex. 
om sin sulfobenzid säger at det är en neutral förening af 
svafvelsyra och benzin, hvarifrån skiljt sig 2 mått väte och 
och 1 mått syre, (pag. 665 i Läroboken), så är det visser- 
ligen så, men tillika den besattaste lögn, ty deri finnes 
hvarken svafvelsyra eller benzin, som trohgen aldrig kunna 
förenas och bevisar just at Ms theori om Benzoesyran deraf 
icke kan hemta det ringaste stöd. — Men huru har et så 
förträffligt hufvud blifvit så förvridet? 

Med vår gamla öfverenskommelse om cristallografien, 
hvari han sjelt har initiativet, har han nu år från år hutt- 
lat mig på ett sätt, som med hvar och en annan skulle för- 
anledt en brytning. Jag måste nödvändigt berätta hans sista 
högst jesuitiska steg: Wöhler hade proponerat Arnold 
at, då de chemiska atomvigt-Tabellerna nu komma at ut- 
göra en ingredierande del af Läroboken, som, jemte Electro- 
chemiska theorien och möjhgen M i tscherlichs Artikel, skal 
utgöra en 5:te del på den Oorganiska Chemien, serskildt 
trycka Tabellerna, såsom en Uplaga af de gamla, hvilka Ar- 
nold 1818 utgaf, hvarföre denne borde göra någon liten re- 
tribution til Wöhler; men Arnold förklarade at han det 
icke vil, emedan hans erfarenhet af förra Uplagan icke va- 
rit upmuntrande. Emellertid tilskrifver mig nu Mitscher- 
lich så här: jDe 100 eller '200 Exemplar som du lofvat 
Arnold at serskildt afdraga af min afhandling om cristallo- 
graphien, dem låter jag nu trycka i Berlin först och lemnar 
sedan et af dem åt Wöhler såsom manuskript för at i Lär- 
boken införas, då det blir mindre svårt för Wöhler at lå 
det correct.» — Allt detta är dessutom utsmyckadt med så 
smickrande saker för mig, at inga upriktiga vänner sig emel- 
lan föra sådant språk. — 

För at komma til detta resuhat, hvarraed jag icke är 
det ringaste missnöjd, så skal jag dock hafva begått en så- 
dan incongruitet at lofva Arnold någonting om hvad mig 
icke tilhörer och detta, äfvensom smickret hvarmed det är 
sockradt, är frånstötande. — Det oaktadt har jag icke kom- 



44 

mit mig til at blifva förargad, hvilket också skulle hafva 
tjenat til intet. — Naturligtvis är detta meddelande alldeles 
oss emellan. — 

Jag har fått veta, at min serdeles goda vän d'Ohs- 
son") blifvit Brandels efterträdare. Han är til och med 
Ledamot af Vetenskaps-Academiens Chemiska Glass och 
kommer säkert at söka up Herrarna. Hans fack är dock 
egentligen Asiatiska Nationernas Historia, hvari han mest 
arbetat. — Hälsningar till våra gemensamma vänner! 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 10 Febr. 1835. 

Bäste Magnus! Förlåt att jag här kommer med en 
kommission at göra besvär. En af våra Poeter, Ling, är 
föreståndare för et gymnastiskt histitut här i Stockholm och 
har blifvit ansedd för en sådan trollkarl i Gymnastiken at 
Ständerna för flera år sedan anslogo et par tusen Riksda- 
ler til tryckning af et arbete häröfver, som han ämnade ut- 
gifva. Härmed bar nu kommit så nära at det skal äntligen 
tryckas på Svenska, men som mannen är fullt så fattig som 
en poet bör vara, vil han på samma gång trycka det på 
tyska och sälja til någon tysk bokhandlare sin uplaga. Han 
har vändt sig til mig för att få relationer med någon för- 
läggare, och då jag å ena sidan sjelf inga sådana har, men 
å den andra sidan trott mig icke böra vägra honom mitt 



^jKoustautin Monradges D'Ohssoii, född 1779, blef svensk 
minister i Berlin 1834. Jämte det lian var skicldig diplomat, förvärf- 
vade han sig ett aktadt namn i den vetenskapliga verlden. I yngre 
år egnade han sig mest åt historiska studier, men vid mera framskri- 
den ålder sysselsatte han sig äfven med kemi och mineralogi. Under 
en vistelse i Stockholm 1814 — 181(i hade han arbetat å Berzel ii labo- 
ratorium. 



45 



biträde, har jag lofvat skrifva och höra mig om åt honom. 
Det är nu min ödmjuka anhållan at Herr Professoren ville 
tala vid någon Berlinsk Libraire Editeur, kanske finnes det 
någon som vore hugad för speculationen. Jag känner icke 
arbetet och kan således icke derom gifva någon opinion, 
men nog anser både Lin g och hans medhjelpare det för 
at icke hafva sin like, hvilket väl kan vara sannt, om det 
och icke skulle vara bättre än andra, ty Lin g är egen i 
allt, såsom en äkta Turnmeister bör vara. — — För at 
meddela några närmare detaljer skickar jag en af Lings 
biljetter, hvari han besvarat åtskilliga af mina frågor om 
opuset. — 

Jag har en tid bortåt arbetat med den vidbrända vin- 
syran, en ny, egen syra, som jag analyserat och beskrifvit 
redan för mer än en månad sedan; men jag har envisats med 
en undersökning af denna syras biprodukter, som jag vill åt- 
skilja och analysera också, för at ådagalägga at vår vän 
Pelouze, i sina rön, som jag i det hela besannar, dock 
finner resultaterna vida simplare än de äro, äfvensom at 
hans theorie om hvad som föregår vid torr destillation af 
vextsyror är blott en Hirngespenst. Men för at göra bättre 
än han fordras både tid och tolamod, ty sedan jul som jag 
ältar med vidbrändt djefvulstyg har jag knapt kommit et 
steg närmare mit mål, 

Dahlström har hos mig analyserat såväl naturhg 
aconitsyra, som den artificiella, hvartill citronsyra förvand- 
las innan brenzcitr. syran begynner destillera, som G^H^O^, 
följaktligen citronsyra hvarifrån dragés en atom H-0. Det 
är roligt at dessa konstberedda syror befinnas i naturen, 
t. ex, at fumarsyra är Ac. paramaleique. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius, 



46 



Stockholm d. 26 Juni 1835. 



Förlåt at jag på så länge icke lackat för besväret med 
Lings affär. Jag skickade honom det meddelade resultatet 
och har sedan ej hört af honom. 

Jag har sedan Påsktiden varit dels sjuk, dels conva- 
lescent och är det än. Jag fick en obetydlig förkylning 
onsdagen för Påsk, genom hvilken gikten gick ur mina ben, 
men tog plats i magen, der jag har den ännu. Jag går, 
i kraft deraf, med samma lätthet nu, som i ungdomen, men 
har klen aptit och matsmältning, hvaraf jag, utan at det 
synes i ansigtet, afmagrat så at jag rätt nu kan anses för 
en temmeligt skapligt vext man. Dervid har jag varit ut- 
satt för nervsvaghet och någon hypochondrie, jag har blif- 
vit så aimabel, så älskande, vänner och vänninnor at de 
sednare finna mig vida bättre än förut. — Det är ju en 
vacker beskrlfning. Emellertid hafva läkarne före.skrifvit mig 
at, medelst en resa, göra mig af med denna känslofullhet. 
Jag reser i slutet af nästa vecka öfver Hamburg med 
ångbåten på Havre til Paris, blir der hela Augusti och 
tar hemvägen öfver Bonn, där jag stannar under mötet, och 
der vi kanske då kunna råkas. — Emellertid har jag ingen- 
ting vetenskapligt nytt at berätta, ty jag har nästan allde- 
les icke varit i Laboratorium på 3 månader. 

Skrif mig til på Paris, adresseradt på Svenska Lega- 
tion, om vi få råkas i Bonn. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Hamburg d. 17 juli 1835. 

Tusen tack bäste Magnus för det vänskapsfulla brefvet, 
som i går lemnades mig af Ghaufepie. Nog vore det gan- 
ska roligt, visserligen tiläfventyrs roligare, än den tour jag 



47 



föreslagit mig, at resa med Hr. Professoren ^), men jag kan 
nu mera icke ändra min reseplan. Jag har tilskrifvit Bi- 
schoff at bo hos honom, och tidningarna utbasunerat at 
jag ämnar mig öfver Paris til Bonn, det skulle då vara et 
slags futtighet i at öfvergifva denna plan, heldst jag bör 
tro at de församlade naturforskarene, serdeles de som bo i 
Bonn, skulle med et visst missnöje se at jag ändrade före- 
sats och icke mera kommer dit. Til äfventyrs kommer nå- 
gon af mina vänner och bekanta dit för at råka mig. Tag 
derför icke up, såsom et bevis på undervärdering af Hr. 
Professorns vänskap, at jag ej efterkommer den Irästande 
inbjudningen til resesällskap. 

Jag har bett Poggendorff meddela Hr. Professorn 
en underrättelse angående mig, som säkert skal förefalla 
Tit. förvånande 2 ). Jag kan endast dervid säga: Gäck du 
och gör sammaledes. — Oaktadt denna omständighet skulle 
jag dock ännu med stort nöje höra: Et troget hjerta etc. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm den 1 Juli 1836. 

Jag kan icke beskrifva hvad det fägnade mig at emot- 
taga några rader från Hr. Professoren. — — — 

Jag tackar för de mineralier Hr. Prof. ämnar skicka 
mig, som på den vägen säkert komma mig tilhanda. — 



^) Magnus försökte öfvertala Berzelius att komma till Berlin, 
men skulle detta icke låta sig göra, föreslog han, att Ber z el iu s skulle 
följa med honom på en resa till England, der han bl. a. vore i till- 
fälle att se „die schönen Faraday'schen Sachen" och få pröfva det 
nya undret, jernvägen från Liverpool till Manchester. Återvägen kunde 
tagas öfver Paris. „Es wäre einzig einmal wieder mit Ihnen zureisen" 
skrifver Magnus. 

^) Underrättelsen om Berzelii förlofning. 



48 

Jag är nu åter litet inkommen i mineralogien, ty jag ut- 
arbetar en ny uplaga af den tyska blåsrörsboken och 
blåser alla dagar på stenar af alla slag. 

Äfven jag har icke stort gort in chemicis, sedan jag 
blef gift. Ej derför at jag* finner mig så mycket hindrad af 
hustrun (åtskillig tidspillan orsakar hon alltid) utan derför 
at jag ej riktigt återkommit i mit förra hälsotillstånd, oak- 
tadt jag efter giftermålet blifvit mycket bättre än förut. Nu 
dricker jag Porlavatten på landet hos min svärfar, hvilket 
redan på tvenne veckor gort kännbar förändring; jag be- 
gynner återfå hull och krafter och med dessa lust til ar- 
bete, som förut icke roat mig det ringaste. — — — — 

D'Ohsson är nu här; jag har mycket grälat på ho- 
nom at han ej gort Hr. Prof. bekantskap. Han har lofvat 
vid sin återkomst upsöka Hr. Prof. och jag ber Hr. Prof. 
tillåta at han nyttjar Hr. Professorn såsom communications- 
medel mellan oss, då Hr. Prof. känner bättre huru sänd- 
ningarna göras till K o c h. 

Jag trodde at D'Ohsson redan lemnat chemien å sido, 
men frun beskrifver mig så tydhgt och klart hans smutsiga 
finger, lukten af svafvel- och phosphorväte i hans arbets- 
cabinett och verkan af svafvelsyra och saltsyra på hans 
näsdukar at jag deraf finner at han ännu sysselsätter sig 
med små chemiska försök. — Han är dessutom en serde- 
les intressant person at lära känna. 

Jag reser d. 15 på 6 ä 7 veckor från Stockholm, be- 
söker Årup i början af Aug. (från den 7:e til 14:e) och til- 
äfventyrs förut Köpenhamn, der min hustrus morbror är 
vår minister. Til Tyskland kommer jag icke i år. Få so 
huru det kan gå framdeles! Hälsa fru Mor och andra vänner. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



49 



Stockholm d. 25 Nov. 1836. 



Tack, käraste Magnus, för det sista vänskapsfalla bref- 
vet, äfven som tör sändningen af selen, hvilken Wöhler 
förklarat mig vara en gåfva af Herr Professoren och af Ho- 
nom. Detta sätter mig i den nödvändigheten at fortfara 
i min idé af dess användande, hvilket jag kanske icke gjort 
om jag köpt den sjelf. ■ — Skulle således bhfva någonting 
af rönen dermed, så är det til Herr Professoren och Wöh- 
ler, som Vetenskapen då blir gäldenär. 

Jag har användt hela sommaren i år på förlustelser. 
I\orrt efter mitt sista bref til Hr. Professoren, som var i Juni, 
reste jag med min Hustru omkring i Sverige, för at göra 
henne bekannt med mina släktingar, sedan besökte vi Kö- 
penhamn, der hennes Morbror då var vår Minister och slut- 
ligen Arup, der den qvinhga familjen mycket beklagade at 
hvarken Wöhler eller Herr Professoren velat blifva vid 
fröken M o or man, som dock tyckte så mycket om Eder 
båda. Hon var nu ej mera der i huset och skal vara myc- 
ket föråldrad. Efter återkomsten från resan tilbragte jag 
med min Hustru månaderna September och October på 
landet, 7* i^il utom Roslagstulln. Der sysselsatte jag mig 
med omarbetning af Lärbokens 7:e del af nya uplagan, som 
gifvit mig så mycket at göra at jag ännu ej hunnit längre 
än på ether. Jag har nu vist mycket i plan at göra i che- 
mien, men det går fortare at göra up planer än at utföra 
dem. — Sedan jag nu talat vidt och bredt om mig sjelf, 
kommer jag til min brefbärare. 

Han är Norrman och heter Thaulow'). Han är af 
Universitets-Styrelsen i Chrisliania utsedd at blifva Chemie 
Professor, då den Physiska och Chemiska Profession snart 
skola åtskiljas. — Norska Regeringen har gifvit honom et 
anslag at dermed uppehålla sig i Berhn för at bilda sig til 
lärare. Jag har för det theoretiska recommenderat honom 
til Mitscherlich o*ch ber at få recommendera honom hos 



^) Moritz Christian Julius Tliaulow (f. 1812), blef pro- 
fessor i kemi vid universitetet i Kristiania. Han doo; redan år 1850. 



50 

Herr Professoren för det techniska, så vid del angår che- 
mie, ty jag tror at Universitetet har en serskild lärostol 
för technologien. Thaulow^ är en ganska flitig och älsk- 
värd ung man, som jag hoppas skal snart lyckas at göra 
sig värdig Herr Professorens godhet. — 

Var god och framför mina hälsningar til fru Mor och 
Bröderna. 

Högaktning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 17 Juni 1837. 

Tack bäste Magnus för det vänskapsfulla brefvet af 
den 20 Apr. samt för kautschukstycket, som var kärkommet. 

Det var en ytterst intressant sak blodets egenskap at 
absorbera syrgas och återge kolsyra ^). Hr. Professorns obe- 
låtenhet med at en annan också funnit at kolsyra afdunstar 
från blodet tycker jag är utan skäl. Detta är en förut på- 
stådd och bestridd sak, som för sig sjelf är af föga vigt, 
men som blir vigtig i sammanhang med observation om 
syrets uptagande såsom gas, utan at genast ingå kemisk 
förening med blodet. Detta factum, som är Tit. eget, utgör 
hela kronan af denna sköna observation. 

Jag längtar högeligen at snart få läsa afhandlingen 
härom, som utgör en af de vigtigaste uptäckter i physiolo- 
gien, som nyligen blifvit gorda. — Hvad har blifvit af 
Schwanns försök med upplösningen af födoämnen, af 



') Sedan tvänne år hade Magnus varit sysselsatt med under- 
sökningar öfver respirationsgasernas förhållande till blodet och genom 
direkt utpumpning visat, att det venösa blodets innehåller upplöst fär- 
digbildad kolsyra, det arteriella syrgas. Emellertid hade Bischoff 
i Heidelberg gjort likartade experiment med det venösa blodet och 
kommit till samma resultat som Magnus, hvarför denne skyndade att 
för Berzelius redogöra för sina undersökningar. 



51 



pepsin m. m.? Fortsättas försöken och har någon van che- 
mist företagit sig at leda physiologerna? Man ser nog at 
Schwann saknar vana at göra chemiska observationer 
och der är så oändligt mycket at göra. Vore jag nu ung, 
så skulle jag uptaga detta ämne och gå igenom denna pro- 
cess, men med åren följer tröghet och deraf födes lusten 
at häldre öka sina insigter genom andras än genom egna 
rön. T. ex. då Kanes resultat öfver Acetöne blefvo be- 
kannta, höll jag på med samma undersökning i sällskap 
med en yngre chemist, Ullgren, i afsigt at komma til 
samma resultat. Det föll, vid läsningen af hans resultat, 
liksom en tyngd från mitt bröst, ty nu behöfde jag icke ar- 
beta dermed; men Ull g ren stod der slagen som af åskan. 
Tempora mutantur et nos mutamur in illis. — Om Hr. Pro- 
fessoren kommer sig til at skrifva til mig snart, så låt mig 
veta om någonting ytterligare blifvit utrönt med matsmält- 
ningshistorien. 

Jag håller på med les acides vegetosulfuriques. Fara- 
days naftahnsvafvelsyra är en blandning af två, hvars ba- 
rytsalter äro svåra at skilja åt, emedan så länge man ej 
anar blanningen kommer man ej at merka den. Den ena 

af dessa syror består af 0^° H'*^ S^, men den andra håller 
en kropp som ej är naftalin och som tyckes vara C^^ H^ O, 
förenad jemväl med undersvafvelsyra. Det är all anledning 
til den förmodan at Hr. Professorns ethionsyra är C* H^** O'-^ 

4-- S^, d. ä. en förening af Ethylsuperoxid med under- 
svafvelsyra, i hvilken denne superoxid likväl icke ingår såsom 
basis, utan såsom naftalin i naftalinsvafvelsyran. Syror at svaf- 
velsyra med indigo har jag två blå, en grön, en röd och 
en, eller kanske två, gula. Producter af naftalins inverkan 
på svafvelsyra har jag 4, två syror, dem Faraday redan 
sett, och två andra, af hvilka den ena är den förut omta- 
lade, och den andra det ämne som gör purpurfärgen på 
naftalin, då den förenas, med vattenfri svafvelsyra. — Men 
den organiska chemien är et haf at dricka ur, ty så snart 



52 



man går det minsta noggrannt til väga, så hopa nya oun- 
dersökta saker sig på hvarandra, som man antingen måste 
uptaga til undersökning eller lemna et ofullständigt arbete. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 5 Dec. 1837. 



Jag har hela sommaren vistats med min hustru på 
landet, likväl nära Stockholm, på et min Svärfar tilhörigt 
landställe och har under denna tid mått förträffligt godt. 
Jag har derunder så godt som helt och hållet omskrifvit 
den del af Lärboken, som handlar om producterna af jäs- 
ning och torr destillation, som varit et ytterst intressant 
ämne at omarbeta, emedan då- man företager hela detta ar- 
bete med en gemensam öfversigt, så kommer man til mån- 
get allmänt resultat, hvilket de ej varseblifvit, som arbetat 
endast med spridda detaljer deraf. Sedan min återkomst 
til Stockholm är jag sysselsatt med de sista delarna af lär- 
boken och tänker icke företaga något i laboratorium förr 
än jag slutat det, som förmodligen blir til eller under Jul- 
helgen. Vi hafva under hela November månad haft idel 
mulna dagar med dimma och regn, detta har på min gikt 
haft et menhgt inflytande, så at jag i mer än tre veckor 
varit inneliggande, likväl icke sämre än at jag kunnat hålla 
mig vid skrifbordet. Detta har i så måtto icke kommit mig 
illa til pass, som jag, jemte mit vetenskapliga skrifveri, vid 
denna tid haft ännu et annat skrifveri i annan genre. Det 
hade nemhgen faUit Svenska Academien in at invälja mig 
til en af de 18 i denna, efter Erkebiskopen v. Rosen st ein, 
hvarvid jag har måst smörja ihop et loftal öfver denne före- 
trädare, hvilket skal hållas nästk. d. 20 Dec. på Academiens 
högtidsdag. Jag är ingalunda näjd med den hedersbevis- 
ning, denna Academie gort mig, ty jag duger alldeles icke 



53 



til at skrifva i deras genre, och många poeter och förf. i 
vältahghet, som duga dertil, hafva med spända förhoppnin- 
ningar väntat at dervid komma i fråga. Hälsa alla våra 
vänner. 

Vänskap och tilgifvenhet 
Jac. BerzeUus. 



Stockholm d. 6 Aug. 1.^38. 

Jag tackar Herr Professoren på det hjerthgaste för et 
bref med posten, for tackjerns-gjutningarna, ethionsyrade 
baryten och för et bref med Hr. Diisburg; visserhgen har 
jag begynt blifva en trög brefskrifvare ; men det har den 
vackra grunden at vilja likna min goda vän Professor Mag- 
nus, eller at tala uprigtigare det kommer sig deraf at jag 
sällan har något at skrifva om, som kan intressera mina 
vetenskapliga vänner, och händelserna i mit enskilta lif äro, 
Gudskelof, så enformiga och sig lika från den ena dagen til 
den andra, at de icke eller gifva något at berätta om. 
Denna gång har jag dock något. 

Beträffande ethionsyran, är jag ledsen at Herr Profes- 
soren öfvergifvit fullföljandet af dess undersökning, åtmin- 
stone så långt at dess skiljaktighet från både vinsvafvel- 
syra och isethionsyra blifvit etablerad; man får icke vara 
så ömtåhg för vetenskapHg tvistighet, at man undviker at 
bevisa en sanning, som någon annan bestridt, äfven om 
denne skulle visa symptomer af at vilja vara et slags Dic- 
tators-Candidat i vetenskapen. Äfven jag har varit i en 
varm correspondenz med Lie b i g. Han har varit mycket up- 
bragt på mig, men synes nu åter vara nära återkommen 
til sit förra lugnare maner. Han är en excellent Chemist, 
såsom vi alla veta, men ty värr har han, i min tanke, i 
vetenskapliga speculationer en alldeles för ringa penetration 
och et lör stort begär at förklara allt, och derigenom komma 
vi troligen at länge tid efter annan falla i disputer. Theo- 



54 

rierna i hans sednaste afhandling om åtskilliga organiska 
syror äro serdeles omogna, men jag tänker icke i vår kor- 
respondenz vidröra dem förrän svallningen efter våra förra 
tvister litet laggt sig. Mit bref til Pelouze har mycket 
grämt honom. Jag kan icke förstå at denna oskyldiga skrif- 
velse har kunnat göra så mycket upseende. Det är sannt 
at dess ändamål var at i hjertat af franska Vetenskaps Aca- 
demien frambringa en hejdande åtgärd emot en hop falska 
grundsatser, som utgått från Dumas och genom hans credit 
bhfvit allmänt tillämpade. Jag har icke ämnat inlåta mig 
i någon strid med Dumas, eller besvara något af allt det 
insidiösa han derpå svarar, ty äro mina deri yttrade åsig- 
ter riktiga, så blifva de nog beståndande, äro de det icke, 
så hjelper intet advocerande försvar. Emellertid, oaktadt 
jag ännu icke sett det mindsta af förhandlingarna derom, 
mer än de tidningsartiklar, som i början utkommo, vet jag 
at det väckt motståndare mot Dumas' läror, til den grad 
at den beskedhga gubben Brongniart tilskrifvit mig och 
bedt mig icke deltaga i den uppkommande striden med 
hans måg. Jag har svarat honom at sådant icke varit min 
mening, jag har uttalat min åsigt i et vetenskapligt ämne 
och ämnar låta dervid bero. Jag tillade at om man funnit 
uttrycken deri hårdare än man önskat, såhärleder sig detta 
derifrån at hans Måg, med all sin ovanliga talang såsom 
Chemist, är en författare som dels upsåtligt vanställer an- 
dras yttrade meningar, dels tilägnar sig dem och at skrift- 
ställare som dermed beträdas aldrig kunna vänta at behand- 
las med samma egard, som man har för Thénard, Gay- 
Lussac, Dulong, Berthier m. fl. och jag gaf honom ci- 
tationer til verification af mit omdöme om Dumas. — Jag 
har fått mycket saker från Paris, sedan detta törekom i 
Academien; men intet det ringaste angående Dumas' svar i 
Academien. Flera Ledamöter af Academien hafva tilskrifvit 
mig och förklarat sit missnöje med Dumas' mindre värdiga 
förfarande. — Det måste således vara en kraftsoppa, som 
han hopkokat och som jag är mycket nyfiken at få se; jag är 
säker om at den skal mera roa än förarga mig. — 



55 

Beträffande de organiska svafvelsyrorna, hvarmed jag 
ännu är sysselsatt, så begynner den förmodan at de inne- 
hålla undersvafvelsyra mer och mer försvagas. Herr Prof. 
erinrar sig at naftalinsvafvelsyran, som syntes vara et så 

talande bevis derför, genom uptäckten af C^^" H^-f-S, såsom 
sjelfständig kropp, uphördo at vara det. Indigosvafvelsy- 
rorna synas icke eller gynnande derför. Emellertid kan jag 
om dessa ännu ingenting säkert säga, ty hittils har det al- 
drig lyckats lyckats mig at frambringa deras salter i så rent 
tilstånd at två analyser gifvit lika resultat. Jag har åtmin- 
stone anställt några och tjugu. Det förstås at hvarje ana- 
lys skett på salter af en serskilt beredningsoperation, ty det 
som på samma gång beredes ger altid lika resultat. Likväl 
oscillera mina analyser omkring Dumas' tal, men om dessa 
äro härledda från beräkningen af indigons atomvigt och för- 
sök af lika oscillerande natur som mina, hvilket nog är tro- 
ligt, häldst han icke giivit ziffror af sina försök, utan en- 
dast formler, så ligger deri ingen säkerhet. Orsaken til 
svårigheten at få rigtiga resultat ligger deri at indigon ger 
med svafvelsyra ej mindre än 3 syror, två blå och en som 
i soHdt tilstånd är röd, alla, äfvensom deras salter, löshga 
i samma menstrua, men af en mycket olika löshghet, utan 
at det gifves någon utväg at skarpt afskilja den ena från 
de båda andra. — 4 månaders daghgt och ihärdigt arbete, 
utan at komma til et resultat, har så utledsnat mig vid 
denna recherche, at jag nedlaggt den til hösten, och har 
flyttat på landet för at litet skingra min afsmak för detta 
otacksamma arbete, som i sin fortsättning lofvar för mycket 
intressanta resultater för at alldeles öfvergifvas. — Jag fann 
at från de röda föreningarna det var en möjlighet at ut- 
tvätta de blå. Då jag sedan företog dessa til undersökning, 
fann jag deri en röd kropp, som icke innehåller svafvelsyra, 
men ändå förenar sig med baser, som den efter förbränning 
lemnar kolsyrade. Nu återstår denne at söka afskilja och 
dertil vet jag ännu ingen plan. — De resultat jag tyckt mig 
kunna ana af de hittils anställda försöken äro at indigo är * 



56 



hydratet af en oxid med ternär, d. ä. qväthaltig radical, at 
vattnet i detta hydrat kan ersättas af svafvelsyra, och at 
denna förening med 1 at, vattenhaltig svafvelsyra bildar två 
blå, isomeriska men bestämdt olika syror. — Den tredje 
syran, som i torrt tilstånd är purpurröd, innehåller dubbelt 
indigo mot de förra. Den löser sig med blå färg och kar 
en så starkt färgande kraft at dess vid -f- 18° mättade lös- 
ning, som håller icke fulla 3 d. syra på ],000 d. af lösnin- 
gen ser i massa svart ut. — Om båda atomerna indigo deri 
förlorat vatten vid förening med syran, dertil har jag ännu 
ringa gissningsanledningar. Herr Prof. ser häraf hur svårt 
det är at få så rena preparater at den egentliga rätta sam- 
mansättningen skal kunna härledas från analysen. 

Hvar och en af dessa syror undergår, dels genom oxi- 
dation af vätet deri, dels genom blotta katalytiska inflytan- 
den, förändringar hvarigenom minst 5 andra, nya syror up- 
komma af hvar och en af dem, således ända til 15, kanske 
och deröfver, hvilka hafva vissa likheter sig emellan, men 
behålla det oaktadt bestämda skiljaktigheter, och bhfva 
dessa lika svåra at åtskilja, som modersyrorna, så tviflar 
jag på at mit tolamod uthärdar det hårda profvet. Den 
stora lätthet hvarmed indigoradicalens beståndsdelar om- 
sättas af ganska ringa krafter, , jemförd med de hka lätta 
och mångfaldiga omsättningar som Wöhler och Liebig 
funnit hos urinsyran, synas uppenbara grundproblemet för 
den physiologiska chemien, d. ä. de chemiska fenomenen i 
den lefvande kroppen, i hvilken et ringa antal grundoxider 
med ternär radical omsättas af olika organer på så mång- 
faldigt olika sätt, förmodligen endast genom katalytiskt in- 
flytande, möjhgen frambragt endast af organets väfnad. Det 
är åt detta håll jag vil komma, och för dess fulla utredande 
äro ziffertalen i de primitiva indigosvafvelsyrorna oum- 
bärliga. 

At vi för en tid sedan hade visit af det Ryska Herr- 
skapet, har Herr Prof. sett af tidningarna. Storfursten gorde 
, mig et besök i mit derpå oförberedda Laboratorium, och 
derpå följde vid hans afresa en present af en ganska vacker 



o^ 



juvelring, värderad til 2,000 Rd:r Rgds. Besynnerligt nog 
fick jag samma dag en skrifvelse från Baron Altenstein, 
åtföljd af dekoration til Röda Örns ordens 2:a Glass; en 
vecka senare fick jag et gratulation sbref af Mitscherlich, 
i en hälft officiell ton, som skulle öfvertyga mig om at 
detta i Preussen anses för en så stor utmerkelse, at in- 
gen inhemsk lärd blifvit dermed decorerad. Härmed må 
förhålla sig huru som häldst, så är jag tacksam för orden, 
såsom prof af hogkomst, graden al anseende, som dervid 
fästas, är mig temmeligen likgiltig. Et par Svenska Läkare 
bära samma decoration, sedan 1814 års krig. — För et par 
månader sedan var jag ledamot af en jury, som fällde en 
eidfängd författare ^) lör lastehgt skrifsätt emot konungen ; för- 
fattaren dömdes til 3 års fästning. Häraf hafva uppstått en 
mängd inhemska oroligheter, af betänklig art, som, med en 
h varken kraftig eller consequent styrelse, väl blifvit til yttrin- 
gen qvästa, men som ännu glöda under askan och, efter 
min tanke, icke kunna anses öfvervunna, häldst de under- 
hållas af en skändlig och illa efterhållen tidningspress. 
Emedlertid är det icke mot mig eller mina Camrater i juryn, 
som opinionsyttringen rigtat sig, utan rent af emot sjelfva 
styrelsen, som nu är i saknad af de män af kraft, som 
den under lång tid sökt aflägsna, för att fylla deras rum, 
visserhgen med godt och hederligt, men medgörligt folk, som 
derigenom sakna allt moraliskt inflytande och måste grunda 
sitt inflytande på den väpnade styrkan. Ställningen är verk- 
ligen brydsam, ehuru det icke skulle behöfvas mer än en 
enda person af sansad kraft för at tilintetgöra den, om han 
blott fick handla sjelf, med ansvar för sin handling efteråt. 
Vår gamla Konung, som de snart 76 åren begynna at ned- 
trycka, är högeligen at beklaga, hans höga plats är ingen- 
ting mindre än afundsvärd. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



^) Magnus Jacob Crii senstolpe, utgifvare af „Ställnmgar 
och förhållanden, behandlade i bref". 



58 



Stockholm d. 9 Nov. 1838. 

Tack bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet och 
för underrättelserna om resan, hvilka blifvit mig meddelade 
äfven af våra goda vänner Heinrich Rose och Wöhler. 
Det vattnades mig i munnen åt at kunna varit med på 
denna tur. — Men nu ser jag at jag numera svårligen kan 
komma at få vara med på något sådant. Dertill äro tvenne 
ganska giltiga skäl. Det lugna iamiljelifvet flyter angenämt 
fram utan a t kräfva distractioner, detta är det ena skälet, 
och det andra at jag har just jemt up, hvad som behöfves 
för det lugna lifvet här hemma och intet öfrigt för distrac- 
lionerna. — Men jag är fullt nöjd med hvad som är, sedan 
man inträdt i det 60-de året ötvertager lugnels behag alla 
retelser til nöjen. Hr. Professoren får med tiden erfara det- 
samma. 

Underrättelserna om ethionsyrans förhållanden hafva 
intresserat mig serdeles mycket, men jag hade väl behöft 
få fråga htet derom. I afh. i Pogg. Ann. XXVII, 368, står 
at kristallerna vore vattenfri svafvelsyra. Är det nu samma 

kristaller som utgöra S-j-CH^? Herr Professorens bref 
synes mig bejaka denna fråga. — När denna kropp behand- 
las med vatten, så får man af 4 at. CH^ S vid mättning 

medelst kolsyrad baryt 1 at. Ba S utfälld, är det icke så? 
Då återstår ethionsyrad baryt af den angifna merkvärdiga 
sammansättningen i vätskan. Från antagandet at jag på 
detta sätt förstått Hr. Professoren rigligt, skal jag nu för- 
söka at utgå. 

Det ethionsyrade barytsaltets empiriska formel = 1 ^- 

Ba -f- S^ + G* H^ är ganska ovanlig. Vi måste begynna med 
at göra oss en föreställning om arten af dess sammansätt- 
ning. C^ H** är tydligt etherol eller en dermed isomerisk 
kropp, hvilketdera är rättast torde aldrig kunna bevisas. 
Låt oss då taga det för etherol. — Efter atomtheorin ut- 
merker den ofvananlörda empiriska formeln ett bråk af en 



59 



atom, som skal reduceras til en hel. Närmast hela tal är 

2, det visar sig då at vi få Ba^ S*, men af C* H^ ökadt med 
en tredjedel fås inga hela atomer, 2 är således icke rätta 
talet. Vi gå då til 3, hvaröfver det troligtvis icke eller är 
tillåtet at gå, ty vi falla då i ren arbitrage och sakna mot- 
svarigheter ur den öfriga chemien. Vi hafva då oBa -f- 6S 
-|- 2C* H^. Dervid vil det visa sig at vår formel innebär 

(2C^ H^ + 3S) + 3Ba S, liksom vinsvafvelsyrad baryt är 

C*H*^0 S -|- Ba S, hvarvid svafvelsyrehalten i första termen 
bestämmer barytsalthalten i den andra, Deraf synes då 

följa at ethionsvatvelsyran är |- E^ S^ + 3 H^ S. Dess empi- 
riska namn kan då blifva Aetherol-ScMvefelsäiire. Et rent 
vetenskapligt kan man umbära så länge, ty hvem vet om 

icke snart uptäckes en |- E S 4- H^ S. Då först blir det tid at 
med rent vetenskaplig nomenclatur åtskilja dem. 

Beträffande kristallerna af CH^ S, så är deras tilvaro 
af et serdeles stort intresse. Reg ni au It har frambragt 

C^ H* S. Dervid kan frågas: är detta icke detsamma som 

2CH2 -[- S. Denna fråga innebär : Hålla båda samma or- 
ganiska radical, men i olika atomtal, eller en olika radical? 
At med säkerhet afgöra det är omöjligt; men jag har skäl 
til den förmodan at G^ H* är en med etherarternes analog 
radical, hvars chlorur, bromur och jodur äro kända, t. ex. 
oljan af oljbildande gas = G^ H* GP är chloruren. Oxiden är 
beståndsdelen af d'Arcets Ghloretherol, hvars sammansätt- 
ning är G^ H* GP -|- G^ H* O. — Jag har såsom Hr. Prof. får 
se af Läroboken när det hinner så långt, kallat denna radi- 
cal Elayl (öfversättning af ölbildendes) och det är uppen- 
barligen samma kropp som innehålles i Zeises brännbara 
platinasalter. Af dessa skäl synes Hr. Prof. kristaller inne- 
hålla antingen en med dessa radicaler analog kropp af GH'-^ 

eller också vara G^ H* -{- 2S, det är bestå af 1 at. Elayl 



60 

och 2 at svafvelsyra; men det är aldeles omöjligt at afgörä 
hvilketdera som bör företrädesvis antagas, likväl bör et 
namn ges och grundas på en åsigt. Håller föreningen elayl, 
så blir namnet tvåfaldigt svafvelsyrad elayl. Denna före- 
ning synes dock, för mig individuell, mindre sannolik än 

CH^ -f- S. Men då bör CH^ få et namn. — Det går visst 
lätt at göra et af första stafvelserna på beståndsdelarnes 
latinska namn, t. ex. cahyl, men det passar til alla radica- 
ler af kol och väte, cadUiyl är mera specielt, men gräsligt 
fult. Jag har tänkt på et annat, som jag för ljudet tycker 
mera om, nemligen Meryl, med derivation af Merum 
(oblandadt), som i den skämtsamma latinska stilen, om 
jag ej missminnes, nyttjas för vin, t. ex. bonum merum, 
godt obemängdt vin ; denna derivation är hårdragen och Gud 
vet om den ens kan framtagas. Föreningen skulle då kal- 
las svafvelsyradt meryl, icke merylsvafvelsyra, hvilket förut- 
sätter möjlig förening med baser. Kanske är det bäst at 
rätt enkelt kalla föreningen tils vidare Schwefelsaurer Koh- 
lenwasserstoff och lemna på theoretiska grunder byggdt namn 
åt framtiden. 

Jag har i läroboken tagit mig den friheten at ändra 
Kanes dumma namn Mesityl och Mesityléne til Oenyl och 
Oenol, 'härledde från dfroc^ vin, med samma anledning som 
Methyl är härledl af ,uf'^i', vin, och på den grund at oenol 
är til oenyl så som etherol til ethyl. — Ordet vinyl ville 
jag bespara til namn för alkoholns radical, om vi blott en 
gång komma så långt at med säkerhet kan afgöras, huru 
alkoholen bör anses sammansatt. Emellertid hafva vi nu 
ändå en räcka af analoga radicaler,. som, med antagande at 

GH2 S håller en analog radical, kan uttryckas med följande: 

G -j- 2H Meryl eller huru vi vil kalla den 

2C -f 4H Elayl 

2C + 6H Methyl och Vinyl 

4G H- 8H Etherol 

4G+10PI Ethyl 



61 

6C + 8H Oenol, som också har sin oxid i Kanes 

mesitylaldehyd 
6C + lOH Oenyl. 

Huru förhåller sig CH'^ S til vattenfri ammoniakgas? 
Vid upphettning med salmiak eller vattenfritt chlorbarium? 
Til SH^? Til KS? o. s. v. Månne icke i svaren på dessa 
frågor kan ligga någon anledning at få reda på dess natur? 
Men en tok kan fråga mycket mer än en klok kan besvara, 
säger et gammalt ordspråk. 

Många af dagens frågor i den organiska chemien har 
jag sökt afhandla i Årsb. för i år. Den är nu ändtligen 
tryckt men har stigit till den enorma volumen af 40 ark. 
Så fort jag får den häftad skal jag til Koch skicka exem- 
plar för Hr. Professorn, H. Rose, Mitscherlich och Pog- 
gendorff. Orsaken at den så sent utkommit, ligger deri at då 
til berättelsen hörde en del af Wöhlers och Liebigs 
ojemförliga arbete om urinsyrans metamorphoser, så beslöt 
jag at göra en anachronism och intaga hela arbetet, efter 
det kommit mig til banda innan 'denna afdelning begynnt 
tryckas. Detta förträffliga arbete är planlöst redigerat och 
har derför gort mig mycken möda at ställa i ordning. Det 
innebär sådana frön til den organiska chemiens utveckling 
at intet annat arbete kan täfla dermed; men olyckligtvis har 
Liebigs nya theorie om arg. syror, under hvilkens inflytande 
arbetet är redigerat, bortblandat många af dess skönare si- 
dor, hvilka jag likväl försökt framhålla. 

Jag är sysselsatt med et arbete öfver den Lie b ig sk a 
theorien och flere i sammanhang dermed stående theore- 
tiska punkter, få se huru jag kommer ut dermed, men sä- 
kert är at om de Liebigska^ åsigterna göra sig gällande så 
blir den organiska chemien för lång tid retrograd. Jag har 
meddelat Liebig några af mina tvifvelsmål, dem han icke 
besvarat. Det är svårt at disputera med honom, ty emel- 
lan det at medge sig hafva orätt och det at krossa sin mot- 
ståndare är hos honom ingen medelväg. Af dessa vil han 
väl heldst välja det senare; men det hafver sig icke altid 



62 



lika så lätt, som at skapa nya theorier, hvarmed han i sin 
vetenskapliga entusiasm stundom går något lättsinnigt til- 
väga. — Äfven är jag sysselsatt med Djurchemien med för- 
sök öfver gallan. Utan tvifvel känner Hr. Professoren D e- 
marcays vackra, men något för mycket improviserade ar- 
bete deröfver. Hans nya syra finnes icke i gallan. Den 
innehåller en annan, löslig i vatten i alla förhållanden: men 
Demarcay's bildas af denna, då lösningen kokas. 

Hälsning och vänskap 
Jac. BerzeHus. 



Stockholm d. 19 Nov. 1839. 

Bäste Magnus! Sedan jag nu genom Plantamour 
vet at Herr Prof. återkommit från Stora Babylon, skyndar 
jag at besvara det vänskapsfulla brefvet af d. 2 Sept. äfven- 
som för de serskilta mig deri meddelade afdragen af Herr 
Professorens afhandlingar. 

Med anledning af den yttrade önskan at jag skulle 
säga min tanke om Aethionsyran och om det för dess or- 
ganiska beståndsdel använda namnet, tager jag mig den fri- 
heten yttra, at afhandlingen om syran är förträfflig och at 
den ger mig den öfvertygelsen at det är en egen syra och 
icke, såsom Liebig påstått, en oren och blandad product. 
Försöken att pröfva det Liebigska prof vet på undersvafvel- 
syra hafva ätvenledes, i min tanke, fullkomhgt ådagalaggt 
at detta prof ingenting afgör om i hvad syrsättningstill- 
stånd syran befinner sig i saltet. Det återstår nu at 
finna hvad syran egentligen är. Detta är en annan fråga 
som icke är så lätt och til hvars afgörande våra närvarande 
kunnskaper äro alldeles otillräckliga, emedan man kan upp- 
göra stora hypotheser deröfver, som kunna vara fika sanno- 
lika och emellan hvilka det är omöjligt atl välja, och deraf 
följer också nästan at det vore origtigt at välja. Det gifves 



63 



så många fall, i hvilka, med kännedom af atomernes rela- 
tiva antal, man kan göra sig flere föreställningar om deras 
sätt att vara sammanparade, af hvilka ingendera har något 
bestämdt företräde. Det rättaste sättet at behandla sådana 
tall, är, efter min mening, at framställa sannolikheterna, utan 
at ge företräde åt någon. Man har då gått så långt man 
kan gå, förr eller sednare sker en uptäckt, som leder et 
steg längre, som man då tager. Jag tycker at man bör 
taga til mönster, äfven i Chemien, astronomernas method 
at observera så skarpt som möjligt, at söka eliminera alla 
anledningar til observationsfel, gitva resultatet precist så- 
dant det erhållits, och sedan endast resonnera öfver sanno- 
likheterna, utan at taga någon för afgjord. På detta sätt 
skola vi ofelbart gå säkert framåt, i stället at de flesta Che- 
mister, som nu sysselsätta sig med den' organiska chemien, 
äfven mästarne deri, sådana som Lie b ig och Dumas, in- 
snärja oss i en trassla af theorier, som ingen kan reda. 

Beträffande namnet Garbyl, så måste jag ogilla det 
lika mycket, som jag värderar arbetet. Ändeisen yl har 
blifvit antagen för at utmerka en radical, sammansatt af 
kol och väte och bör endast i detta ändamål användas, 
emedan den annars betyder intet och är aldeles för kako- 
phon, för at användas vid andra tilfällen än då man är 
tvungen dertil. Garbyl blir då en absurditet. Det är icke 
kolsyrans radical, utan en annan; men hvarifrån då första 
stafvelsen carb? Det gifves, i min tanke, två utvägar at 
göra nya namn. Den ena är at hemta dem från en syste- 
matisk åsigt, som då bör följas så fuUkomhgt som möjligt, 
den andra at endast taga trivialnamn från biomständighe- 
ter i sammanhang med den kropp, som skal få namn. Det 
är svårt at afgöra hvilketdera slaget af benämningsgrund 
är den bästa för vårt närvarande behof. Det vill synas lik- 
väl at vi ännu icke mognat för den förra och at vi ännu 
ganska länge bättre betjenas af den sednare, men dervid 
fordras då at de derefter gorda namnen på intet sätt stö- 
pas i den förras form: ty då blifva de förvillande, och det 



64 



är just det som hänt Herr Professoren vid valet af namnet 
Carbyl. 

Var nu så god och ursägta vänskapsfuUt min prediko- 
ton, men med en sådan vän, som Herr Professoren, anser 
jag mig icke gå såsom katten omkring het gröt. 

Vetenskapligt nytt har jag, ty värr, ingenting at med- 
dela från mitt Laboratorium. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzehus. 

P. S. Hedra mig snart med bref och skrif litet sqval- 
ler från Paris. Det är altid roligt at få. 



Stockholm d. 17 Jan. 1840. 

Nå, käraste Fästsman, jag gratulerar af själ och hjerta 
til det förståndiga steget at ingå äktenskap ^). Det var klokt 
gordt, jag önskar Herr Professoren dervid all trefnad och 
lycka. Man kan lefva angenämnt, såsom ogift, det har jag 
erfarit, men jag har ock erfarit at man omöjligt kan hafva 
et så trefligt lif, som då man är lyckligt gift. Med den 
kännedom jag har om Herr Professorens välbetänkthet, är 
jag öfvertygad i förhand at Hr. Prof. har gort et godt och 
förståndigt val. — 

Äfven önskar jag lycka til den väl förtjenta utmerkel- 
sen af et rum i den Berlinska Vetenskaps-Academien. Herr 
Professoren ser nu at mina råd at icke låta leda sig af vår 
vän Mitscherlichs, på sitt eget intresse beräknade tillstyr- 
kanden för Hr. Prof. framtid, icke voro förhastade. — Men 
a propos om M. Sedan hans och min brefvexhng för länge 
sedan- är til ända lupen och jag, sanningen at säga, ej eller 
önskar at den åter upptages, vet jag om honom alldeles 



^) Magnus hade ingått förlofning med B e r tli a H u m b I o t, 
tillhörande en ansedd familj i Berlin. Samma år (1840) i maj egde 
hans giftermål rum. 



65 



ingenting. Herr Professoren kunde väl vid något tilfälle 
lemna mig några underrättelser om honom. Ingen af mina 
Berlinervänner nämner något om honom i sina bref, och 
några Svenskar, som varit hos honom på besök, hafva al- 
drig haft mer at säga om honom än at hans hus är möb- 
leradt med kunghg prakt, hvilket hörer til de honom rö- 
rande omständigheter, som intressera mig minst. Hvad jag 
på' afstånd tycker mig merka är at han upphört at arbeta 
för vetenskapens utvidgning, hvartil han dock haft en så at- 
gord kallelse, och i dess stället synes lägga sit mesta bemö- 
dande i at bhfva en väldig och betydande man i samhället. 
Det är beklagligt om en så utmerkt naturfallenhet går miste 
om sin bestämmelse, för at komma til samma mål dit be- 
stämmelsens upfyllande skulle hafva fört honom. 

Jag har ännu icke lyckats at hitta på något drägligt 
namn at föreslå för carbyl. Få se hvad idéer jag kan få 
då jag snart kommer at sträfva med min årsberättelse. Än 
en gång: Lycka til. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 30 Juli 1840. 

Hjertligt tack för det vänskapsfulla brefvet af den 14 
Juni. Jag lyckönskar til det ingångna giftermålet och hop- 
pas at det må fortfarande bhfva en oafbruten honungsmå^ 
nad, lika som jag kan säga at den för mig ännu fortfar. Et 
lyckligt äktenskap är dock i sanning lifvets sannaste glädje. 

At Hr. Professoren köpt et nytt och vackert hus, har 
jag af någon hört. Nog kommer jag väl en gång at se Herr 
Prof. der, i sin husliga lycka, om jag lefver; men när det 
kan blifva, låter icke bestämdt säga i förhand. Dertil ford- 
ras framför allt at ständerna bifalla den för mig föreslagna 
pensionen, hvilket ännu ej skett; men sker dock troligen, 

5 



66 

om ej omständigheter inträffa, som föranleda Riksdagens 
uplösning, innan den slutat sina arbeten. 

At jag så länge dröjt at besvara Herr Professorens 
bref kommer deraf at jag d. 20 i förliden månad företog en 
resa til Köpenhamn, derihån jag först d. 20 i denna måna- 
den återkom. Jag har bevistat de Skandinaviska naturfor- 
skarnes Möte d. 3 — 9 Juli, och som Konungens af Dannc- 
mark kröning skulle ske d. 28 Juni, så reste jag litet tidi- 
gare, så at jag äfven kunde gapa på denna. Denna resa 
var ganska angenäm, mötet utföll vida interessantare än 
jag på förhand förmodat. Vi voro inalles 300, hvaraf 53 
svenskar, 13 norrmän, 5 utlänningar, 184 köpenhamnsboar 
och resten från Danska öarna och Jutland. Jag måste med 
förundran säga at de vid detta möte föredragna ämnen, i 
de sammanträden jag bivistat, öfverträffat i värde hvad jag 
vid något af de Tyska mötena hört. At mycken strunt 
också blef föredraget faller af sig sjelf. Til detta räknar jag 
också et af de föredrag, som af mängden vann högt pris, 
nemhgen af Herr Professorens GoUega St ef fens, om natur- 
philosophiens inflytande på naturforskningen. Föredraget 
var eldigt och vältahgt; men saken ytterst erbarmlig och vitt- 
nande ont en låg ståndpunkt i författarens physiska kunn- 
skaper. Men föredrag af denna art äro ämnade at hänföra 
den vetenskapliga niobben och lyckas ofta deri. Så gorde 
äfven Stoffens. Örsted, Hans te en, vår Baron Wrede, 
Zeise, Forchhammer föredrogo nya uptäkter af stort in- 
teresse. Örsted visade tvenne nya instrumenter, en af 
honom uptunnen elektrometer och et instrument at mäta 
capillärattraction, båda så enkla at man nästan kan göra 
sig dem sjelf. Elektrometern angaf contacts-electriciteten 
af zink och koppar, äfven utan at messingsbrickan be- 
höfde röras af den genom contact electriska. Hansteen 
demonstrerade på det mest obestridliga sätt orsaken til baro- 
meterns reguhera dagliga oscillationer, och ådagalade en 
periodisk förändring i jordens magnetiska intensitet, som står 
i sammanhang med jord- och månbanornas 19 åriga period, 
och som följde af hans nu 20 åriga serie af dagliga 



67 



intensitets-observationer. Wrede ådagalade medelst et af 
honom construerat thermoelectriskt thermoscop, en gan- 
ska snillrik tilställning i öfrigt, at värmestrålarna i sol- 
ljuset gå långsammare än lysestrålarna, samt ännu et par 
andra saker. Zeise iöretedde föreningar af organisk sam- 
mansättningsart, hvari phosphor syntes ingå såsom bestånds- 
del af en organisk radical, jemte flera så kallade organiska 
fosforsyror. Forchhammer presenterade flera kristallise- 
rade jordhartzer ur torf och bland dessa et af serdeles in- 
teressant beskaffenhet. I en torfmåsse på Jutland förefaller 
en torf, som brinner med klar och lysande låge, den nytt- 
jas derföre af bondfolket at lysa sig med under vinteraft- 
narna. Mer än hälften af denna torf utgöres af et i syror 
lösligt ämne, fällbart med ammoniak och då aldeles likt 
lerjord, hvarföre han kallat det boloretin (af bolus). Det 
finnes i torfven såsom basis, kemiskt förenadt med humin- 
syra. Då denna torfmåssa mekaniskt undersöktes, betanns 
den innehåUa oräkneliga spår af förstörda granbarr, samt 
en stor mängd infallna granstammar. Då han med anled- 
ning deraf undersökte de färska barren af Gran (Pinus abies) 
befanns det at detta ämne utgör en beståndsdel af dessa 
och kan ur dem i alla perioder af deras utbildning utdra- 
gas, samt återfinnes oförändradt i de affallna torkade bar- 
ren på marken. — Men jag skulle få mer at skrifva» än 
jag hinner med, om jag ville göra reda för allt. Herr Pro- 
fessoren får således denna gång nöja sig med denna 
profbit. 

Nästa möte blir i Stockholm 1842 i JuU, 
Liebigs artikel om chemiens tilstånd i Preussen, 
har jag ännu icke sett; men gissar at den är hård, ty Mit- 
scherlich synes vara hans synnerliga fiende, hvilken han 
aldrig försummar et tilfälle at ge hugg åt. Utan at känna 
Liebig's barnsliga och lättretade sinne, som ej bör tagas 
i betraktande, kan väl svårligen någon blifva länge vän 
med honom. Nu har han, åtminstone efter hvad han derom 
tilskrifvit mig, alldeles gifvit Dumas' fana på båten, i af- 
seende på substitutions-theorien. Han är upledsen vid den 



68 

döda chemien och vil hädanefter sysselsätta sig endast meå 
den rent physiologiska. Jag har afrådt honom derifrån, ty 
han har begynnt försent och har för Htet tålamod at afbida 
långsamt sig visande resultater. — — — — — 

Jäg vistas nu, efter min återkomst, tillika med min Hu- 
stru på landet å min Svärfars landsställe och laboratorium 
är igenstängdt. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 22 Dec. 1840. 

Tack, bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet at 
d. 29 Oct. som jag så länge solat at besvara. 

Ja visst var det rät curiöst att de båda vännerna från 
Berlin skulle komma hit så på samma gång ^). Jag var 
ganska glad åt at se dem båda. Heinrich hade vunnit 
mycket på tiden, han hade blifvit en man och hans älsk- 
värdhet hade fått mindre utseende af blyghet, än den for- 
dom hade. Mit scherli ch hade förlorat, ej til utseendet, 
ty han syntes friskare än jag förr funnit honom, men han 
hade fått någon ting käring-artadt, småagtigt och beräknadt, 
som aldrig så klart framstack, som nu. Han synes vara en 
föga lycklig människa, beständigt full af långsträckta och onö- 
diga omsorger, som hos honom skapa bekymmer, der han 
inga borde hafva. Hans dotter, alldeles et porträtt af mo- 
dern, var en söt och älskvärd flicka, som vi alla tyckte 
om. — 

1) Älven mellan Heinrich R o s e och M i t s c h e l- 1 i c h hade 
(let tidigare goda förhållandet blifvit hrutet. Utan att veta af hvarand- 
ras afsikter, hade de båda samtidigt inträffat i Stockholm för besök 
hos Berzelius. Magnus skrifver härom: „Es muss gaus eigenthumlich 
fiir Sie gewesen sein die beiden Leute, die friiher in Stockholm so be- 
freundet waren, sich nan so aus dem Wege gehen zu sehen". 



69 



Han hade jemna olyckor på sin resa, först at i Greifs- 
wald få veta al Rose rest hit, hvarföre han gorde afstick 
åt Köpenhamn och Norrige. Af hushållning reste han med 
flickan i et tvåhjuligt åkdon, utan sufflet, för hvilket han 
låtit sätta två hästar, som altid går illa. Af et oupphörhgt 
regn blefvo de oupphörhgt våta in på kroppen och när de 
kommo fram på något ställe, regnade det altid så at han 
inga excursioner kunde göra. Här var han en vecka och 
redan andra dagen sedan han kommit, fick jag en spikböld 
i ansigtet som deraf uppsvullnade så, at jag icke kunde 
komma ut. Huru pass nöjd han var med sitt vistande i 
Stockholm vet jag icke, och han har icke, efter återkom- 
sten, låtit höra af sig med en enda rad. 

Det är synd med karlen, ty en utmärkt vetenskaps- 
man är och förblifver han alltid. Skada blott at han skal 
vilja tillika vara något annat, som han icke duger til, nerali- 
gen en betydande man i Staten. 

Liebigs Bok med afseende på Agricultur och Physio- 
logie är rätt rolig at läsa, den är skrifven med genie, men 
i sal. Hermhstädts genre, full af glänsande såpkulor, 
som spricka i farten. Det är et ganska klent sätt at be- 
handla en vetenskap, som bör och kan vara exakt. — Lycka 
til godt slut på gamla året, och det kommande fröjdefullt, 
med barnsäng och mera dylikt som god nygiftas glädje. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 2.S Maj 1841. 

Hjertlig tack för det vänskapsfulla brefvet och den 
glada underrättelsen om den erhållna lilla arfvingen. Alla 
mina vänner lyckas i den vägen bättre än jag. 



70 

Om tre veckor reser jag med hustrun til Saltsjöbadet 
i Särö, helt nära Kungsbacka i Bohuslän, kommer således^ 
ej i sommar at göra någon resetur mera söderut, häldst jag 
i början af Augusti väntar Pelouze och Reiset hit, möj- 
ligen också Bunsen och Graham. 

Erdmanns och Marc hands försök^) har den förre 
i bref meddelat mig, det har gått nog fort. De bevisa dock 
icke mer än Dumas', ty äfven de hafva torrkat öfver svaf- 
velsyra och således fått kolsyregasen smittad af afdunstad 
svafvelsyra. Obegriphgt dock at denna smitta aitid blir sig så 
lik, då man förmodligen icke i alla försöken använder pre- 
cist lika quantum syrgas. Liebig har skickat mig en ut- 
förhg afhandhng i samma ämne, som synes vara mera på- 
litlig och bättre stämmer in med W re des försök, rörande 
kolsyregasens eg. vigt och deSs dilatations-coefficient, hvarom 
jag intet skrifver, emedan jag tror at Wrede en vecka sed- 
nare än detta bref kommer till Berlin och får då det nöjet 
at sjelf berätta sina resultater. Han får kolets atomvigt 
omkring 75,7, Liebig har, som jag tycker, pressat onatur- 
ligt up den till 75,8, genom vägningens reduction til luft- 
tomt rum; men som vi alla vägningar göra i luften, så må- 
ste vi väl hålla oss til de tal, som der fås. Det andra må 
vara en curiositet. — Liebig skrifver til mig at Bunsen 
gort en liten Hydroel. apparat at zink och kol som i kraft 
och uthåUighet öfverträffar alt hvad man förut känner i 
denna väg. Liebig har sett en 4 tum lång platinalråd hål- 
las glödande deraf i 24 timmar. Wöhler berättar at han 
fått en ganska kraftig stapel af jern, utspädd svafvelsyra,. 
rökande salpetersyra, jern &c. &c. med en biscuit-vägg emel- 
lan syrorna, äfven denna skall vara ytterst kraftig. Den 
innehåller jernet i sina båda olika tillstånd och två vätskor.. 



') E r d m a nu och M a r c h a n d bestämde kolets atomvikt ge- 
uom förbränning af diamant och grafit i syrgas och kommo till samma 
tal som Dumas och Stås nämligen 75, o. Dumas hade angripit 
Berzelius tämligen starkt för det denne bestämt kolets atomvilitstal 
ungefär två procent för högt. 



71 



Jag har nu slutat af mina gallförsök, som hvilat tungt 
på milt samvete i et par år. De äro visst icke så fullstän- 
digt utförda, som de hade bordt vara; men jag begynner 
blifva för gammal och minnet slött, så at et så stort och 
utförligt arbete nu mera går klent, trögt, gör icke nöje, utan 
dritves endast såsom en åtagen plikt. Den tid då man bör 
uphöra säger altid sjelft till. Hädanefter kommer jag väl 
icke at göra annat än leka med kemiska småsaker, ty till 
annat begynner jag vara oduglig; men jag har också hållit 
ut i 40 år. 

Hälsning och vänskap 
Berzelius. 



Stockholm d. 21 Jan. 1842. 

Hjertligt tack för det vänskapsfulla brefvet af d. 28 
Dec. och lycka till angenäm fortsättning af det nyin- 
gångna året. 

För de meddelade resultaten af försöken öfver gaser- 
nas dilatations-coefficienter är jag särdeles tacksam. I af- 
seende på Herr Professorens önskan at kunna repetera sina 
försök med Rudbergs instrumenter, har jag skrifvit til Up- 
sala för at efterhöra deras åtkomlighet. Det svar jag fått 
frårf Professor Adolf Svanberg tager jag mig den frihe- 
ten at här bilägga. Jag har icke tagit något steg för at åt 
Herr Proiessoren anskaffa de Rudbergska apparaterna, eme- 
dan jag under afvaktande af Svanbergs svar, erhöll en 
bekräftelse på riktigheten af Hr. Professorens försök, som 
väl också hunnit till Berlin liktidigt, om ej förr, den nem- 
ligen at Regniault, i franska Vetenskaps-Academiens sam- 
manträde den 13 sistl. December, tillkännagifvit at han gort 
en lika serie af försök, som Herr Professoren, (med undan- 
tag af svafvelsyrlighetsgasen) och har af dessa fått samma 
siffror, som dem jag finner i Herr Prof. bref, hvadan det 



72 

väl således är klart at Herrarnes resultat bekräfta hvaran- 
dra och ådagalägga at något fel af Rudberg blifvit be- 
gånget. Skulle Herr Professoren, det oaktadt, nödvändigt 
vilja försöka upleta hvari detta kan bestå, så anhåller jag 
om nya föreskrifter i afseende på anskaffandet af Rud- 
bergs apparat, söm i alla fall icke kan härifrån afsändas 
förr än i slutet af April, då skeppsfarten åter öppnas. 

Älven Sefström påstår sig hafva funnit Rudbergs 
barometer lufthaltig, hvilket han sagt Rudberg, som dock 
derom icke ville låta öfvertyga sig, men om så är, så gör 
det felet i Rudbergs försök ännu större. 

Åldern begynnei' göra mig trög i experimenterande. 
Jag fuskar visst ännu altid litet dermed, men det roar mig 
icke så, som förr, och det går derigenom långsamt och 
trögt, så at vetenskapen har ingen ting mer at af mig 
vinna. 

Jag är nu sysselsatt med utarbetningen af en fjerde 
uplaga af Läroboken, hvarvid jag helt och hållet omskrifver 
början deraf, med uteslutande af allt det egentligen physiska, 
som rörer ljus, värme, electricitet, magnetism, med bibe- 
hållandet af endast det som interesserar i kemien och med 
en korrt framställning af de theoretiska åsigter i kemien 
som på dessa förhållanden grunda sig. Vore jag yngre och 
orkade dermed, så skref jag helt och hållet om hela den 
oorganiska kemien, men nu vågar jag icke på det. Jag har 
fått tre gånger omskrifva min omarbetning, emedan jag ej 
varit nöjd med hvad jag skrifvit i afseende på ordningen 
och framställningssätt och är ingalunda säker på at jag blii' 
nöjd med min tredje omskrifning, som nu sysselsätter mig. 

Jag ber Herr Professoren hafva den godheten at fram- 
föra min obekanta vördnad för dess fru. 

Högaktning och vänskap 
Jac. BerzeHus. 



73 



Karlsbad d. 7 Juli 1845. 

Käraste Magnus! Vi äro här, sedan d. 3:dje på efter- 
middagen, med hjerta och själ fulla af tacksamhet för all 
den broderliga vänskap vi i Berlin åtnjutit, at alla våra vän- 
ner, och af Heinrich Rose och Herr Professoren i syn- 
nerhet. Jag har af Eder blilVit omfattad som en äldre bro- 
der af sina yngre bröder, och jag har åtnjutit denna vän- 
skap med känslor, naturliga för det äldre brodershjertat. 
Gud välsigne Eder för all Eder välvilja, alla Edra godhets- 
fulla omsorger för oss. De skola hos mig i liflig åtanka 
förvaras, såsom hjertligt kära minnen från midsommarti- 
den 1845. Jag skall, under de år som kunna för mig ännu 
återstå, oupphörligt njuta af denna hugkomst. — 

Resan hit gick icke fort. Den dag vi i Leipzig tillbragte 
var ytterst interressant, äfven i vetenskapligt hänseende. 
Jag har i bref till Heinrich omtalat ett och annat och 
ber att få hänvisa -till detta bref, häldst det går temmehgen 
trögt att skrifva med kroppen tull af karlsbadervatten. Ett 
af de försök jag sett visar att vattenfri syrgas af electriska, 
äfven ganska små, men täta gnistor förvandlas till ozon, 
som således icke innehåller väte. 

Tack för reseplanen öfver Tetschen till Teplitz. Denna 
sköna resa ville jag icke hafva ogord. De stora, varierande 
naturscenerna, som hela vägen fortfara, äro alldeles förtju- 
sande. — Jag förkylde mig på en promenad i Dresden och 
kom bra nog sjuk hit, men verkan af de första bägarna 
karlsbadervatten, häfde det onda och jag mår nu så godt 
man kan må, med giktiga af ständigt gående ömmande och 
uttröttade fötter; men det hörer helt och hållet till saken 
och dermed måste man vara nöjd. Vi äro mycket beqvämt 
och väl logerade, zum Feigenbaum, midt emot Neubrunn, 
med den skönaste utsigt man kan önska sig, hvari till och 
med icke felas ett springvatten. 

Mina fruar ^) förena sig med mig omi de hjertligaste- 



') Berzelius med sin hustru åtföljdes på resan af fru af 
E d h o 1 m. 



74 



och tacksammaste hälsningar till Herr Professoren och dess 
högst älskvärda Fru. 

Hjertlig tillgiivenhet. 
Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 23 Oct. 1845. 

Tack för det vänskapsfulla brefvet af d. 28 Sept. — 
Det är en visserligen på sitt sätt laggrann fråga, att från 
Sverige vilja utöfva inflytelser i Norige ^). Våra annars 
ganska förträffliga norska Bröder äro ganska ömtåliga i 
hvad som rörer dem. Langberg hade tillskrifvit mig och 
beklagat sig deröfver att han fått afslag af Prof. Keyser, 
som är Physices Professor vid Universitetet, att för sina 
undersökningar begagna instrumenter ut ur Universitetets 
samling; men utan att yttra den önskan att jag något skulle 
söka bereda till förändring deri, hvilket han väl också in- 
såg att jag ej skulle kunna. Men sedan jag fick Herr Pro- 
fessorens bref, föll det mig in att begagna denna recom- 
mendation såsom föranledning till en skrifvelse till Univer- 
sitetets tjenstförrättande Procantzler, Biskop Sörensen, med 
hvilken jag är personligen bekannt. Jag anförde deri, att 
jag i Berlin lärt känna Dr. Langberg och der haft tillfälle 
höra de dervarande Lärdas fördelaktiga omdömen om ho- 
nom, samt att efter min återkomst till Stockholm Professo- 
rerne Magnus och Poggendorff skrifthgen upmanat mig 
att söka bereda tillfällen för Lan g b er g att i Christiania 



') I ett längre bref anhåller Magnus, att Berzelius måtte an- 
vända sitt inflytande för att bereda plats vid universitetet i Krisiania 
tör den unge fysikern Lorenz Christian Langberg (f. 1810), hvil- 
ken en längre tid hade arbetat hos Magnus och hvillfens såväl för- 
måga som person han varmt rekommenderar. Lang berg blef lö47 
professor i fysik i Kristiania men dog redan 1857. 



75 



fortsätta sina i Berlin påbegynnta undersökningar; hvaraf 
de väntade sig lör vetenskapen vigtiga resultater. Det vore 
af denna anledning jag vågat fästa Procantzlerens och Uni- 
versitetets Styresmäns upmerksainhet på denna unge norr- 
ske Lärde och det vore min öfvertygelse att man vid hvarje 
Universitet torde taga unge män, som visade utmerktare 
fallenhet för vetenskaperna, under armarna och bereda dem 
tillfällen att bearbeta sin vetenskap, intill dess tillfälle gffves 
för deras ordentliga anställande. Jag anmälde att för Dr. 
Langberg vore t. ex. af stor vigt att fritt för sina under- 
sökningar få begagna Universitetets physiska instrumenter, 
och anhöll att, ifall någon reglementarisk föreskrift hindrade 
det, en sådan borde förändras till fördel för sådana yngre 
lärda, som förstå att med dylika instrumenter umgås, hvil- 
ket med Dr. Langberg vore händelsen. — Jag härunder- 
rättat Langberg om denna skrifvelse och bett honom låta 
mig veta hvad verkan den kunnat åstadkomma. Jag hop- 
pas derigenom halva, så godt sig göra låtit, upfyllt Herr 
Professorens goda intentioner för Langberg och t villar ej 
på den Academiska Senatens beredvillighet, men jag känner 
Keysers feghet och rädsla för medtäflare och skulle icke 
förundra mig om han ändå lyckas att hålla Langberg 
tillbaka. 

Huru står det till med Eder, goda vänner alla, i BerUn? 
Jag betinner mig Gudilof ännu ganska godt, men jag fortfar 
också att daghgen göra långa promenader till fots på 1 -|- 
till 2 timmar och går nu nära lika mycket till fots, som 
jag de torra åren åkte, och det i October-väder till. Min 
lilla Hustru följer med, men nu är jag blefven mer outtrött- 
hg än hon. — 

Vi hafva fått en svår missvext i en stor del af Sveri- 
ges mest befolkade Landskaper, dertill yppas nu att den 
öfverklagade sjukdomen hos potäterna, som ingen merkt vid 
inbergniegen deraf, nu begynner visa sig på dem i källrarna. 
Regeringen, som i början afvisade alla klagomål om brist, 
så länge tid var att något uträtta, är nu i ett ganska stort 
bekymmer och vi motse här en ganska bedröflig tid, som 



70 



kommer att högst ofördelaktigt inverka äfven på nästa år 
och kanske ännu längre. 

Hälsning och vänskap 
Jac. Berzelius. 



Stockliolm d. 5 Jan. 1847. 

Älskade Herr Professor! 

Jemte det jag först nu tackar för de vänskapsfulla ra- 
derna med Hauptmann v. O et z el, får jag för Herr Profes- 
soren och dess älskvärda famille framföra mina och min 
hlla hustrus välönskningar med anledning at det nyingångna 
året; må helsa,. trefnad och allt annat godt följa året i dess 
fortgång. 

Min hälsa har, Gudskelof, varit temmeligen jemn, se- 
dan de angenäma dagar vi passerade tillsamman i Berlin 
sommaren 1845. 

Jag beklagar att Herr Professoren så ofta i undersök- 
ningsväg sammanträffar med Regniault; visst vinner dock 
vetenskapen mycket derpå att samma sak undersökes på 
tvenne skilda håll, antingen resultatet blir öfverensstämmande 
eller skiljagtigt; men vid fråga om öfverensstämmelse är 
det altid förargligt för den som råkar komma sist, att hafva 
kastat tid och möda på en forskning, som ändå bhfvit gord, 
så att jag ingalunda undrar derpå att Herr Professoren vill 
undvika conflicten. 

Jag ville gerna veta huru det gått med syrorna af sal- 
petersyradt urinämne. Det har säkert blifvit ett ganska in- 
tressant ämne, som dessutom ligger just på gränsen af den 
oorganiska och organiska kemien. 

Jag sträfvar dagligen med min nya uplaga af lärboken. 
Den tager all min tid i anspråk och föga af hvad jag skrif- 
vit i vextkemien i den gamla uplagan duger nu mer. Jag 
har på något mer än ett år ej hunnit mer än ingressen, 



77 



som redan är utkommen, vextsyrorna, vextalkalierna och 
de feta oljorna, och detta blir, fruktar jag, för mycket att 
få rum i 4:de delen. Men 112 vextsyror, några och 80 vext- 
alkalier och nära 40 till de feta oljorna hörande feta syror 
taga med sina bihang stort rum in. — 

Jag har haft den tillfredsställelsen att sedan Liebig 
sökt nedsätta det anseende jag såsom kemist kunnat för- 
värfva genom sina försök att bevisa att mjölksyra icke fin- 
nes i djurvätskor, på sätt jag sökt ådagalägga, och genom 
sin misshandling af min mödosamma analys af gallan, så 
har Liebig nu sjelf uptäckt mjölksyran i alla djurvätskor, 
utom blodet och lymphan, och Mulder, som har analyse- 
rat gallan, har funnit mina resultat rigtiga, och Liebig s 
och hans elevers icke allenast icke gorda med färsk galla, 
men också älven för den förändrade icke rikliga. Sedan 
Mulder föröfrigt på ärans och hederns fält framdragit Lie- 
big och demasquerat honom inför verlden, kunde jag halva 
umburit denna lilla seger på den upsåtlige förtalaren, men 
den har ändå gort mig mycken tillfredsställelse. 

Min hustru förenar sig med mig om hjertliga hälsnin- 
gar till fru Magnus och Herr Professoren. 

' Uprigtig vänskap 

Jac. Berzelius. 



Stockholm d. 9 Aug. 1847. 

Käraste Magnus! Jag recommenderar på det bästa 
bäraren af detta bref Ph. Drn. Siljeström, tilläfventyrs 
förut känd såäbm Rudbei*gs elev och medhjelpare, samt 
såsom en af de svenska lärda, som följde den Gaimardska 
Spitsbergs-expeditionen. Han är nu vicarierande i Veten- 
skapsacademiens physiskt-tekniska föreläsningar förPasch, 
och har rest ut för att vinna ett säkrare begrepp om före- 



78 

läsningssält, om samlingar af inslrumenter och deras vård, 
men har dertill valt en ganska opassande lid, då sällan nå- 
gon är hemma bland universitetets lärare. I hvad mån Hr. 
Professoren kan, så gif honom goda råd och skatfa honom 
att se hvad han för sitt ändamål behöfver. 

Efter en temmeligt långvarig sjuklighet, är min helsa 
nu bättre, så att jag kunnat deltaga i mötet i Köpenhamn, 
der likväl ingenting förekom i fysik och kemi, som förtje- 
nar omtalas. Några utmärkelser som der tilskyndades mig 
hafva tidningarna tilräckligt omtrumpetat, för att jag här 
skulle behöfva återberätta dem. Hjertliga helsningar från 
min hustru til Fru Magnus och Herr Professoren, om hvilka 
jag ber at få förena mig med henne. 

Uprigtig vänskap 
Jac. Berzelius. 



Un probléme du calcul des probabilités. 

Par L. Lindelöf. 

Dans V Intermédiaire des Mathématiciens, Tonie VI, 
11:0 8, nous trouvons, entré autres, une queslion proposée 
cFabord par M. A. Goldenberg et généralisée par M. E. 
Lemoine dans les termes suivants: 

,,0n met dans une urne n series de p boules; dans 
chaque serie les boules sont numérotées de 1 ä iJ. On tire 
aa hasard successivement les boules de riirne en comptant 
n fois de 1 ä p. Quelle est la probabilité pour quMl y ait 
coincidence entré le nombr^ énoneé et le numéro de la 
boule extraite de riirne." 

Ge probléme peut se résoudre de la maniére suivante. 
Désignons pas «ii, fti^, «i3- • -cfijj les boules de la premiére 
serie, pas »215 CI221 ' ' ' <^hp celles de la seconde et ainsi de 
suite, par r le nombre total des boules, en sorte qne r = n}), 
et faisons, pour abréger, P(x)= 1-2-3- ■ -x. Au lieu de 
compter n fois de 1 ä j9, on peut, sans altérer la probabilité 
des coincidences, compter n fois 1, puis n fois 2 et ainsi 
de suite jusqu'ä 71 fois p. Gherchons d'abord la probabilité 
pour qu'il n'y ait, dans cette maniére de compter, aucune 
coincidence pour les boules portant le n:o 1 et que nous avons 
désignées par a^, aji,- • -ani, c'est ä dire qu'aucune boule 
appartenant ä ce loremier groupe ne sorte aux n premiers 
tirages. 

Quant ä Fordre dans lequel les r boules peuvent sor- 
tir de Turné, il y a P{r) arrangements possibles. Parmi 
ceux-ci il en existe un certain nombre, soit C (an), qui amé- 
nent une coincidence pour la boule a^i\ ce sont les ärran- 



8(J 

gements dans lesqnels cette boule occupe une des n premié- 
rcs places. En désignant de méme par C ia^i), C'(«3i)--- 
1'ensemble des arrangemenls qui aménent des coincidences 
respectivement pour aji, »31, etc, on Irouve 

C (rt, 1) = c ( r/2,) = ■ • • = c (rt„j^) = nP {)■ — 1) . 

Si Ton fait, pour abréger, 

C. = ZC'(«,.0, (i = l,2,3. ...ji), 
on aura donc 

Ci = 7i'^P(r- -1). 

La somme C\ comprend tous les arrangements dans 
lesquels il y a coincidence pour une boule quelconque du 
premier groupe, c'est a dire ou l'une des boules 0(1150^21, ••• 
a,ii, occupe une des n premiéres places. Mais il importe 
d'observer que ces arrangements ne sont pas tous distincts 
entré eux. En effet, les cas ou il y a coincidence simul- 
tanée pour deux ou plusieurs des boules dont il s'agit, s'y 
rencontrent deux ou plusieurs fois chacun. Pour nous bien 
rendre compte de cette circonslance, nous introduisons les 
symboles suivants: nous désignons par C fa^i, c%^ Tensemble 
des arrangements dans lesquels il y a coincidence simulta- 
née pour les deux boules an et an, par C (aa, ciki, an) celui 
des arrangements dans lesquels il y a coincidence pour les 
trois boules a^i, ciai, a^i, et ainsi de suite, et nous posons 

C3 = i;C' («,•!, rtiti, aii), , 



les indices ij{,,l,- ■ ■ étant tous inégaux et variant chacun 
de 1 ä n. Quant aux valeurs de ces expressions, elles sont 
faciles a calculer et Ton trouve 



81 



Ln = — :-— P(r — n) . 

V ' I • A ■ ■ ■ 11 

Cela pose, si nous désignons encore par C'i le nombre 
des arrangements ou il n'y a coincidence que pour une seule 
des boules a^, aji,- • •««!, par C^ celui des arrangements ou 
il n'y en a que pour deux, et en general par C, le nombre 
des arrangements qui impliquent des coincidences pour i de 
ces boules mais pas pour les n — i autres, les quantités Ci et 
Gi seront liées entré elles par les relations 

Ci = C, + 2C, + 3C3+4(;,H VnCn. 

^3= • Ö3+(^)C,+ -.-+(-)Ö„. 



En observant qu'on a généralement 

'^•-© + ©-©+•••±1 = 1, 
formule qu'on obtient en développant (1 — 1)'', on en tire 

6\ - Co + C3 + Cn = 6\ + c; + 03 H \- Cn . 

Or, le second membre de eette équation représente exacte- 
ment le nombre de tous les arrangements 011 il y a en ge- 
neral coincidence soit pour une, soit pour plusieurs bou- 
les du premier groupe. En diminuant P{r) de ce nombre 
et mettant pour C^, Cg, C3 • • • leurs valeurs précédemment 
trouvées, on obtient donc pour le nombre P^ (r) des arrange- 
ments qui n'offrent pas de coincidence pour les n premiéres 
boules, Texpression 

(1) P, (r) -=P{r) - "^ P{r - 1) + ^ '^~^^' P(r - 2) 

±1 . 2 • 3 ••• nP(r — «)»). 



^) Pour r = n, c'est a, dire lorsque toutes les boules sont mar- 
quées du méme numéro, on doit avoir Pj (r) = P^ (n) = 0. Pour que 
la formule (1) subsiste dans ce cas, il faut attribuer au symbole P(0), 
qui en lui-méme n'a aucun sens, la valeur P(0) = 1. 

6 



82 

La probabilité pour qu'il Ti'y ait de coincidence pour au- 
cune des boules dont il s'agit, est par conséquent 

Pi(r)__^ n^ 1 n-{n — l)' 1 n"" (n — ly (:n — 2)- , 



P(r) >• 1-2 r{r — l) 1-2.3 r (r — 1) (r — 2) 

la serie du seeond membre finissant d'elle-méme lorsqu'on 
arrive ä un terme 0. 

Il ne sera pas inutile de faire observer ques les for- 
mules (]) et (2) que nous venons d'obtenir, sont indépen- 
dantes de Phypothése relative aux nombres des boules du 
deuxiéme et du troisiéme groupe etc, c'est ä dire de celles 
qui portent respectivement les numéros 2, 3, etc, et qu'elles 
subsistent quand méme ces nombres différent de n et entré 
eux, r étant toujours le nombre total des boules. 

Nous avons exposé en détail le piocédé suivi pour 
établir ce premier resultat, parce que le méme procédé 
peut se repeter a 1'égard des groupes successifs et qu'il 
conduit ainsi pas ä pas ä la solution finale. Observons 
toutefois que s'il ne s'agissait que des n premiers tirages, 
la probabilité de n'y rencontrer aucune coincidence s'obtien- 
drait imraédiatement en divisant le nombre des arrange- 
ments ou les n premiéres places sont occupées par des 
boules autres que celles du premier groupe et qui est 
(r — n){r — n — 1) • • • (r — 2n -\- 1) P(r — n) , par celui 
de tous les arrangements possibles, ou P{r). Le quotient 
devant étre identique ä Texpression (2), on parvient ainsi 
a établir la formule 

(r — n) (r — w — 1) • • ■ (r — 2n + 1) _ i _ *i! i _}_ n^n^-Vf __ 
r(r — !)■•• (r — ?? + l) "~ ;• 1.2' r (r ^ij 

1 • 2 • 3 . • • « 



■ r (r — 1) • • • (r — ?i -|- 1) ' 



qui nous semble assez curieuse pour meriter d'étre signalée 
en passant. 

Considérons maintenant Fensemble des boules formant 
les deux premiers groupes et cherchons ä déterminer le 
nombre des arrangements ou il n'y a coincidence pour 



83 



aucune d'entre elles. Ce nombre s'obtient éviderament eri 
relranchant de P^ (r) le nombre des arrangements qui 
admettent des coincidences pour une ou plusieurs boules 
öfi2jö^22r • -(^n^i du second groupe, tout en remplissant la con- 
dition de n'en pas admettre pour celles du premier. Suppo- 
sons qu'on ait assigné ä la boule a^ une place quelconque 
dans la deuxiéme. rangée, c'est ä dire parmi celles qu'on 
iait sortir en comptant n fois 2; le nombre des arrange- 
ments qu'on peut effecluer, dans les conditions indiquées, 
avec les r — 1 autres boules, s'obtiendra en substituant r — 1 
ä r dans Texpression (1); il sera donc 

P, (>■ - 1) = P(r - 1) - f P{r - 2) + ''" ^^ -^^' P(r - 3) - ■ • 

La somme des expressions de ce genre qu'on obtient en 
assignant ä «,2 successivement cbacune des n places de la 
deuxiéme rangée et faisant en méme temps varier i de 1 ä 
7^, est 'n? P^ {r — 1). Si Ton assigne ä deux boules quel- 
conques a^ , O-ia du second groupe des places déterminées 
dans la deuxiéme rangée, le nombre des arrangements 
qu'on peut faire avec les autres boules, en écartant les 
coincidences relatives ä celles du premier groupe, sera de 

^2 (lyi^ |^2 

méme Pi (r — 2); et comme il y a en tout — ^ 

1 * ^ 

iiianiéres distinctes d'arranger deux des n elements a^a, 

«22i"--ö^H2 comme nous venons de le dire, la somme des 

11^ (it 1)^ 

expressions de ce genre sera — ^^ — Py (r — 2). De 

méme la somme des expressions analogues pour le cas ou 
l'on a fixé trois des elements du second groupe, sera 

n"^ (n — If in — 2Y „ „, . . , . ,. . . . 

— ^ —^ ^ P^ (r — 3) et ainsi de suite. Mais ici 

1-2-3 

encore les arrangements compris dans les différentes som- 

mes ne sont pas tous distincts. En éliminant ceux d'entre 

eux qui font double emploi, par la méthode expliquée plus 

haut, et retranchant le nombre des arrangements restants 



84 

de Px (r), on trouve que le nombre des arrangements qu'on 
peut effectuer avec les r boules données sans qu'il y ait 
coincidence pour aucune boule des deux premiers groupes, 
et que nous appellerons P2 (r), s'exprime par la formule 

(3) P, (r) = 1\ (r) - ^' P, (r - 1) + 'I^-L}!' p^ (,, _ 9 ) . 

Ce méme procédé peut évidemment étre appliqué ä 
chacun des groupes suivants; il conduit å former les poly- 
nomes successifs 

(4) 

Pp est le nombre des arrangements qu'on peut former 

avec les r elements en assignant ä chacun d'eux une place 

quelconque hors de la rangée qui correspond ä son nu- 

méro. La probabilité pour qu'il n'y ait coincidence pour 

aucune des boules, en les faisant sortir toutes, est donc 

P (r) 
^ ^ ^ , et celle qu'il v ait une ou plusieurs coincidences, par 
P{r) ' ^ " 

P (r) 
conséquent 1 -— . 

Pir) 

On peut calculer succesivement les valeurs de Pj, P^, • • Pp- 
A cet elfet on tire d'abord de la formule (1), en y rempla- 
gant r successivement par r — 1,7" — 2, • • -r — n, le systéme 
d'équations 

P, (r) = Pir) - '^Pir - 1) + '^^'^^ P^. - 2) - ■ • • 
+ 1 • 2 • ■ • )iP{r — n), 

p, (r-l) = P(r- D- 'j'"P(r - 2)+ '^~^'p(r- 3) 

+ 1 • 2 ••• nP{r — n — l), 



85 



Pj i^r - n) = P {>■ -,n-jP(:r-n- 1) + — J^^'P(r- n-2) 

±1 • 2 ••■ nP{r—2n). 

En substituant ces valeurs de P^ (r), P^{r — 1), • • • 
dans la formule (3), on obtient pour Pg W une expression 
linéaire en P(r), P{r— 1), P(r — 2),- • •P(r — 2n) et^Pon 
voit sans peine que les coeffieients des différents termes 
de cette expression sont identiques ä ceux des puissances 
successives de x (ä commencer par x°) dans le développe- 
ment du carré du polynome 

. n- . n- (il — 1)- , I 1 o o n 

1 X H ^ X- — ■ • ' -rl • 2 ■ å ■ ■ ■ nx . 

1 ' 1-2 

Par un raisonnement semblable on déduit Pg (r) de Pz (r) 
et ainsi de suite, et Ton trouve qu'en general Pk (r), ou 
1 < Ä: < p, peut s'exprimer par une serie procédant sui- 
vant P(r), P(?- — 1), • • • P(r — nk), dont les coeffieients 
sont les mémes que ceux de la serie qu'on obtient en déve- 
loppant la ¥^"'^ puissance da polynome précédent. 

On arrive ainsi, en dernier lieu, au resultat suivant. Soit 

1 — i\^i x-\- N2X- — • ■ • ± N^x,. 
la serie qu'on obtient en développant 1'expression 

n- . n"{n — iy , ; . o u «V 

1 X -\ ^ X- — • • • + 1 • 2 • .-} • • • M.T 

1 ' 1-2 ■" / 

suivant les puissances de x, on aura 

Pp (r) = P (r) - N, P(r ~ 1 ) -f K, P(r-2) ± iY,. 

et la probabilité pour ne rencontrer aucune coincidence, 
en faisant sortir toutes les boules, sera 

^_-'^_^__^yj + Nr 



r ' r{r-l) 1 -2 -S ■•■ r 

Dans le cas particulier ou Ton n'a qu'une seule serie 
de boules, marquées de 1 jusqu'å r, on aura n =: 1 et les 
quantités iV"i, iVj, iVg- • • ne seront, au signe prés, autre 



86 

chose que les coefficients du développement de (1 — xY , 

c'est ä dire N^ = -, No = — ^,- • ■Nr= ], d'ou il ré- 

1 1-2 

sulte que la probabilité de non-coincidence, en extrayant 

toutes les boules, s'exprimera alors par la serie 

1,1 1 . , 1 



1 ' 1 • 2 1.2-3 ~ 1 . 2 • 3 • • • r 

Nous retrouvons ainsi la solution donnée pour ce cas parti- 
culier par M. Bertrand dans son Calcul des probabili- 
tés p. 17. 

La méthode que nous venons d'exposer, se préte 
d'elle-méme a la solution du probléme plus general oii Ton 
part de PhYpothése que les nombres des boules contenues 
dans les divers groupes, au lieu d'étre tous égaux, peuvent 
différer entré eux. Supposons que les boules appartenant 
aux groupes successifs, c'est ä dire numérotées 1,2, •••^, 
soient respectivement au nombre de n-^^ n^, - • • '^p et qu'on 
les extraie une ä une de Purne en comptant simultanément 
ni fois 1, ^2 fois 2, n,, fois 3 etc. Si Pon cherche la pro- 
babilité pour qu'il n'y ait pas de coincidence entré le nu- 
méro d'une boule sortant et le nombre énoncé en méme 
temps, on comtnencera par former le produit des p poly- 
nomes 

^_n^ n,^^!VzLl)!^._...+1.2... n 

1 ^ 1.2 - ' 



<-(n,-l)» ^^ ^ ^ _ .^ 



(5) 



11-2 - ^ 

développé suivant les puissances de x. Soit 

1 — iVi X + N^ x'- — iVs «' H + N^ xr, 

ou r = ni-\- n2-\-- ■ ■-}- rip, le resultat de ce développe- 
ment, la probabilité de non-coincidence sera, comme aupa- 
ravant, 



I "^ 4_ -^'8 . . . + 



•r (r — 1) 1 . 2 • • . /• 

Si Ton veut savoir seulement quelle est la probabilité 
pour quMl n'y ait pas de coincidence pour les k premiers 
groupes, il suffit de former le produit des k premiers des 
polynomes (5). En désignant ce produit, qui est du degré 
ni + ^2 H \-n!c = q, par 

la probabilité dont il s'agit, sera 



r r (r — 1) r (r — 1) • ■ • (r — (/ + 1) 

Ges resultats se dédulsent sans difficulté par des con- 
sidérations analogues ä celles qui nous ont servi ä établir 
les formules (1), (3) et (4); nous croyons inutile d'y insister 
davantage. 



Extrait d'une lettre de M. Ch. Hermite, 

aclressée ;i L. Lindelöf. 

Paris 21 Décembre 1899. 

L'identité dont vous vous contenlez de dire qu'elle vous 
semble assez curieuse pour meriter d'étre signalée en pas- 
sant 1), ä savoir: 

(r — n) [r — n — i) • • • {r — 2n-{-l) n^ ,1 n^ (w — 1)^ 

. r (r — 1) ■ ■ • (r — n-\-l) ~ r 1 • 2 r{r—l) ' 

est liée étroitement ä la théorie des polynomes P„ (x) de 
Legendre, et ouvre une nouvelle voie pour parvenir ä leurs 
propriétés fondamentales, que je me permets de vous indi- 
quer en peu de möts. J'y apporte d'abord une modification 
légére, en changeant r en r — ■ 1 et divisant les deux mem- 
bres par r, de sorte qu'eUe prend cette nouvelle forme 

(r — n—l)(r — 'n — 2)---{r — 2n) _\ . n- . I n^ (n — 1)^ 

^' r(r — l)---(r — w) ~r j^— i) ^ i 2 ' r (r — 1) (r — 2 

Cela étant, on en tire aisément 1'égalité 

^r-n-l){r- n_-2)...{r~2n) ^r _ , _ fp ^^w^ ^ ^^r -n-i ^^^. 
r{r—l)...{r — n) j " 

— 1 

ou bien, si Ton pose r =^s -\-n-\- 1 , 



(s + l)(s + 2,...(s + n + i)' 



^) Dans Farticle précédent de ce méme reciieil: Uu probléme dii 
calcul des probabilités. L. L. 



89 



ce qui montre que Tintégrale du second membre est nulle 
en supposant s = 0^ 1 , 2, ■ • ■ n ~ I . 

Je parviendrai ä cette conséquence de la relation que 
vous avez donnée, au moyen de Texpression des polynomes 
de Legendre, indiquée par Dirichlet, avec plusieurs autres, 
au debut de son celebre mémoire sur les series dont le terme 
general dépend de deux angles, 

Pn (cos y) = cos-" ^ I 1 — n,-" tång- 1 + »/- tång* ^ 

oii rik désigne le coefficient de x^ dans le développement de 
(l+ic)**. En posant cos y = x , on en tire: 

=2(-lVS.,Hl+:r)"-''(l-..f, 
(/v = 0, 1, 2, ••• 7i): 

c'est la formule dont je vais faire usage. Elle s'offre comme 
d'elle méme, si Ton éerit Péquation (A) de cette maniére: 

(r-~n — l)(r — n — 2)---(r — 2n) \^ , ^vn , 1 • 2 • ■ ■ k 



^{~n"n, 



r{r — l)---{r — n) ^^ ' " r {r — i) ■ ■ ■ {r — k) 

1 . 2 ••• yl- 
et qu'on remplace le facteur 77 — par Tintégrale 

'- '^ r (r — J) • • • (r — -k) '^^ ° 

1 

Eulérienne Jx''-^'~'- (1 — xfdx , ou plutöt par la transformée 

o 

obtenue lorsqu'on met — au lieu der». Nous avons ainsi: 



-fl 

il' 



'■'■■■" . = :'.. I (,+.f-'-'(l-..)'-d, 



r(r—\) • • • (r — k) 

- l 

et par conséquent cette nouvelle forme de Tégalité précé- 
dente, ä savoir 

+_\ 

n — 1) (r -n — 2)". (r — 2n) 



r [■)■ — 1) • ■ • (r — n) ■ 2 

'1 



lrjY,^'f^hn'+-y"-'-'i^—yäor 



90 



Soit enfin, comme tout-ä-rheure, r = s -\-n -\- 1: la. quantité 
sous le signe d'intégration devenant le produit de 2" P„ (x) 
par le facteur {l-\-x)\ nous obtenons immédiatement la 
relation que je me suis proposé d'établir, 

sis-V)...is-n + l) .^,+ , _ r ^^^, _ 

.J'ai pensé que vous ne verriez pas sans quelque intérét un 
rapprochement, une étroite liaison je puis dire, entré le 
probléme du calcul des probabilités dont vous avez donné la 
solution, et une grande théorie de Tanalyse, celle des fonc- 
lions sphériques. — — — — — — — — — — 



Some New Species of Australiau Mosses Described 

l)y 

V. F. Brotherus. 
V. 

(With one Plate). 



Owing to the ample material I have had the pleasure of 
receiving, from time to ti me, I am now able to continue 
my contributions to the knowledge of the bryological flora 
of Australia. 

Mr. T. W. Naylor Beckett, the Rev. W. W. Watts and 
Mr. W, A. Weymouth, to whom I was earlier greatly indebted* 
for most interesting and plentifal colleetions, have continued 
to devote their leisure to bryological researches, Mr. Beckett, 
in New Zealand, the Rev. Watts, in New South Wales, 
and Mr. Weymouth in Tasmania. 

Mr. J. H. Maiden, Director of the Botanical Gardens in 
Sidney, very kindly sent me a comprehensive collection, gath- 
ered partly by himself, partly by Messrs W. Forsyth, E. 
Betche, a. a. Hamilton and E. Cheel in difterent parts of 
New South Wales. 

The Rev. C. H. Binstead sent me a very large col- 
lection, gathered partly by Mr. F. Whitteron in Queens- 
land and partly by Mrs. Musgrave in British New Guinea. 

Mr. W. MiCHOLiTz forwarded to me some mosses from 
the Pacific Islands, and fmally, I have had the occasion of 
working up, as before, in connection with my excellent 



92 

friend, Mr. A. Geheeb, the collections sent him, from different 
parts of Australia, by the late Sir F. v. Mueller. 

The greatest interest is, no doubt, afforded by the 
new species belonging to the carious genus Sorapilla, 
which earlier was knöwn to grow only in Quito. For the 
plate representing this novelty I am much indebted to my 
friend, Mr. Harald Lindberg. 

Begging to express my deepest and most sincere grat- 
itude to all those, who, for a succession af years, have given 
me an occasion of getting deeper and deeper into the study 
of the bryological flora of Australia, I hope they will kindly 
continue to assist me in this study, as heretofore. 

Helsingfors, Nov. 1899. 



142. Campylopus perauriculatus Broth. n. sp. 

Dioieus : caespitosus, caespitibus usque ad 5 cni altis, 
densis, laete viridibus, nitidis: cauUs erectiis, flexuosus, in- 
ferne fusco-radiculosus, densiuscule foliosus, simplex; folia 
sicca imbricata, huraida erecto-patentia, canaliculato-con- 
cava, lanceolato-subulata, obtusa, c. 5 mm longa, basi c. 
0,7 5 mm lata, marginibus incurvis, integerrimis, summo apice 
tantum serrulatis, nervö basi dimidiam partem folii occu- 
pante, usque ad apicem a lamina distincto, dorso lamel- 
lato, lamellis serratis, cellulis irregularibus, plerumque rhom- 
beis, basilaribus majoribus, subquadratis, marginalibus an- 
gustis, hyalinis, limbum biseriatum formantibus, alaribus ma- 
ximis, quadratis, in ventrem distinctissimum dispositis fusco- 
aureis vel hyalinis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. 

Patria. New South Wales, Richmond River (W. W. 
Watts n. 2100). 

Species a congeneribus australiensibus foliis muticis, 
nervö dorso lamellato, lamellis serratis, cellulis alaribus 
raagnis, in ventrem distinctissimum dispositis faciliter dig- 
noscenda. 



143. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) Wattsii Broth. n. sp. 

Dioieus ; robustiusculus, caespitosus, caespitibus parvis, 
densiusculis, humilibus, laete viridibus, nitidiusculis; caulis bre- 
vissimus, basi fusco-radiculosus, dense foliosus, simplex; 
folia sicca imbricata, flexuosula, humida erecto-patentia. 



94 



stricta, carinato-concava, e basi erecta, haud dilatata elon- 
gate ligulata, breviter acuminata, acuta, 3.5 — 4 mm longa 
et c. 0,8 5 mm lata, marginibus . erectis, subintegris, lim- 
bata, limbo in parte basilari inferiore e seriebus cellula- 
rum angustarum 6 formato, in superiore nullo, in parte la- 
minali angustissimo, hyalino, longe infra apicem evanido, 
nervö basi c. O,0 7 5 mm lato, superne angustiore, cum apice 
evanido, dorso laevi, cellulis partis laminalis aequalibus, sub- 
quadratis, c. 0,oio mm, pellucidis, chloropbyllosis, minutis- 
sime papillosis, cancellinae scalariformis rectangularibus, la- 
xis, inanibus. Oaetera ignota. 

Patria. New South Wales, Richmond River, Wardell 
Road, ad truncum arboris parcissime (W. W. Watts n. 2420). 

Species valde peculiaris, foliis limbo laminali angustis- 
simo supra et infra abrupto facillime dignoscenda. 



144. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) amoenus Broth. n. sp. 

Dioicus; tenellus, caespitosus, caespitibus densis, mol- 
libus, albide lutescenti-viridibus; caulis 1 cm vel paulum 
ultra altus, erectus, infmia basi radiculosus, dense foliosus, 
dichotome ramosus; folia e basi longiuscula, anguste oblonga, 
erecta in laminam erecto-patentem, strictam, lineari-lanceo- 
fatam sensim attenuata, limbata, limbo angusto, hyalino, in- 
fra apicem evanido, in parte basilari integro, in parte la- 
minali dense et argute serrulato, nervö tenui, cum apice 
evanido, in parte laminali dorso spiculoso, cellulis minutis, 
rotundatis, alte papillosis, basilaribus laxis, breviter rectan- 
gularibus, inanibus, laevissimis. Gaetera ignota. 

Patria. British New^ Guinea, sine loco designato (Mrs 
MusGRAVE in herb. Binstead). 

Species pulchella, habitu S. Novae Valesiae G.-Miill. 
persimilis, sed foliorum structura longe diversa. 



95 



145. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) parvicaulis C-Miill. 
n. sp. in Herb. Levier. 

Dioicus; tenellus, laxe caespitosus, sordide albo-virens; 
caulis 1—3 cm altus, erectus, flexuosus, dense foliosus, 
dichotome ramosus; folia e basi longiuscula, oblonga, erecta 
in laminam patentem, strictam, lineari-laneeolatam, acumi- 
natam, acutam sensim attenuata, limbata, limbo angusto, 
hyalino, infra apicem evanido, in parte basilari integro, in 
parte laminali densiuscule geminatim serrulato, nervö cras- 
siusculo, cum apice evanido, dorso superne geminatim ser- 
rato, cellulis minutissimis, subquadratis, laevibus, basilaribus 
laxis, breviter rectangularibus, inanibus, laevissimis. Cae- 
tera ignota. 

Patria. British New Guinea, distr. Moresby, in mon- 
tosis Mo Röka ad corticem arborum 1300 m., ubi m. Aug. 
1893 detexit L. Loria (herb. Levier). Anno 1896 A. Giu- 
LiANETTi eandem speciem loco haud propius designato legit 
(herb. Kew). 

Species habitu 8. aspero C-Miill. valde similis, sed fo- 
liorum forma et structura longe diversa. 



146. Syrrhopodon (Thyridium) Louisiadum Broth. n. sp. 

Dioicus; tenellus, caespitosus, caespitibus densis, pal- 
lide viridibus, aetate lutescenti-viridibus; caulis longe repens, 
densissime ramosus, ramis erectis vel adscendentibus, vix 
ultra 5 mm altis, . dense foliosis, simplicibus vel apice fur- 
catis, obtusis; folia sicca crispulo-imbricata, humida patén- 
tia, stricta, e basi superne dilatata breviter oblonga, rotun- 
dato-obtusa, mucronata, 1,5—1,7 mm longa, in parte dila- 
tata basis 0,57^ — 0,9 mm lata, marginibus erectis, undulatis, 
serrulatis, limbata, limbo hyalino, basi aureo, im parte dila- 
tata basis usque ad 0,0 5 mm lato, superne sensim angusti- 
ore, longa infra apicem evanido, nervö basi c. O, o 4 mm lato, 
in mucronem brevissimum excedente, dorso laevi, cellulis mi- 



96 

nutis, subrotundis, incrassatis, minutissime papillosis, basila- 
ribus laxis, rectangularibus, inanibus, laevissimis; seta 5 mm 
älta, tenuis, fiexuosula, lutescenti-rubra ; tJwca erecta, minuta, 
ovalis, brevicollis, ferruginea, laevis; peristomium simplex; 
exostomii dentes infra orificium oriundi, lanceolati, c. 0, 15 
mm.longi et c. O, o 5 mm lati, dense articulati, aurei; spori 
0,015—0,020 mm, virides, papillosi; ojjercidmn e hdisi conicdi, 
rubra longe subulatum; calyptra eucullata, pallida, apice 
fusca ibidemque scaberula. 

Patria. Louisiades, ubi ad corticem arborum m. Apr. 
1898 detexit W. Micholitz. 

Species statura gracili, ramis perbrevibus, foliis brevi- 
bus rotundato-obtusis, mucronatis ab omnibus Thyridiis ad- 
huc cognitis longe diversa. 

147. Syrrhopodon (Thyridium) undulatulus Broth. Geh. 
n. sp. 

Dioiais; gracilis, caespitosus, caespitibus mollibus, den- 
siusculis pallide viridibus; caulis repens, fusco-radiculosus, 
ramis suberectis, vix ultra 1 cm altis, dense foliosis, sirapli- 
cibus, obtusis; folia sicca flexuosulo-imbricata, humida erecto- 
patentia, carinato-concava, e basi superne dilatata oblonga, 
obtusissima, mucronulata, I,'/ — 1,9 mm longa, in parte di- 
latata basis c. 0,6 mm lata, marginibus erectis, undulatis, 
limbata, limbo hyalino, basi aiireo, in parte dilatata basis 
0,055—0,065 mm latu ibidemque minutissime serrulato, su- 
perne sensim angustiore, longe infra apicem evanido, nervö 
c. 0,0 5 mm lato, infra apicem evanido, dorso laevi, cellu- 
lis subrotundis, c. O, 07 mm, pellucidis, minutissime papil- 
losis, basilaribus laxis, rectangularibus, inanibus, laevissimis. 
Caetera ignota. 

Patria. Queensland, Bellenden Ker Range (Mrs Grib- 
BLE in herb. Melbourne). 

Species cum praecedente comparanda, sed statura 
gracillima foliorumque cellulis haud incrassatis facillime dig- 
noscenda. 



97 

148. Calymperes [Hyophilina) nigrescens Broth. Geh. 
n. sp. 

Dioicum : caespitosum, caespitibus rigidis, densis, ni- 
grescentibus, apice tantum viridibus; caulis 1 cm altus, basi 
fusco-radiculosus, e basi jam dense foliosus, simplex vel 
furcatus; folia sicca imbricata, marginibus involiitis, apicalia 
contorta, humida patentia, canaliculato-conoava, e basi brevi, 
superne dilatata oblongo-liguiata, obtusa, plerumque apiculo 
obtusiusculo terminata, rarius in processum styloideum con- 
tracta, c. 3 mm longa, in parte dilatata basis c. 0,7 6 mm 
]ata, marginibus erectis, in parte basilari minute serrulatis, 
ill parte laminali integris, nervö basi c. O, o 8 mm lato, cum 
apice evanido, dorso scabro, cellulis subrotundis, 0,oo7 — 0,oio 
mm, pellucidis, papillosis, cancellinae rectangularis vaginam 
aequantis breviter rectangularibus, ad costam maximis, 5—6 
seriatis, dein angustis, pluriseriatis, teniolae intramarginalis, 
supra vaginam vix distinctae angustissimis, biseriatis, lute- 
scentibus. Caetera ignota. 

Patria. Queensland, Bellenden Ker Range (Mrs Gribble 
in herb. Melbourne). 

149. Barbula Louisiadum Broth. n. sp. 

Dioica; caespitosa, caespitibus densis, late extensis 
viridissimis; caulis usque ad 2 cm altus, erectus, e basi jam 
dense foliosus, furcatus; folia sicca incurvo-imbricata, spi- 
raliter contorta, humida erecto-patentia, carinato-concava, 
omnia subaequalia, e basi breviter ovali lanceolata, obtusa, 
mucronata, c. 2,5 mm longa et c. 0,57 mm lata, marginibus 
e basi ultra medium folii leniter revolutis, integerrimis, ner- 
vö crasso, viridi, in mucronem hyalinura, acutum excedente, 
dorso dense papilloso, cellulis hexagono-rotundatis, 0,oo7 — 
0,010 mm, dense papillosis, obscuris, basilaribus quadratis, 
ad nervum rectangularibus, pellucidis, laevibus. Caetera 
ignota. 

Patria. Louisiades, Rossel Island, ubi ad terram m, 
Apr. 1898 detexit W. Micholitz. 

7 



98 

Species cum B. ungiiiculata (Huds.) Hedw. et B. calo- 
dictyone Broth. comparanda. Ab hac species supra descripta 
foliis nervö dorso dense papilloso cellulisque multo minori- 
bus, dense papillosis, obscuris, ab illa foliis marginibus leni- 
ter revolutis, nervö dorso dense papilloso distinguitur. 

150. Tortula Geheebii Broth. n. sp. 

Dioica; tenella, gregaria, laete viridis; caulis brevissi- 
mus, basi radiculosus, siraplex; folia sicca imbricata, hu- 
mida patentia, concava, superne biplicata, late ovata vel 
ovato-oblonga, obtusissima, pilo tenui, hyalino, flexuosulo, 
laevi terminata, marginibus inferne erectis, superne late re- 
curvis, integerrimis, nervö rufescente, basi c. 0, 075 mm lato, 
superne filamentis chlorophyllosis obtecto, in pilum excur- 
rente, cellulis subquadratis, 0,o 15— 0,020 mm, minutissime 
papillosis, basilaribus multo laxioribus, subrectangularibus, 
hyalinis; bracteae perichaetii foliis subsimiles, minores; seta 
6 mm älta, tenuis, lutescenti-rubrå, superne sinistrorsam tor- 
ta; theca erecta, anguste elliptico-oblonga, rarius leniter 
curvula, saturate fusca; annuliis compositus, per partes se- 
cedens, c. 0,0 3 5mm latus; peristomium corona basilari hu- 
raili, dentibus aurantiacis, papillosis, bis contortis; spori 
0,010—0,012 mm, ochraeei, laevissimi; operculum conico- 
rostratum obtusum, dimidiam partem thecae adaequans. Ca- 
lyptra ignota. 

Fatria. New Zealand, ubi loco haud propius desig- 
nato legit Reader (herb. Melbourne sub. n. 7). 

Species T. chloronotos (Brid. ex. p., Bruch) valde affi- 
nis, sed cellulis folii duplo majoribus dignoscenda. 

Hereto belongs, in all probability, that species from the 
Northern Island which, in the Handbook of the New Zea- 
land Flora II, p. 418, is referred to T. chloronotos. 



99 



151. Grimmia (Racomitrium) amoena Broth. n. sp. 

Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus densis, faciliter di- 
labentibus, amoene viridibus ; caulis adscendens, usque ad 2 cm 
altus, inferne fusco-radiculosus, foliis destructis, superne dense 
foliosus, dichotome ramosus, ramis fastigiatis; folia sicca fle- 
xuosulo-imbricata, humida reflexo-patula, dein patentia, cari- 
nato-concava, e basi decurrente, ovali sensim lanceolato-acumi- 
nata, pilo brevi terminata, marginibus bistratosis, revolutis, 
inlegerrimis, nervö basi c. 0,07 5 mm lato, in pilum breve, den- 
ticulatum producto, in sectioue transversa dorso convexo, cel- 
lulis omnibiis sinuosis, superioribus rotundato-quadratis, ba- 
silaribus anguste linearibus, ad marginem hyalinis, rectan- 
gularibus; seta 2 mm älta, flexuosula, tennis, lutea; theca 
erecta, ovalis, pallida, sicca vix rugulosa; annulus longe 
persistens, c. O, o 5 mm latus; peristomium simplex; exostomii 
dentes lanceolato-lineares, c. 0,3 mm longi, rnbri, basi coa- 
liti, longe ultra medium in cruribus duobus filiformibus, pa- 
pillosis, Jiberis vel hic illic connexis divisis; operculum ro- 
stratum, rostro thecam longitudine subaequante ; calyptra 
mitraeformis. 

Patria. New South Wales, Mt Kosciusco (J. H. Mai- 
DEN et W. FORSYTH u. 202, 204). 

Species Gr. microcarpae C-Miill. valde affmis,. sed 
foliis brevius acuminatis, marginibus integerrimis dig- 
noscenda. 

152. Splachnobryum Wattsii Broth. n. sp. 

Dioicum; tenellum, caespitosum, caespitibus densiusculis, 
parvis, viridibus, vernicosis; caulis 5 mm altus, tenuissimus, 
intima basi radiculosus, laxe foliosus, simplex ; folia flaccida, 
difficiliter emoUita, subaequalia, planiuscula, recurvo-patula 
anguste linearia, breviter acuminata, acuta, 1,5—2 mm longa 
et c. 0,16 mm lata, marginibus erectis, integris, nervö te- 
nuissimo, viridi, longe infra apicem evanido, cellulis laxis, 
oblongo-hexagonis, parce chlorophyllosis, marginalibus angu- 
stioribus. Caetera ignota. 



100 



Patria. New South Wales, Watson's Bay (W. W. 
Watts n. 2450) et Parsley Bay (n. 2479), ad terram humi- 
dam, umbrosam. 

Species distinctissima, foliis anguste linearibus jam 
dignoscenda. 

153. Bryum (Eubryum) microsporum Broth. n. sp. 

Dioicum; caespitosum, caespitibus humilibus,- densis, 
pallide lutescenti-viridibus, baud nitidis; caulis brevissimus, 
basi fusco-radiculosLis, dense foliosiis, innovationibus vix ul- 
tra 5 mm altis, erectis, strictis, dense foliosis, ob folia accre- 
scentia clavatis; folia sicca adpressa, humida suberecta, 
carinato-concava, oblongo-ovata, longe aristata, marginibus 
inferne revolutis, integris, lirabata, limbo concolore, e serie- 
bus cellularum angustarum 3 — 4 formato, nervö lutescente, 
basi rufescente, in aristam elongatam, flexuosulam, integram 
excedente, cellulis teneris, laxe oblongo-hexagonis, basilari- 
bus rectangularibus, innovationum superne minutissime den- 
ticulata; hracteae perichaetii multo minores, longe aristatae, 
marginibus erectis, integris; seta 3 — 5 cm älta, stricta, te- 
nnis, fuscescenti-rubra, nitidiuscula ; i/zeca pendula, sporangio 
oblongo, coUo sicco ruguloso, dimidiam partem sporangii 
aequante, pallide fuscidula; annulus c. 0,i5 mm latus, per 
partes secedens; peristomium duplex; exostomU dentes lance- 
olato-subulati, c. 0,5 5 mm alti et c. 0,i mm lati, lamellis 
c. 25, pallidi, apice hyalini, scabridi; endostomium liberum, 
flavidulum, minutissime papillosum; processus carinati, late 
perforati ; cilia bina, elongata, longe appendiculata, papillosa, 
hyalina; spön 0,oio — 0,oi2 mm, lutescenti-virideSj laevissi- 
mi; operculum convexo-conicum, apiculatum. 

Fatria. Tasmania, Peppermint Bay, Mason's Greek 
(W. A. Weymouth n. 1848). 

Species Br. altiseto C-Miill. habitu similis, sed inflo- 
rescentia dioica, foliis longius et tenuius aristatis nec non 
theca angustiore optime diversa. 



101 



154. Bryum (Eubryum) Wattsii Broth. n. sp. 



Dioicum; caespitosum, caespitibus densiusculis, rigi- 
dis, fuscescenti-viribus, haud nitidis; caulis brevissiraus, 
basi fusco-radiculosLis, dense foliosus, innovationibus bre- 
vissimis, erectis, strictis, dense foliosis, obtusis; folia rigida, 
sicca adpressa, humida suberecta, carinato-concava, e basi 
truncata sensim lanceolato-acuminata, nervö excedente longe 
aristata, marginibus revolutis, superne serrulatis, angustis- 
sime limbala, nervö crasso, purpureo, in aristam crassara, 
strictam, elongatara, denliculatam producto, cellulis anguste 
rhomboideis, basilaribus breviter rectangularibus, infimis la- 
xis, pulchre fusco-aureis. innovotionum oblongo-lanceolata, 
argutius serrulata; seta 2 — 4 cm älta, tenuissima, fuscescenti- 
rubra, nitidiuscula ; theca cernua vel horizontalis, obconica, 
coUo dimidiam partem sporangii subaequante, fusca, demum 
atrofusca; annulus per partes secedens, c. 0, 12 mm latus: 
peristomium duplex; exostomii dentes lanceolato-subulati, c. 
0,5 mm alti et c. 0, 10 mm lati, lamellis c. 30, pallidi, apice hy- 
alini, papillosi; endostomiimi liberum, flavidulo-albidum, minu- 
tissime papillosum ; corona basilaris ultra medium dentium pro- 
ducto ; processus carinati, latissime perforati ; cilia bina, elongata, 
longe appendiculata, hyalina, papillosa; spori 0,o 1 o mm, ochra- 
cei, laevissimi; operculum hemisphaericum, apiculatum,nitidum. 

Patria. Niiw South Wales,. Richmond River, Pearce's 
Creek, Bexhill Road, Gutting, ad terram (W. W. Watts n. 
1096, 1107). 

Species Br. erythrocarpoidi Hamp. C-Miill. affmis, sed 
foliis' rigidis, longe aristatis nec non thecae forma faciliter 
dignoscenda. 

155. Bryum (Eubryum) ovicarpum Broth. n. sp. 

Dioicum; pusillum, gregarium; caulis brevissimus, basi 
radiculosus, dense foliosus, subgemmiformis, innovationibus 
brevissimis, inferne nudis, apice dense foliosis; folia imbri- 
cata, ovata vel ovato-ovalia, nervö excedente longe aristata, 
marginibus erectis, integris, elimbata, nervö crasso, rufe- 



102 



scente in aristam elongatam, strictam, acutam, integram, 
hyalinam excedente, cellulis laxe rhombeis, basilaribus sub- 
rectangularibus; seta 1 cm älta, tenuissima, rubra; theca 
nutans, minuta, cum collo crasso, ruguloso, pallidiore ovato- 
ovalis, atropurpurea ; annulus per partes secedens, c. 0,07 5 
mm latus; peristomium duplex; exostomii dentes lanceolato- 
subulati, c. 0,4 mm alti et c. 0,0 6 mm lati, lamellis c. 15, 
pallidi, basi rufescentes, apice hyalini, scabridi; endosto- 
mium liberum, flavidulum, minutissime papillosum; processus 
earinati, ängustissime perforati; cilia bina bene evoluta, bre- 
vissime appendiculata, hyalina, papillosa ; spori 0,oio mm, 
ochracei, laevissimi; operculum alte conicum. 

Patria. Tasmania, Hobert, ad terram (W. A. Wey- 
MOUTH n. 1834). 

Species Br. pachythecae C.-Miill. affmis, sed theca mi- 
nuta, ovato-ovali prima fronte dignoscenda. 

156. Bryum (Eubryum) argillicola Broth. n. sp. 

Dioicum; caespitosum, caespitibus laxis, pallide viridi- 
bus, haud nitidis ; caulis brevissimus, basi longe radiculosus, 
dense foliosus, innovationibus usque ad 5 mm altis, erectis, 
strictis, ubique dense foliosis, gemrais microphyllinis copio- 
sis axilliferis; folia erecto-patentia, carinato-concava, ovata, 
nervö excedente aristata, marginibus revolutis, integris, än- 
gustissime indistincte limbata, nervö crasso, rufescente, in ari- 
stam crassam, strictam, acutam, integram longe excedente, cel- 
lulis oblongo rhombeis, basilaribus rectangularibus, innoimtio- 
num marginibus superne minute denticulatis, nervö arista 
denticulata, cellulis apicalibus angustioribus; seta vix 1,5 
cm älta, sicca flexuosula, tenuissima, rubra; theca nutans, eras- 
sa, ovalis, pallida, demum atrofusca, collo crasso, sporangio 
breviore, sicca deoperculata sub ore haud constricta; anmdus 
triplex, faciliter revolubilis, c. 0,io mm latus; peristomium 
duplex; exostomii dentes lanceolato-subulati, c. 0,4 mm longi 
et c. 0,0 7 5 mm lati, lamellis c. 20, lutei apice hyalini, sca- 
bridi; endostomium liberum, sordide flavidulum, minute pa- 
pillosum; processus earinati, anguste perforati, hyalini; cilia 



103 



bina, bene evoluta, appendiculata, papillosa, hyalina; spori 
0,015 mm, lutesceiiti-virides, laevissimi; opercuhim conicum, 
acule apiculatum. 

Patria. Tasmania, Port Cygnet, Lymington, ad ter- 
ram argillosain (W. A. Weymouth n. 1846). 

Species Br. hrachytlieciellae C.-Mull., cujus specimina 
sterilia tantum possidemus, valde affinis, sed innovationibus 
gemmiferis, foliis superne serrulatis dignoscenda. 

157. Bryum (Eubryum) pachypomatulum Brolh. n. sp. 

Dioicum; gracile, caespitosum, caespilibus compactis 
c. 2 cm altis, inferne vinoso-rubentibus, tomentosis, superne 
viridissimis, nitidis; caulis brevis, innovationibus erectis, 
strictis, usque ad 1 cm altis, laxiuscule foliosis, acutis; folia 
patentia vel erecto-patentia, concava, oblongo-lanceolata, 
acuta, marginibus inferne leniter revolulis, superne erectis, 
subintegris, angustissime et indistincte limbata, nervö tenui, 
rubro, infra summum apicem evanido, cellulis oblongo-hexa- 
gonis vel oblongo-rhoraboideis, teneris. Caetera ignota. 

Patria. New South Wales, Richmond River, Ballina, 
Sea Cliff (W. W. Watts n. 1962). 

Species Br. subpachypomae Hamp. et Br. Baileyi 
Broth. affmis, sed statura minore foliisque nervö infra sum- 
mum apicem evanido jam dignoscenda. 

158. Breutelia fusco-aurea Broth. n. sp. 

Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus densiusculis, 
mollibus, fusco-aureis, nitidis; caulis elongatus, flexuosus, 
hic illie fusco-tomentosus, densiuscule foliosus, sparse fasci- 
culatim ramosus, ramis erecto-patentibus, 1 — 1,5 cm longis, 
ramis longioribus, simplicibus; folia sicca et humida paten- 
tia, e basi ovato-lanceolata sensim longissime et anguste 
acuminata, nervö excedente aristata, 4 — ^4,5 mm longa et 
c. 0,6 mm lata, marginibus inferne anguste revolutis, dein 
erectis, denticulatis, nervö tenni, in aristam elongatam, argute 
serratam excedente, dorso papilloso, superne serrato, cellu- 



104 



lis elongatis, angustissime linearibus, papillosis, basilaribus in- 
fimis fusco-aureis, alaribus abbreviatis, fusco-aureis; bracteae 
perichaetii internae foliis multo minores, oblongo-lanceolatae, 
acuminatae, laxius reticulatae, subintegrae, nervö longe in- 
fra apicem evanido; seta 1,5 — 2,5 cm älta, tenuissima, ru- 
bra, nitidiuscula; theca suberecta, minuta, ovalis, subsymme- 
trica, plicata, pallida, demum fusca; peristomium normale; 
operculum convexo-conicum, obtusum. 

Planta ma-scula femineae similis, androecio terminali, 
discoideo, bracteis rosaceo-patulis. 

Patria. New South Wales, Blue Mountains, Lawson 
(A. A. Hamilton n. 88). 

Species distinctissima, pulchra, foliis angustis, longissi- 
me acuminatis, cellulis omnibus, alaribus exceptis, anguste 
linearibus nec non theca minuta, suberecta, subsymmetrica 
facillime dignoscenda. 



159. Garovaglia Weberi Broth. n. sp. 

Dioica; gracilis, lutescens, nitida; caulis secundarius 
13 cm altus, flexuosus, dense foliosus, vage ramosus, ra- 
mis paucis, brevibus, patulis, teretibus, dense foliosis, obtu- 
sis; folia horride patula, concaviuscula, profunde plicata, 
ovalia, plerumque apiculata, marginibus erectis, superne mi- 
nutissime serrulatis, enervia, cellulis elongatis, angustis, in- 
crassatis, lumine angustissimo, serpentino, basilaribus infi- 
mis brevioribus et laxioribos, fusco-aureis, omnibus laevis- 
simis. Caetera ignota. 

Patria. Ins. Vitienses, Taviuni, ad truncos arborum, 
1000' (C. Weber in herb. Berol. sub n. 8). 

Species distinctissima, ob folia horride patula caulem- 
que elongatam G. Micholit^ii admodum similis, sed statura 
multo tenuiore foliisque cellulis laevissimis facillime dig- 
noscenda. 



105 



160. Garovaglia subelegans Broth. Geh. n. sp. 



Dioica; pallide lutescens, nitida; i-Miilis secundarius ad 
5 cm usque altus, flexuosus, complanatus, laxiuscule foliosus, 
simplex, obtusus ; folia patentia vel patula, concaviuscula, pro- 
funde plicata, ovato-oblonga, acumine brevi, angusto, mar- 
ginibus erectis, inferne integris, dein minute, superne grosse et 
inaequaliter serratis, nervis binis, brevibus, divergentibus, inae- 
qualibus, cellulis elongatis, angustis, basilaribus infimis abbre- 
viatis, aureis, alaribus conlbrmibus, fusco-aureis, omnibus 
laevissimis. Caetera ignota. 

Patria. British New Guinea, near the summit of Owen 
Stanley Range (Sir W. Mac Gregor in herb. Melbourne 
sub n. 5).. 

Species G. eleganti Doz. Molk. habitu simillima, sed 
statura paulum minore foliisque breviter acuminatis in statu 
sterili jam dignoscenda. 

161. Garovaglia longicuspes Broth. n. sp. 

Dioica; robusta, e viridi lutescens, nitida; caulis se- 
cundarius usque ad 8 cm altus, flexuosus, dense foliosus, 
vage ramosus, ramis brevibus, teretibus, dense foliosis, ob- 
tusis; folia patula, concaviuscula, profunde plicata, late 
ovata, in cuspidem subpiliformem, semitortum, serrulatum 
contracta, marginibus erectis, apice minutissime serrulatis, 
nervis obsofetis, cellulis elongatis, angustis, lumine angustis- 
simo, serpentlno, papillosis, inferioribus laevibus, basilari- 
bus laxis, fusco-aureis. Caetera ignota. 

Patria. Queensland, Rockingham Bay, ad corticem ar- 
borum (Dallachy in herb. Melbourne). 

Species G. Micholiteii Broth. proxima et simillima, 
sed foliis subpiliformiter acuminatis prima scrutatione di- 
gnoscenda. 



106 



162. Endotrichella Musgraveae Broth. n. sp. 

Dioica; subgracilis, pallide viridis, aetate fuscescenti- 
lutescens, nitida; caulis secundarius usque ad 14 cm altus, 
flexuosus, complanatulus, densiuscule foliosus, simplex, ob- 
tusus; folia erecto-patentia vel patentia, superiora homo- 
mallula, concava, profunde pluries plicata, elongate et an- 
gaste oblonga, in acumen angustum, strictum vel flexuosu- 
lum, serrulatum attenuata, marginibus revolutis, inferne in- 
tegris, superne subciliato-serratis, nervis obsoletis, cellulis 
elongatis, angustis. basilaribus infimis abbreviatis fusco- 
aureis, omnibus laevissimis; hracteae perichaetii minutae, 
erectae, intimae e basi vaginante, superne truncato, exciso- 
dentato subito in acumen angustum, strictum, integrum con- 
tractae; set a vix 1 mm älta, stricta, laevis; theca exserta, 
erecta asymmetrica, fusca, laevis. Caetera ignota. 

Patria. Nova Guinea, Kaiser Wilhelmsland, Sattelberg, 
Boassalibach (C. Lauterbach n. 542 k ex p.), British New- 
Guinea, sine loco designato (Mrs Mdsgrave in herb. Bin- 
stead), Mt Dayman (W. E. Armit junior in herb. Melbourne) 
et sine loco designato (I. Chalmers in herb. Melbourne). 

Species pulcherrima, habitu Euptychio cuspidato (Mitt.) 
sat similis, cum E. angustifolia (Mitt.) C-MiilL, mihi e de- 
scriptione tantum cognita comparanda, sed foliis erectio- 
ribus, elongate et anguste oblongis, superne subciliato-serra- 
tis bracteisque perichaetii multo minoribus dignoscenda. 

163. Endotrichella lepidopiloides Broth. n. sp. 

Dioica; robusta, viridis, aetate pallide lutescens, niti- 
diuscula; caulis secundarius usque ad 7 cm altus, hic illic 
fasciculos radicularum fuscarum emittens, valde complana- 
tus, cum foliis c. 7 mm latus, flexuosus, dense foliosus, sim- 
plex, obtusus; folia lateraha patentia, planiuscula, e basi 
subcordata lanceolata, breviter acuminata, acuta, c. 4 mm 
longa et 0,9 5—1,15 mm lata, marginibus erectis, superne 
inaequaliter serratis, enervia, cellulis laxe rhomboideis, in 



107 



seriebus, obliquis dispositis, basilaribus Infimis brevibus, la- 
xis, aureis, omnibus laevissimis. Caetera ignota. 

Patria. British New Guinea (Mrs Musgrave in herb. 
Binstead). 

Species ab Endotrichellis adhue cognitis diversissima, 
habitu Lepidopilis nonnullis staturae robustae sat similis. 

164. Endotrichella Binsteadii Broth. n. sp. 

Dloica; robustiuscula, pallide viridis, nitida; caulis se- 
cundarius usque ad 7 cm altus, hic illic fasciculos radicula- 
rum fuscarum eraittens, parce coraplanatus, flexuosus, sim- 
plex, obtusus; folia patula, valde undulata, e basi subcor- 
data ovato-oblonga, obtusiuscula vel in acumen breve, acu- 
tura contracta, marginibus erectis superne inaequaliter ser- 
ratis, enervia, cellulis laxe rhomboideis, in seriebus obliquis 
dispositis, basilaribus infimis brevibus, laxis, aureis, omni- 
bus laevissimis. Caetera ignota. 

Patria. British New Guinea, ubi ad corticem arb. a. 
J897 detexit Mrs Musgrave (herb. Binstead). 

Species praecedenti affinis, sed statura minore, ramis 
vix complanatis foUisque ovato-oblongis, valde undulatis 
optime diversa. 

165. Pterobryum longicuspes Broth. n. sp. 

Dioicum; fusco-aureura, nitidum; caulis primarius 
longe repens, fusco-radiculosus, secundarius erectus, rigidus, 
usque ad 7 cm altus, stipitatus, superne plus minusve distincte 
dendroideo-pinnatus, ramis patentibus baud raro flageUiformi- 
attenuatis, complanatis, dense foliosis; folia stipitis adpressa 
membranacea, e basi late vaginante subito cuspidata, integra, 
enervia, cellulis elongatis, angustissimis, basilaribus brevio- 
ribus et laxioribus, aureis, ramea sicca et humida horride 
patula, cymbiformi-concava, dorso laevia, ovato-oblonga, in 
acumen elongatum contracta, marginibus erectis, superne 
serratis, nervö tenui, concolore, ad basin acuminis evanido, 
cellulis elongatis, angustissime linearibus, basilaribus omni- 




108 

bus abbreviatis, fusco-aureis, alaribus niillis, omnibus laevis- 
simis. Gaetera ignota. 

Patria. British New Guinea, Milne Bay, in montibus 
pr. Mita, 2000' (W. Micholitz). 

Species pulcherrima, P. Micholitsii Broth. valde affi- 
nis, sed foliis in acumen elongatum contractis optime 
diversa. 

166. Pilotrichella perpinnata Broth. n, sp. 

Dioica; tenella, pallide lutescenti-viridis, hic illic fusco- 
aureo-tincla, nitida; caulis longissimus, pendulus, vage 
ramosus, ramis longissimis, laxe foliosis, dense et regu* 
lariter pinnatim raniulosis, ramulis 1 — 2 cm longis, api- 
cerii versus decrescentibus, horizontalibus, complanatis, 
laxe foliosis, attenuatis; folia ramea laxe imbricata, ramu- 
lina patentia, concaviuscula, ovato-lanceolata, longe et an- 
guste subpiliformiter acuminata, marginibus erectis, ubique 
minute denticulatis, nervö tenui, ad basin acuminis evanido, 
cellulis elongatis, augustis, plerumque laevissimis, rarius pa- 
pilla unica, media praeditis, basilaribus infimis brevioribus et 
laxioribus, inter se porosis. Gaetera ignota. 

Patria. Queensland, sine loco propius designato, ubi 
anno 1897 detexit F. Whitteron (herb. Binstead). 

Species elegantula, P^ tricJiophoroidi (Hamp.) affinis, 
sed statura multo angustiore, foliis brevius acuminatis nec 
pilo geniculato terminatis cellulisque sublaevibus optime 
diversa. 

167. Pterygophyllum Wattsii Broth. n. sp. 

Gracile, caespitosum, caespitibus laxis, atroviridibus; cau- 
lis 3 — 4 cm altus, complanatus, cum foliis c. 4 mm latus, 
inferne fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, simplex; folia 
sicca contracta, faciliter emollita, humida patentia, conca- 
viuscula, lateraha ovalia, basi haud angustata, obtusa, c. 2 
mm longa et c. 1 mm lata, marginibus erectis, superne den- 
ticulatis, denlibus acutis, nervö basi crasso, superne tenuiore. 



109 



ad medium folii evanido, simplici vel furcato, cellulis laxis 
rotundatis, versus marginem minoribus, ad nervum laxissi- 
mis, ovali-hexagonis, dorsalia et ventralia multo minora, 
ovata. Caetera ignota. 

Patria. New South Wales, Wilson's Creek, ad saxa 
rivuli (W. W. Watts n. 2152 ex p.). 

Species P. nigello (Hook. f. Wils.) et P. hepaticaefoUo 
(Hamp. C.-Mtill.) affinis, sed foliorum forma dignoscenda. 

168. Eriopus tasmanicus Broth. n. sp. 

Dioicus; gracilis, viridis, superne lutescenti-fuscescens, 
haud nitidus; caulis 2 — 3 cm altus, adscendens, superne ar- 
cuatus, complauatus, cum foliis 2,6 — 3 mm latus, inferne 
dense, superne parcius radiculosus, radiculis elongatis, fuscis, 
dense foliosus, subsimplex; folia sicca imbricata, humida 
planiuscula, lateralia erecto-patentia, obovata, apiculo acuto 
terminata, marginibus erectis, superne minutissime serrulatis. 
late limbata, limbo e seriebus 4 — 5 cellularum angustarum 
formato, nervis binis, brevissimis, altero saepe obsoleto, cel- 
lulis in medio folii ovali-hexagonis, 0,0 50 — 0,0 6 mm longis 
et c. 0,0 2 5 mm latis, superne sensim minoribus, basilaribus 
oblongo-hexagonis, dorsalia et ventralia adpressa, minora. 
Caetera ignota. 

Patria. Tasmania, Hobart waterwork, Gentle Annie 
(W. A. Weymouth). 

Species E. cristato (Hedw.) Jaeg. affmis, sed statura 
multo minore foliisque minutius 'serrulatis, latius limbatis 
facillime dignoscenda. 

169. Pterogoniella Wattsii Broth. n. sp. 

Autoica; caespitosa, caespitibus laxis, depressis, laete 
viridibus, nitidis.; caulis ligno arcte adpressus, fusco-radiculo- 
sus, vage ramosus, ramis laxiuscule foliosis, haud compla- 
natis, pinnatim ramulosis, ramulis vix ultra 1 cm longis, 
simplicibus, obtusis; folia sicca laxe imbricata, humida pa- 
tentia, concava, lanceolata, breviter acuminata, acuta vel 



110 

oblongo-lanceolata, obtusiuscula, c. 1,3 mm longaet c. 0,4 5 
mm lata, marginibus ultra medium late revolutis, integerri- 
mis, enervia, cellulis ellipticis, chlorophyllosis, laevissimis, 
supremis brevioribus, basin versus longioribus, ad angulos 
numerosis, rhombeis, basilaribus infimis laxioribus, aureis, 
alaribus pluribus magnis, vesiculiformibus, hyalinis; bracteae 
perichaetii foliis subsimiles, inferne laxias retieulatae; seta 
brevissima, vix ultra 2 mm älta, erassiuscula, rubra, apice 
subscaberula; theca minuta, erecta, ovalis, collo brevi et 
crasso; operculum e basi conica breviter rostratum, subrectum. 

Patria. New South* Wales, Richmond River, Rallina, 
Tmtenber Road, ad corticera Fici (W. W. Watts n. 1201). 

Species P. microcarpae (Harv.) valde affmis, sed seta 
brevissima et theca breviore dignoscenda. 

170. Ectropothecium (Cupressina) percomplanatum 

Broth. n. sp. 

Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, depressis, lu- 
tescenti-viridibus, nitidis; caulis elongatus, repens, valde com- 
planatus, cum foliis c. 1 mm latus, dense foliosus, laxe pin- 
natim ramosus, ramis patentibus, vix ultra 5 mm longis, 
valde complänatis, dense foliosis, obtusis; folia disticha, falca- 
tula, concaviuscula, ovato-vel oblongo-lanceolata, breviter 
acuminata, marginibus erectis, minute serrulatis, nervis binis, 
brevissimis vel obsoletis, cellulis elongatis, angustissimis, api- 
cibus subpapillosis, basilaribus infimis brevioribus, alaribus 
nullis. Caetera ignota. 

Patria. British New Guinea, ubi a. 1897 leg. Mrs 
MusGRAVE (herb. Binstead). 

Species e minoribus generis, caule ramisque valde com- 
plänatis prima fronte dignoscenda. 

171. Ectropothecium (Cupressina) Micholitzi Broth. n. sp. 
Autoicum\ robustiusculum, caespitosum, caespitibus 

densis, mollibus, stramineis, nitidis; caulis elongatus, repens, 
per totam longitudinem fusco-radiculosus, dense pinnatim 
ramosus, ramis adscendentibus, vix ultra 5 mm longis, com- 



111 



planatulis, densiuscule foliosis; folia concaviuscula, caulina 
falcatula, lanceolata, breviter acurainata, marginibus erectis, 
superne serrulatis, nervis binis, brevissimis, saepius obsole- 
tis, cellulis elongatis angustissimis, laevissimis; ramea erecto- 
patentia, brevius acuminata, argutius serrulata; bracteae pe- 
richaetii internae e basi vaginante sensim longe et anguste 
acuminatae, serralatae; seta 1 cm älta, tenuissima, lutescenti- 
rubra; theca nutans, ovalis, sicca deoperculata sub ore con- 
stricta, pallide fusca, mammillosa; peristomiiim duplex 
exostomii dentes lanceolato-acuminati, c. 0,3 5 mm longi et 
c. 0,0 6 mm lati, dense lamellati, lutei, apice hyalini, scabridi; 
endostomium sordide luteum ; processus dentibus aequilongi, 
carinati, anguste perforati; cilia bina, hyalina, papillosa; 
operculum e basi conica breviter rostratum. 

Patria. Nova Guinea, Suan, ubi m. Nov. 1S94 detexit 

W, MiCHOLITZ. 

Species ob thecam mammillosam cum E. suhmammil- 
losulo (C.-Miill.) et E. rectifolio Broth, comparanda, sed sta- 
tura multo robustiore jam dignoscenda. 

172. Isopterygium latifolium Broth. n. sp. 

Autoicum; robustiusculum,caespitosum, caespitibus den- 
siusculis, laete viridibus, nitidis ; caulis elongatus, flexuosus, re- 
pens, per totam longitudinem parce fusco-radiculosus, laxiu- 
scule foliosus, laxe pinnatim ramosus, ramis patentibus, com- 
planatis, c. foliis c. 2 mm latis, brevibus, simplicibus vel 
elongatis, pinnatim ramulosis, obtusis; folia disticha, conca- 
viuscula, patula, late ovato-lanceolata, in acumen elongatum, 
piliforme attenuata, marginibus erectis, integerrimis, enervia, 
cellulis angustissime linearibus, basilaribus infimis abbreviatis, 
saepe aureis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii inter- 
nae e basi semivaginante sensim in acumen elongatum, an- 
gustissimum, minutissime denticulatum, recurvum attenuatae; 
seta 1,5 cm älta, tenuissima, flexuosula, lutescenti-rubra, 
laevissima; theca horizontalis, ovalis, brevicollis, asymme- 
trica, fuscidula, sicca deoperculata sub ore contractula; 



112 



peristomium duplex; exostomii dentes lanceolato-subalati, c. 
0,3 mm longi et c. O, o 6 mm lati, flavidi, dense lamellati, 
apice hyalini, scabridi; endostomium sordide flavescens, mi- 
nutissime papillosum; processus carinati, anguste perforati; 
cilia 0; operciilum e basi conica obtuse apiculatum. 

Patria. New South Wales, ad ligna putrida pr. Bal- 
lina (W. W. Watts n. 211). 

Species /. austro-pusillo (C.-Miill.) affinis, sed statura 
robustiore foliörumque forma optime diversa. 

173. Isopterygium amoenum Broth. n. sp. 

Autoicum\ robustiusculum, caespitosum, caespitibus 
densiusculis, pallide lutescentibus, hic illic pulchre fusco- 
aureo tinctis, nitidis; caulis elongatus, repens, per totam 
longitudinem fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, pinnatim 
ramosus, ramis complanatulis, brevibus, vix ultra 5 mm lon- 
gis; folia homomallula, concaviuscula, ovato-lanceolata, an- 
guste acuminata, marginibus ultra medium revolutis, inte- 
gerrimis, enervia, cellulis anguste linearibus, basilaribus in- 
fimis abbreviatis, oranibus laevissimis; bracteae perichaetii 
internae e basi subvaginante subito anguste acuminatae, 
acumine recurvo, integro ; seta 1 cm älta, tenuis, rubra, lae- 
vissima; theca cernua vel horizontalis, ovalis, sicca deoper- 
culata sub ore vix contracta, fuscidula; peristomium ut in 
specie praecedente; spori 0,oo7 — 0,oio mm, ochracei, lae- 
vissimi; operculum e basi conica obtuse apiculatum. 

Patria. New South Wales, Bichmond Biver (W. W. 
Watts n. 802, 888). 

Species pulchra, a cOugeneribus foliis marginibus ultra 
medium revolutis jam dignoscenda. 

174. Isopterygium arachnoideum Broth. n. sp. 

Dioicum; tenerrimum, caespitosum, caespitibus densis, 
laete viridibus, aetate lutescenti-viridibus, sericeis ; caulis re- 
pens, per totam longitudinem fusco- radiculosus, dense ra- 
mosus, ramis brevissimis, suberectis, haud complanatis, dense 



113 

foliosis, simplicibus; folia homomallula, concaviuscula, an- 
guste ovato-lanceolata, breviter acuminata, acuta, margini- 
bus ereclis, integerrimis, enervia, cellulis angustissime linea- 
ribus, basilaribus infimis abbreviatis, omnibus laevissimis; 
bracteae perichaetii internae e basi semivaginante breviter 
et anguste acuminatae; seta vix 3 mm alta, tenuis, rubra, 
laevissima; theca erecta, minutissima, ovalis, symmetrica, 
fuscidula, laevissima. Gaetera ignota. 

Patria. Nev^ South Wales, Richmond River, Tuekom- 
bil, Hunter's Scrub, ad truncos filicum (W. W. Watts b. 
549) et Three mile Scrub, ad truncos filicum (n. 879). 

Species valde peculiaris, tenerrima, seta brevissima 
thecaque minutissima, erecta, symmetrica, habitu fabronia- 
ceo facillime dignoscenda. 

175. Isopterygium subarachnoideum Broth. n. sp. 

Species praecedenti valde affmis, sed caespitibus laxis, 
ramis longioribus, laxius foliosis, foliis longius acuminatis 
iiec noii seta duplo longiore dignoscenda. 

Patria. New South Wales, Richmond River, Hunter's 
Scrub, Greek, ad truncos filicum (W. W. Watts n. 588, 
744). 

176. Isopterygium Novae Valesiae Broth. n. sp. 

Autoicum; robustiusculura, caespitibus densis, cortici 
adnatis, laete viridibus, aetate pallescentibus, sericeis; caulis 
repens, per totam longitudinem fusco-radiculosus, dense pin- 
natim ramosus, ramis valde complanatis, cum foliis c. 1,5 mm 
latis, vix ultra 5 mm longis, dense foliosis, obtusis ; folia 
disticha, concaviuscula, patentia, ovato-lanceolata, acuminata, 
raarginibus erectis, superne minutissime denticulatis, enervia, 
cellulis angustissime hnearibus, basilaribus infimis abbrevia- 
tis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii erectae, internae 
e basi vaginante subito in acumen longissimum, loriforme 
attenuatae, subintegrae; seta 1 cm alta, tenuissima, rubra, 
laevissima; theca horizontalis. asymmetrica, ovalis, brevi- 



114 



collis, sicca deoperculata sub ore contractula, fusca; perl- 
stomium duplex; exostomii dentes lanceolato-subulati, c. 0,2 5 
mm longi et c. 0,9 6 mm lati, dense et alte lamellati, lutei, 
apice hyalini, scabridi; endostomium sordide luteum, minu- 
tissime papillosum ; processus carinati, angustissime perforati ; 
spori 0,010 — 0,012 mm, virides, laevissimi; operculum o, h^ii 
conica acute apiculatum. 

Patria. New South Wales, Richmond River, Fernleigh 
(W. W. Watts n. 1384, 1399, 1403, 1900, 1902), Pearce's 
Greek (n. 1395, 1408), Tevan (n. 1430 ex p.), Alstonville 
(n. 470) et Uralba (n. 1801). Ubique ad corticum arborum. 

Species pulcherrima, ramis valde complanatis, foliis pa- 
tentibus, baud sabsecundis, dignoscenda, habitu Taxitheliis 
nonnuUis sat similis. 

177. Camptochaete Beckettii Rroth. n. sp. 

Dioica; gracilis, caespitosa, caespidbus densis, depres- 
sis, viridissirais, nitidiusculis; caulis crassus, sublignosus, elon- 
gatus, repens, per totam longitudinem fusco-radiculosus, la- 
xiuscule foliosus, bipinnatim ramosus, pinnis densis, hori- 
zontalibus, vix ultra 5 mm longis, pinnulis paucis, brevibus ; 
folia scariosa, concava, falcatula, caulina e basi late ovata 
anguste acuminata, marginibus erectis, superne minutissime 
denticulatis, enervia, cellulis anguste oblongis, chlorophyllo- 
sis, basilaribus infimis brevioribus, omnibus laevissimis, ra- 
mea ovata, breviter acuminata; hracteae perichaetii ml^vmQ 
e basi vaginante sensim acuminatae, acumine recurvo, an- 
gusto, minutissime denticulato; sela 5 mm älta, stricta, ki- 
tescenti-rubra, laevissima; tlieca cernua, oblonga, curva- 
tula pallida; annulus 0; peristomium duplex; exostomii den- 
tes lanceolato-subulati, c. 0,4 mm alti et c. 0,0 7 5 mm lati, 
dense lamellati, aurantiaci, apice hyalini, scabridi; endosto- 
mium sordide luteum, minutissime papillosum ; processus ca- 
rinati, anguste perforati: cilia bina, hyalina, nodolosa; spori 
0,010—0,012 mm, ferruginei, laevissimi; operculum convexo- 
conicum, minute apiculatum. 



115 

Patria. New Zealand, Auckland, Thames, ubi ad cor- 
ticem arborum m. Julii 1896 detexit D. Patrie (herb. T. W. 
Naylor Beckett n. 713). 

Species C. pulvinatae (Hook. f. Wils.) Jaeg. affinis, sed 
statura duplo minore et ramificatione prima fronte dig- 
noscenda. 

178. Stereodon subchrysogaster Broth. n. sp. 

Dioicus; gracilis, .caespitosus, caespitibus parvis, den- 
sis, mollibus, pallidis, nitentibus; caulis repens, per totam 
longitudinem fusco-radiculosus, dense pinnatim ramosus, ra- 
mis patulis, arcuatulis, brevibus, vix ultra 3 mm longis, dense 
foliosis, ätten uatis; folia falcata, concava, e basi subauricu- 
lata late ovato-lanceolata longe et angustissime acuminata, 
marginibus erectis, ubique denticulatis, enervia, cellulis an- 
gustissime linearibus, distinctis, basilaribus abbreviatis, in- 
crassatis, aureis, alaribus laxis, subquadratis, in ventrem parva- 
lum, rotundatum consociatis, auricularibus ovalibus, omnibus 
laevissimis; bradeae perichaetii e basi vaginante sensim longis- 
sime loriformi-acuminatae. denticulatae, inferne laxe reticu- 
latae, aureae; seta 3 cm älta, sicca flexuosula, tenuis, lute- 
scenti-rubra; theca cernua, asymmetrica, obovata, pallide fu- 
sca, laevis. Caetera ignota. 

Patria. Queensland, Blackall Bange (F. Whitteron 
in herb. Binstead). 

Species S. chrysogastro (C.-Miill.) affmis, sed moUitie, 
statura minore, ramis brevibus, attenuatis foliisque argutius 
denticulatis dignoscenda. 

179. Rhaphidostegium Dallii Broth. Geh. n. sp. 

Autoicum; gracile, caespitosum, caespitibus densis, de- 
pressis, pallide fuscescenti-lutescentibus, nitidiusculis; caiilis 
repens, laxiuscule foliosus, cuspidatus, subpinnatium ramosus, 
ramis complanatulis, brevibus, laxiuscule foliosis, cuspidatis ; fo- 
lia falcatula, concava, e basi ovata vel ovali sensim longe et 
anguste lanceolato-acuminata, marginibus erectis, integerri- 



116 



mis, enervia, cellulis anguste linearibus, basilaribus laxiori- 
bus, infimis aureis, alaribus magnis, pluribus, oblongis, ve- 
siculiformibus, hyalinis vel fusco-aureis, omnibus laevissimis; 
bracteae perichaetii e basi vaginante sensim longe et anguste 
acuminatae, integerrimae; seta 1 cm älta, tennis, rubra, lae- 
vissima; theca horizontalis, asymmetrica, turgide ovalis, bre- 
vicoUis, fusca ; annulus- O ; peristomium duplex ; exostomii 
dentes lanceolati, c, 0,3 mm alti et c. 0,0 6 mm lati, lutei,- 
dense lamellati, apice hyalini, scabridi ; endostomium luteum, 
minuts papillosum; processus dentes subaequantes, carinati,. 
anguste perforati; cilia singula, nodulosa; spori 0,oio mm, 
fusci, laevissimi ; operculum e basi conica rostratum, rostro 
brevi, recto, obtuso. 

Patria. New Zealand, ubi loco baud propius desig- 
nato a. 1880 legit Dall (herb. Melbourne). 

Species habitu Harpidiis nonnuUis sat similis, cum. 
nulla specie australiensi commutanda. 

180. Rhaphidostegium micropyxis Broth. n. sp. 

Äutoicnm; tenellum, caespitosum, caespitibus densis, 
depressis, laete viridibus, aetate pallescentibus, nitidis; caulis 
tenuissimus, ligno adnatus, per totam longitudinem fusco- 
radiculosus, densiuscule foliosus, pinnatim ramulosus, ramu- 
lis 2-3 mm longis, densiuscule foliosis, obtusis; folia erecto- 
patentia, haud homomalla, concaviuscula, oblongo-lanceo- 
lata, longe et anguste acuminata, marginibus revolutis, in- 
tegerrimis, enervia, cellulis angustissime linearibus, basilaribus 
infimis aureis, alaribus ternis, vesiculiformibus, hyalinis vel 
aureis, omnibus laevissimis; hracteae perichaetii erectsie, lau- 
ceolatae, longe et anguste acuminatae, acumine serrulato ; 
seta 7 — 10 mm älta, tenuissima, rubra, apice lutescens, lae- 
vissima; theca nutans, minutissima, asymmetrica, ovalis, 
sicca deoperculata sub ore constricta, brevicollis, pallide fu- 
sca; peristomium duplex; exostomii dentes lanceolati, c. 0,3 
mm longi et c. O, o 6 mm lati, dense et altissime lamellati, 
apice hyalini, scabridi; endostomium flavum, minutissime 



117 



papillosum; inocessus dentes subaequantes, angustissimo 
perforati; cilia bina, nodulosa; spori 0,oio mm, virides, lae- 
vissimi; opercuhtm e basi conica rostratum, rostro longis- 
simo, obliquo. 

Patria. New South Wales, Richmond River, Tinten- 
bar (W. W. Watts n. 351, 1223), Ballina (n. 783, 103G), 
Marshalls Falls (n. 606, 617, 2033), Springhill (n. 1124), 
Stephens' Scrub (n. 647), Brooklet (n. 1239, 1269), Fern- 
3eigh (n. 1882, 1887), Rons (n. 1415), MaxwelPs Scrub (n. 
^92), Brunswick River, Myocum (n. 1525, 1 680) et sine loco 
designato (n. 1357). Ubique ad lignum putridum. 

Species Rh. contiguo (Hook. f. Wils.) affmis, sed tene- 
ritate, foliis haud homomallis, marginibus revolutis nec non 
theca multo minore facillime dignoscenda. 

181. Trichosteleum muscicolum Broth. n. sp. 

Dioicum; gracillimum, lutescenti-viride, aetate pallide 
iutescens, nitidum; caulis tenuissimus, repens, flexuosus, 
laxe foliosus, vage ramosus, ramis longiusculis, subpinnatim 
ramulosis, ramulis brevibus, complanatulis, laxe foliosis; foUa 
patentia, canaliculato-concava, anguste lanceolata. in acu- 
men elongatum, angustissimum sensim attenuata, marginibus 
ereclis, integerrimis vel summo apice minutissirae denticu- 
latis, enervia, cellulis elongatis, angustissirais, seriatim pa- 
pillosis, alaribus paucis, minutis hyalinis; hracteae perichaetii 
internae e basi vaginante sensim longissime acuminatae, in- 
tegrae, cellulis laxioribus, laevibus; seta 15 mm älta, te- 
nuissima, rubra, laevissima ; theca cernua vel suberecta, mi- 
nuta, ovalis, fusca, mammillis humilibus luteis obtecta. Gae- 
tera ignota. 

Patria. Lord Howe Island, Mt Gower, ubi supra rau- 
scos crescens m. Sept. 1887 detexit amicissimus Th. White- 
LEGGE et mihi sub n. 11 misit. Anno 1898 eandem speciem 
legit J. H. MAmEN (n. 218). 

Species valde peculiaris, inter congeneres tenerrima, 
cum nulla alia commutanda. 



118 



182. Sematophyllum angustum Brolh. n. sp. 

Dioicum; caespitosum, caespitibus densiusculis, lute- 
scentibus, nitidis; caulis elongatus, repens, per totam longi- 
tudinem fusco-radiculosus, dense pinnatim ramosus, ramis 
ad 1,5 cm usque longis, erectis vel adscendentibus, densiu- 
scule foliosis, vix cuspidatis, simplicibus; folia horride pa- 
tentia, stricta, subtubuloso-concava, anguste lanceolata, lon- 
gissime acuminata, marginibus apice subconniventibus ibi- 
demque minutissirae serrulatis, enervia, cellulis elongatis, 
angustissimis, in seriebus obliquis dispositis, subpapillosis, 
opacis, basilaribus infimis laxis, aureis, alaribus magnis, ob- 
longis, vesieuliformibus, aureis. Gaetera ignota. 

Patria. British New Guinea, Milne Bay, in montibus 
pr. Mita, c. 2,000', ubi ad truncos arborum m. Febr. 1895- 
legit W. MiCHOLiTz. 

Species 8. bogorico (Br. jav.) et S. Balanseano Besch, 
affmis, sed foliis subtubuloso-concavis, apice subconniventi- 
bus optime diversa. 

183. Sematophyllum revolutum Broth. Geh. n. sp. 

Autoicum; gracile, caespitosum, caespitibus densis^ 
laete viridibus, sericeis; caulis elongatus, repens, per totam 
loDgitudinem dense fusco-radiculosus, densissime pinnatim 
ramosus, ramis suberectis, vix ultra 5 mm longis, dense 
foliosis, simplicibus, cuspidatis; folia erecto-patentia, con- 
cava, anguste lanceolata, breviter acuminata, marginibus fere 
ad apicem folii late revolutis, summo apice erectis ibidem- 
que minutissime serrulatis, enervia, cellulis elongatis, incras- 
satis, lumine angustissimo, serpentino, basilaribus infimis la- 
xis. aureis, alaribus magnis, oblongis, vesieuliformibus, su- 
praalaribus paucis, minutis, omnibus laevissimis; bracteae 
perichaetii internae lanceolatae, anguste acuminatae, acu- 
mine argute serrulato; seta 10 — 15 mm älta, sicca flexuo- 
sula, tenuissima, rubra, laevissima; theca suberecta, minuta^ 
obion ga, fusca, laevis. Gaetera ignota. 



119 



Patria. British New Guinea, Mllne Bay, in montibus 
pr. Mita, 2000', ubi m. Febr. 1895 legit W. Micholitz. E 
Nova Guinea sine loco propius designato speciem nostram 
sub n. 305 misit Th. Whctelegge (herb. Geheeb.). Louisia- 
des, Rossel Island, ubi ad radices arborum m. Maji 1898 
legit W. Micholitz. 

Species cum 8. caudato (Lae.j comparanda, sed sta- 
tura robustiore, ramis apice baud caudato -filiformibus fo- 
liisque marginibus late revolutis longe diversa. 

184. Amblystegium subrelaxum Broth. n. sp. 

Dioicum; gracile, caespitosum, caespitibus laxis, laete 
viridibus, nitidiusculis; caulis elongatus, per totara lon- 
gitudinem hic illic fasciculatim fusco-radiculosus, densiu- 
scule foliosus, pinnatim ramosus, ramis patulis, inaequalibus, 
1 cm longis, parce ramulosis, superioribus decrescentibus, 
simplicibus, obtusis; folia recurvo-patula, e basi late ovata 
in acumen longum, angustum, acutum attenuata, marginibus 
erectis, ubique minutissime denticulatis, nervö crasso, viridi, 
ad basin acuminis evanido, cellulis ovali- vel oblongo-hexago- 
nis, pellucidis, basilaribus chlorophyllosis, omnibus laevissi- 
mis. Caetera ignota. 

Patria. Queensland, Killarney (F. Whitteron in herb. 

BlNSTEAD). 

Species A. relaxo (Hook. fil. Wils.) et A. decussato 
(Hook. fil. Wils.) affinis, sed ab hoc, staturo simili, caule 
minus regulariter pinnato, foliis minus recurvis, nervö bre- 
viore, ab illo statura minore, foliis longius acuminatis dig- 
noscenda. 

185. Hypnodendron (Euhypnodendron) Macgregorii 
Broth. Geh. n. sp. 

Dioicum; gracile, pallide viride, nitidiusculum ; caulis 
e rhizomate fusco-tomentoso 4 cm altus, erectus, alte sti- 
pitatus, stipite foliis squamaeformibus, remotis, patentissimis, 
reflexis obtecta, superne fasciculatim ramosus, ramis vix 
ultra 1,5 cm altis, complanatulis, arcuatulis, den^iuscule 



120 



Ibliosis, pinnatim ramulosis; folia slipitis e basi subse- 
miamplexicauli, late ovata sensim anguste attenuata, mar- 
ginibus ereclis, ubique grosse et acute inaequaliter ser- 
ratis, nervö tenui, ramea scariosa, sicca immutata, e basi 
leniter excavata late ovata, acuta, c. 1,5 mm longa et 1 
mm lata, marginibus erectis, ubique grosse et acute inae- 
qualiter serratis, nervö tenui, infra apicem evanido, dorso 
superne serrato, cellulis linearibus, distinctis, omnibus lae- 
vissimis; perichaetia plura in axillis infimis partis frondifor- 
mis; seta 3 cm älta, flexuosula, sicca superne fortiter sini- 
strorsum torta, angulata, rufo-brunnea, nitidiuscula ; theca ho- 
rizontalis, oblongo-cylindrica, c. 4 mm longa et c. 1,5 mm 
lata, coUo crasso et brevi, costata, sicca sulcata, pachyder- 
ma, rufo-brunnea; opercuhim e basi conica in rostrum stric- 
tum, obtusum angustatum. 

Patria. British New Guinea, loco haud propius desig- 
nat©, 9200', ubi anno 1^89 detexit Sir W. Mac Gregor. 

Species pulchra, cum H. Junghuhnii (C,-Mull.) Lindb. 
comparanda, sed statura multo minore foliisque stipitis pa- 
tentissimis, reflexis jam longe diyersa. 

186. Mniodendron densirameum Broth. n. sp. 

Dioiciim; laete viride, nitidum ; caules e rhizomate fu- 
sco-tomentoso gregarie egredientes, 6—7 cm alti, erecti, 
stricti, stipitati, stipite fusco-tomentoso, superne verticillatim 
ramosi, prolifero-innovantes, ramis densissimis, 1,5 — 2 mm 
longis, strictis vel arcuatulis, dense foliosis, simplicibus vel 
subsimplicibus, obtusis; /o^ia ramea scariosa, erecto-patentia, 
e basi subcordata ovato-lanceoläta, longe et anguste acu- 
minata, c. 1,8 mm longa et c. 0,57 mm lata, marginibus 
erectis, inferne minute, superne grosse serratis, nervö tenui, 
cum apice evanido vel breviter excedente, dorso serrato, 
cellulis anguste linearibus, punctulatis, marginalibus abbre- 
viatis, basilaribus infimis brevibus, laxis, alaribus majoribus, 
subquadratis, hyalinis vel aureis. Caetera ignota. 

Patria. British New Guinea, Brown River valley, ubi 
a. 1897 detexit Mrs Musgrave (herb. Binstead). 



121 



Species Hypnodendro fusco-aciculari habilu similis, sed 
statura robustiore et stipite tomentoso jam dignoscenda. 

187. Anomodon tasmanicus Broth. n. sp. 

Dioicus; gracilis, caespitosus, caespilibus laxis, ochraceis: 
caulis secundarius flexuosus, hic illic ferrugineo-tomentosus, 
dense foliosus, superne subfasciculatim ramosus, ramis erecto- 
patentibus, haud complanatis, vix' ultra 1 cm altis, dense 
foliosis, simplicibus vel furcatis, obtusis; folia sicca laxe im- 
bricata, flexuosula, sicca erecto-patentia, stricta, e basi vix 
auriculata ovato-lanceolata, hyalino-raucronata, c. 1,3 mm 
longa et c. 0,4 mm lata, marginibus basi revolutis, integer- 
rimis, nervö lutescente, pellucido, ubique dorso papilloso, 
superne flexuosulo, infra apicem evanido, cellulis rotundatis, 
c. 0,010 mm, valde papillosis, obscuris. Caetera ignota. 

Patria. Tasmania, Hobart, Knocklofty (W. A. Wey- 
MouTH n. 1571). 

Species e minoribus, cum nulla alia commutanda. 

188. Thuidium liliputanum Broth. n. sp. 

Dioicum; gracillimum, caespitosum, caespitibus densiu- 
sculis, viridibus ; caulis elongatus, repens, parce radiculosus, 
paraphylliis brevibus, filiformibus, strictis sat dense vestitus, 
laxe foliosus, divisionibus regulariter bipinnatis, pinnis vix 
ultra 5 mm longis, horizontalibus, strictis, pinnulis vix ultra 
1,5 mm longis, apicem versus decrescentibus, dense foliosis ; 
folia caulina remota, squarrosa, e basi breviter decur- 
rente, late cordata subito lanceolato-subulata, margini- 
bus basi excepta erectis, integerrimis, nervö pallido, lon- 
ge infra apicem desinente, cellulis angulato-ovalibus, pel- 
lucidis, alaribus minoribus, subrotundis, papillosis; ra- 
mulina sicca incurvula, laxe imbricata, humida erecto- 
patentia, concaviuscula, marginibus basi excepta erectis, in- 
tegerrimis, nervö pallido, longe infra apicem evanido, cellu- 
lis angulato-rotundatis, chlorophyllosis, papillosis, pellucidis; 
bracteae perichaetii albidae, internae e basi longe vaginante 
subito in acumen elongatum, piliforme, integrum attenua- 



122 



tae, céllulis elongatis, angustis ; seta 12 mm älta, flexuo- 
sula, rubra, laevissima; theca horizontalis, ovalis, curva- 
tula, sicca sub ore constricta, pallide fusca; operculum e 
basi conica subulatum. Caetera ignota. 

Patria. Queensland, Blackall Range (F. Whitteron 
n. 31); New South Wales, Myocum, Shearer's Scrub (W. W. 
Watts n. 1528), Richmond River, Brooklet (n. 902), Alston- 
ville between Duncans et Elvery's (n. 497, 499), Fernleigh 
(n. 1901), Marshall Falls (n. 615), Pearce's Greek (n. 1204) 
et loco hand propius designato (n. 2012). Ad ligna putrida 
et ad terram. 

Species a congeneribus australiensibus statura gracilli- 
ma prima fronte dignoscenda, eum nuUa alia commutanda. 

189. Sorapilla papuana Broth. Geh. n. sp. 

Dioica; pallide lutescens, baud nitida; caulis elon- 
gatus, valde complanatus, cum foliis usque ad 2,5 mm latus, 
densissime foliosus, vage ramosus, ramis longiusculis, parce 
subpinnatim ramulosis, ramulis patulis, infimis c. 1,5 cm 
longis, superioribus decrescentibus, simplicibus, haud atte- 
nuatis, obtusis; folia bifariam imbricata, aequitantia, sub- 
vel semiamplexicaulia, patulo-incurva, compresso-navicu- 
laria, acute carinata, c. 1,5 mm longa, basi utrinque rotun- 
data, e latere visa oblongo-ligulata, acata, nervö excedente 
breviter cuspidata, in parte superiore lamina dorsali, utrinque 
attenuata, praedita, marginibus erectis, integerrimis, in la- 
mina vera limbata, limbo usque ad 0,i5 mm lato, e céllu- 
lis laxissimis, teneris, inanibus, oblongo-hexagonis vel ob- 
longo-rhomboideis, internis O, o 4 5—0,0 6 o mm longis et c, 
0,015 mm latis, marginem versus minoribus composito, in- 
fra apicem evanido, lamina ubique unistratosa, nervö tenui, 
pallido in parte superiore carinae arcuata, in aristam bre- 
vem, tenuem, integram excedente, infra apicem indistincte 
furcato, céllulis incrassatis, lumine irregulariter angulato 
vel subquadrato, basin versus vix incrassatis, longioribus, 
rainutissime seriatim papillosis; floj^es foeminel in ramulis 



123 



laterales; hracteae j^erichaetu subereclae, externae ovato- 
lanceolatae, cuspidatae, apice parce et remote angulato-ser- 
rulatae, internae suboblongae, breviter acuminatae, enerves- 
omnes elimbatae, cellulis elongatis, angustis, tenBris; seta 
brevissima; theca immersa, erecta, oblonga, sicca plicatula, 
castanea; annulus persisteas, O, o 5 mm latus; peristomium 
simplex; exostomii deates basi coalili, anguste subulati, c, 
0,3 mm alti, basi c. O, o 5 mai lati, articulati, integri, dense 
papillosi, rabri; sport 0,oio— 0,oi2 mm, virides, laevissimi; 
operculum e basi conica breviter rostratum. Calyptra 
ignota. 

Patria. British New Guinea, Mt Suckling, ubi anno 
1892 detexit Sir W. Mac Gregor. 

Species S. Spnicei Mitt. simillima, sed statura majore 
foliisque nervö excedente cuspidatis dignoscenda. 



I n d e X. 1) 

Acantliocladium Armitii Brotli. Geh. XL, 188 100. 

Crossii Broth. Geh. XXXV, 55 44. 

Amblystegium subrelaxuni Broth. XLII, 119 135. 

Andreaea amblyophylla C.-Mull. XXXVII, 149 47. 

Anisothecium pycnoglossum Broth. XXXIII, 90 2. 

Anomodon brevinervis Broth. XXXIII, 107 19. 

„ tasmanicus Broth. XLII, 121 137. 

Archidium brisbanicum Broth. XXXV, 35 24. 

Barbula Louisiadum Broth. XLII, 97 113. 

„ Luehmanni Broth. Geh. XXXVII, 158 56- 

„ novo-guinensis Broth. XXXVII, 158 5G. 

„ pachyloma Broth. XXXV, 38 27. 

„ Wildii Broth. XXXIII, 97 9. 

Breutelia fusco-aurea Broth. XLII, 103 119. 

Bryum appressifolium Broth. XL, 175 87. 

„ argillicola Broth. XLII, 102 118. 

„ austro-bimum Broth. XL, 177 89. 

„ austro-pallescens Broth. XL, 178 90. 

„ Baileyi Broth. XXXIII, 100 • 12. 

„ iminarginatum Broth. XXXV, 50 • • • • • 39. 

„ Kirkii Broth. XL, 179 91. 

„ laevigatulum Broth. XL, 176 88. 

„ niicrosporum Broth. XLII, 100 116. 

„ ovicarpum Broth. XLII, 101 117. 

„ pachypomatulum Broth. XLII, 103 119. 

„ piisillum Broth. XXXIII, 99 11. 

„ russulum Broth. Geh. XL, 175 87. 

„ Sullivani C.-Mull. XXXV, 48 37. 

,, Tryoni Broth. XXXV, 49 38. 

„ Wattsii Broth. XLII, 101 117. 



') From practical reasons, it seems to me necessary to give an 
alphabetic list of all the species described in I— V. The figures to the 
right refer to the separate eopies, the pages of whieh are particularly 
numbered. 



125 



Calymperes nigrescens Bvoth. Geh, XLII, 97 113. 

„ panduraefolium Broth. XL, 165 77. 

„ scaberrinium Brotli. XXXV, 41 30. 

Calyptotheciiim Buftoni Broth. XXXVII, 167 65. 

Camptochaete Beckettii Broth. XLII, 114 130. 

Campylopus austro-subiilatus Broth. Geh. XXXVII, 154 52. 

Macgregorii Broth. Geh. XXXVII, 155 - 53. 

„ Novae Valesiae Broth. XL, 163 75. 

peraiiriculatus Broth. XLII, 93 109. 

Chaetomitriuin nematosum BrotTi. XXXIII, 106 18. 

Geheebii Broth. XXXVII, 165 63. 

C^heilothela Novae Seeländiae Broth. XL, 164 76. 

Cyathophoruin densirete Broth. XXXV, 51 40. 

Daltonia Macgregorii Broth. XL, 183 95. 

Dicnemos Macgregorii Broth. Geh. XXXVII, 153 51. 

Dicranella Wattsii Broth. XL, 162 • 74. 

Dicranodontium novo-guinense Broth. Geh. XXXVII, 154 • • • . 52. 

Dicrauum bartramioides Broth. XXXV, 36 25. 

eucamptodoutoides Broth. Geh. XXXVII, 152 50. 

integerrimum Broth. Geh. XXXVII, 152 50. 

„ nematosum Broth. Geh. XL, 163 75. 

„ novo-giiiuense Broth. Geh. XXXVII, 151 49. 

Whiteleggei C.-Mull. XXXVII, 150 48. 

Distichophyllum longicuspes Broth. XXXV, 52 41. 

Ditrichiim blindioides Broth. XL, 164 76. 

Echinodiiim arboreum Broth. XXXV, 55 44. 

Ectropothecium augustirete Broth. XL, 184 96. 

„ laticuspes Broth. XL, 186 98. 

■ ; longicoUum Broth. Geh. XL, 184 96. 

„ Macgregorii Broth. Geh. XL, 185 • • 97. 

Micliolitzii Broth. XLII, 110 126. 

oblongum Broth. XXXVII, 170 68. 

„ percoinplauatum Broth, XLII, 110 126. 

tapes Broth. XL, 186 98. 

Eadotrichella Binsteadii Broth. XLII, 107 123. 

„ lepidopiloides Broth. XLII, 106 122. 

Musgraveae Broth. XLII, 106 122. 

Entodon Armitii Broth. Geh. XXXVII, 169 67. 

Ephemerum Whiteleggei Broth. Geh. XXXVII, 156 54. 

Eriopus tasmanicus Broth. XLII, 109 125. 

Eucamptodon Petriei Broth. XL, 161 73. 

Fabbronia brachyphylla C.-Mull. XXXVIT, 167 65. 

Fissidens arboreus Broth. XXXIII, 95 7. 

calodictyon Broth. XXXIII, 94 6. 



126 



Pissidens kerianus Broth. XXXVII, 155 58. 

„ splachnoides Broth. XXXV, 37 26. 

Wildii Broth. XXXIII, 94 6. 

Funaria aristata Broth. XXXV, 46 35. 

„ Helmsii Broth. XL, 172 84. 

„ Sinithhurstii Broth. Geh. XXXVII, 164 '62. 

„ squarrifolia Broth. XL, 172 84. 

„ subattenuata Broth. XL, 173 85. 

„ subcuspidata Broth. XL, 171 83. 

Oarovaglia lougiciispes Broth. XLII, 105 121. 

„ Micholitzii Broth. XL, 180 92. 

siibelegans Broth. Geh. XLII, 105 121. 

„ Weberi Broth. XLII, 104 • • ■ 120. 

Glyphomitriiim latifolium Broth. XXXVII, 160 58. 

Griramia amoena Broth. XLII, 99 115. 

Hookeria Baileyi Broth. XXXIII, 105 17. 

Karsteuiana Broth. Geh. XXXV, 52 41. 

Hyophila Micholitzii Broth. XXXV. 39 28, 

Hypnodendron aiiricomum Broth. Geh. XL, 190 102, 

brevipes Broth. XL, 189 101. 

diversifoliiim Broth. Geh. XL, 191 103, 

. „ Macgregorii Broth. Geh. XLII, 119 135. 

Hypuiim convohitifolimn Hamp. XXXVII, 169 67. 

Moorei Broth. Geh. XXXVII, 168 66. 

uano-pennatuni Broth. XXXIII, 109 21. 

Hypopterygium Daymanuiamim Ik-oth. Geh. XL, 193 105. 

Isopterygium amoenum Broth. XLII, 112 128, 

„ arachnoideiim Broth. XLII, 112 128, 

latifolium Broth. XLII, 114 .127, 

Novae Valesiae Broth. XLII, 113 129. 

subarachuoideiim Broth. XLII, 113 ■ 129. 

Lepidopilum australe Broth. XXXIII, 105 17. 

Lcptohymeuium papiiamim Broth. XL, 183 95. 

Leptostomum intermedium Broth. XL, 174 86. 

Leucobryimi strictifoliura Brotii. XL, 159 71. 

Leucoloma austro-scoparium C.-Mull. XXXVII, 150 48. 

claviuerve C^.-Mull. XXXV, 36 25. 

„ imbricatiim Broth. Geh. XL, 160 72. 

„ serratum Broth. XXXIII, 92 4, 

siibintegrum Broth. XXXIII, 93 5. 

Leucophanes australe Broth. XXXIII, 96 . . '• 8. 

Giulianettii Broth. XL, 160 72. 

Macromitrium exsertum Broth. Geh. XXXV, 46 35. 

„ ligulaefolium Broth. XL, 170 82. 



127 



Macromitrivim macrosporum Brotii. XL, 168 • • • 80. 

peraristatuni Broth. Geli. XXXV, 45 • 34. 

„ tasmanicum Brotli. XXXVII, 162 •• • 60. 

„ Wattsii Broth. XL, 169 81. 

Weymouthii Broth. XXXVII. 161 ■ • • 59. 

Whiteleggei Broth. Geh. XXXVII, 161 59. 

Ynleaniun Broth. Geh. XXXVH, 160 58. 

Microthamnium Lixii Broth. XL, 187 99. 

Jlniobrj^um tasmanicum Broth. XXXV, 48 • • 37. 

Maiodendrou densirameura Broth. XLII, 120 136. 

Micholitzii Broth. XL, 192 • • • • 104. 

Neckera Giiilianettii Broth. XL, 182 94. 

Oedicladuim prolong-atum Broth. XL, 181 93. 

Orthodontium ovale C-Miill. XXXV, 47 36. 

Orthotrichura lateciliatum Vent. XXXV, 44 ••33. 

f^ilotrichella perpiniiata Broth. XLII, 108 124. 

Plagiobryum Wildii Broth. XXXIII, 101 13. 

Pottia tasmanica Broth. XXXVII, 159 57. 

Psilopihim Bellii Broth. XL, 179 91. 

Pterobryum longicuspes Broth. XLII, 107 123. 

„ Micholitzii Broth. XXXVII, 165 64. 

„ piliferum Broth. XL, 181 93. 

Whiteleggei Broth. XXXVII, 165 63. 

Pterogoniella Wattsii Broth. XLII, 109 125. 

Pterygophyllum Wattsii Broth. XLII, 108 124. 

Ehaphidostegium Dallii Broth. Geh. XLII. 115 131. 

„ loriforme Broth. Geh. XL, 187 99. 

" micropyxis Broth. XLII, 116 132. 

ovale Broth. XXXIII, 107 19. 

Ehizogonium brevifolinm Broth. XXXIII, 102 •■••••. • 14. 

Schistomitrium breviapiculatum Broth. XL, 160 72. 

Schlotheimia Baileyi Broth. XXXIII, 98 10. 

,, Macgregorii Broth. Geh. XL, 170 82. 

pilicalyx Broth. Geh. XXXVH, 163 61. 

Sciaromium Bellii Broth. XL, 189 • • • • •, 101. 

Sematophylliim angustum Broth, XLII, 118 134". 

„ Macgregorii Broth. Geh. XXXVII, 170 68. 

„ revoliitum Broth. Geh. XLII, 118 138. 

SorapiUa papuana Broth. Geh. XLII, 122 ? • • 138. 

Splachuobryum Lixii Broth. XL, 175 • •- 87. 

Wattsii Broth. XLII, 99 115. 

Stereodon Nelsoni Broth. XXXVH, 172 70. 

„ subchrysogaster Broth. XLII, 115 131. 

Syrrhopodon adpressiis Broth. XL, 166 78. 



128 



Syrrhopodon amoemis Broth. XLII, 110 110. 

„ asperrimus Broth. XXXVII, 157 55. 

atrovirens Broth. XXXV, 40 29. 

crassus Broth. XL, 166 78. 

„ Louisiadum Broth. XLII, 95 111. 

papuanus Broth. XXXVII, 156 54. 

parvicaulis C.-Miill. XLII, 95 111. 

rotundatus Broth. XXXV, 40 29. 

undulatulus Broth. Geh. XLII, 96 112. 

Wattsii Broth. XLII, 93 • • 109. 

Tayloria obtusissima Broth. XXXVII, 164 62- 

Thuidium liliputanum Broth. XLII, 121 137. 

„ nano-delicatulum (Hamp.) XXXV, 54 43. 

Tortula Baileyi Broth. XXXIII, 97 9. 

chlorotricha Broth. Geh. XXXV, 39 28. 

„ Geheebii Broth. XLII, 114 114. 

„ submutica Broth. XL, 167 •■ 79. 

„ tenella Broth. XL, 168 80. 

Trachyloma recurvulum C-Miill. XXXV, 53 42- 

Trematodon Baileyi Broth. XXXIII, 91 3. 

Trichosteleum diaphanum Broth. XXXVII, 171 69. 

kerianum Broth. XXXIII, 108 20. 

„ muscicolum Broth. XLII, 117 133. 

Ulota anceps Vent. XXXV, 42 31. 

„ cochleata Vent. XXXV, 42 31. 

„ viridis Vent. XXXV, 43 32. 

Wildia solmsiellacea Broth. C.-MuU. XXXIII, 103 15. 



F. yOTHEfilS, ktr 




SORAPILLA PAFUANA Broth. Geli. n. sp. 
delin. Harald Lindberg. 



IJUSTUyCK G, ARVIDSSON', H:FOKS. 



129 



Kg. 


1. 


Fig. 


2. 


Fig. 


3. 


Fig. 


4. 


Fig. 


5. 


Fig, 


6. 


Fig. 


7. 


Fig. 


8. 


Fig. 


9. 


Fig. 


10. 


Fig. 


11. 


Fig. 


12. 


Fig. 


13. 


Fig. 


14. 


Fig. 


15. 


Fig. 


16. 


Fig. 


17. 


Fig. 


18. 


Fig. 


19. 


Fig. 


20. 



Explicatio tabulae. 

Planta fertilis. 1/1. 

Pars caiilis cum foliis. 12/1. 

Pars caiilis cinn foliis e latere postico visa. 27/1. 

Pars caulis cum foliis e latere antico visa. 27/1. 

Foliuni caulinuni. 27/1. 

Folium idem e latere altero visum. 27/1. 

Apex folii. 120/1. 

Sectio träns versa prope basin folii. 27/1. 

Sectio transversa e parte media folii. 27/1. 

Sectio transversa supra medium folii. 27/1. 

Sectio transversa prope apicem folii. 27/1, 

Theca cum bracteis perichaetii. 12/1. 

Theca operculata. 12/1. 

Sectio transversa e parte media folii. 260/1. 

Sectio transversa supra medium folii. 260/1. 

Sectio transversa supra medium folii. 260/1. 

CeUulae foliares. 260/1. 

Apex bracteae perichaetialis. 36/1. 

CeUulae marginales ejusdem bracteae. 260/1. 

Dentes peristomii. 186/1. 



Capsidae novae mediterraneae 

descriptae 
ab 

O. Js/L. t^ eute r. 

I. 

1. Tuponia Montandoni Reut. 

Diagn.: Pallide ochracea vel albido-ochracea, subtili- 
ter pallido-pubescens, hemielytris unicoloribiis etiam pilis 
adpressis nigris, solum commissura angustissime fusca; mem- 
brana nigricante, vena brachiali ochracea, venis cubitali et 
connectente albidis, areola majore pallide ochracea, apice 
ejus areolaque minore nigricantibus, macula triangulari al- 
bida inter apicem hujus et apicem cunei; tibiis nigrospinu- 
losis; tarsis articulo ultimo dimidio apicali unguiciilisque nig- 
ris; abdomine virescente. Long. 3 V* nim. 

Hab. in Romania (Plainesci!), D. Montandon. 

Descr.: A T. ij allida Re ut, cui colore hemielytrisque 
innotatis sat similis, tibiis nigro-spinulosis membranaque 
nigricante raox distincta. Caput (2) ochraceum, apice pro- 
noti paullulum latins, basi pronoti fere solum ^/^ angustius, 
ab antico visum latitudine frontis oculique unici fere bre- 
vius, a latere visum altitudine multo brevius, gula brevis- 
sima; vertice oculo circiter 2 ^/g latiore. Rostrum apicem 
coxarum posticarum vix superans, articulo ultimo ad max- 
imam partem nigro. Antennae ad sinum oculorum inferne 
insertae, articulo secundo latitudine basah pronoti parum 
breviore. Pronotum capite pallidius, basi longitudine duplo 



132 

latiore, etiam apice longitudine sat multo latiore; disco api- 
cem versus sat declivi, callis vix discernendis. Scutellum 
basi obscurius, ochraceum, apicem versus pallidum. Hemi- 
elytra unicolora, ochracea, solum commissura omnium an- 
gustissime fusca. Pedes femoribus ochraceis, innotatis, ti- 
biis et tarsis pallidioribus, illis spinulis sat longis et robu- 
stis nigris, his illis minus qvam triplo brevioribus, articulo 
ultimo duobus primis siraul sumtis parum breviore, unguicu- 
lis nigris longis, leviter curvatis, aroliis haud distinguendis. 



2. Ochrodema E,eut. 

Diagn.: Corpus ovale, capite verticali, transverso, a la- 
tere viso altitudine breviore, vertice margine postico ob- 
tuse elevato, antice ab impressione transversali determinato, 
fronte nitida, clypeo leviter arcuato, nonnihil prominente, 
a latere viso angusto, a fronte linea impressa discreto, hac 
linea tere in linea intermedia oculorum posita, gula brevi ; 
oculis pronoto contiguis, laevibus; antennis ad apicem ocu- 
lorum interne insertis, articulo secundo latitudine pronoti 
breviore; rostro basin coxarum intermediarum parum supe- 
rante; pronoto tapeziformi, fortiter transverso, apice medio 
leviter sinuato, disco callis discretis, medio distantibus; areola 
alarum hamo ab origine venae decurrentis emisso; femori- 
bus et tibiis innotatis, his nigro-spinulosis, tarsis mediocri- 
bus, articulo tertio secundo aeque longo, unguiculis sat lon- 
gis, leviter curvatis, aroliis brevissimis vix distinguendis. 

Habitat species unica hactenus cognita in Algeria. 

Descr.: A genere Tuponia Reut. vertice postice ob- 
tuse marginato, fronte nitida, genis supraloras haud convexis, 
pronoto margine apicali sinuato, callis discretis et distanti- 
bus, a gen. Maurodactylus Rent., Campylo gnathus Reut., 
Asciodema Reut. et Damioscea Reut. margine postico ver- 
ticis distincte (sed obtuse) elevato mox distincta. Corpus 
ovale. Caput verticale, ab antico visum distincte tranver- 
sum, verticis margine postico obtuse elevato, fronte nitida, 



133 

leviter convexa, clypeo leviter arcuato, basi clypei sat longe 
supra insertionem antennarum fere in linea intermedia ocu- 
lorum posita, gula leviter obliqva, brevissima, sed distin- 
guenda, genis ferainae mediocribus. Oculi laeves, feminae 
in genas modice extensi. Rostrum articulo primo dimidium 
xyphi prosterni vix attingente. Antennas articulo primo api- 
cem clypei parara superante. Pronotum basi longitudine 
saltem duplo latiore, apice longitudine distincte laliore, la- 
teribus rectis, disco versus apicem levissime declivi, callis 
discretis, distantibus, transversis. Scutellum basi detectum. 
Hemielytra completa, membrana biareolota. Pedes femori- 
bus et tibiis punctis nigris omnino destitutis, his spinulis 
nigris armatis, tarsis articulo primo inferne spinulis brevi- 
bus nigris praeditis. 



Ochrodema fusciloris Reat. 

Diagn.: Dilute albido-ochracea, tenuissime albo-pu- 
bescens, fronte utrinque macula magna nitida, plerumque 
etiam callis pronoti basique scutelli testaceis, vittis duabus 
clypei interdum obsoletis lorisque discretis nigro-fuscis; an- 
tennis articulo primo toto, secundo toto vel saltem basi 
duobusque ultimis nec non apice tarsorum nigro-fuscis. Long. 
9. 3 3/4 mm. 

Hal), in Algeria (Biskra!, D. Dr Chobaut, D. Dr 
Schmiedeknecht; coll. Puton, Fokker et Re ut er). 

Descr.: Caput basi pronoti ^/^ — fere V4 angustius et 
ejus apice pauUo latius, vertice oculo circiter dimidio la- 
tiore (5). Oculi sat magni, nigro-fusci. Antennae articulo 
secundo latitudine capitis (cum oculis) parum vel vix lon- 
giore, tertio secundo circiter V'3 breviore, fusco, ipsa basi 
pallida. Pronotum, scutellum et hemielytra albido-ochracea, 
callis pronoti plerumque obscurioribus, membrana tota hya- 
lina, venis pallide flaventibus. Pectus et abdomen dilute 
flavo-ochracea. Tarsi articulo ultimo apice late nigro-lusco, 
unguiculis nigris. 



134 

3. Anonychia Reut. 

Diagn.: Gorpus sat breviter ovale, virescens, superne 
opaculum, capite pronoto multo angustiore, verticali, trans- 
verso, infra apicem oculorum sat productö, vertice lato($), 
fronte leviter convexa, declivi, clypeo distincte compresso, 
sat leviter prominente, basi a fronte distincte sed sat levi- 
ter discreto, ipsa basi longe supra lineam inter bases an- 
tennarum ductam fere paullulum supra lineam intermediära 
oculorum posita, genis feminae modice altis, gula haud di- 
stinguenda; oculis pronoto contiguis, vix granulatis; rostro 
coxas posticas subattingente; antennis breviusculis, ad api- 
cem oculorum interne insertis, articulo secundo latitudine 
pronoti multo breviore, pronoto trapeziformi, fortiler trans- 
verso, apice subtruncato, disco callis valde transversis haud 
elevatis; areola alarum hamo a vena sustensa emisso, ab ori- 
gine venae decurrentis sat remoto; femoribus apice nigricanti- 
punctulatis, tibiis nigro-punctatis, tarsis articulo tertio se- 
cundo longiore, unguiculis mediocribus, sat fortiter curvatis, 
aroliis haud distinguendis. 

Hahitat species unica in Aegypto. 

Descr.: Gen. AtomosceUs Reut. sat similis, structura 
capitis et unguiculorum mox distinguenda, a reliquis affini- 
bus aroliis haud distinguendis mox distincta, a Plagiognatho 
Fieb., Reut. etiam tibiis basi pallidis discedens. Gaput a 
latere visum longitudine altius, angulo faciali recto; vertice 
raargine postico aequali. Antennae articulo primo apicem 
clypei vix superante, secundo apicem versus sensim leviter 
incrassato. Pronotum basi longitudine saltem duplo latius, 
apice longitudine distincte latius, lateribus subrectis mar- 
gine apicaU brevioribus, basi truncata. disco versus apicem 
leviter declivi. Scutellum basi detectum. Femora postica 
. feminae sat incrassata. 

Anonychia Fokkeri Reut. 

Diagn.: Albido-virens, opacula, tenuiter pallido-pube- 
scens, pilis facile divellendis; vertice, fronte et clypeo nec 



135 

non callis pronoti ochraceis; femoribus apice punctis et ato- 
mis nonnullis nigricantibus, tibiis spinulis albidis e punctis 
nigris nascentibus. Long. 9- 2 ^s mm. 

Hah. in deserto Arabico, ubi initio aprilis a D:o Schmie- 
deknecht inventa; benevole communicavit D, Dr Fokker. 

Beser.: Corpus sat late ovale (9). Caput basi pronoti 
circiter 2/3 angustius, vertice (2) oculo circiter duplo et di- 
midio latiore. Antennae articulo secundo latitudini capitis 
aeque longo, tertio et qvarto simul sumtis secundo paullu- 
lum longioribus, qvarto tertio circiter Vs breviore. Prono- 
tum basi longitudine duplo latius. Hemielytra membrana 
alba, venis albido-virentibus. 

4, Aphaenophyes Reut. 

Diagn.: Corpus parvum, ovale, pallidum, superne opa- 
culum; capite verticali, förtiter transverso, basi pronoti so- 
lum pauUo angustiore, a latere viso altitudine breviore, ver- 
tice lato, fronte leviter convexiuscula, clypeo depresso, haud 
prominente, basi cum fronte subconfluente, genis humilibus, 
gula brevi, in piano peristomii posita; oculis pronoto con- 
tiguis, sublaevibus; rostro coxas posticas attingente; anten- 
nis ad apicem oculorum interne insertis, articulo primo 
brevi, secundo latitudini capitis aeque longo; pronoto brevi 
et valde transverso, apice qvam basi vix magis qvam V4 
angustiore, callis valde transversis, parum discretis; areola 
alarum hamo a vena sustensa emisso, ab origine venae decur- 
rentis parum remota; femoribus solum posticis margine in- 
feriore punctis nonnullis, interdum deficientibus, his femori- 
bus sat dilatatis; tibiis nigro-punctatis et nigro-spinulosis; 
tarsis breviusculis, articulo tertio secundo aeque longo, ungui- 
culis mediocribus, modice curvatis, aroliis haud distinguendis- 

Habitat species unica adhuc cognita in Africa boreali. 

Descr.: Ab Anonychia Reut., cui aroliis unguiculo- 
rum haud distinguendis affinis, differt capite pronoto pauUo 
angustiore, clypeo depresso haud prominente, genis debiUo- 
ribus, femoribus anterioribus totis inpunctatis, posticis solum 



136 

margini inferiore punctis nonnullis instructis, tarsorum arti- 
culis duobus ultimis aeque longis; a Campylomma Reut. 
corpore opaculo, capite inulto latiore, opaco, pronoto api- 
cem versus minus angustato, femoribus puuQtis magnis ni- 
gris destitutis, aroliis unguiculorum liaud distinguendis di- 
vergens, hac nota characteristica etiam a reliquis aftinibus 
mox distincta. Caput infra oculos breviter productum, an- 
gulo faciali recto, margine postico verticis aequali, clypeo 
basi longius supra lineam inter bases antennarum ductam, 
fere in linea intermedia oculorum posita. Antennae articulo 
primo apicem clypei paullo superante, secundo sub-Iineari. 
Pronotum basi longitudine magis qvam duplo latius, lateri- 
bus rectis margine apicali circiter duplo brevioribus, basi 
truncata, disco apicem versus leviter declivi. Scutellum basi 
late detectum. 

Aphaenophyes laticeps Reut. 

Dicujn.: Pallide flavicanti-albida, opaca, tenuissime al- 
bido-pubescens, hemielytris leviter nitidulis, omnium dilu- 
tissime in virescentem vergentibus; fronte, callis pronoti 
basique scutelli dilute sub-ochraceis, oculis nigris; femori- 
bus posticis margine inferiore punctis tribus fuscis notatis; 
tibiis spinulis sat longis et robustis nigris e punctis sat 
magnis nigris nascentibus, tarsis articulo ultimo extremo 
apice fusco. Long. 9- 2 V2 ™'^- 

Hctb. in Algeria (Chott Meirhir!, unicum specimen), D. 
Hand lir sch (Mus. Vind.); Biskra!, D. de Vauloger (coll. 
Montandon). 

Descr.: Notis supra datis optime distinguenda. 

5, Sthenarus fuscicornis Reut. 

Diagn.: Ovalis, nigro-piceus; sat nitidus; capite pro- 
noto circiter Va angustiore; rostro pedibusque sordide fla- 
ventibus, femoribus solum posticis margine superiore punc- 
tis 2—3 nigris, tibiis spinulis sat longis nigris e punctis 
fuscis sat obsoletis nascentibus, , tarsis articulo ultimo fusco; 



137 

antennis fuscis, articulo secundo maris crassiusculo latitu- 
dini verticis oculique unici aeque longo, duobus ultimis si- 
mul sumtis secundo aeque longis; vertice (cT) oculo circiter 
^U latiore. Long. cT 1 ^U nim. 

Rah. in Algeria (Djebel Amour!, D. de Vauloger, 
Gueltes-Stel!, D. Dr Chobaut). 

Descr.: Species parva, magnitudine Stli. pusillo Re ut. 
similis, differt antennis fuscis, vertice angustiore, pronoto 
magis transverso etc. Caput vertice baud marginato, sed mar- 
gine tenui, clypeo qvam in reliquis speciebus paullo magis 
prominente. Rostrum articulo primo basin capitis parum 
superante. Pronotum basi longitudine magis qvam duplo 
latiore, apice longitudine fere dimidio latiore, disco subhori- 
zontali. Membrana cum areolis et venis nigricans, areolis 
exceptis vivaciter iridescens, angulo basali exteriore hyaline- 
scente. 

6. Sthenarus flavipes Reut. 

Diagn.: Ovalis, niger vel piceo-niger, nitidus, superne 
squamulis pallide aureis faciliter divellendis vestitus; capite 
pronoto circiter 7? angustiore, saepe lateribus ad oculos 
magis minus ve late ferrugineis; rostro pallide flavente, arti- 
culo primo nigro; antennis fulvis, illis articulis duobus ultimis 
fusco-nigris, articulo secundo latitude capitis parum (9) vel 
ad summum 7? (^) longiore, duobus ultimis simul sumtis se- 
cundo aeque longis, pedibus cum coxis pallide flaventibus, 
tibiis spinulis nigris e punctis modice magnis sat remotis 
nascentibus, anticis solum basi punctis minutis 2- 3 instruc- 
tis, tarsis articulo ultimo nigro-fusco (cT 2). Long. 2 Va — 
2 ^4 mm. 

Var. fi: Capite rufotestaceo. 

Var. )'•. Etiam pronoto apice rufotestaceo vel rufopiceo. 

Hah. in Algeria (Djebel Amour, D. de Vauloger, Oran, 
Mekalis!, D. Rleuse; coU. Puton, Montandon et Reuter). 

Descr.: Sth. ticolori M. et R. proximus, differt colore 
capitis et pronoti, a reliquis affinibus colore femorum mox 



138 

distinguendus, a Sth. oculari M. et R. adhue antennis bre- 
vioribus, a Sth. nigripilis Reut. colore articuli secundi an- 
tennarum staturaque angustiore, a Sth. macuUpedi Reu.t.ii- 
biis multo subtilius et remotius punetatis distinctus. Gaput 
vertice haud raarginato, sed margine tenui, oculo duplo (ef) 
vel paullo magis qvam duplo latiore. Rostrum articulo primo 
caput vix superante. Antennae articulo secundo maris qvam 
feminae] paullo crassiore. Pronotum basi longitudine fere 
duplo latiore, apice longitudini aeque lato, lateribus pilis 
nonnullis exsertis nigris, disco sat convexo. Membrana cum 
areolis et venis nigricans, areolis exceptis vivaciter iride- 
scens. Tibiae spinulis brevibus armatae. 

7. Orthopidea Reut. 

Diagn.: Gorpus oblongum (ef) vel oblongo-ovatum ($), 
nitidum; capite basi pronoti multo angustiore, fortius (ef) 
vel leviter ($) transverso, fortiter nutante, vertice omnium 
lenuissime marginato, clypeo compresso, basi cum fronte 
confluente, ipsa basi sat longe supra lineam inter scrobes 
adtennarum ductara posita, genis humilibus, gula bene di- 
stincta, obliqua; oculis laevibus; roslro apicem coxarum 
posticarum subattingente, articulo primo caput vix supe- 
rante; antennis paullo supra apicem oculorum interne in- 
sertis, articulo secundo utriusque sexus gracili; pronoto 
trapeziformi, apice ab antico viso medio sinuato; alarum 
areola hamo a vena sustensa emisso; femoribus tibiisque 
posterioribus punetatis, tibiis basi concoloribus; tarsis bre- 
vibus, unguiculis minusculis, apice fortius curvatis, aroliis 
ad curvaturam extensis; tarsis posticis articulo tertio duo- 
bus" primis simul sumtis parum breviore. 

Hahitat in parte mediterranea regionis. 

Descr.: A genere Plagiognathus Fieb., Reut., cui 
maxime affinis, vertice tenuiter marginato, clypeo basi a 
fronte haud discreto, rostro articulo primo breviore, tibiis 
basi concoloribus, tarsis brevioribus, articulo tertio secundo 
longiore, unguiculisque rainoribus fortius curvatis distincta; 



139 

a genere PsctUus Fieb., Reut. verticis margine tenuissirae 
incrassato, oculis laevibus, articulo primo rostri breviore, 
pronoto apice medio fortius sinuato, tarsis brevioribus di- 
vergens. Caput basi pronoti circiter '^/g (cT) vel fere duplo 
(?) angustius, a latere visum altitndini aeque longum, fronte 
leviter convexa. Oculi in genas longe extensi, maris ma- 
jores et. fortius prominentes, feminae levius prominentes, 
orbita interiore versus apicem sinuati. Antennae articulo 
primo apicem clypei parum superante, articulo secundo ma- 
ris paullo crassiore, sublineari, feminae graciliore, versus 
apicem sensim levissime incrassato. Pronotum transversum, 
lateribus rectis, basi truncata, disco versus apicem sat de- 
clivi, callis discretis. Scutellum basi deteclum. Hemie- 
lytra lateribus maris parallela, feminae levissime rolundata. 
Alarum aleola hamo ab origine venae decurrentis sat longe 
remota. Femora postica elongata, feminae vix crassiora, 
apice superne punctis 2-3 setiferis instructa. 

Orthopidea fusciceps Rent. 

Diagn.: Pallide flavo-testacea, nitida, superne parce 
tenuiter flavicanti-pubescens; capite piceo, margine verticis 
pallide flavo, interdum (2) fronte medio lateribusque testa- 
ceis; scutello subsulphureo, basi detecta picea, hemielytris 
limbo scuteilari latius, commissura angustius, apice cunei 
sat late venisque membranae piceis, vena brachiali basin 
versus pallida, corio pläga apicali subtriangulari fuscescente; 
membrana dilute fumata; antennis obscurius lurido-testa- 
ceis (ef) vel pallide flaventibus (?); pedibus pallide flaven- 
tibus, anticis totis innotatis, femoribus posterioribus sub- 
seriatim nigro-punctatis, tibiis spinulis nigris e punctis ni- 
gris nascentibus, tarsis articulo ullimo apice fusco. Long. 
3 mm. 

Var. j8: Superne rufo-testacea, clypeo apice nigro-piceo, 
margine verticis scutelloqve flavis, pronoto antice, callis ex- 
ceptis, cuneoque pallide testaceo-flavis, hoc apice limboque 
interiore nec non venis membranae rubris. 



140 

Hab. in Algeria (Sidi bou Zid!, Ghellola!, Charef!), D. 
de Vauloger, Var. fi in Saida!, D. Dr Ghobaut. 

Descr.: Caput vertice oculo circiter ^y. (ef) latiore. 
Oculi fusco-castanei. Rostrum pallide flavens, ipso apice 
piceo. Antennae articulo secundo latitudine basali pronoti 
circiter Ve (c^) vel fere ^/g ($) breviore, ultimis simul sum- 
tis secundo brevioribus, tertio secundo fere duplo ($) bre- 
viore. Pronotum basi logitudine circiter duplo latiore, apice 
longitudine distincte angustiore. Femora posteriora superne 
parum punctata, inferne praecipue marginibus punctis ni- 
gris vel nigro-fuscis signata, etiam disco apicem versus ato- 
mis nonnuUis fuscis adspersa. 

8. Plagiognathus fulvipennis Kirschb. 
var. diversicornis Reut. 

Antennis ochraceis, articulo prinio basi nigro, annulo api- 
cali fusco, secundo basi anguste nigra. Moldavia, D. A. L. 
Montandon. 

9. Atractotomus brevicornis Reut. 

Diagn.: Ovalis, niger, sqvamis argenteis vestitus, su- 
perne nigro-pubescens; antennis articulis duobus primis ni- 
gris, secundo feminae sat fortiter fusiforrni, basin qvam api- 
cem versus multo longius attenuato, brevi, latitudine capi- 
tis parum longiore, ultimis pallide flavis; hemielytris uni- 
coloribus, incisura fracturae cunei parum profunda, mem- 
brana nigricante, venis fuscis, vena connectente fusco-te- 
stacea, macula ad apicem cunei hyalina; pedibus sordide 
picescenti-albidis, femoribus apice excépto nigris, tibiis ni- 
gro-spinulosis, tarsis articulo ultimo nigro-fusco. Long. 9- 
2 ^/i mm. 

Hab. in Algeria (Oran, Djebel Tessalah!), D. Dr Schmie- 
deknecht, comm. D. Dr Fokker. 

Descr.: Ab A. magnicorni F a 1 1., cui magnitudine sub- 
aeqvalis, colore venarum membranae et praecipue brevitate 



141 

articuli secundi antennarum divergens, ab A.2yarviiloReut 
structura antennarum incisuraque fracturae cunei parum pro- 
funda distinctus, ab Ä. forticorni M. et R. corpore mi- 
nore, articulo secundo antennarum (2) versus basin lon- 
gius attenuato coloreque venarum membranae discedens. Ca- 
put basi pronoti fere Vs angustius, vertice (*) oculo pauUo 
magis qvam dimidio latiore. Oculi fusco-rufi. Antennae (2) 
articulo secundo margine basali pronoti saltem ^/g bre- 
viore, latitudine capitis parum (in A. magnicorni distinctis- 
sime) longiore, adpressim nigro-piloso, cum pilis articulo 
primo vix duplo crassiore, crassitie maxima circiter triplo 
longiore, basin versus sensim lougius gracilescente, articulo 
tertio secundo duplo breviore. Pronotum valde transversum. 

10. Atractotomus Schmiedeknechti Reut. 

Diacjn.: Ovalis, niger, inferne squamis albis tectus 
(squamae dorsi detritae); antennis articulis duobus prirais 
nigris, feminae (mas ignotus) articulo secundo sat tenuiter 
fusiformi, margini basali pronoti fere aeque longo, apice 
longius attenuato, ultimis pallide flavis, simul sumtis se- 
cundo aeque longis; hemiel^tris fuscis. unicoloribus, inci- 
sura cunei parum profunda, membrana nigricante, venis 
obscure fuscis, connectente flavo-testacea, macula ad api- 
cem cunei hyalina; pedibus sordide piceo-testaceis, femori- 
bus saltem posticis, apice excepto, nigricantibus, tibiis spi- 
nulis nigris e punctis obsoletis, nigricantibus enascentibus. 
Long. $ 2 V2 ^^■ 

Hal). Algeria (Oran, Tlemcen!), D. DrSchmiede- 
knecht, comm. D. Dr Fokker. 

Descr.: Primo intuitu A ■magnicorni Fall. sat simi- 
lis, mox autem colore venarum membranae structuraque 
antennarum distinguendus, ab A. parvulo Reut. structura 
antennarum longe diversa fracturaque cunei parum pro- 
funda divergens. Caput basi pronoti circiter Vs angustius, 
vertice concolore, oculo circiter ^U latiore (2). Antennae 
articulo secundo primo circiter qvadruplo longiore, mar- 



142 

gine basali pronoti paullulum (in A. magnicorni saltem ^1,^ 
breviore, primo vix magis qvam ciimidio crassiore, fere 
qvinta apicali parte sub-constricto-attenuata et articulo primo 
angListiore. Pronotum basi longitudine magis qvam duplo 
latius. 

11. Psallus Pici Reut. 

Diagn.: Obscure ruber vel rubro-testaceus, interdum 
capite callisque pronoti fuscis, pilis squamiformibiis facili- 
ter divellendis pallide orichalceis vestitus; antennis maris 
articulis duobus primis crassis nigris vel nigro-fuscis; femo- 
ribus rubris, innotatis, tibiis tarsisque pallide flaventibus, 
illis punctis destitutis, posticis basin versus late rubris, tarsis 
articulo ultimo nigro-fusco; hemielytris totis concoloribus, 
obscure rubris, cuneo lunula basali destituto, membrana ni- 
gricante, areolis concoloribus, venis rufo-testaceis, macula 
anguli basalis exterioris hyalina; vertice maris oculo circi- 
ter ^/4 latiore. Long. ef 3 Vs i^ifn- 

Hab. in Algeria (Kroubs!), D. Pic. 

Descr.: Ab omnibus speciebus antennarum articulis 
duobus primis maris nigris instructis notis supra datis mox 
distinguendus. Gorpus maris valde oblongum. Caput basi 
pronoti circiter ^/^ angustius, gula brevi, vertice saepe li- 
nea transversali pallide flavente. Oculi nigri, subtilissime 
granulati. Rostrum testaceum, articulo primo rubro. Prono- 
tum (ef) basi longitudine vix duplo. latiore, apice longitu- 
dine distincte angustiore. Hemielytra maris abdomen longe 
superantia. Pectus rubrum vel fusco-rubrum, orificiis palli- 
dioribus. Segmentum maris genitale inferne muticum. 

12. Psallus divergens Reut. 

Diagn.: Fusco-niger, sat nitidus, pilis faciliter divel- 
lendis albis tectus; capite fusco-griseo; hemielytris sordide 
albidis, clavo apicem versus fasciaque apicali corii nigri- 
cantibus, cuneo dilute fuscescente, basi albido; membrana 
nigricante, venis albidis, fascia lata pone medium, macula 



143 

anguli exterioris basalis, area venam brachialem terminante 
areolaque majore hyalinis, hac apicem versus nigricante; 
antennis, rostro pedibusque flavicanti-albidis, illis articulo 
primo, ipso apice excepto, nigro; femoribus fusco-punctatis, 
tibiis spinulis fuscis e punctis sat minutis fuscis nascenti- 
bus; vertice maris oculo paullo magis qvam duplo latiore; 
antennis articulo seciindo margini basali pronoti aeque longo. 
Long. ef 5 Vs i^ni- 

Hah. in Algeria (Biskra!), D. Dr Puton. 

Descr.: Ab omnibus hujus generis colore hemielytro- 
rum mox distinctus. Caput (ef) transversum, fusco-griseum, 
margine verticis nonnihil dilutiore, gula parum distincta. 
Pronotum (ef) basi longitudine magis qvam duplo latiore, 
apice longitudine distincte latiore. Scutellum angulis partis 
detectae basalibus paullo dilutioribus. Hemielytra maris ab- 
domen longe superantia. Pectus nigro-fuscum, orificiis con- 
coloribus. Abdomen maris grisescens. Tibiae basi concolores. 



13. Psallus pulchellus Reut. 

Diagn.: Obscure cinerascenti-fuscus, superne nitidus, 
pilis albidis faciliter divellendis vestitus, parcius nigro-pilo- 
sus; antennis articulo primo nigro, secundo lurido-testaceo, 
ejus apice ultimisque fuscis, femoribus totis sordide flave- 
scentibus, ubique densius nigro-punctatis, tibiis tarsisque al- 
bidis, illis spinulis nigris sat brevibus e punctis sat magnis 
nigris nascentibus, his articulo ultimo nigro; apice scutelli 
anguste albido, margine apicali corii basique cunei albidis, 
apice cunei anguste albido; membrana cum areolis nigri- 
cante, venis cubitali et connectente nec non macula ad api- 
cem cunei albidis, maris vertice oculo V4 latiore, articulo 
secundo antennarum margini basali pronoti aeque lato. Long. 
ef 3 Vs mm. 

Häb. in Algeria (Oran, Oued-Risu!), D. V a ul o ger. 

Descr.: Ps. siculo Reut. similis, sed major, femoribus 
basin versus haud infuscatis articuloque antennarum se- 



144 

cundo (ef) longiore distinguendus. Corpus sub-elongatum. 
Caput basi pronoti circiter ^/g angastius, verticale, trans- 
versum (ef), gula brevissima. Oculi ferruginei. Rostrum sor- 
dide testaceum. Antennae (ef) articulo secundo lineari, le- 
viter incrassato, duobus ultimis simul sumtis secundo paullo 
brevioribus, tertio secundo saltem Vs breviore. Pronotum 
basi longitudine vix duplo latius, apice longitudine paullo 
angustiore (ef). Metasternum orificiis albis. Venter medio 
saepe pallidior. Tibiae etiam anticae nigro-punctatae. 



14. Psallus Fokkeri Reut. 

Superne ruber vel ferrugineo-ruber, nigro-pilosus, pilis 
fragilibus albis longioribus sub-intricato-pubescens; antennis 
pedibusque flaventibus, illis maris articulo secundo ultimis 
simul sumtis parum longiore, crassiusculo; femoribus api- 
cem versus rufescentibus, superne parce fusco-punctulatis, 
inferno tota longitudine seriatim fusco-punctatis, tibiis spi- 
nulis nigris e punctis fusco-nigris nascentibus; hemielytris 
maris longis, totis rubris, solum ipso margine apicali corii 
albido; membrana griseo-fumata, macula ad apicem cunei 
hyalina, venis rubris, areolis totis fumatis; vertice maris 
oculo sat magno circiter Va latiore; segmento genitali ma- 
ris inferne carinato. Long. ef 4 mm. 

Hal), in insulis Balearibus (Iviza!), D. Schmiede- 
k n e c h t. 

Beser.: Ps. Scholtzi (Mey.) Fieb. affinis, differt co- 
lore magis in ferrugineum vergente, vertice maris latiore, 
venis membranae rubris ejusque areolis totis fumatis. Ca- 
put (ef) margine dimidio basali pronoti paullo latius, sor- 
dide piseseenti-rufescens, gula baud distinguenda. Rostrum 
testaceum, apice piceo. Antennae pallide flavo-testaceae, ar- 
ticulo secundo (ef) crassiusculo, margine basali pronoti paul- 
lulum longiore. Pronotum ferrugineo-rubrum, postice palli- 
dius, sub-cinerascenti-flavens. Scutellum ferrugineo-rubrum. 
Hemielytra tota ferrugineo-rubra, cuneo toto concolore. Pe- 



145 

des pallide flaventes, femoribus superne parcius fusco-pune- 
tatis, inferne punctis fuscis seriatis, his punctis femorum 
posticorum magnis, femoribus intermediis et posticis api- 
cem versus rufescentibus ; tibiarum spinulis sat longis; tarsis 
articulo tertio secundo aeque longo, ipso apice fusco. 

16. Psallus ericetorum Reut. 

Diagn.: Superne rubrotestaceus vel ruber, totus niti- 
dus, tenuiter aureo-pubescens, pilis faciliter divellendis, pro- 
noto saepe medio {9-) hemielytrisque circa suturam clavi 
late pallido-flaventibus; margine apicali corii basique cunei 
sat anguste albis, apice ipso cunei albo, membrana aequa- 
liter fumata, solum macula ad apicem cunei albida, venis 
rubro-testaceis; capite basi pronoti circiter 2/. angustiore, 
vertice oculo circiter dimidio (ef) vel duplo (9) latiore; an- 
tennis flavo-testaceis, articulo secundo saepe apicem versus 
fuscescente, ultimis fuscis; femoribus omnibus rubris, posticis 
inferne apicem versus subtiliter fusco-adspersis, tibiis et 
tarsis flavo-albidis sat tenuiter testaceo-spinulosis, tibiis an- 
terioribus inpunctatis, posticis punctis minutis fuscis ad basin 
spinularum positis, tarsis articulo ultimo fuscescente, hoc 
articulo tarsorum posticorum secundo paullulum longiore, 
unguiculis modice longis et curvatis. Long. ef 3, 2 2 72 — 
2V5 mm. 

Hah. in ericetis: Gorfu, D. Prof. J. Sahlberg. 

Descr.: Prope Ps. corsicum Re ut. Ps. diminuto 
Kirschb. var. y statura, magnitudine coloreque primo in- 
tuitu sat similis, mox tamen colore antennarum et pedum, 
spinulis tibiarum tenuioribus, testaceis, unguiculis longiori- 
bus, maris segmento genitali inferne carinato, etc. longe di- 
versus. Ab omnibus congeneribus colore consimilibus tibiis 
omnibus testaceo-spinulosis, anterioribus inpunctatis mox di- 
stinguendus. Corpus superne pilis nigris vix distinguendis. 
Gaput gula brevi. Oculi nigri. Rostrum coxas posticas pa- 
rum superans, apice nigro. Antennae articulo secundo lati- 
tudine basali pronoti parum longiore (ef) vel longitudine 

10 



146 

sub-aequali ($), articulis ultimis simul sumtis secundo longi- 
tudine subaequaiibus. Corpiis inferne rubro-testaceum, ventre 
feminao medio saepe pallido. Trochantera albida. Femora 
interdum fuscescenti-rubra, atomis fuscis vix distinguendis. 
Tibiae posticae spinulis sat longis. Segmentum genitale ma- 
ris inferne carina instructum. 



16. Psallus vicinus Reut. 

Diagn.: Rubro-testaceus, nitidus, tenuiter aureo-pube- 
scens, parcius nigro-pilosus, pilis faciliter divellendis; he- 
mielytris concoloribus, corio margine apicali concolore, cu- 
neo solum basi anguste albido; membrana aequaliter nigri- 
cante, venis testaceis, solum macula anguli basalis exte- 
rioris albido-hyalina; capite basi pronoti circiter ^/g angu- 
stiore, vertice oculo circiter Vs if^) vel duplo (9) latiore; 
antennis pedibusque pallide flavo-testaceis, solum articulo 
quarto fuscescente, secundo margini basali pronoti aeque 
longo; femoribus aplcem versus, posticis dimidio apicali ru- 
bris, his parte rubra dense nigro-punctatis, tibiis spinulis 
nigris robustis sat longis e punctis magnis nigris nascenti- 
bus; tarsis articulo tertio secundo aeque longo, fusco-nigro; 
unguiculis modice longis, curvatis. Long. ef 3 Vs, ^ 3 mm. 

Rah. in insula Mallorca, comm. D. Dr Puton. 

Descr.: Ps. diminuto Kirschb. statura magnitudine- 
que similis, ab ejus var. y, cui etiam colore sat similis, cu- 
neo apice concolore, antennarum articulo secundo maris 
longiore, lemoribus apicem versus rubris, etc. distinctus. A 
Fs. lepido Fieb., cui proximus videtur, colore rubro-testa- 
ceo nec sanguineo, corpore sat multo minore, femoribus 
basin versus latius pallidis et inpunctatis, antennarum ar- 
ticulo tertio testaceo nec fusco divergens. A Ps. ericeto- 
rum Reut. differt hemielytris concoloribus, solum basi cu- 
nei pallidiore, colore antennarum, femoribus basin versus 
pallidis, apicem versus punctis nigris multo majoribus et 
densioribus, tibiis nigro-spinulosis, etc. Caput gula haud 
distinguenda. Ocull nigri. Rostrum apicem coxarum posti- 



147 

carum attingens, apice nigro. Antennae articulis duobus ul- 
timus simul sumtis secundo brevioribus, Pronotum basi lon- 
gitudine duplo latiore. Corpus inferne rubro-testaceum, ventre 
maris medio infuscato. 



17. Compsidolon Reut. 

Diagn.: Corpus (2) ovatum, superne opacum, hemie- 
lytris pilis fragilibus albidis vestitum; capita sat leviter nu- 
tante, basi pronoti angustiore, infra oculos longius subro- 
strato-producto, ab antico viso latitudini cum oculis saltem 
aeque longo, a latere viso altitudine parum iongiore, verti- 
cis margine aequali, fronte convexiuscula, clypeo compresso, 
prominente, basi cum fronte subconfluente, angulo faciali 
acuto, genis sat humilibus (9), gula sat longa, obliqua, ocu- 
lis granulatis; rostro apicem coxarum posticarum attingente: 
antennis pauUo supra apicem oculorum interne insertis, arti- 
culo primo brevi, secundo feminae sublineari, latitudine ca- 
pitis Iongiore; pronoto träns verso, Irapeziformi, margine api- 
cali ab antico viso medio sinuato; femoribus posticis in- 
crassatis fuscis; tibiis posteri oribus punctatis; tarsis posticis 
articulo tertio secundo paullo Iongiore, unguiculis sat for- 
titer curvatis, aroliis angustis medium unguiculorum attin- 
gentibus. 

Hahitat species unica hactenus cognita in parte medi- 
terranea orientali. 

Descr.: A genere Psallus Fieb., Re ut., cui maxirae 
affinis videtur, statura ovata ') (nec ovali), corpore opaco, 
capite haud transverso, levius nutante, infra oculos longius 
subrostrato-producto divergens. Caput apice pronoti paullu- 
lum latius, basi pronoti circiter V4 angustius, sat leviter 
declive, basi clypei parum supra lineam intei scrobes an- 
tennarum ductam posita, gula peristomio breviore. Ocul 
parum prominentes, in genas sat longe extensi, orbita inte- 



') Corpus gen. Psallus in Hem. Gymn. Eiir. I p. 101 false ova 
tum describitiir. Lege: oväle. 



148 

riore apicem versus sat leviter divergentes, vix sinuati. Ro- 
strum articulo primo medium xyphi prosterni fere supe- 
rante. Antennae tenues, articulo primo crassiore, apicem 
clypei paullulum superante. Pronotum breviter trapeziforme, 
versus apicem sat fortiter angustatum, lateribus rectis, basi 
truncata, disco apicem versus parum declivi. Scutellum basi 
detectum. Hemielytra feminae (speciei hactenus cognitae) 
dominis longitudine. 



Compsidolon elegantulum Reut. 

Diagn.: Obscure hepaticum vel sanguineo-fuscum, in- 
ferne omnium brevissime et tenuissime subaureo-pubescens, 
superne hemielytris pilis albis faciliter divellendis longioribus 
vestitis, antennis extremo apice articuli primi articuloque se- 
cundo, femoribus apice, tibiis tarsisque pallide flaventibus 
vel albidis, tibiis posterioribus spinulis nigris e punctis mag- 
nis sanguineo-nigris nascentibus, tarsis articulo ultimo fusco, 
antennis articulo secundo apice ultimisque dilute fuscescen- 
tibus, rostro apice nigro; capite scutelloque saepe in flavi- 
cantem vergentibus, in hoc casu capite margine postico 
punctisque qvatuor verticis in arcum positis, striis trans- 
versalibus frontis utrinque, clypeo toto vel solum ejus apice 
sanguineo-fuscis, scutello basi, vitta media apiceque san- 
guineo-fuscis; clavo corioque basi albidis, punctis sanguineo- 
fuscis irroratis, margine corii apicali tenuiter, cuneo basi 
late et apice angustissime albis; membrana fumata, venis 
albidis, macula ad apicem cunei aliaque limbi exterioris 
media albidis, hac cum fascia discoidali albida conjuncta. 
Long. 9- 2 V4 mm. 

Hab. in Syria (Jerico!), D. Prof. J. Sahlberg. 

Diagn.: Species pulchra, eolore signaturisque distinc- 
tissima. Caput pronoto distincte longius; verlice oculo cir- 
citer 2 ^/g latiore, Antennae articulo primo sanguineo-fusco, 
extremo apice secundoque pallide flaventibus, hoc apice ulti- 
misque dilute fuscescentibus, articulo secundo margini ba- 



149 

sali pronoti aeque longo, duobus ultimis simul secundo pa- 
uUo longioribus, quarto tertio vix magis qvam ^/j breviore. 
Pronotum totum obscure sanguineo-fuscum, ad apicem qvani 
ad basin parum magis qvam 7* angustius, basi longitudine 
parum magis qvam duplo latius. Femora antica pallidius 
sanguiaea, apice latius flavescentia. Tibiae anticae palli- 
dissime flavescentes, innotatae, parco tenuiter concoloriter 
spinulosae, tibiae posticae albidae, spinulis nigris e punctis 
magnis sanguineo-nigris nascentibus. 



18. Phylidea Reut. 

Diagn.: Corpus oblongum, superne fortiter pubescens, 
pilis sqvamiformibus faciliter divellendis destitutum; capite 
valde nutante, basi pronoti paullo minus qvam duplo angu- 
stiore, ab antico viso leviter transverso, a latere viso alti- 
tudine fere duplo breviore, margine verticis tenui, Ironte 
pubescente, clypeo basi cum fronte confluente, genis altis, 
gula suberecta, peristomio fere duplo breviore; rostro coxas 
posticas attingente, articulo primo basin xyphi prosterni supe- 
rante; antennis in sinu oculorum sat longe supra apicem 
oculorum insertis, articulo primo apicem clypei vix supe- 
rante, secundo margini basali pronoti aeque longo, pronoto 
apicem versus fortiter angustato, basi longitudine vix duplo 
latiore; femoribus obscuris; tibiis inpunctatis, fusco-spinu- 
losis, anticis sub-muticis; tarsis posticis articulo tertio se- 
cundo breviore; segmento maris genitali inferne carina tenui 
acuta longitudinalii nstructo. 

Habitat species unica in territorio mediterraneo. 

Descr.: Gen. Phylus Hahn simillimus, differt capite al- 
tiore et breviore, genis multo altioribus, gula suberecta, fronte 
pubescente, rostri articulo primo longiore, antennarum arti- 
culo primo clypeum vix superante. pronoto fortius trans- 
verso, femoribus obscure coloratis, tibiis fusco-spinulosis; 
a genere Brachyarthrum Fieb. capite a latere viso multo 
altiore et breviore, antennarum articulo primo apicem cly- 



150 

pei vix sLiperante, secundo maris breviore nec incrassato, 
pronoti callis vix distinguendis, femoribus obscure coloratis 
distincta. Caput clypeo basi in linea inter scrobes antenna- 
rum ducta posita. Oculi granulati, orbita interiore apicem 
versus sinuati. Antennae sat graciles, articulo secundo sub- 
lineari. Pronotum lateribus rectis, disco versus apicem le- 
viter convexo-declivi, callis vix distinguendis, margine ba- 
sali sub-truncato. Scutellum basi detecta. Hemielytra com- 
pleta, membrana biareolata. Alae areola hamo a vena su- 
stensa emisso, ab origine venae decurrentis pauUo remoto. 
Xyphus prosterni convexus. Pedes sat graciles, femoribus 
elongatis. 

Phylidea femoralis Reut. 

Diagn.: Piceo-nigra, nitida, superne longe et dense 
flavo vel suborichalceo-pubescens; femoribus cum coxis nigro- 
piceis; antennis, femoribus apice, tibiis tarsisque pallide vel 
albido-flaventibus, tibiis fusco-spinulosis, articulo ultimo an- 
tennarum tarsisque apicem versus fuscis. Long. c/ 4^4 mm. 

Hah. in Gallia meridionali (Dröme: Nyons!), comm. D. 
Dr Puton. 

Descr.: Phylo Coryli L. colore simillima, mox autem 
femoribus, apice excepto, nigro-piceis notisque genericis di- 
stinguenda. Caput basi pronoti cireiter ^Z, angustius, ab 
antico visum latitudine frontis oculique unici paullo lon- 
gius, vertice oculo magno Vs — Vs latiore. Rostrum piceum. 
Antennae articulis duobus ultimis simul sumtis secundo vix 
longioribus, quarto tertio ^/g breviore, fusco-ferrugineo. Pro- 
notum basi longitudine fere duplo latiore, apice longitudine 
saltem Vs angustiore. Hemielytra (cfj apicem abdominis 
longe superantia, membrana cum venis et areolis nigricante, 
areolis exceptis vivaciter iridescente. 

19. Phylus breviceps Reut. 

Diagn.: Niger, nitidus, superne parcius griseo-pubescens, 
membrana tota nigricante; antennis, rostro pedibusque cum 



151 

coxis albido-flavis, illis articulo primo ima basi nigro, se- 
cundo margine basali pronoti distincte breviore; capite trans- 
verso. Long. ef 4 V2 ^^■ 

Hal), in Syria (Aintab!), comm. D. Dr Puton. 

Descr. : Ph. Coryli L. simillimus, differt capite distin- 
ctissime transverso, antennis brevioribus, membiana tota ni- 
gricante. Caput ab antico visum latitudini verticis oculique 
unici aeque longum, vertice oculo circiter dimidio latiore. 
Rostrum apicem mesosterni attingens. Antennae articulo se- 
cundo latitudine basali pronoti circiter V4 breviore, duobus 
ultimis simul sumtis secundo brevioribus. Pronotum basi 
longitudine fere duplo latius, lateribus levissime sinuatis. Mem- 
brana cum venis tota nigricans, macula hyalina ad apicem 
cunei destituta. 

20. Macrotylus geniculatus Reat. 

Diagn.: Sordide leviter virescenti-luteus, fronte lineis 
transversaiibus fuscis; apice clypei, antennis articulo primo, 
annulo mox infra tertiam basalem partem posito excepto, 
annuloque secundo paullo ante basin, basi tibiarum angu- 
ste tarsisque nigris: hemielytris macula parva ad exitum 
venae brachialis in cuneum, puncto membranae infra api- 
cem venae cubitalis margineque interiore basin versus ni- 
gro-fuscis; antennis articulo secundo ipsa basi albido. Long. 
cT 31/2 mm. 

Hah. in Algeria (Oran, Hammam-Bou-Hadjer!), D. Dr 
Schmiedeknecht, commun. D. Dr Fokker. 

Descr.: Species colore mox distincta. Caput ab an- 
tico visum pronoto aeque longum, basi pronoti fere duplo 
angustius, latitudine basali oculis additis vix longius, a la- 
tere visum altitudine fere dimidio longius, vertice oculo cir- 
citer duplo et dimidio latiore (cT), gula longa. Pronotum 
basi longitudine circiter duplo latius. Scutellum medio ma- 
cula saturatius ochracea. Hemielytra membrana hyalina, 
areola minore, areola majore apicem versus saltem interne 
limboque fuscis, ad apicem cunei macula hyalina apicem 



152 

areolae minoris attingente, puncto infra ejus apicem mar- 
gineque interiore basin versus nigro-fuscis. Vertex limbo 
fuscescente (ef). Femora posteriora inferne serie atomorum 
nigrorum signata. 

21. Macrotylus Montandoni Reut. 

Diagn.: Sordide dilute virescens, superne densius ae- 
qualiter nigro-piiosus, hemielytris venis basique cunei nec 
glabris nec pallidioribus; corio apice nebula majuscula fu- 
soo-grisescente; membrana infuscata, venis afbidis, macula 
discoidali, areola majore, apice limboque ad venam braciiia- 
lem exceptis, macula anguli basalis exterioris triangulari 
aliaque in medio limbi exterioris sita rectangulari albidis, 
spatio inter has maculas obscurius infuscaia, vitta vel puncto 
nigro infra apicem venae cubitalis deficiente; capite latitu- 
dini basali aeque lato (2); antennis pedibusque colore cor- 
poris, illis versus apicem obscurioribus, articulo secundo lati- 
tudine capitis multo longiore, tarsis articulo ultimo fusco; 
pronoto lateribus rectis; xypho prosterni marginato. Long. 
9- 4 V4 mm. 

Hal), in Romania (Plaineschi!), D. A. L. Montandon. 

Descr.: M. soUtario Mey. multo minor, differt hemie- 
lytrorum venis basique cunei nec glabris nec pallidioribus, 
membrana puncto infra apicem venae cubitalis nigro de- 
stituta nec non capite breviore. Caput pronoto longitudine 
subaequale, a latere visum altitudine vix brevius, gula brevi, 
vertice (2) oculo saltem duplo et dimidio latiore. Rostrum 
apicem coxarum posticarum attingens, apice nigro. Prono- 
tum basi longitudine duplo latiore, apice longitudine aeque 
lato. Pectus et venter in specimine pubescentia detrita- 
Pedes nigro-pubescentes. Femora punctis destituta. Tibiae 
spinulis nigris brevibus. 

22. Amblytylus vittiger Reut. 

Diagn.: Albicans, capite, callis pronoti basique scu- 
telli dilute stramineis, vitta media albida percurrente; su- 



153 

perne flavicanti-pubescens, pilis nigris destitutus; antennis 
brevissime nigricanti-pubescentibus, versus apicem infusca- 
tis, articulo secundo duobus ultimis simul sumtis aeque 
longo; rostro medium ventris attingente, apice nigro-piceo; 
pronoto fortius transverso, lateribus antice immarginatis; he- 
mielytris vitta corii interiore nigricante venam cubitalem 
cingulante, usque in apicem areolarum membranae producta; 
pedibus breviter pallido-pubescentibus, tibiis tenuiter fusce- 
scenti-spinulosis, ipso apice tarsorum nigro-fusco; vertice 
oculo vix dimidio (ef) vel fere 3 V2 (5) latiore. Long. ef 
4 V2, 2 3 V2 nim. 

Hah. in Algeria (Oran, Djebel Tessalah!), D. DrSchmie- 
deknecht, comm. D. Dr Fokker. 

Beser.: A. concolori Ja k. affinis, differt capita fere lon- 
giore, ejus vertice inter oculos minus lato, antennarum arti- 
culo secundo maris margine ^basali pronoti longiore, hemie- 
lytris distinctissime nigricanti-vittatis. Corpus oblongum. Ca- 
put Ie\iter nutans, ab antico visum pronoto pauUulum (ef) 
vel saltem dimidio (?) longius, basi pronoti circiter ^/g (ef) 
vel V4 (2) angustius, latitudine basali fere paullo (ef) vel 
1/4 (2) longius, a latere visum altitudine saltem dimidio lon- 
gius, gula longa. Oculi mediocres (ef) vel parvi ($). An- 
tennae articulo secundo margine basali pronoti circiter ^'5 
(c) vel parum (2) longiore, versus apicem Jatius grisescente, 
ultimis griseis; tertio secundo fere V2 breviore et qvarto 
paullo magis qvam duplo longiore. Pronotum basi longi- 
tudine vix duplo (ef) vel duplo (2) latius. Membrana grise- 
scenti-hyalnia, striola pone maculam albidam ad apicem cu- 
nei positam obscure picea. 

23. Megalocoleus cunealis Reut. 

Diagn.: Vitellinus, albo-pubescens, cuneo miniato, an- 
gulo interiore limboque externo vitellinis, membrana aequa- 
liter dilute griseo-fumata, venis vitellinis; tibiis nigro-spinu- 
losis, tarsis articulo ultimo nigro secundo parum breviore; 
capite (ef) ab antico viso vix transverso, oculis magnis, ver- 



154 

tice oculo circiter dimidio latiore; rostro medium ventris 
siibattingente, apice nigro. Long. ef 5 Vi mm. 

Hah. in Algeria (Ain Sefra!), D. Bleuse, commun. 
D. DrPuton; Oran, Mechéria!, D. Vosseler, (Mus. Stuttgart). 
Descr.: Ab omnibus affinibus colore rubro cunei mox 
distinctus. Caput (ef) basi pronoti pauUo minus qvam duplo 
angustius, a latere visum altitudine longius, angulo faciali 
acuto. ab antico visum pronoto brevius. Rostrum articulo 
primo apicem xvphi prosterni attingente. Antennae arti- 
culo secundo margine basali pronoti parum breviore. Pro- 
notum {:f) basi longitudine minus qvam duplo latius, apice 
longitudine circiter ^\ angustius, lateribus subrectis, disco 
versus apicem sat fortiter declivi. Hemielytra maris abdo- 
men longe superanlia, parallela. Peoes lutei, femoribus in- 
notatis. 

27. Orthotylus viridipunctatus Reut. 

JDiagn.: Pallide flavescens, superne longius pallido-pube- 
scens, tomento albo maculatim disposito, hemielytris adhuc 
breviter nigro-pilosulis; hemielytris ubique maculis parvis 
obscure viridibus aequaliter et dense conspersis, membrana 
dilute griseo-fumata, iridiscente, venis albidis, areolis palli- 
dis, maculis obscure viridibus dense conspersis; tibiis sub- 
tiliter pallido-spinulosis, posticis inferne basin versus punc- 
tis 7 — 8 obscure viridibus notatis; tarsis breviusculis arti- 
culis duobus ultimis aeque longis: capite (5) transverso, 
basi pronoti circiter ^;\ angustiore, vertice immarginato, cly- 
peo fortiter prominente, basi in linea intermedia oculorum 
posita; rostro apicem coxarum intermediarum attingente. Long. 
^ SV: mm. 

Hal), in Romania (Plainesci!), D. Montandon. 

Descr.: Ab O. Fieheri Frey-Gessn. rostro longiore 
coloreque membranae mox distinguendus, ab O. flavosjjarso 
G. Sahlb., cui etiam affinis videlur, hemielytris viridipun- 
ctatis, membranae venis albidis, areolis punctis viridibus con- 
spersis, tibiis posticis inferne basin versus viridi-punctatis 



155 

divergens. Corpus (^) oblongo-ovale. inferne sub-glabrum. 
Caput ab aotico visum latitudini frontis oculique unici lon- 
gitudine sub-aequale, a latere visum altitudini aeque longum, 
clypeo a latere viso lato, a fronte sub aogulo recto promi- 
nente, gula brevi, obliqua: vertice (£) oculo circiter duplo 
et dimidio latiore. Rostrum articulo primo medium xyphi 
prosterni attingente. Antennae pallide flaventes, articulo se- 
cundo Diargine basali pronoti paullo longiore. Pronotum basi 
loDgitudiue duplo latiore. etiam apice longitudine sat multo 
latiore, disco sub-horizontali, lateribus reetis longius pal- 
lido-pilosis. Hemielytra feminae abdomen paullo superautia, 
costa longius pallido-pilosa, ubique (etiam basi cunei) aeqvali- 
ter viridi-maculata; membrana solum areolis maeulatis. Ti- 
biae posticae tai^sis fere qvadruplo longiores. Tarsi articulo 
ultimo ipso apice cum ungviculis nigris. 

25. Orthotylus marginalis Eeut. 

Var. orcniieusis Re ut. n. var.: Typo cetero simillima, 
sed vertice maris oculo vix dimidio latiore, articulo maris 
primo antennarum nigro, solum apice paullo pallidiore forci- 
peque dextra margine anteriore alte subaeqvaliter arcuato, 
posteriore recto, apice breviter acuminato, scapo excepto 
altitudine parum longiore. 

Hal), in Algeria (TlemcenH, D. Dr Schmiedeknecht. 

'26. Omphalonotus anomphalus Reut. 

Diagn.: Niger, opacus, pilis brevissimis subargenteis, 
antennis basi albidis, articulo primo basi late nigro fusco, 
pedibus cum coxis albidis, femoribus basi excepta nigro- 
fuscis; corio fascia anteriore vel macula subbasali triangulari 
maculaque exteriore apicali subquadrata niveis, tascia illa 
pone medium cum vittula angusta marginis exterioris clavi 
confluente, hac vitta basin versus adhuc angustiore; genis 
oculis humilioribus (9); pronoto antice forma!e brachypterae 
sub-horizontali, callis vix convexiusculis, parte basali trans- 
versim fortiter strigosa. Long. v 2 ^/i mm. 



156 

Hal), in Aegypto (Cairo!), D. Dr Schmiedeknecht 
comm. D. Dr Fokker. 

Descr.: O. quadriguttato Kirschb. similis, differt cor- 
pore magis opaco, oculis majoribus, genis humilioribus, struc- 
tura pronoti, ejus parte posteriore fortiter träns versim stri- 
gosa, hemielylris lormae brachypterae longioribus, fascia 
antica aliter formata, macula anteapicali subquadrata nec 
triangulari, cuneo magis discreto, longiore. Gaput f. brach. 
basi pronoti distincte angustius ($), vertice oculo fere duplo 
latiore ($), utrinque ad oculum foveola transversali instructo. 
Rostrum albidum, articulo primo fusco-ferrugineo, medium 
xyphi prosterni subattingente. Antennae speciminis muti- 
tatae. Pronotum f. brach. basi longitudine pauUo latius, 
lateribus sat leviter sinuatis. Hemielytra f. brach. apicem 
abdominis subattingentia. 

27. Plagiotylus dispar E-eut. 

Diagn.: Virescens, superne nigro-setosus, hemielytris 
maris longis, vinaceo-rubris, membrana obscurius fumata, 
maculis nigricantibus signata, venis rufescentibus, feminae ab- 
breviatis, virescentibus, segmenti quarti dorsalis vix super- 
antibus, apice singuli elytri aequaliter rotundato medio bre- 
vissime subacuminato; femoribus posticis inferne seriatim fu- 
scescenti-maculatis, tibiis longe nigro-spinulosis, tarsorum ar- 
ticulo ultimo apice nigro. Long. ef 6 ^/a, $ brachypt. 4 ^/s 
— i ^ 2 i^f^- 

Hah. in Syria (Jerico!), D. Prof. J. Sahlberg. 

Descr.: A Fl. maculato Scott magnitudine, structura 
antennarum, colore hemielytrorum maris structuraque eorum 
feminae distinctus. Gorpus valde oblongum (ef) vel breviter 
late ovatum, sat planum (2), virescens, sat nitidum, superne 
nigro-pilosum, Gaput basi pronoti circiter V? {'^) vel paullo 
($) angustius, vertice oculo paullo minus (ef) vel paullo 
magis qvam,($) duplo latiore, clypeo verticali, prominente, 
basi e fronte-impressione profunda discreto, ipsa basi infra 
lineam inter-antennalem posita, genis altis (ef) vel altissimis 



157 

($). Rostrum articnlo ultimo apice nigro. Antennae pallido- 
virescentes, pilis nigris sat adpressis pilosis, articolis omnibus 
setis longioribus rigidis nigris, articulo primo latitudine media 
interoculari frontis paullo longiore (ef) vel circiter 2/4 br©" 
viore (9), setis rigidis nigris instructo, secundo margine 
basali pronoti paullo longiore (cT) vel huic aeque longo (2), 
duobus ultimis simul sumtis secundo paullo longioribus, quarto 
tertio duplo (2) vel fere triplo (ef) breviore. Pronotum basi 
longitudine paullomi nus qvam duplo (ef) vel duplo (2) la- 
tius, apice iongitudini vix aeque lato (ef) vel fere dimidio 
latiore, medio tenuiter marginato, callis discretis, disco ma- 
ris antrorsum levissime declivi, feminae horizontali. He- 
mielytra maris abdomen longissime superantia; feminae tota 
coriacea, suturis nullis, venis leviter elevatis. Pedes sordide 
virescentes, nigro-pubescentes, femoribus posticis maris elon- 
gatis, feminae sat incrassatis. 

28. Pachytomella aenescens Re ut. 

Diagn.: Aenescenti-nigra, subelongata (ef) vel oblongo- 
ovalis ($ macropt.) vel breviter ovata {2 brachypt.), ten- 
uiter griseo-pubescens; antennis nigris; rostro testaceo, api- 
cem versus piceo; pedibus cum coxis sordide ochraceis, tar- 
sis nigris; vertice depresso, acute marginato (ef) vel utrin- 
que ad oculum fortius impresso, toto (ef, 2 macropt.) vel so- 
lum ad oculum (2 brachypt.) marginato; antennis articulo 
secundo latitudini capitis'aequelongo (ef) vel latitudine ver- 
ticis interoculari paullo (9 brachypt.) vel parum (2 macropt.) 
breviore; pronoto postice confertim subtilissime striguloso; 
hemielytris laeviusculis, maris fuscescenti-griseis vel griseo- 
ochraceis, semper explicatis, feminae aenescenti-nigris. Long, 
ef 3 V35 ^ macropt, 2 Vs? brachypt. 2 ^/^ mm. 

Hal), in Algeria (Oran, Djebel Tessalah!), D. Dr Schm ie- 
deknecht, comm. D. Dr Fokker. 

Descr.: Mas ab omnibus reliquis mihi cognitis colore 
pedum et hemielytrorum mox distinguendus, feminae P.^Äoe- 
niceae Horv. nonnihil similis, corpore aeneo-micannte, ver- 



158 

tice saltem utrinque ad oculum impresso et marginato, 
antennarum articulo secundo breviore, pronoto postice non 
nisi omnium subtilissime coriaceo, hemielytris laeviasculis, 
etc. divergens. Caput verticale, basi pronoti paullo angu- 
stius (ef, 9 maéropt.) vel huic aeque latiim (2 brachypt.), 
ab antico visum transversum, vertice oculo circiter duplo 
(cT) vel triplo (9) latiore, unicolore, punctis ferrugineis de- 
stituto, fronte apicem versus fortiter convexa et utrinque 
impressa, clypeo basi a fronte leviter discreto (ef, 9), ipsa 
basi ejus in linea interantennali (ef) vel mox infra hane 
($) posita, genis mediocribus (ef) vel altis (9). Rostrum 
coxas intermedias attingens. Antennae pubescentes, utrius- 
que sexus totae nigrae, articulo primo apicem clypei sub- 
superante, secundo sublineari, ad ipsam basin leviter gra- 
ciiescente, tertio secundo vix ^/^ breviore, quarto tertio cir- 
citer dimidio breviore (ef) vel primo oculo fere aeque longo, 
tertio secundo circiter Vg breviore {9). Pronotum (ef, 9 
macropt.) basi longitudine duplo latiore, apice longitudine 
circiter ^/^ latiore, disco versus apicem leviler vel levissime 
(9) declivi, callis parum discretis, vel (9 brachypt.) apice 
longitudine duplo latiore, basi longitudine paullo magis qvam 
duplo latiore, disco horizontali, antice foveolis quatuor in 
arcum retrorsum convexum positis. Scutellum levissime trans- 
versim strigosum vel {9 brachypt.) sublaeve. Hemielytra 
maris explicata, parallela, abdomen maxima parte membra- 
nae superantia, membrana infuscata, pulchre iridescente, 
feminae raro explicata, lateribus leviter rotundata, abdomen 
paullo superantia, aenescenti-nigra, cuneo fusco, membrana 
infuscata, iridescente, plerumque tota coriacea, basin seg- 
menti quinti dorsalis vix superantia, apice late oblique trun- 
cata. Coxae basi picescentes. Tibiae spinulis brevibus fuscis. 

29. Calocoris porphyropterus Re ut., Hem. 
Gymn. Eur. V, 200, 31. 

Var. /S: Luteo-virescens vel sordide lutescens, basi scu- 
telH. femoribusque apicem versus concoribus. hemielytris di- 



159 

lutius lutescenti-rubris, clavo vena et saepe etiam apice 
sat late, corio angulo interiore limboque laterali, nec non 
cuneo iutescentibus; cetero ut typus. 

Hah. in Syria (Akbés!), D. Dr Puton. 

30. Phytocoris Bleusei Re ut. 

Diagn.: Oblongus (ef), sordide albidus, ferrugineo et 
nigro-signatus, tomento albo intricato-pubescens, pilis nig- 
ris retrorsum adpressis; capite dense obscure ferrugineo- 
signato, fronte transversim striata, pronoto dimidio apicali 
dense minute ferrugineo-consperso, basi striis quatuor trans- 
versalibus nigris, scutello medio fusco-signato, hemielytris 
parte exteriore clavi, corio juxta suturam ciavi et apice nec 
non cuneo apicem versus densius nigro-variegatis, apice co- 
rii macula typica paliida signato, margine laterali sat re- 
mote nigro-maculato, niembrana dense nigro-irrorata, venis 
flavo-testaceis, cubitali nigra; capite leviter nutante, a la- 
tere viso altitudini aeque longo, fronte parum declivi, apice 
truncata, clypeo toto prominente, a supero viso (ef) latitu- 
dini posticae fere aeque longo, vertice oculo pauUo minus 
qvam duplo latiore; oculis maris a supero visis suborbicu- 
laribus; antennis articulo primö sat fortiter incrassato, setis 
rigidis crassitiei articuli vix aeque longis, pronoto aeque 
longo, fusco-ferrugineo, albo-consperso, reliquis testaceis, basi 
anguste paliidioribus, secundo primo vix duplo longiore; fe- 
moribus basi excepta nigro-fuscis, subtiliter albido-guttula- 
tis, tibiis anticis basi, apice annulisque duobus nigris, in- 
termediis parce nigro-adspersis, posticis basi annulisque duo- 
bus minus distinctis nigro-conspurcatis; hemielytris (c/) ab- 
domen sat breviter superantibus. Long. ef 4 Ys mm- 

Hal), in Algeria (Ain Sefra!, D. Bleuse), comm. D. 
Dr Puton. 

Diagn.. Ph. vittigero Re ut. et Chicotei Bol. prox- 
imus, ab ambobus magnitudine multo minore verticeque ma- 
ris latiore mox distinguendus, ab illo colore signaturaque 
pronoti et hemielytrorum, antennarum articulo primo fortius 
incrassato, ab hoc articulo primo antennarum albo-pube- 



160 

scente, pronoto hemielylrisque atomis tninutis fuscis desti- 
tutis, illo basi solam striis quatuor nec fascia integra nigra 
signato, tibiis anticis etiam annulis duobus mediis fusco-con- 
spurcatis divergens; a Ph. incano Fieb. pronoto linea alba 
longitudinali fuscoterminata destituto, hemielytris brevioribus, 
aliter coloratis, antennis articulo secundo annulo fuscescente 
destituto mox distinctus. Caput basi pronoti paullo minus 
qvam duplo angustius, a supero visum pronoto pauUulum 
brevius, album, lineis iorarum, clypei et frontis, bis trans- 
versalibus medio anguste interruptis, punctisque verticis ob- 
scure ferrugineis. Rostrum segmentum maris genitale sub- 
attingens, , albicans, apice nigrum. Antennae articulo se- 
cundo margine basali pronoti paullo magis qvam Ya lon- 
giore. Pronotum latitudine basali circiter V4 brevius, apice 
qvam basi duplo angustius, lateribus distincte sinuatis, disco 
leviter declivi, disco postico vittis obsoletis angustis longi- 
tudinalibus in ferrugineum vergentibus. Pectus et venter 
albida, nigro-variegala; segmentum maris genitale margme 
antico sinus simistri ad ipsum angulum tuberculo instruc- 
tum. Femora postica longa, latitudine maxima circiter sep- 
tuplo longiora. Tibiae spinulis testaceis. 



23 Phytocoris atomophorus Reut. 

Diagn.: Elongatus, sordide albicans, nitidus, pubescenlia 
brevissima nivea, pronoto punctis sex marginis basalis, ipso 
apice clavi punctisque duobus fuscis suturae membranae dense 
nigro-pilosis; pronoti limbo basali inter puncta nigro-pilosa 
impressionibus quinque fortius nitidis undatis instructo; he- 
mielytris maris longis, ubique atomis minutis griseis vel 
fuscis subaequaliter dense conspersis, pilis nigris brevibus 
adpressis, membrana atomis griseis vel fuscis usque ad me- 
dium parce adspersis, dein magis coUocatis; antennis arti- 
culo primo sat incrassato, setis rigidis destituto, pronoto 
parum longiore, fulvo, albo-guttulato, secundo albido, basi 
annuloque medio fulvis, vel toto fulvo; pedibus albidis, fe- 
moribus apicem versus dense minute fulvo-conspersis, tibiis 



161 

anticis basi, apice annulisque duobus latis fulvis, etiam pos- 
terioribus basi late fulvo-conspurcatis ; pectore fulvo-varie- 
gato.; abdomine densissime fusco vel nigricanti-conspurcato ; 
capite a supero viso fere aeque longo ac postice lato, a 
latere viso altitudinem saltem latitudine clypei superante, 
fronte horizontali, ipso apice perpendiculari, clypeo toto 
fortiter prominente, vertice linea tenui longitudinali im- 
pressa, maris ocuto circiter ^/g latiore, oculis a supero visis 
sub-obicularibus, Long. cT 6 Vs ^^■ 

Hah. in Algeria (Ain Sefra!), D. Bleuse, comm. D. 
Dr Puton. 

Descr.: Ph. niveato Horv. proximus, statura angusta 
similis, notis superne datis facillime distinctus. Caput pro- 
noto distincte brevius, hujus basi circiter ^z. angustius, albi- 
dum, genis vitta inferiore longitudinali aliaque pone ocu- 
lum fuscis. Oculi fusci. Rostrum apicem coxarum posti- 
carum attingens, apice nigro-piceum. Antennae articulo se- 
cundo margine basali pronoti circiter dimidio longiore; ter- 
tio fulvo, hoc apicem versus quartoque pallidis, tertio se- 
(^ndo parum magis qvam ^/g breviore, quarto primo fere 
aeque longo. Pronotum latitudine basali parum magis qvam 
Vs brevius, apice basi circiter 'Vs angustiore, disco versus 
apicem leviter declivi, marginibus lateralibus rectis ; albi- 
cans, omnium levissime fulvicanti-punctatum. Scutellum albi- 
cans, parte apicali vel totum subtiliter fulvo-conspurcatum. 
Hemielytra maris parallela, abdomen circiter 2/5 longitudinis 
superantia, atomis nonnuUis in venis positis relipuis paullo 
majoribus. Pectus albicans, fulvo-conspurcatum. Segmen- 
tum maris genitale muticum. Tibiae spinulis pallidis mo- 
dice longis. 

32. Trigonotylus pallidicornis Reut. 

Diagn.: Angustus, stramineus, capite linea longitudi- 
nali verticem et frontem percurrente, pronoto vitta utrin- 
que laterali vittisque duabus discoidalibus valde appropin- 
quatis fuscis; antennis totis pallide stramineis, glabris, arti- 

11 



162 

culo primo non nisi omnium subtilissime et brevissime fusco- 
pubescente, capiti vix aeque longo, ultimis simul secundo 
sat multo longioribus, tertio secundo vix — parum breviore, 
quarto primo fere aeque longo; capite spatio inter basin 
verticis et apicem frontis latitudini posticae fere aeque longo; 
pedibus albidis, tibiis apice tarsisque testaceis, illis subti- 
lissime pallido-pubescentibus, spinulis pallidis, his articulo 
primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo. Long. 2 

5 V2 JniDQ- 

Hah. in Algeria (Méchéria!), D. Bleuse, comm. D. 
Dr Puton. 

Beser.: Tr. ruficorni Fall. affmis, antennarum colore 
et structura divergens, a Tr. pulchello Hahn colore corpo- 
ris, ventre vitta laterali destituto, capite pauUo breviore, 
colore antennarum tibiisque pallido-pubescentibus et spinu- 
losis divergens. Caput basi pronoti vix 1/4 angustius. Ro- 
strum coxas intermedias vix attingens, apice nigro. Prono- 
tum lateribus capiti aeque longum. Hemielytra pallide stra- 
minea, clavo membranaque omnium dilutissime infuscata. 
Tarsi articulo ultimo apice cum unguiculis nigro. 



Einige Algen aus Central-Asien 

von 
K. E. Hirn. 

Die Algenflora Central-Asiens ist bis jetzt den Algo- 
logen ganz unbekannt geblieben. Meines Wissens sind aus 
Inner-Asien nur einige Desmidiaceen bekannt. Von densel- 
ben fiihrt Istvanffi drei Arten und Ehrenberg drei Arten 
aus Mongolei an, Lagerheim erwähnt fiinf Arten aus Tibet. 
In Folge dessen habe ich mit Interesse die Bearbeitung eini- 
ger Algen iibernommen, die von Herrn Dr V. F. Brotherus 
(Helsingfors, Finnland) in Turkestan: in den Alatau-Gebir- 
gen und in den Umgebungen der Issykul-See im Sommer 
1896 eingesammelt wurden. Diese Ålgenkollektion umfasst 
54 Proben, die in Kalium- Acetat aufbewahrt worden sind. 

Die Untersuchung gab vorhandeu, dass einige Proben 
nur sterile und deshalb unbestirambare Zygnemaceen ent- 
hielten. Einige in den Proben vorhandene Claäophora-kcien 
nebst einzelnen Conferva- und UlotJirix-Fädea habe ich 
ebenfalls ausser Betracht gelassen, da ja die Synonym ie 
dieser Algen zur Zeit keine genaue Bestimmung der ein- 
zelnen Arten ermöglicht. 

Da es sich zeigte, dass mehrere der Proben eine grosse 
Menge Diatomaceeii enthielten, wandte ich raich ihrer Be- 
stimmung wegen an Herrn Professor P. T. Cleve in Up- 
sala, welcher diese Arbeit giitigst iibernahm. 

Die Cycmoplujceen sind ebenfalls von einem Speciali- 
sten, Herrn Dr M. Gomont in Paris, bestimmt worden. 



164 

Da mehrere der Proben ans hoch iiber das Meergele- 
genen Orten stammen, konnte man es vorraussetzen, dass 
vielleicht einige arktische Formen in denselben vorhanden 
sein könnten. So teilt auch Prof. Cleve in einem Briefe 
mit, dass die Diatomaceen- Vegetation Central-Asiens eine ge- 
wisse Ähnlichkeit mit derjenigen von Spitzbergen und Franz 
Josephs Land zeigt. Als arktische Formen fiihrt er speciell 
die folgenden Diatomaceen an: 

Stauroneis Javanica (friiher nur aus Franz Josephs 
Land und Ost-Grönland bekannt), 

CymheMa stauroneiformis (bekannt aus Spitzbergen 
Franz Josephs Land und Ost-Grönland), 

Navicula ampliihola (bekannt aus Franz Josephs Land, 
Jan Mayen und Ost-Grönland), 

Hantschia mnphioxys v. hyperhorea (bekannt aus Franz 
Josephs Land, Jan Mayen und Ost-Grönland), 

Eunotia Papilio (bekannt aus Spitzbergen und Franz 
Josephs Land). 

In mehreren Proben kam der auch sonst in Gebirgs- 
fliissen sehr gewöhnliche Hydrurus p)enicillatus vor. Die 
iibrigen, in den Proben vorkommenden Algen sind Formen 
von ausgedehnter, geographischer Verbreitung. 

Diejenigen Proben, w^elche bestimmbare Algen enthiel- 
ten, sind in folgender Weise signiert: 
Probe 4. Almatinka, in rivulo alpino, ^V?- 

> 5. In trajectu Almata, in laca alpino, ^^/7. 
^ 6.) 
. 7.j 

i> 8. » . » » > , in stagno, ^V?- 
» 10. » » » » , in rivulo ad saxa, ^V?- 
» 11. Kungei Alatau, in trajectu Djuresn, in riv. al- 
pino, "/,. 
» 15. Narinkol, in stagno, ^5/^. 
»16. » , in flumine, ^V?- 

» 17. !> , reg. alp., -V?- 



Ad fontes fl. Kebin, in rivulo alpino, ^V?- 



18.| 
i9.( 



In valle fl. Karkara, in stagno, Vs- 



165 

Probe 21—25. Terski Alataii, Dschunka, ia rivulo, Vs- 
»26. > j , in rivulo, ^,'s- 

> 27. •» > , Barskaun, in rivulo, Vs- 

» 2S~30. Terski Alatau, Barskaun, in stagnis, 12000', '/g 

* 32. In fl. Naryn, in reg. alp., ^/g. 

» 33—39. Kokbulak ad fl. Naryn, in stagnis; reg. alp., Vs 

y> 51—52. Kungei- Alatau, in rivulo; reg. alp. ^Vs- 

j 53. Alniata, in rivulo; reg. alp. ^Vs- 



I. Chlorophyceae. 

1. Desmidiaceae. 

Closteriuin. 
1. (?) Cl. Lunula (Muell.) Nitzsch. — Probe 24. 

Cosmarium. 

1. (?) C. Botrytis (Bory) Menegh. — Probe 21 u. 24. 

2. (?) C. conspersum Ralfs. — Probe 7. 

2. Zygnemaceae. 

Zygnema. 
1. Z. stellinum (Vauch.) Ag. — Probe 17, 39 u. 50. 

Diese Form ist der typischen Form von Z. stellinum 
sehr ähnlich, hat aber ein wenig grössere Dimensionen als 
dieselbe. Die in den Proben 17 u. 39 enthaltenen Fäden 
hatten durchgehend etwas kiirzere vegetative Zellen und mehr 
abgerundete Zygoten als diejenigen in der dritten Probe. 
Sie Dimensionen der erstgenannten Fäden sind: 

crassit. cell. veget. 33 — 38 ^i/, altit. ^4 — 1 V2-PI0 niajor; 
> zygot. 87—41 //, » 38—47 ^u; 



166 



diejenigen der letzteren: 

crassit. cell. veget. 33 — 38 //, altit. 1 — 2-plo major; 
» zygot. 37—41 /j, » 47—55 //. 

Spirogyra. 

1. Sp. longata (Vauch.) Ktz. — Probe 50. 

Die Dimensionen der beobachteten Fäden sind: 
crassit. cell. veget. 29 — 32 //, altit. 2^/^ — 3V4-plo major; 
zygot. 33—38 p, » (56— )59— 69 ^,. 

2. Sp. varians (Hass.) Ktz. — Probe 19 n. 50. 

Die vorhandenen Fäden sind ganz typisch. Wie es 
bei dieser Art gewöhnlich ist, haben die Zygoten in den 
etv^as angeschwollenen, oft ein wenig verkiirzten, fructifica- 
tiven Zellen eine wechselnde Lage, indem ihre Längsachse 
bisvireilen derjenigen des ganzen Fadens parallel ist, in an- 
deren Fallen fast in senkrechter Richtung gegen dieselbe 
steht. Die Dimensionen sind: 

crassit. cell. veget. 31 — .39 //, altit. 1 Vi— 2V2-plo i^^^jor 

» » fructif. 44— 63 //, >^ ^1^—2- » » ; 

> zygot. 33—38 //, » 45—60 /j. 

3. Sp. Weberi Ktz. — Probe 19. 

Typische Form. Die vegetativen Zellen sind, wie ge- 
v^öhnlich, sehr langgestreckt. Die fructificativen Zellen sind 
öfters in der Mitte, wo die Zygospore liegt, ein wenig ange- 
schwollen. Dimensionen: 

crassit. cell. veget. 19 — 22 /;, altit. 4 — 10-plo major; 
» zygot. 28-34 ,u, ^ 48—63 /i,. 

4. Sp. Hassallii (Jenner) Petit. — Probe 19, 22, 23 u. 25. 

Die in den Proben vorhandenen, reichlich fruchtificie- 
renden Fäden gleichen ira Habitus sehr Exemplaren von dieser 
Species ans Finnland (vgl. auch Petit, Spirogyra des environs 
de Paris, 1880, T. II, Figg. 7 u. 8). Die Befruchtung scheint 



167 

bei Sp. HassaUii öfters (? stets) unter zwei benachbarten 
Zellen desselben Fadens stattzufinden (copulatio apicalis). 
Eine Abweichung von der typischen Form habe ich darin 
beobachtet, dass die Zelldissepimenten nie in die Zelle zu- 
riickgeschlagen (replicata) sind. So ist auch bei den Exem- 
plaren ans Finnland der Fall. Dimensionen: 

crassit. cell. veget. 32 — 37 ^, altit. 3— 4^/2-plo major 
j zygot. 37—42 p., ^ 73—120 .«. 

3. Hydrodictyaceae. 

Pediastrum. 
1. P. Boryanum (Turp.) Ehrenb. 

a. brevicorne Braun.. — Probe 37. 

h. longicorne Reinsch. — Probe 34 u. 37. 

4. Oedogoniacese. 

Oedogonium. 
1. Oe. crispum (Hass.) Wittr. — Probe 34. 

5. Vaucheriaceae. 

Vaucheria. 

1. V. terrestris Lyngb. — Probe 7. 

2. V. racemosa (Vauch.) DC. — Probe 34 n. 37. 



168 

IL Phseophycese. 

1. Hydruraceae. 

Hydrurus. 
1. H. penicillatus Ag. — Probe 8, 11, 32, 51 u. 5o. 

2. Diatomacese. 

Achnanthes. 
1. A. linearis W. Sm. — Probe 36 (r) *). 

Caloneis. 

1. C. fasciata Ldt. — Probe ^9 (r), 36 (r). 

2. C. silicula Ehb. — Probe 15 (r), 29 (fqs). 

Cocconeis. 

1. C. (Achnanthidium) flexella Bréb. — Probe 16 (fq), 21 

(fqs), 29 (fqs), 36 (fq). 

2. C. Pediculus Ehb. — Probe 21 (fqs). 

Cymbella. 

1. C. sequalis W. Sm. — Probe 16 (r), 29 (r), 36 (fqs). 

2. C. affinis Ktz. — Probe 18 (fq). 

3. C. aspera Ehb. — Probe 15 (r), 21 (r), 29 (r). 

4. C. Cesatii Rabh. — Probe 36 (fq). 

5. C. cistula Hempr. — Probe 21 (r), 36 (fq). 



*) rr = rarissime 
r = raro 
fqs = frequentius 
fq = frequenter 
fqq = frequentissime. 



169 

G. C. cuspidata Ktz. — Probe 29 (fq). 

7. C. helvetica Ktz. — Probe 16 (r). 

8. C. lanceolata Ehb. — Probe 18 (r). 

9. C. parva W. Sm. — Probe 15 (fqs), 16 (r), 21 (r), 29 

(fqs), 36 (fqs), 38 (r). 

10. C. stauroneiformis Ldt. — Probe 15 (fq), 16 (r), 29 (fq). 

11. C. tumida Bréb. — Probe 18 (fq). 

12. C. ventricosa Ktz. — Probe 15 (fqs), 16 (r). 

Diatoma. 
1. D. hiemale Lyngb. — Probe 16 (r), 21 (fq). 

^. mesodon Ktz. - Probe (16 (fqs), 36 (fq), 38 (fqq). 
Diploneis. 

1. D. oculata Bréb. — Probe 15 (r). 

2. D. ovalis Hilse. — Probe 29 (r). 

Eunotia. 

1. E. Arcus Ehb. — Probe 4 (r), 16 (r). 
/S. uncinata Grun. — Probe 29 (r). 

2. E. diodon Ehb. — Probe 4 (fqs), 15 (r). 

3. E. lunaris Ehb. — Probe 15 (r), 16 (r). 

4. E. minor Rabh. — Probe 16 (r). 

5. E. Papilio Ehb. — Probe 4 (fqs), 15 (fqs), 29 (fq). 

6. E. prserupta 

fi. bidens Grun. — Probe 4 (r). 
y. curta Grun. — Probe 29 (fqs). 

Fragilaria. 

1. Fr. capucina 

/?. mesolepta Rabh. — Probe 18 (r). 

2. Fr, elliptica Schum. — Probe 16 (fqs). 



170 

Gomphonema. 

1. G. acuminatum Ehb. — Probe 18 (r). 

2. G. angustum 

/i. productum Grun. — Probe 4 (fqs), 29 (r), 36 (fqs), 
38 (r). 

3. G. constrictum 

fi. capitatum Ehb. — Probe 18 (fq). 

4. G. gracile 

/?. auritum A. Br. — Probe 15 (f q). 

5. G. intricatum 

/J. dichotomum W. Sm. — Probe 21 (r). 

6. G. Mustela Ehb. — Probe 15 (fq). 

Hantzschia. 
1. H. araphioxys 

/5. genuina Grun. — Probe 15 (fqs). 

y. hyperborea Grun. — Probe 15 (fqs). 

d. xerophila Grun. — Probe 4 (fq). 

Melosira. 
1. M. distans Ktz. — Probe 16 (fq). 

Meridion. 
1. M. circulare Ag. — Probe 16 (fqs), 36 (fqs), 38 (r). 

Navicula. 

1. N. amphibola Cl. — Probe 16 (r), 29 (r), 36 (r). 

2. N. bacilliformis Grun. — Probe 29 (r). 

3. N. mutica Ktz. — Probe 15 (r), 16 (r), 29 (r). ^ 
Ii. Göppertiana Bleisch. — Probe 4 (r). 

4. N. pupula Ktz. — Probe 15 (r). 



171 

5. N. radiosa Ktz. — Probe 18 (r). 

6. N. rhynchocephala Ktz. — Probe 18 (r). 

7. N. seininulum Grun. — Probe 15 (r), 

8. N. viridula Ktz. — Probe 18 (r). 

« 

Neidium. 

1. N. bisulcatum Ldt. — Probe 15 (r), 29 (fqs), 36 (fqs). 

2. N. Iridis Ehb. — Probe 29 (fqs). 

3. N. productum W. Sm. var. — Probe 21 (r), 36 (r). 

Nitzschia. 

1. N. denticulata Grun. — Probe 16 (fqs), 21 (fqs), 29 (fqq). 

2. N. dubia W. Sm. — Probe 15 (r). 

Pinnularia. 

1. P. borealis Ehb. — Probe 4 (fqq), 15 (fqs), 16 (r), 29 (r). 

2. P. Braunii Grun. — Probe 36 (r). 

3. P. Brébissonii Ktz. — Probe 15 (r), 36 (r). 

4. P. commutata Grun. — Probe 4 (fqs). 

5. P. dactylus Ehb. — Probe 15 (r). 

6. P. divergens W. Sm. — Probe 15 (fqs), 29 (r). 

7. P. gentilis Donk. — Probe 15 (fqs). 

8. P. gracillima Grun. — Probe 15 (r), 21 (r). 

9. P. Hilseana Janisch (= P. subcapitata Greg. var.). — 

Probe 4 (fq). 

10. P. isostauron (Ehb.) Grun. — Probe 4 (r), 29 (r). 

11. P. lata Bréb. — Probe 4 (fqq). 

Diese Art ist in der betreffenden Probe in mehreren 
Varietäten (v. Rahenhorstil Grun., v. minor Grun., v. curta 
Grun.) vorhanden, welche voUständige Ubergangsformen zu 



172 

F. horealis sind. — Die Var. curta kam ebenfalls in ein- 
zelnen Exemplaren in der Probe 29 vor. 

12. P. leptosoma Grun. — Probe 16 (r). 

13. P. major Ehb. — Probe 15 (r). 

14. P. mesolepta Ehb. — 'Probe 4 (r). 

15. P. stauroptera Grun. — Probe 15 (r). 

16. P. subcapitata 

^. Hilseana Janisch. Probe 29 (r), 36 (fqs). 

17. P. viridis Ktz. — Probe 29 (fqs). 

/?. commutata Grun. — Probe 29 (fqq). 

Stauroneis. 

1. St. anceps 

^. amphicephala Ktz. — Probe 15 (r), 16 (fqs), 29 (fqq), 
36 (fqq). 

2. St. Javanica Grun. — Probe 4 (r), 15 (fqs), 29 (r). 

3. St. phsenicenteron 

/5. amphitepta Ehb. — Probe 29 (r), 36 (r). 

Synedra. 

1. S. acus Ktz. — Probe 18 (fqs). 

2. S. ulna Ehb. — Probe 21 (r). 

/S. vitrea Ktz. — Probe 18 (fqq). 

3. S. Vaucherise Ktz. — Probe 16 (r), 21 (r). 

Tabellaria. 
1. T. flocculosa Ktz. — Probe 16 (fqs). 



173 



III. Cyanophycese. 

1. Oscillatoriaceae. 

Phormidium. 

1. Ph. autumnale Gomont. — Probe 10. 

2. Ph. favosum Gomont var. /?. — Probe 27. 

3. Ph. tenue Gomont. — Probe 10. 

Plectonema. 
1. Pl. Nostooorum Bornet. — Probe 22. 

2. Nostocaceae. 

Nostoc. 
1. N. commune Vauch. — Probe 5, 22, 30, 32, 33, 34 u. 35. 

3. Scytonemaceae. 

Tolypothrix. 
1. T. tenuis Ktz. — Probe 15 u. 34. 

4. Rivulariacese. 

Dichothrix. 
1. D. Orsiniana Bornet et Flah. — Probé 22. 



Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica 

npva vel minus cognita 

itineribus annis 1895—1896 et 1898—1899 collecta 

descripsit 
John Sahlberg. 

I. 

(Carabieidae, Haliplidae, Hydrophilidae et Heteroeeridae.) 



Carabicidae. 

1. Bembidium (Chlorodium) almum n. sp. 

Oblongum, convexiusculum, aurichalceo-aeneum, niti- 
dum, antennarum articulis 1 — 4 tibiisque basi rufescentibus ; 
prothorace transverso, lateribus rotundato, angulis posticis 
obtusis, basi utrinqve forveolato et inträ angulos plica tenui 
instructo; elytris tenuiter punctato-striatis, interstitiis planis, 
tertio punctis duobus setigeris instructo, stria humerali an- 
gulatim reflexa. Long. 3,5 — 4 mm. 

B. (Chl.) splendido Sturm et (Chl.) colchico Chaud. 
affine, sed differt elytris subtiliter punctato-striatis, intersti- 
tiis omnibus etiam interioribus exacte planis, prothorace 
breviore, lateribus postice ante angulos posticos obtusiores 
minime constrictis,pedibus antennarumque basi obscurioribus, 
■ — Caput quam in B. plendido brevius, oculis majoribus, 
aurichalceo-aeneum, nitidum, laeve, sulcis frontalibus ut in 
affinibus, interstitio satis convexo, setis duabus orbitalibus 
et una utrinque in angulo clypei satis elongatis; ore palpis- 
que piceis. Antennae quam in B. splendido paullo brevio- 
res, prothoracis angulis basalibus parum superantes, nigro- 



175 



piceae, articulis 1 — 4 rufo-testaceis, supra obsolete fusco- 
maculatis. Prothorax capite distincte latior et longitudine 
sua fere ^U latior, lateribus fere aequaliter rotundatus, basi 
quam apice fere latior, angulis anticis deflexis, rotundatis, 
posticis obtus-angulatis, distinctis, minime tamen sinu termi- 
natis; aurichalceo-aeneus, nitidissimus, laevis, antice obso- 
lete, prope basin profundius, transversim depressus, sulco 
medio tenui, antice abbreviato, disco obsoletissime trans- 
versim ruguloso, foveis basalibus magnis et profundis. sub- 
laevibus, plica angulari tenuissima, marginibus lateralibus 
acutis, ante medium seta distincta munitis, basi obtuse bisi- 
nuata, utrinque tenuiter marginata. Elytra basi prothorace 
latiora et hoc triplo longiora, medio leviter dilatata, supra 
parum convexa, aurichalcea, nitida vel sericea; subtiliter 
punetato-striata, striis 6 interioribus distinctis, apice tenui- 
oribus, laevibus, 6:a apice profunde impressa, 7:a obsoleta, 
interstitiis planis, 3:o punctis 2 setigeris instructo, stria ba- 
sali ad humerum acute angulata, ad striam 4:am dorsalem 
abbreviata. Corpus subtus nigrum, nitidum, laeve. Pedes 
nigri, tibiis basim versus intus plus minusve late rufescen- 
tibus. 

Habitat in Transoaspia et Turkestania rarius. Prope 
stationera Dort Kuju d. 26 Juni 1897 unicum specimen in- 
veni et, ad Mula Kära et in Deserto Merwensi K. Ahnger; ad 
Schamsi d. 27 Maji et in valle Katschkar d. 4 Juni dom. 
Stenroos. 

2. Bembidium (Peryphus) giganteum n. sp. 

Elongatum, subdepressum, aeneo- vel caeruleo-nigrum, 
nitidum, elytris piceo-cyaneis, antennarum articulis 3 pri- 
mis maxima ex parte, insequentibus basi anguste pedibus- 
que, femoribus medio exceptis, rufo-ferrugineis; prothorace 
cordato-quadrato, basi ad angulos obliquato, angulis acute 
rectis, setigeris, utrinque profunde foveolato ; elytris tenuiter 
punctato-striatis, striis lateralibus obsoletioribus, 7:a fere ob- 
literata, interstitiis planis; 3:o ad striam tertiam punctis 2 
setigeris. Long. 8,5 — 9,5 mm. 



176 



Mas: tarsis anticis articulis duobus basalibus dilatatis, 
subtus flavo-setulosis, primo secundo triplo longiore. 

Species magna, B. (P.) fasciolato Duft. statura haud 
dissimilis, B. (P.) Equiti Sturm. magnitudine subaequalis; 
a B. fasciolato praeterea differt arliculo secundo et tertio 
etiam niaxime ex parte rufis elytrisque longioribus. B. (P.) 
Ästrabadensi Mann. maxime affinis coloreque subsimilis, sed 
duplo major, prothoracisque plica intrangulari obsoleliore 
diversa. — Caput breviter ovatum, nigro-aeneum, antice 
nigrum, sulcis frontalibus profundis, transversim obsolete 
rugulosis, interstitio modice convexo saepissime puncto parvo 
impresso; ore piceo, palpis rufis, maxillarium articulo pen- 
ultimo piceo. Antennae longissimae, tenues, corporis me- 
dium superantes, piceae, articulis 3 -il flavo-pubescentes, 
primo et secundo fere totis, 3:o basi ultra medium, seqven- 
tibus basi plus minus ve late rufis; articulo 3—10 sensim 
brevioribus, 3:o latitudine qvintuplo, penultimo triplo lon- 
giore. Prothorax capite pauUo latior et latitudine sua non- 
nihil brevior, quadrato-cordatus, basi ad angulos oblique 
truncatus, angulis rectis, subprominulis, setigeris; supra pa- 
rum convexus, nigro-aeneus vel caerulescens, nitidus, linea 
media tenui utrinque abbreviata, impressionibus transversa- 
libus obsoletis, foveis basalibus profundis, transversim obso- 
lete rugulosis, plica inträ angulos tenui et obsoleta, margini 
approximata; basi medio tenuissime strigulosus. Elytra 
prothorace duplo latiora et triplo et dimidio longiora, pone 
medium parum dilatata, planiuscula, piceo-caerulea, colore 
plus minusve in rufo-piceum vergente; dorso striis 6 distin- 
ctis, punctatis, lateralibus extrorsum tenuioribus, secundo 
apice ipso profundiore, stria 7:a fere obliterata sed prope 
apicem oblique versus angulum suturalem producta, pro- 
fundiore; punctis striarum satis distinctis, densis, quam in- 
tervallis pauUo majoribus; interstitiis planis, in mare nitidis, 
laevibus, in femina subopacis, omnium subtilissime alutaeeis, 
tertio juxta striam tertiam punctis duabus setigeris in- 
structo, puncto primo a secundo aeque longe, quam a basi 
remoto, secundo apici quam puncto primo magis approxi- 



177 



mato. Corpus subtus aeneo-nigrum, nitidum, laeve; coxis 
posticis punctis nonnullis impressis. Pedes piceo-rufi, femo- 
ribus medio late piceo-nigris, tarsis obsolete infuscatis. 

Sub lapidibus ad fluvium rapidum Tschu prope vicum 
Dschilarik in Turkestan d. 17 et 18 Juli 1896 specimina 
haud pauca inveni. 

3. Bembidium (Peryphus) amnicola n. sp. 

Oblongum, fusco-aeneum, nitidum, modice convexum, 
antennis, palpis, pedibus elytrorumque macula magna com- 
muni apicali lunata albido-teslaceis, capite prothoraceque 
virescentibus, prothorace transverso, subquadrato-cordato, 
angulis posticis acute prominentibus, foveis basalibus mag- 
nis, plica intra-angulari tenui, sed distincta; elytris fortiter 
punctato-striatis, striis apice obsoletis, interstitiis convexiu- 
sculis, tertio punctis duobus ; setigeris notato. Long. 7 — 
7,5 mm. 

Mas: tarsis anticis articulis duobus basalibus dilatatis, 
primo intus longius dense flavo-ciliato. 

B. (P.) usto Q vens. valde affine, sed differt colore 
elytrorum pallidiore, fusco-aeneo, antennis palpis pedibusque 
totis pallide flavis, prothorace basi distincte latiore, haud 
punctato elytrisque magis convexis. A B. (P.) lunato Duft., 
infuscato Men. et bisignato Men. statura multo majore, lon- 
giore et magis convexo ut et antennis totis pallide testaceis 
maculaque apicali magna apicem et marginem lateralem 
attingente mox distinguendum. 

In littoribus limosis fluminum Amu Daria et Sir Daria 
18 et 27 Juli 1896 specimina pauca inveni. 

4. Bembidium (Lopha) albomaculatum n. sp. 

Oblongum, aeneo-nigrum, nitidum, prothorace vire- 
scenti-aenea, antennarum articulis 4 basalibus, pedibus ma- 
cuhsque duabus elytrorum, humeraU majore, albido-flavis; 
prothorace cordiformi, postice valde coarctato, convexo, 
elytris intus basi subtilissime punctato-striatis, striis apice 
omnino evanescentibus, lateralibus obsoletis. 

12 



178 



B. (L.) 4-maculutae L. primo intuitu simillima, sed 
punctura elytrorum subtiliori, striis postice lateribusque 
omnino evanescentibus ut et maculis elytrorum pallidiori- 
bus, albidis, distincta videtur. 

In alpe Alatau supra oppidum Werni (Wernyi) d. 31 
Juli unicum specimen inveni. 

5. Tachys centralis n. sp. 

Elongatus, subdepressus, piceo-niger, nitidus, ore, ver- 
tice, palpis, antennis, pedibus, maculis duabus in singulo 
elytro, humerali majori, apice limboque omni prothoracis 
elytrorumque anguste rufo-testaceis vel ferrugineis; sulcis 
frontalibus latis et minus profundis, prothorace transverso, 
basin versus angustato, basi ad angulos rectos oblique trun- 
cato ; elytris prothorace paullo latioribus, lateribus subparalle- 
lis, striis duabus ad suturam, o:a et 4:a fere obliteratis, parte 
reflexa suturalis versus suturam in puncto postico setigero 
abrupta, puncto antico in medio elytrorum in interstitio 
tertio juxta striam tertiam posito. Long. 2,2 — 2,5 mm. 

Mas: tarsis anticis articulis duobus basalibus leviter 
dilatatis. 

T. (Tachyurae) sexstriato Duft. var. tetragraphae Reitt. 
colore et magnitudine similis, sed angustior, magis depressus, 
statura prothoracis sulcisque frontalibus ad subgenus Tachys 
in spec. referendus; poro primo setigero elytrorum in centro 
elytrorum sito T. centriustato Reitt. et parallelo Reitt. affi- 
nis, sed colore longe alieno diversus. — Caput prothorace 
Vs angustius, ocuhs parvulis. Antennae elongatae, corporis 
medium attingentes, totae rufo-testaceae. Prothorax ante 
medium modice dilatatus, basi utrinque oblique truncatus, 
lateribus ante angulos posticos rectos et reflexos vix sinua- 
tis, supra piceus, nitidus, limbo rufescente. Elytra protho- 
race distincte latiora et triplo longiora, humeris rectiu- 
sculis, lateribus subparallelis, dorso subdepressa; striis dua- 
bus primis satis distinctis, interstitiis planis, ceteris obsole- 
tissimis, fere obliteratis, stria 8:a apice profunda, parte re- 
flexa striae suturalis versus suturam inflexa et in ipso poro 



179 



setigero secundo seu postico abbreviata; poro anteriore 
quam in speciebus omnibus europeis posterius posito, mox 
ante medium elytrorum in interstitio 3:o juxta striam ter- 
tiam sito ; piceo nigra, satis nitida, macula magna humerali 
aliaque postica minore, apice ipso indeterminatim limboque 
omni anguste rufo-testaceis. Pedes pallide testacci. 

Habitat in Transcaspia et Turkestania rarius. Ad sta- 
tionem Mula Kära prope Mare Caspicum d. 21 Juni et ad 
Lisitsino in provincia Aulieata nonnulla specimina inveni; 
in territorio Merw etiam ab amico Konst. Ahnger captus. 

6. Tachys humeralis n. sp. 

Lineari-elongatus, convexiusculus, piceo-niger, nitidus, 
ore, antennis totis, macula magna indeterminata humerali 
pedibusque pallide flavis, femoribus posticis infuscatis, pro- 
thorace leviter transverso, basin versus angustato, lateribus 
ante angulos posticos obtusiusculos baud sinuatis; elytris 
striis duabus ad suturam obsoletis, ceteris deletis, puncto 
antico setigero paullo ante medium loco striae tertiae po- 
sito, posteriore paullo pone apicem recurvatam striolae re- 
flexae posito. Long. 2 mm. 

Mas: tarsis anticis^ articulis duobus primis paullo 
dilatatis. 

T. sciäellari Germ. affinis ejusque varietate dimidiato 
Motsch. baud dissimilis, sed statura minore et multo angu- 
stiore et magis convexa elytrorumque striis tantum duabus 
nec non colore nigro elytrorum magis dilatata primo in- 
tuitu distinguendus. — Caput prothorace paullo angustius, 
ovatum, sulcis frontalibus curvalis minus profundis; ore 
palpisque pallide flavis, oculis quam in speciebus affinibus 
distincte minoribus. Åntennae totae pallide testaceae, quam 
in T. scutellari paullo crassiores, articulis mediis latitudine 
sesqui longioribus. Prothorax longitudine vix Vs latior, ba- 
sin versus sensim distincte angustatus, lateribus ante an- 
gulos posticos vix sinuatis, his obtuse angulatis; supra satis 
convexus, angulis anticis deflexis, lateribus etiam postice 
anguste explanatis, sulco medio tenui abbreviato, basi träns- 



180 

versim impressus et utrinque obsolete foveolatus. Elytra quam 
in T. scutellari distincte angustiora et transversim magis 
convexa, prothorace paullo latiora et plus quam triplo lon- 
giora, nigra, nitida, macula magna humerali indetermina, in- 
terdum fere totam partem basalem occupante pallide testa- 
cea, apice picescenti, striis tantum duabus prope suturam 
satis obsoletis, ceteris obliteratis ; striola apicali et punetis 
setigeris ut in T. scutellari. Pedes pallide flavi, femoribus 
posticis et interdum etiam mediis paullo infuscatis. 

Habitat sub quisquiliis in littore marino ad lagunem 
El Bahira prope urbem Tunis in Africa boreali, ubi d. 4 et 
14 Aprilis 1899 specimina haud pauca legi. Primo intuitu 
a T. scutellari, qui ibidem copiose occurrit, dignoscitur. 

7. Anillus abnormis J. Salilb. 

Rufo-testaceus, antennis pedibusque pallidioribus; cly- 
peo medio elevato, sulcis frontalibus obsoletioribus, distincte 
bifoveolatis ; antennis articulis penultimis subtransversis; 
prothorace postice fortiter angustato, lateribus ante angulos 
posticos acutiusculos leviter sinuatis, supra basi utrinque im- 
presso ; elytris haud striatis, ruguloso-punctulatis. Long. 1,7 mm. 

J. Sahlb. Verhandl. Zool.-hot. Gesellsch. in Wien, 
Jahrg. 1900. 

Species insignis; elytris haud striatis, sulcis frontalibus 
distincte bifoveolatis prothoraceque basin versus fortiter 
angustato ab omnibus speciebus hujus generis mox distin- 
guenda. — Caput satis magnum, late ovatum, sublaeve. 
convexiusculum, clypeo subgibboso-elevato, sulcis frontalibu.s 
obsoletis, sed foveolis duabus minus late distantibus in- 
structo, mandibula sinistra extus dente acuto munita. An- 
tennae prothoracis basin vix attingentes, pallide testaceae, 
pubescentes, articulo 2:o 3:o distincte longiore et latiore, 
obconicis, 4:o rotundato, 5 — 10 longitudine fere latioribus, 
ultimo ovato. Prothorax antice longitudine paullo latior, 
basin versus sensim fortiter angustatus, basi capite fere an- 
gustior, lateribus ante angulos basales acutiusculos sinuatis 
supra subdepressus, sublaevis, nitidus, medio linea subti- 



181 



lissima longitudinali utrinque abbreviata, ad marginem basa- 
lera transversim impressus et utrinque satis fortiter foveo- 
latus, plica inträ angulos posticos obsoleta. Elytra protho- 
race parum latiora, latitudine duplo longiora, lateribus sub- 
parallela, postice obtuse rotundata ut in ceteris speciebus 
hujus generis abdomen totum tegentia; supra depressa, sub- 
tiliter alutacea et satis distincte punctulata, punctis sparsis 
ininime in striis ordinatis, sed disco obsoletissime qvasi 
longitudinater canaliculata, basi inter humerum et scutellum 
leviter impressa. 

Habitat in insula Gorcyra rarissime. Sub foliis ad 
radices Qvercus cocciferae maximae prope vicum Ropa d. 13 
Januari 1899 unicum specimen inveni. Postea saepe eodem 
loco frustra qvaesivi. 

8. Metabletus accentifer Raffr. 

Oblongus, subdepressus, niger, nitidus, antennis pedi- 
busque totis flavis, elytris albidis, litura magna suturali an- 
tice ad scutellum dilatata medio cum fascia angusta angu- 
lariter flexuosa confluente limboque apicali nigris; protlio- 
race parum transverso capite baud latiore, postice angu- 
state, ante basin baud sulcato ; elytris obsoletissime striatis, 
setis Iribas lateralibus, prima humerali, secunda pone me- 
dium, ultimo ante apicem longissimis. Long. 2,5 mm. 

Dromius (Lionychus) accentifer Raffr. Revue de 
Zoolog. 18 73, 29 sec. L. Bedel in litt. 

Species pulchra, M. scapulari Dej. affmis, sed distincte 
latior, elytrorum signatura setisque lateralibus longioribus 
insignis. — Gaput et prothorax structura ut in M. scapulari 
sed setis pauUo longioribus; fronte utrinque prope oculos 
leviter longitudinaliter impressa, palpis rufo-ferugineis, oculis 
magnis, modice convexis. Antennae tenues, pallide testaceae, 
articulis tribus basalibus glabris, ceteris tenuiter pubescen- 
tibus, penultimis latitudine fere duplo longioribus. Elytra 
latiuscula, protboracis basi duplo latiora et latitudine sua 
vix sesqui longiora, humeris late rotundatis, postice am- 
pliatis, margine apicali obsoletissime sinuato, setis laterali- 



182 



bus longissimis, pallidis, prima hurnerali latitudine elytri 
basali longiore, secunda pone medium ultimoque in angulo 
exteriore sito hurnerali longioribus; supra subdepressa, ob- 
soletissime striata, albido-testacea, signatura nigra cum 
opposita figuram aquilae duplicatae instar formante. Haec 
signatura a basi suturae egredit ibique magulam magnam 
triangularem circa scutelium format, deinde angustata se- 
cundum suturam ducitur et in medio cum fascia angusta 
angulata et limbo apicali confluit et maculam posticam irre- 
gulariter triangularem includit. Pedes toti pallide testacei. 

Sub foliolis deciduis ad radicem arbusculae in socie- 
tate cum Blechro plagiato loco arenoso prope oppidum 
Biskra in Sahara Algeriensi d. 20 Maji 1899 duo specimina 
inveni. 

9. Acupalpus boops n. sp. 

Elongatus, ferrugineus, nitidus, capite discoque elytro- 
rum communi nigris, antennis piceis, harum articulis duo- 
bus basalibus, palpis pedibusque pallide testaceis; capite 
prothoracis latitudine, oculis maximis, globosis; prothorace 
basin versus subsinuato-angustato, angulis obtusis, impres- 
sionibus basalibus punctulatis; elytris subparallelis, profunde 
striatis, interstitiis convexiusculis, mediis apicem versus an- 
gustatis, tertio puncto postico impresso. Long. 3 mm. 

Species capite magno, oculis majoribus, subglobosis 
ab omnibus speciebus palaearcticis hujus generis mox di- 
stinguenda; stalura corporis et prothoracis transitum ad 
subgenus Änthracus Motsch. formans. — Caput subrotun- 
datura, nigrum, nitidum, cum oculis prothoracis latitudine, 
sulcis frontahbus latis, laevibus, postice versus oculos cur- 
vatis et ad capitis marginem productis; clypeo utrinque 
seta nigra munito; oculis magnis, prominulis, eorum dia- 
metro a latere viso margine dimidia laterali prothoracis fere 
longiore, subglobosis; mandibulis rufescentibus, apice ipso 
nigro; palpis pallide testaceis, maxillarium articulo penultimo 
pauUo obscuriore. Antennae prothoracis basin pauUo supe- 
rantes; articulis 2 primis flavis, exterioribus picéo-fuscis, 



183 



pubescentibus, tertio secundo distinete longiore. Prothorax 
leviter transversus, latitudine basali fere aeqvilongus, basin 
versus fortiter angustatus, lateribus ante angulos posticos 
obtusos sed tamen uti angulos distinguendos leviter sinuatis; 
supra modice convexus, linea media obsoleta, impressioni- 
bus posticis distinete sed subtiliter punctatis, ceterum laevis, 
brunneo-ferrugineus, limbo pallidiore. Scutellum triangulare, 
brunneum, sublaeve. Elytra prothorace paullo latiora et 
hoc plus triplo longiora, lateribus subparallelis, apice obtusa, 
subtruncata; supra transversim modice convexa, ferrugineo- 
testacea, nitida, pläga magna communi antice angustata et 
fere usque ad scutellum producta nigra; striis satis pro- 
tundis, laevibus, striola abbreviata inter striam primam et 
secundam satis longa; interstitlis convexiusculis, apicem 
versus angustatis, tertio pone medium puncto setigero in- 
structo. Corpus subtus brunneum, laeve, abdomine infu- 
scato, prosterno paullo dilutiore, apice glabro; metasterno 
longitudinaliter sulcato. Pedes pallide testacei, tarsis posti- 
cis teretibus, laevibus, tibiis paullo brevioribus. 

In vicinitate pyramidis Ghizehensis prope urbem Cairo 
Aegypti d. 7 Martis 1896 duo specimina inveni. 



Haliplidae. 

11. Haliplus leopardinus n. sp. 

Subovatus, albido-testaceus, vertice, prothoracis apice 
margineque basali fuscis, elytris sutura anguste, apice, litura 
media maculisque liberis oblongis nigricantibus; prothorace 
antice posticéque profunde punctato, lineola impressa basali 
nuUa, elytris humeris vix prominulis, fortiter punctato-striatis, 
interstitiis punctis parvis in serie unica dispositis, ceterum 
laevibus; metasterno antice inter coxas intermedias foveola 
rotundata instructo; tibiis posticis extus seriebus tantum 
duabus e punctis parvis piligeris; tarsis posticis articulo 
basali secundo paullo crassiore et sesqvi longiore. Long. 
^V2— ^Vs mm. 



184 



Mas: tarsis anticis et intermediis articulis tribus basa- 
libus obsolete dilatatis, subtus patellis piliformibus munitis. 

Var. b: signaturis elytrorum dilutioribus, fuscis. 

Var. c: signaturis elytrorum anterioribus deficientibus. 

Var. d: signaturis elytrorum posterioribus deficientibus. 

H. variegato Sturm affinis, colore pallidiore, albido- 
testaceo, signaturis distinctioribus cum linea nigra suturali 
non eonfluentibus staturaque breviore mox distinguendus. 
A H. andalusiaco Wehnke (ut docuit Dr. L. v. Heyden) 
etiam valde distincta. Differt enim articulo primo tarsorum 
posticorum longiore et minus incrassato. — Caput protho- 
race duplo angustius, pallide flavum, subtiliter minus crebre 
punctatum, vertice obsolete infuscato, labro antice emargi- 
nato, palpis antennisque totis pallide flavis, immaculatis. 
Prothorax longitudine duplo latior, statura omnino ut in 
H. variegato, supra convexus, ante basin utrinque obsolete 
impressus, basi apiceque distincte punctatus, disco sublaevi, 
serie punctorum basali ceteris majoribus interdum fundo 
nigricantibus, albido-testaceus, apice et basi obsoletissime 
infuscatis. Elytra humeris parum rotundatis, supra convexa, 
fortiter striato-punctata, punctis postice pauflo subtilioribus, 
interstitiis laevibus, singulis serie e punctis parvis, remotis 
impressis, serie interstitii suturalis magis regulari, punctis 
majoribus et minus remotis; pallide, fere albido-testacea, 
signaturis nigris vel dilute fuscis valde distinctis. Nigra vel 
fusca sunt: macula media basalis subrotundata, linea an- 
gusta suturalis usqve ad seriem punctorum interstitialem 
tantum extensa, macula triangularis apicalis, vittula in in- 
terstitio secundo cum sutura parallela, antice cum macula 
discoidali curvatim confluens, et maculae sex liberae; prima 
post-humeralis oblonga in interstilio sexto, deinde duae 
approximatae fere in medio in interstitio 6:0 et 8:0 positae, 
etiam oblongae et demum tres fasciam anteapicalem for- 
mantes, externa major subqvadrata. Praeterea puncta 
omnia impressa elytrorum in fundo saepe nigra sunt. Epi- 
pleura elytrorum biseriatim punctata, serie superiore obso- 
leta. Corpus subtus rufo-testaceum, prosterno antice con- 



185 



vexo, haud canaliculato, subtiliter, postice profunde punctato, 
mesosterno subtiliter, melasterno medio fortiter punctato, 
lateribus sublaevibus, hoc inter coxas foveola rotundata irn- 
pressa; laminis coxarum posticarurn profunde punctatis, 
abdomine sublaevigato, punctis in canalicula transversali 
sagmentorum qvarti et qvinti ut et in apice segmenti analis 
qvam in H. variegato subtilioribus. Tibiae posticae cur- 
vatae, extus glabrae et pilis tantum biseriatim dispositis 
munitae, intus ciliis natatoriis paucis. Tarsi postici tibiis 
distincte longiores, articulo primo secundo pauUo crassiore 
et sesqvi longiore, 3:o contiguis pauUo breviore. 

Habitat in lacunis hiemalibus insulae Corcyrae passim. 
Prope flumen Stravopotamos, ad vicum Ghelia, in lacuna 
Katapinos, prope ostium fluminis Potamo et in Valle di Ropa 
mens. Novemb. — Febr. specimina haud pauca legi. (Sub 
nomine H. pantherino m. antea communicatus, qvod nomen 
ob H. pantherinum Aube ex America boreali mutandum est.) 



Hydrophilidae. 

11. Philhydrus mediterraneus n. sp. 

Oblongo-ovalis, modice convexus, griseo-testaceus, ni- 
tidus, crebre subtiliter punctatus, palpis antennisque conco- 
loribus, corpore subtus nigro-piceo, tenuiter et breviter al- 
bido-pubescente, pedibus rufo-testaceis, femoribus late nigro- 
vittatis, abdomine medio longitudinaliter magis convexo, 
prothorace punctis 4 labroque in femina nigricantibus, 
elytris punctis translucidis distinctis et regularibus; meso- 
sterni carina rectangulari, apice obsolete dentato-prominulo. 
Long. 5 mm. 

Mas: tarsis anterioribus ungviculo anteriore hamato, 
basi ultra medium dentato-dilatato ; labro pallide flavo. 

Var. b. transcaspica : segmento penultimo ventrali mar- 
gine apicali, vittulis duabus transversalibus discoidalibus, ul- 
timo pläga media lata rufo-testaceis, mesosterno angulo 



186 

antico spinoso producto, corpore subtus pauUo densius pu- 
bescente. (An species distincta*^) 

Ph. maritima Thoms. similis, sed paullo major, elytris 
seriebus translucidis punctorum multo magis distinctis et 
regularibus mox distinguendus. — Caput pallide griseo-fla- 
vam, dense subtiliter punctulatum, punctis nonnnllis sparsis 
paullo majoribus in fronte versus oculos; clypeo in mare 
concolore, in femina nigro-piceo ; fronte linea media sutu- 
raque clypeali certo situ obsolete fosforescenti translucidis. 
Antennae pallide testaceae, articulis tribus ultimis infuscatis. 
Prothorax longitudine suo plus quam duplo latior, angulis 
omnibus satis late rotundatis, subtiliter sed paullo remotius 
quam in capite punctatus; punctis majoribus lateralibus or- 
dinariis satis distinctis; pallide testaceus, disco maculis 4 
nigris punctiformibus. Scutellum oblongum, triangulare, 
subtilissime punctulatum, limbo laevi. Elytra latitudine fere 
duplo longiora, nitida, pallide griseo-flava, callis humeralibus 
saepe piceis, paullo remotius, sed baud profundius qvam 
prothorax punctata, punctis majoribus seriatim dispositis 
satis distinctis, punctis seriatis in pagina inferiore ubique 
regularibus et distincte translucidis. Gorpus subtus nigro- 
piceum, subopacum, breviter et tenuiter sed satis distincte 
paliido-pubescens, mesosterni carina antice rectangulari, 
apice obsoletius dentato-prominula, melasterno convexiu- 
sculo, postice medio glabro et obsoletissime canaliculato; 
abdomine medio longitudinaliter convexo, utrinque vix im- 
presso, nitidulo, subtilissime granulato-punctato; segmento 
anali interdum apice dilutiore. Pedes rufo-testacei; femo- 
ribus omnibus, anterioribus latius nigro-vittatis, usque ad 
partem 6:tam ultimam dense subtilissime punctatis et griseo- 
pubescentibus, tarsis gracilibus, pallide testaceis. 

In aqua subsalina inter plantas aquaticas et confervas 
prope oppidum Brindisi Italiae d. 16 Martis 1896 nonnulla 
specimina inveni et d. 2 Nov. 1898 eodem loco reperi. 
Praeterea in insula Gorcyra m. Decembris 1898, ad sinum 
Eleusensem et Phaleron prope Athenas d. 2—6 Martis ut 
et prope Syracusam d. 24 Martis 1899 pauca specimina cepi. 



187 



Varietatem transcaspicam in aqva subsalina ad stationem 
Mula Kära in provincia Michailovo Transcaspiae d. 21 Juni 
1S96 inveni. 

12. Philhydrus Salomonis n. sp. 

Oblongo-ovalis, convexiusculus, piceo-niger, nitidus, 
niaculis duabus ante oculos, tibiis, prothoracis elytrorumque 
marginibus indeterminatim rufescentibus, palpis totis, an- 
tennis tarsisque rufo-testaceis; capite, prothorace elylrisque 
politis, omnium subtilissime remote punctatis, his seriebus 
irregularibus punctorum majorum satis distinctis, mesosterno 
angulo apicali recto; metasterno postice elevato et acumi- 
nato-producto. Long. 3.8 — 4 mm. 

Mas: tarsis omnibus ungviculo anteriore basi hamato- 
curvato, anticorum dente medium vix superante, inter- 
mediorum medium baud attingente, posticorum dente brevi 
basali munitis. 

Species superfioie polita, punctura elytrorum subtilis- 
sima Ph. poUto Kiist. affmis, sed minor, minus convexa, 
prothoracis elytrorumque lateribus minus determinatim 
pallidis diversa, a PJt. atro Kuw. et Ph. agrigentino Rottb. 
punctura subtiliore et parciore mox distinguenda. — Caput 
nigrum, nitidum, subtilissime punctatum, punctis paucis 
paullo majoribus sparsis utrinque prope oculos congregatis: 
clypeo convexo, subprominulo, linea clypeali di.stincta, medio 
sLibangulata, utrinque ante oculos macula in mare paullo 
majore rufo-ferruginea; labro inflexo, paullo distinctius 
punctato. Palpi toti pallide rufo-testacei, articulo secundo 
basi vix obscuriore. Antennae ejusdem coloris, clava saepe 
paullo infuscata. Prothorax longitudine duplo latior, trans- 
versim satis convexus, lateribus medio subrectis, angulis 
anticis late, posticis angustius rotundatis, supra nitidus, 
paullo remotius et subtilius quam in capite punctulatus, 
punctis majoribus utrinque in ordine positis satis distinctis, 
disco nigro, lateribus sensim late rufescentibus. Scutellum 
triangulare, latitudine perparum longius, obsolete punctatum. 
Elytra prothorace triplo et latitudine sua sesqui longiora, 



188 



breviter ovata, satis convexa, nitidissima, polita, fere laevi- 
gata, sed sub oculo acute armato subtilissime minus crebre 
pimctulata; punctis in seriebus irregularibus ordinariis satis 
distinctis ; punctis seriatis in pagina inferiore elytrorum satis 
regularibus, sed a supero vix nisi elytris elevatis eonspi- 
cuis, nigra vel picea, lateribus sensim indeterminatim piceo- 
rufis. Alae albido-hyalinae, venis piceis. Gorpus subtus 
nigram, crebre subtilissime punctulatum, tenuiter pallido 
pubescens ; mesosterni crista angulo antico recto, apice vix 
prominulo; metasterno postice quam in speciebus plerisque 
postice magis elevato, medio glabro, obsoletissime cana- 
liculato, basi apiceque carinato-compresso, angulo apicali 
acuto prominulo, subspinoso-producto ; ventre subaequaliter 
convexo. Pedes nigricantes, femoribus pubescentibus et 
punctulatis, apice glabro, anguste piceo-rufo; tibiis piceis, 
apicem versus rufescentibus, tarsis rufo-testaceis. 

In lacunis seu fossis Salomonis prope oppidum Bethle- 
hem d. 24 Febr. specimina plura legi. 

13. Laccobius argillaceus n. sp. 

Breviter ovalis, albido-flavus, nitidus, capite maxime 
ex parte, prothoracis vittulis duabus approximatis scutelloque 
virescentibus, pectore, abdominis basi, punctisque transluci- 
dis regulariter seriatis elytrorum nigricantibus, mento nitido, 
subtiliter remote punctato; capite utrinque macula triangu- 
lari albida notato; prothorace satis dense punctato, intersti- 
tiis obsoletissime remote punctato-striatis, interstitio 2:o, 5:o 
et 7:o punctis majoribus seriatis; mesosterni carina antice 
acute prominula, dente apicali albido-flavo; pedibus totis 
cum coxis albido-flavis, tibiis ciliis nonnullis natatoriis mu- 
nitis, coxis posticis margine pQstico spinuloso-ciliatis; tarsis 
longis, ungviculis validis. Long. 2 mm. 

Species distinctissima, colore L. decoro Gyll. similis, 
sed plus duplo minor, L. Revilieri Perris aeqvalis, sculptura 
elytrorum, pedibus longioribus, totis cum palpis albido-flavis 
diversa. 



189 



In ripa argillacea fluminis Tschu prope vicum Kon- 
slantinovskaja Turkestaniae d. 6 Aug. 1896 nonnulla speci- 
inina legi. 

14. Laccobius sublaevis n. sp. 

Breviter ovalis, fortiter convexus, niger, maculis parvis 
lateralibus ante oculos, prothoracis lateribus late margineque 
apicali et basali anguste, elytris, pedibus, dimidio basali 
lemorum excepto, antennis palpisque pallide testaceis; menlo 
nitido, subtiliter remote punctato; clypeo haud emarginato; 
capite prothoraceque metallice splendentibus; subtilissime 
remote punctatis; elytris amplis, nitidis, submetallice splen- 
dentibus, pagina inferiore distincte regulariter punctato- 
striatis, punctis nigris translucidis, lateribus obsoletis, pagina 
superiore alternatim omnium subtilissime, vix visibiliter 
seriato-punctatis, punctis densis, seriebus e punctis majoribus 
remotis distinctis, mesosterno obtus-angulato; pectore opaco, 
mesosterno postice medio abdomineque nitidis, segmento 
penultimo rugoso-punctato; femoribus nitidis, remote pun- 
ctatis, anticorum parte tertia basali tomentosa, opaca, tibiis 
tarsisque posterioribus ciliis natatoriis munitis, ungviculis 
mediocribus, leviter curvatis. Long. 2,2 mm. 

L. gracili Motsch. affinis, sed distincte major, supra 
magis splendens, capitis, prothoracis ut et elytrorum pun- 
ctura subtiliore, his seriebus tribus punctorum majorum valde 
distinctis diversa. 

Habitat in Turkestania; in flumine Tschu prope vicum 
Konstantinovskaja d. 6 Augusti cum praecedenti specimina 
3 inveni. 

15. Laccobius littoralis n. sp. 

Breviter ovalis, convexiusculus, niger, maculis parvis 
lateralibus clypei, limbo fere toto prothoracis, basi et apice 
medio brevissime interrupto, dentato-dilatato, punctoque parvo 
utrinque in elytris, pedibus, palpis antennisque pallide fla- 
vis, femorum basi palpisque apice piceis, elytris seriatim 
nigro-punctatis obsoleteque maculatis; mento nitido, remo- 



190 



ti US punctato, capite prothoraceque satis distincte et dense 
pnnctatis, interstitiis subtilissime alutaceis; elytris dense 
confuse seriatim punctatis, prosterno obtuse tectiformi, me- 
sosterno carina obtus-angulata; tibiis tarsisque ciliis nata- 
toriis munitis; abdomine segraentis ultimis dense punctatis 
et pubescentibus, penullimo emarginato. Long. 2 — 2,2 min 

L. alutaceo Thoms. distincte minor, paullo angustior 
rainusque convexus, structura mesosterni limboque pallido 
prothoracis latiore, ante scutellum brevissime tan tum inter- 
mpto distinguendus. 

In littore lacus Issyk-kul prope vicum Kutemaldi d. 21 
Juli 1896 nonnulla specimina cepi. 

16. Limnebius (Embololimnebius) Theryi Guilleb. 

Ovatus. modice convexus, niger, nitidus, subtilissime 
punctulatus, superficie inter puncta coriacea, supra tenuiter 
parce griseo-pubescens, subtus pube aurea satis densa 
tectus; palpis antennisque rufo-ferrugineis, pedibus piceis, 
prothorace lateribus ejusdem coloris; labro apice emargi- 
nato, prothorace lateribus angulisque anticis rotundatis, 
elytris lateribus acute marginatis; prosterno acute carinato, 
carina mesosterni ante coxas interrupta. Long. 2,2 — 2,6 mm. 

Mas: pedibas posticis elongatis, femoribus modice 
curvatis, trochanteribus pläga postica distincte excavata et 
obsolete setulosa, tibiis tenuibus, apicem versus sensim le- 
vissime incrassatis, intus pone medium ciliis nonnullis nata- 
toriis ierrugineis qvasi vexillum rhombiformem, tibiarum 
diametro aeqvilongum formantibus, ornatis; pedibus interme- 
diis femoribus subrectis, tibiis obsolete arcuatis; tarsis an- 
ticis articulis basalibus leviter dilatatis, tibiis extus fortiter 
dilatatis, subtriangularibus, angulo exteriore setuloso; seg- 
mento 6:o ventrali glaberrimo, laevi, appendiculo apicali 
(cono), basi utrinque foveola minus profunda terminato, parvo, 
rufo, medio canaliculato; pygidio setis duabus brevibus basi 
remotis. 

Limnohius Ouilleh. Revue d'entomologie 1891 p. 324. 



191 

Femina: paullo minor, pedibus brevioribus, simplici- 
bus; pygidio selis approximatis, coadunatis setam unicam 
mentientibus. 

Var. h: piceo-fusca, pedibus dilutioribus. 

Species in hoc genere magna, L. (Emhololimnehio) trun- 
catello Thunb. affinis, stractura pedum posteriorum et prae- 
sertim tibiamm ciliis laminam vexilli instar formantibus 
insignis. — Caput prothoracis basi duplo angustius, nigrum, 
nitidulum, dense minus subtiliter punctatum, subglahrum, 
labro leviter emarginato, mento nitido, parce subtilissime 
punctato; palpis rufo-ferrugiueis, maxillaribus valde elon- 
gatis. Antennae pallide rufae, clava obscuriore pubeseenti. 
Prothorax longitudine fere duplo et dimidio latior, apicem 
versus angustatus, lateribus distincte rotundatis, angulis 
posticis anguste, anticis late rotundatis, basi utrinque levis- 
sime emarginato, supra convexiusculus, niger vel piceus, 
lateribus dilutioribus, nitidus, superficie tota subtilissime 
alutacea, punctis parvis quam in capite minoribus et remo- 
tioribus dispersus, pube tenui griseo-fusca brevi parce ob- 
ductus. Scutellum laeviusculum. Elytra prothorace paullo 
latiora, subovata, apice rotundato-truncata, angulo exteriore 
late, interiore angustius rotundato, supra modice, postice 
fortius convexa, margine laterali toto anguste et acute ele- 
vato; nigra, nitida, apice indeterminatim picescenti; omniuin 
subtilissime alutacea et punctis fere aeque subtilibus et re- 
motis ac in prothorace impressis, sutura leviter impressa 
sed minime marginata; pubescentia ut in prothorace. Cor- 
pus subtus opacum, subtilissime rugulosum, nigrum, pube 
minus brevi, rigida, aurea, tectum; segmento 6:0 praesertim 
in mare glabro, nitido, laevi; coxis posticis in mare postice 
spinula brevissima rufescenti munitis; prosterno inter coxas 
fortiter elevato-carinato ; mesosterno antice carina minus 
elevata, ante coxas iuterrupta, postice canaliculata; meta- 
sterno subtiliter carinato. Pedes picei, vel refescentes, femori- 
bus obscurioribus, posterloribus remote subtiliter punctatia. 

Habitat in Africa boreali. In fossa profunda prope oppi- 
dum Constantine Algiriae diebus 9 et 11 Maji specimina 8 
inveni. 



192 



17 Limnebius (Embololimnebius) appendiculatus n. sp. 

Oblongus, satis fortiter convexus, niger, nitidus, pro- 
thoracis lateribus piceis, omnium subtilissime alutaceus, 
supra vix punctatus, parce longius griseo-pubescens, anten- 
nis, palpis pedibusque rufo-ferrugineis ; labro apice emargi- 
nato, mento subtilissime punctato, nitido, piano; prothorace 
lateribus modice rotundatis, angulis omnibus rotundatis. 
Long. 1,6 mm. 

Mas: pedibus posticis brevibus, femoribus elytrorum 
margine laterali parum excedentibus tibiisque rectis; tibiis 
intermediis distincte, anticis obsolete incurvis, his apicem 
versus parum dilatatis, angulo exteriore acute producto; 
tarsis anticis basi distincte dilatatis, segmento 6o ventrali 
anterioribus tribus simul sumtis fere longiore, laeviusculo, 
glabro, appendiculo apicali (cono), basi utrinque fovea 
magna distincta terminata, magno abdominis apicem supe- 
rante, rufo, apice curvatim deflexo, convexo, integro, foveis 
lateralibus extus carina obtusa, apice in dente brevi excur- 
rente terminatis; pygidio setis duabus brevibus, basi distan- 
tibus munitis. 

Femina ignota. 

L. (Embolimnehio) laiiconus Kuw. affinis coloreque 
pedum similis, sed structura pedum abdominisque in mare 
distinctus. — Gorpus oblongum, satis convexura, lateribus 
rectiusculis, nigrum, prothoracis lateribus elytrorumque limbo 
apicali rufo-piceis. Caput latiusculum, obsolete punctatum . 
et subtilissime alutaceum et pubescens; labro distincte emar- 
ginato, mento subtilissime dense punctato, piano, nitidulo; 
palpis et antennis pallide ferrugineis. Prothorax longitudine 
duplo latior, lateribus obtuse, angulis anticis et posticis an- 
guste rotundatis, niger, nitidus, lateribus late piceus, subti- 
lissime alutaceus, sed vix visibiliter panctalus, parce sed 
minus breviter griseo-pubescens. Scutellum late triangulare. 
laeve, nitidum. Elytra prothorace paullo latiora, mox ponc 
humeros leviter dilatata, apicem versus sensim angustata, 
lateribus subrectis, tenuiter marginatis, margine acuto propc 



•193 



angulos posticos late rotundatos evanescenti; supra modice 
convexa, ut in prothorace subtiliter alutacea et vix visibi- 
liter punctata, griseo-pubescentia, nigra, nitida, apice sen- 
sim picescentia. Corpus subtus opacum, obsolete rugulo- 
sum, pube rigida, aurea, brevi. minus densa tectum, seg- 
mento 6;o glabro, laevi; prosterno acute carinato, carina 
mesosterni obtusa, postice interrupta (cT). Pedes cum coxis 
et trochanteribus rufo-ferruginei, femoribus obsolete punctatis. 
Habitat in Algeria rarissime. Prope oppidum Constan- 
tine d. 11 Maji specimina duo inveni. 

18. Ochthebius (Prionochthebius) asper n. sp. 

Elongatus, obscure aeneus, nitidus, antennis clava ex- 
cepta, articulo penultimo palporum pedibusque rufo-testaceis, 
geniculis anguste tarsisque piceis; labro apice integro; pro- 
thorace minus transverso, lateribus denticulatis, pone me- 
dium abrupte angustato, membrana prothoracis tertiam 
partem posticam amplectente, supra canaliculato et trans- 
versim biimpresso, subtiliter alutaceo, minus confertim 
punctato; elytris latitudine duplo longioribus, confertim 
punctato-striatis, interstitiis oblique asperato-rugosis, seria- 
tim setulosis, marginibus lateralibus acute serrulatis. Long. 
1,9 — 2 mm. 

O ( Prionochthehio) suhintegro Muls. et O. (Pr.) Lejo- 
lisi Muls. affinis, sed major, statura longiore et angustiore, 
pedibus longioribus et pallidioribus, prothorace minus trans- 
verso, membrana longiore et distinctiore diversa. — Caput 
statura ut in O. Lejolisi, viride aeneum, nitidum, subtihs- 
sime alutaceum et minus confertim punctatum; linea cly- 
peah impressa angulata, distincta; foveolis frontalibus pro- 
fundis. Prothorax coleopteris paullo angustior, latitudine 
sua Vs brevior, lateribus pone angulos anticos rotundato- 
dilatatis, mox ante medium fortiter constrictis, strictura 
membrana distincta albida, prothoracis partem tertiam occu- 
pante impleta, marginibus lateralibus inaeqvaliter denticu- 
latis; supra transversim satis convexus, aeneus, nitidus 
omnium subtilissime alutaceus, distincte punctatus, inter- 

13 



194 • 

stitiis punctis fere latioribus, medio tenuiter canaliculatus et 
impressionibus duabus transversalibus arcuatis notatus. 
Elytra qvam in affinibus pauUo longiora, latitudine sua duplo 
longiora, postice paullo magis angustata, margine laterali 
acute serrata, supra modice convexa, obscure aenea, viridi- 
vel cupreo-micantia, dense punctato-striata, interstitiis qvam 
striis fere latioribus, convexis, oblique fere regulariter acute 
rugulosa et setis rigidis brevibus seriatim positis armatis, 
striola suturali cum prima longitudinali confluente. Corpus 
subtus opacum, pube grisea densa tectum; prosterno cari- 
nato. Pedes qvam in affinibus longiores, lemoribus extra 
elytrorum marginem lateralem parte sua Vs excedentibus, 
toti cum coxis rufo-testacei, geniculis anguste tarsisque 
extus piceis. 

Habitat in aqvis salinis in rupibus maritimis ad por- 
tum Phaleron prope Athenas. In societate cum O. (Pr.) 
adriatico Reitt. d. 6 Martis 1899 specimina pauca cepi. 
Prope oppidum Ganea in insula Greta d. 11 Martis unicum 
specimen inveni. 

19. Ochthebius (Cheilochthebius) sculpturatus n. sp. 

Niger, parum nitidus, antennis, palpis pedibusque fer- 
rugineis, labro fortiter exciso, clypeo punctulato, convexo, 
basi transversim impresso, foveis frontalibus profandis, ocellis 
nuUis; prothorace transverso, cordato, lateribus ante medium 
abrupte angustatis, undique membrana angusta, albida cincto, 
supra foveolis omnibus magnis et profundis, canalicula 
media fortiter et late excavata, utrinque abreviata, foveis 
coloniformibus anterioribus ellipticis, posticis longioribus, 
fossis lateralibus profundis, interstitiis foveolarum angustis, 
convexis, punctulatis; elytris oblongis, basi prothoracis lati- 
tudine, ante medium vix dilatatis, ante apicem ovato-angu- 
statis, modice convexis; fortiter punctato-striatis, punctis 
magnis, foveiformibus qvam interstitiis subcariniformibus 
fere duplo latioribus, obsolete piligeris; tibiis latiusculis, 
dense setulosis et pubescentibus. Long. l,i mm. 



195 

Species distinctissima, Ochth. (Cheilochth.) Poveri Rye 
longitudine aeqvalis, sed multo angustior et magis depressa, 
subglabra, foveis prothoracis magnis et profundis, maximam 
prothoracis partem occupantibus, punctis elytrorum multo 
majoribus, profundioribus ab omnibus speciebus hujus sub- 
generis diversa, 

In aqva salina ad stationem Mula-Kara in Transcaspia 
d. 21 Juni 1896 unicum specimen inveni. 

20. Ochthebius (Cheilochthebius) Elisae n. sp. 

Oblongus, fusco-piceus, parum nitidus, antennis, palpis 
pedibusque ferrugineis, labro acute exciso, clypeo convexo, 
sublaevi, foveolis frontalibus profundis, oceliis ad marginem 
eorum posticum obsoietis, fovea verticali minus distincta, 
prothorace leviter transverso, lateribus ante medium abrupte 
angustatis, membrana sinum lateralem implente lata, hya- 
lina, apicali angusta, dorso sulco medio in foveis duabus 
profundis dilatato, foveis coloniformibus minoribus, lobo 
auriculato convexo; elytris fuscis, glabris, apice pallidiori- 
bus, subtiliter seriato-punctatis, punctis remotis, interstitiis 
planis, quam punctis triplo latioribus, metasterno medio 
glabro, laevi. Long. ],7 mm. 

O. (Cheilochth.) foveolato Germ. valde affmis, sed dif- 
fert superficie toto laeviore, elytris vix alutaceis, prothorace 
medio distincte bifoveolato et striis elytrorum multo remo- 
tioribus punctisque multo minoribus, inter se magis distan- 
tibus prothoraceque parum aeneo-micante. 

Habitat in Palestinae aqvis. Ad fontem Vadi el Sul- 
tan, fontem Elisae dictam, prope oppidum Jerico d. 28 Febr. 
1896 specimina tria cepi. 

21. Ochthebius (Trymochthebius) depressus n. sp. 
Piceo-aeneus, nitidus, subdepressus, antennis, palpis 

pedibusqve rufo-testaceis; labro apice obsolete emarginato, 
clypeo dense punctulato, foveolis frontalibus satis profundis, 
postice ocellis distinctis praeditis, fronte dense punctato, 
subaeneo-nigro; palpis articulo, ultimo brevi leviter infu- 



196 



scato; prothorace transverso, postice vix angustato, minus 
convexo, superficie subtiliter alutacea, punctis minus densis 
impressis, medio tenuiter canaliculato; foveolis coloniformi- 
bus minus profundis, anticis obsoletissimis, rotundatis, pp- 
sticis ovalibus, antice divergentibus, postice impressione ar- 
cuata conjunctis; fossis lateralibus profundis, fundo opacis, 
coriaceis, basi inträ angulos puncto impresso; lateribus 
postice breviter, circiter prothoracis '/g parte exciso ibique 
membrana sordide albida impletis ; elytris oblongo-ovatis, pro- 
thorace paullo latioribus et latidudine sua Vs longioribus, minus 
convexis, piceo-aeneis, apice dilutioribus, subtiliter reticulato- 
punctatis, remotius punctato-striatis, punctis qvam inter- 
stitiis fere duplo angustioribus, sutura postice obsolete ele- 
vata, striola scutellari nulla; pedibus latiusculis, libiis paullo 
dilatatis, anticis utrinque seriatim setulosis. Long. 2 mm. 

Species ab omnibus subgeneris TrymochtJiebii specie- 
bus statura minus convexa, prothoracisqve impressionibus 
anticis coloniformibus obsoletissimis et posticis valde divari- 
catis facile distinguenda; O. (Homal.) aeneo Steph. statura 
magis similis sed minus nitida, foveolis posticis colonifor- 
mibus distinctis incisuraque postica laterali ut in subgeri 
Trymochthebio. 

Habitat in Turkestania, ut videtur, rarissime. Ad vicum 
Lisitsino d. 11 Juli unicum specimen inveni. 

22. Ochthebius latiusculus n. sp. 

Rufo-testaceus, subtus piceus, capite prothoracisque 
disco metallice rufo-aureis, oblongus, subdepressus, anten- 
nis, palpis pedibusque flavis; labro apice late rotundato, 
clypeo pulvinato-convexo, aureo, dense subtiliter punctato, 
foveolis frontalibus profundis, ocellis nullis, plagis elevatis 
capitis rubro-cupreis, subtiliter punctulatis; prothorace qvam 
in confmibus latiore et minus convexo, longitudine sua di- 
midio latiore, mox pone angulos anticos fortiter dilatato, 
deinde angustato, incisura ante angulos posticos angustis- 
sima, membrana obsoleta, impressionibus transversalibus et 
fossa laterali minus profundis, canalicula longitudinali obso- 



197 

letissima, supra dense subtilissirae punctulalo, rufo-testaceo, 
disco rubro-cupreo et aureo-micante ; elytris late ovatis, me- 
dio distincte dilatatis, latitudine sesqui longioribus, parum 
convexis, ferrugineo-testaceis, subtiliter punctato-striatis, in- 
terstiis punctis duplo latioribus alutaceis; striola scutellari 
nuUa; pedibas debilioribus, tarsorum posticorum articulo 
ultimo penultimo duplo et dimidio longiore. Long. 2 mm. 

O. lividipenni Peyr. affmis sed statura latiore, pro- 
thorace limbo late rufo-testaceo, elytris subtilius punctato- 
striatis, interstitiis multo latioribus, prothorace latiori, postice 
minus angustato, impressionibus minus distinctis membrana- 
que obsoleta diversa. Ab O. alutaceo Reitt. statura multo 
majore, elytris latioribus et ut videtur fortius punctato- 
striatis. 

Ad flumen Jordan prope Jerico d. 27 Febr. 1896 uni- 
cum specimen detexi. Ad flumen Oued al Khantara in oasi 
Biskra Algiriae d. 20 Maji 1899 specima duo simillima 
reperi. 

23. Ochthebius rugulosus n. sp. 

Elongatus, subconvexus, piceo-aeneus, subglaber. pedi- 
hus antennisque clava excepta ferrugineis; palpis, antennaruni 
clava tarsorumque apice piceis; capite obscure aeneo, con- 
tertim punctato, foveis frontalibus distinctis, postice ocello 
obsoletiore; prothorace leviter transverso, basin versus sub- 
aeqvaliter angustato, lateribus anticeque membrana angusta 
cincto, supra confertim fere rugoso-punctato, impressionibus 
duabus transversalibus distinctis, foveolis coloniformibus 
obsoletis, extus plica obtusa terminalis, lobis anterioribus 
, depressis, cum fossa auricularia confluente, hac intus cari- 
nula tenui arcuata bene determinata; elytris piceis, abdomi- 
nis apice distincte excedentibus, postice dilutioribus, tenuiter 
punctato-striatis, interstitiis planis, striis circiter sesqui lati- 
oribus, distincte alutaceis et transversim obsolete rugulosis 
Long. 1,8 mm. 

O. marino Peyk. affmis, sed pauUo angustior, protho- 
race longiore, etiam locis elevatioribus confertim punctato 
elytrisque fortius alutaceis distincta videtur. 



198 

Prope ostium fluminis Potamo in insula Corcyra d. 13 
Febr. 1889 captus. 

24. Ochthebius (Liochthebius n. subg.) eburneus n. sp. 

Elongatus, subdepressus, supra cum pedibus, antennis 
palpisque flavoalbidus, sublaevis, nitidus, pilis longis tenuis- 
simis, suberectis adspersus; capile prothoracisque discosub- 
aeqvali, aeneis, nitidissimis, clypeo magno porrecto, labro 
apice exciso; elytris obsoletissime irregulariter punctatis, 
angulo suturali rotundato; corpore subtus dense tomentoso, 
segmentis marginibus longius griseo-pubescenlibus, sexto 
baud nitido, tibiis anticis fortiter spinulosis. Long. 1,5 — 
1,7 mm. 

Species insignis, statura elongata, magis depressa, 
elytris sublaevibus, pilis longis tenuissimis adspersis, capite 
ante oculos fortiter angastato, clypeo et labro porrectis, 
simul sumtis subqvadratis, labro medio triangulatim exciso, 
angalis lateralibus exsertis, rotundatis; segmen to ultimo ven- 
trali baud nitido ab omnibus congeneribus diversa et ad 
subgenus novum referenda. — Caput magnum, cum oculis 
prominulis prothoracis apici aeqvilatum, ante oculos valde 
angustatum, antice lateribus parallells; supra cupreo- vel 
viridi-aeneum, splendidum, sublaeve, lateribus brevissime 
setulosum, foveis frontalibus parvis sed valde profundis ; ver- 
tice transversim impresso, linea clypeali impressa distincta ; 
clypeo lateribus subparallelis, porrecto, labro magno, apicem 
versus haud angustato, angulis rotundatis, apice medio ex- 
ciso; palpis maxillaribus satis elongatis, totis pallide testa- 
ceis, articulo ultimo subuliformi, penultimo tumido vix bre- 
viore, mento utrinque foveolato. Antennae totae pallide 
testaceae, articulo secundo crasso, 3 — 5 tenuissimis, clava 
griseo-pubescente. Prothorax leviter transversus, basin ver- 
sus pauUo angustatus, lateribus postice leviter sinuatis, sinu 
membrana angusta repleto, basi apiceque angustissime 
membranaceo-marginatus, supra parum convexus, flavo- 
testaceus, disco minus late rufo-aeneo, cupreo-aureo vel 
virescenti splendido, quam in speciebus omnibus mihi cognitis 



199 



obsoletius impressus, subaeqvalis, medio obsoletissime cana- 
liculatus, depressione basali distincta, apicali obsoleta, parce 
subtilissime, prope marginem anticum densius punctulatus. 
Scutellum subtriangulare, laeve, nigrum, apicft anguste albi- 
dum. Elytra basi prothorace distincte latiora et triplo lon- 
giora, ovalia, pone medium parum dilatata, apice late ovato- 
rotundata, angulo suturali late rotundato, pygidium haud 
tegentia; epipleuris angustis mox pone medium evanescen- 
tibus; supra parum convexa, tuberculo humerali obsoleto, 
pallide testaceo-albida, seu eburnea, sublaevia et vix nisi 
superficialiter irregulariter punctata, punctis interdum in 
serie hinc inde dispositis, sed punctis omnino aegre obser- 
vandis; setis tenuibus sed satis longis, suberectis, versus 
latera distinctioribus parce adspersa. Corpus subtus cum 
abdominis dorso fusco-nigrum, opacum, tomento griseo ob- 
ductum, segmentis ventralibus apice longius pubescentibus 
seu ciliatis; 6:0 haud nitido, ultimo apice setuloso. Pedes 
cum trochanteribus pallide testacei, femoribus basi paullo 
obscurioribus, tibiis praesertim intermediis fortiter spinulo- 
sis, unguiculis oranibus longis, parum curvatis, tarsis posti- 
cis tibiis 74 brevioribus. 

Habitat in aqvis parvis argillaceis in Tunisia; prope 
lacum exsiccatum Sebkha el Sedjoumi d. 5 Aprilis et ad 
flumen Medjerbah d. 6 Aprilis specimina haud pauca legi. 



Mieragasma nov. gen. 

Corpus breviter ovatum, setulosum. 

Gaput breve, semicirculare ; vertice medio gibboso- 
convexo; fronte utrinque longitudinaliter impresso, lateribus 
expianatis; clypeo inflexo, subverticali , genis sub margine 
acuto frontis excavatis. 

Oculi rotundi, parvuli, granulati. 

Labrum transversum, apice truncatum, tenuiter pube- 
scens, angulis rotundatis. 

Mandibulae briviusculae. 



200 



Maxillae lobo exteriore subcylindrio, curvato, interiore 
apice digitato-producto et intus dense ciliato. 

Palpi raaxillares breves, minus elongati, 4-articulati, 
articulo primo brevi, secundo elongato, subclavato, arcuato; 
0:0 hoc longiore et raulto crassiore, obovato, ultimo subulato. 

Mentum qvadrato-cordatum, apice breviter ciliatum. 

Palpi labiales biarticuiati, articulo ultimo penultimo 
breviore et angustiore. 

Antennae palpis maxillaribus pauUo longiores, pube- 
seentes, 9-articulatae, articulo primo maximo, curvato, apice 
subclavato, secundo globoso, 3:o basi angustissimo, 7 — 9 
clavum formantibus. 

Prothorax transversus, elytrorum latitudine, lateribus 
explanatis, margine basali prope angulos profunde exciso, 
sinu membrana impleto, lateribus sub margine inflexo fovea 
profunda antennali instructis. 

Elytra epipleuris distinctis fere usque ad apicem pro- 
ductis. 

Prosternum breve, antice medio carinatum. 

Mesosternum inter coxas intermedias acute productum. 

Metasternum breve, medio mesosterno paullo longius, 
postice inter coxas leviter_ emarginatum. 

Coxae anticae et mediae contiguae, subglobosae, po- 
sticae parum distantes, usque ad episterna anguste linearia 
productae. 

Pedes breves, crassiusculi, femoribus posticis elytro- 
rum marginem lateralem vix excedentibus, tibiis basi an- 
gustioribus, seriatim setulosis, subprismaticis, anticis apice 
extus spinulis duabus munitis, calcaribus brevibus, basi 
leviter curvatis ; tarsis breviusculis, setulis nonnullis munitis, 
4-articulatis, 1 :o et 2:o brevibus fere coadunatis, simul sum- 
tis 3:o parum longioribus, 4:o ceteris simul sumtis longiore, 
ungviculis curvatis, interiore praesertim in pedibus interme- 
diis intus basi obsolete denticulato. 

Abdomen segmentis 6 ventralibus subaeqvalibus 7:oque 
parvo anali compositum. 



201 



Generi Ochtheblo affine; capitis forma longe aliena, 
prothorace lateribus explanatis, pedibus brevioribus, tibiis 
apice spinulosis tarsorumque structura diversum. 

25. Micragasma paradoxum n. sp. 

Ovatum, SLipra parum convexum, nigrum, opacum un- 
dique aetulis cnrvatis munitum, antennis pedibusque ferru- 
gineis; capite utrinque late impresso, medio gibboso-con- 
vexo, lateribus explanatis et reflexis; prothorace lateribus 
subparallelis, medio late canaliculato et versus lateribus 
utrinque late biimpresso, lateribus subreflexis, setulis unci- 
formibus, densis munitis; elytris regulariter punctato-striatis, 
seriatim setulosis, interstitiis transversim rugosis. Long. 
1 — 1,1 mm. 

Species parva Ochthebio viridi Peyr. minor, corpore 
antice obtuso, supra subdepresso, capite brevi, colore nigro, 
opaco setulisque uncinato-reflexis mox distinguenda. — 
Caput breve crassum, superne inspectum fere semicirculare, 
nigrum, opacum, obsolete ruguloso-punctatum, setulis parvis 
uncinato-deflexis praesertim ad marginem anticum frontis 
et lateribus distinctis munitum, disco posterius subgibboso- 
convexum, utrinque late impressum, frontis lateribus di- 
stincte explanatis et subreflexis, genis sub frontis margini- 
bus profunde et late excavatis, clypeo brevi, lato, subverti- 
caliter deflexo, labro brevissimo, antice truncato, dense pu- 
bescente, angulis rotundatis. Oculi parvuli, quam in Och- 
tliehii speciebus distincte minores, globosi, facettis magnis 
granulati. Palpi qvam in genere Ochthebio paullo breviores, 
toti pallide flavi vel ferruginei, articulo ultimo qvam penul- 
timo parum breviore, apice minus acuto. Antennae breves, 
tenues, in fovea profunda in latere prosterni excipiendae et 
igitur saepissime occultae et aegre observandae; pallide 
ferrugineae, apice subclavatae, paullo obscuriores, dense bre- 
viter griseo-pubescentes. Prothorax elytrorum latitudine et 
longitudine sua duplo latior, antice subtruncatus, angulis 
anticis rotundatis, lateribus subparallelis, angulis posticis 
subrectis, sed apice ipso rotundato, basi late versus scutel- 



202 

lum product.um, basi inträ angulos utrinque anguste exca- 
vato-exciso, sed sinu membrana impleto; supra modice 
transversim convexus, inaeqvalis, medio late longitudinaliter 
canaliculatus et utrinque impressionibus tribus notatus, una 
prope canalem mediam posterius minor duabusque ad latera 
utrinque majoribus, anteriore maxima, posteriore ab im- 
pressione submediana jugo obtuso obliquo separato; lateri- 
bus leviter reflexis, margine ipso setulis brevissimis unci- 
forraibus (at in speciebus nonnuUis generis HelopJiori), den- 
sis munitis; supra opacus, niger, ruguloso-punctatus, disco 
setulis brevissimis arcuatis satis dense obsitus. Elytra ovata, 
pone medium apicem versus distincte rotundato-angustata, 
basi obsolete emarginata, callis humeralibus baud discretis, 
lateribus distincte reflexo-marginata, supra anterius parum, 
postice magis convexa et declivia, sutura postice elevata; 
nigra, opaea, regulariter punctato-striata, punctis mamillatis, 
singulo seta pallida, rigida, versus apicem elytrorum deflexa 
munito; setis bis seriebus regularibus 10 in singulo elytro 
formantibus, seriebus 7 et 8 ante humerum confluentibus; 
interslitiis convexis, seriatim fortiter tuberculatis seu trans- 
versim regulariter et fortiter undulato-rugosis (sculptura 
haec fere semper limo tam impleta et obliterata est, ut tan- 
tum series setarum dignoscantur); margine laterali elytro- 
rum praeterea ciliis vel setulis parvis, uncinatis, densissimis, 
qvam in prothorace et capite longioribus et maximo cum 
ordine curvatis munito; epipleuris latis, basi excavatis et 
obsolete transversim rugosis, ad medium segmenti 6:i ven- 
tralis desinentibus. Corpus subtus nigrum, opacum, temento 
tenui pallide flavo tectum, segmentis ventralibus apice bre- 
viter ciliatis, ultimo apice spinuloso. Pedes quam in omni- 
bus speciebus generis Ochthebii breviores et crassiores, ti- 
biis seriatim setulosis, anticis apicem versus pauUo dilatatis 
et angulo exteriore spinulis brevibus munitis (an fossoriis?), 
tarsis omnibus brevibus tibiis plus duplo brevioribus; un- 
gviculis breviusculis, crassis, curvatis. 

Habitat im pratis inundatis littoralibus in insula Cor- 
cyra rarissime. D. 18 Decembris 1895 prope ostium flumi- 



203 



nis Potamo duo specimina detexi, deinde cedem loéo hoc 
anno iterum itemmque frustra quaesivi, sed hieme 1898 — 
1898 in eodem ipso loco post pluvias hiemales d. 26 Nov. 
— 7 Jan. in aqua inter gramina specimina haud pauca ex- 
cipulo cepi. Unicum specimen etiam in prato humido in- 
undato ad lagunem Kalichiopulo inveni. 



Laeliaena nov. g-en. 

Labrum distinctum, braeve, deflexum, apice emargina- 
tum. Palpi maxillares breviusculi, prothoracis angulis an- 
ticis attingentes, crassiusculi, articulo ultimo penultimo vix 
longiore, extus medio leviter dilatato, margine interiore 
subrecto. 

Oculi globosi, prominuli. 

Prothorax transversus, lateribus dilatatus. 

Scutellum parvum, Iriangulare. 

Elytra oblongo-ovata, epipleuris distinctis, supra vage 
punctata. 

Prosternum ante coxas carinatuni. 

Metasternum medio deplanatum, politum. 

Coxae omnes, anticae angustius, posticae paullo latius 
distantes. 

Femora postica medio modice dilatata, marginem ely- 
trorum superantia. 

Tibiae et tarsi ut in genere Hydraena. 

Abdomen segmentis séptem compositum. 

Hydraenae Kug. affme, capite, labro palpisque multo 
brevioribus elytrisque vage punctatis diversum. 

26. Laeliaena sparsa n. sp. 

Oblongo-ovata, nigra, nitida, supra subglabra, subtus 
densius pubescens, palpis, antennis pedibusque rufis; protho- 
race träns verso, mox pone medium transversim late im- 
presso, elytris supra convexis, apicem versus ovato-angu- 
statis. Long. 1,5 mm. 



204 

Species parva Hydraenae speciebus nonnuUis haud 
dissimilis, sed corpore convexrore posticeque magis angu- 
stato; elytris haud punctato-striatis sed punctis subtilibus, 
remotis, vagis palpisque maxillaribus multo brevioribus, 
crassis inox distinguenda. — Caput breviter triangulare, an- 
tice obsolete bifoveolatum, subtiliter inaequaliter punctatum; 
labro transverso, inflexo, apice medio obsolete emarginato, 
oculis magnis rotundatis. Palpi maxillares ferruginei, bre- 
ves, prothoracis angulis anticis vix superantes, articulo se- 
cundo tertio subaeqvali, hoc apicem versus dilatato, ultimo 
praecedenti vix longiore, medio extus dilatato. Palpi labia- 
les brevissimi. Mentum depressum; opacum, subtilissime 
alutaceum. Antennae brevissimae, tenues, pallide testaceae, 
clava sericeo-pubescente. Prothorax longitudine ^.'3 latior, 
medio subangulariter dilatatus et inde apicem et basin ver- 
sus satis fortiter angustatus, angulis posticis subacutis, pro- 
ductis, basi apiceque truncatus, supra subdepressus, mox 
pone medium transversim late impressus, impressione late- 
ribus profundiore; niger, subnitidus, obsolete punctatus, 
parce tenuissime vix visibiliter pubescens. Elytra protho- 
race latiora et latitudine sua sesqui longiora, ovata, satis 
convexa, nigra, nitida, omnium subtilissime alutacea et 
praeterea punctis tenuibus sparsis et remotis praedita, parce 
tenuissime vix visibiliter pubescentia. Corpus subtus nigrum, 
opacum, metasterno medio late deplanato, polito; abdomine 
toto dense griseo-pubescente (an tantum in $ ?). Pedes 
qvam in Rydraenis pauUo breviores, toti rufo-testacei ; ti- 
biis setulosis; tarsis articulo ultimo longissimo, penullimo 
duplo et dimidio longiore. 

Ad stationera Kurdai in convalle montis Kendyktau 
Turkestaniae d. 4 Aug. 1896 duo specimina inveni. 



205 



Heteroceridae 

27. Heterocerus (Micromicilus n. subg. minutissimus) n. sp. 

Oblongus, convexus, opacus, pube brevi sericea albida 
setulisque pauUo longioribus suberectis vestitus, dense sub- 
tiliter subrugoso-punhtatus, capile nigro, protcorace pecto- 
reque fuscis, antennis, ore, pedibus elytrisque flavis, his 
prope scutellum obsolete fusco-nebulosis ; prothorace gibboso- 
convexo, basi ad angulos subtiliter marginato; scutello sub- 
triangulari, latitudine sua fere longiore; linea elevata femo- 
rali in segmento primo ventrali continua. Long. 0,9 mm. 

Species exigua, H. (Micilo) murino Kies. duplo minor 
et, multo angustior, scutello longiore distincta, ceterum 
colore, punctura et pubescentia similis; inter congeneres 
minima. — Caput porrectum, nigrum, opacum, clypeo apice 
iuberculis duobus obsoletissimis armato, ore palpisque testa- 
ceis. Antennae pallide flavae, clava brevi, subrotundata 
paullo obscuriore. Prothorax elytris fere latior, transversus, 
lateribus fortiter aeqvaliter rotundatis, basi declivis, conve- 
xus, ntrinque subtilissime marginatus, angulis omnibus ro- 
tundatis, supra valde convexus, ante scutellum obsolete gib- 
bosus, fuscus, opacus, confertim subtiliter ruguloso-punctatus, 
pube albida, sericea, brevissima tectus et praeterea setulis 
paullo longioribus, suberectis, parcis et in lateribus medio 
seta, nigra, longiore in illaesis facile observanda munitus. 
Scutellum suboccultum, fere triangulare, latitudine fere lon- 
gius, fuscum. Elytra latitudine sesqvi longiora, valde con- 
vexa, lurido-testacea, basi intus obsolete infuscata, opaca, 
pube simili ac in prothorace tecta praetereaque setulis 
paullo longioribus, subseriatis versus latera apice curvatis 
munita, subtiliter confertim ruguloso-punctata. Corpus subtus 
pube longiore flavescenti tectum, medio fuscum, prosterno 
postice subcarinato-compresso abdominisque limbo lato 
inaeqvaliter rufo-testaceis ; linea femorali usqae ad basin 
segmenti primi continuata, laevi. Pedes pallide testacei, 
setosi, tibiis anticis dilatatis, extus 8-dentatis. 



206 

Var. h: obscurior, supra fiisca, antennarum clava picea. 

In valle argilloso fluminis Amu Daria (Oxus) prope 
oppidum Tschardschi d. 27 Junii 1896 specimina circiter 
20 inveni, varietatem b. ad flarnen Syr Daria fJaxartes) d 
12 Aug. cepi. 

28. Heterocerus niloticus n. sp. 

OblongLis, modice convexus, niger, subnitidus, dense 
breviter flavo-pubesnens, prothorace medio antice lateri- 
busque saepe obsolete rufo; antennis, pedibus maxima ex 
parte, maculis, lunula humerali fasciisqiie duabus elytrorum 
albido-flavis; prothorace brevissimo, basi ad angulos margi- 
nato, antice angustato; segmento primo ventrali linea ele- 
vata femorali continua. Long. 2 — 2,4 mm. 

H. nano Gene ut videtur maxime affmis, colore nigro, 
pubescentia tenuiore, signaturisque albido-testaceis distincta. 
— Caput nigrum, subnitidum, albido-pubescens, clypeo an- 
tice bituberculato, antennis, palpis mandibulisque rufo-testa- 
ceis. Prothorax coleopteris fere latior et longitudine sua 
duplo latior, apicem versus fortiter angustatus, niger, niti- 
dulus, dense subtilissime punctulatus et pube brevissima 
sericea flava obductus ; basi ad angulos tenuiter marginatus, 
supra convexus, ante scutellum obsolete elevatus, nigro- 
piceus, angulis anticis plus minusve late vittaque lata an- 
teriore media, interdum obsoleta, rufis. Elytra latitudine sua 
1 Vs iongiora, lateribus subparallelis, supra modice convexa, 
pone humeros levissime depressa, confertim subtiliter sed 
qvam in prothorace paullo fortius punctata, pube tenui 
flavo-sericea obducta, nigra, nitida; lunula humerali cum 
limbo toto laterali, macula longitudinali ante medium inter- 
dum cum lunula humerali conjuncta, fascia pone medium, 
intus versus apicem curvata, maculaque anteapicali rotun- 
dato, pallide flavis, subalbidis; signaturis his saepe dilatatis 
et confluentibus, interdum parvis ut in congeneribus. Gor- 
pus subtus nigrum, nitidum, parce tenuissime flavo-pube- 
scens, linea femorali elevata, curvata, usque ad basin seg- 
menti primi continuata; metasterno postice transversim 



207 



impresso, utrinque obsolete tuberculato-proniinulo. Pedes 
rafo-testacei, femoribus maxima ex parte, tibiis plus minusve 
infuseatis, tibiis anticis extiis 8 — 9 spinosis. 

I ripa limosa fluminis Nili prope urbem Cairo d. 7 — 11 
Martis 1896 captus, satis freqveiiter occurere videtur. 

29. Heterocerus Ahngeri n. sp. 

Oblongus, fuscus, subopaeus, dense, breviter albido- 
pubescens et parce pilosulus, capite piceo, prothorace me- 
dio lateribusque late rufo-ferrugineo, antennis, ore, prosterno, 
pedibus cum coxis ariterioribus, limbo lato abdominis ely- 
trisque pallide testaceis; bis signo distincto ramoso longi- 
tudinali maculaque postica nigris; prothorace basi ad an- 
gulos posticos marginato; linea elevata femorali in segmento 
prim o abdominis continuo. Long. 2 — 2.5 mm. 

R. tiiranico Reitt. statura et signaturis elytrorum haud 
dissimilis, sed linea femorali continua, signaturis angustiori- 
bus, distinctioribus, in fasciis transversalibus haud dilatatis 
distincta videtur. — Gaput nigrum, antice niveo-pubescens, 
clypeo apice bituberculato. Prothorax apicem versus rotun- 
dato-angustatus, rufo-ferrugineus, disco plagis duabus in- 
determinatis nigro-fuscis ; dense subtiHssime punctulatus, 
pube densa flavescenti pilisque erectis intermixtis tectus, 
lateribus longius ciliatis. Elytra prothorace parum latiora 
et latitudine sua 1 V3 longiore, modice convexa, dense sub- 
tiHssime punctulata, pallide testacea, pube simili ac in pro- 
thorace tecta, in singulo elytro signatura nigra longitudinali, 
mox pone basin in medio inter suturam et cällum hume- 
ralem egrediente, primum cum sutura parallela, paullo ante 
medium extus paullo dilatata et versus suturam curvata et 
cum linea subsuturali ejusdem coloris conjuncta, prope api- 
cem macula nigra rotundata, interdum cum linea suturali 
confluente. Corpus subtus fuscum, prosterno, pedibus cum 
coxis anticis et posticis ventrisque limbo lato pallide testa- 
ceis; tibiis anticis extus dentibus circiter 10 acutis spini- 
formibus munitis. Linea femorali elevata in segmento primo 
ventrali usque ad basin segmenti continuata. 




208 

In ripa argillosa fluminis Amu Daria prope oppiduni 
Tschardschi Transcaspiae d. 27 Junii unicum specimen in- 
veni; postea etiam e provincia Transcaspia a dom. Ahnger 
missa. 

In honorem amici mei carissimi, Konst. Ahnger, qui 
mecum excursiones memoriae jucundissimas in provincia 
Transcaspica a. 1896 fecit et deinde in hacce regione co- 
leoptera assidue coUegit mihique magna cum generositate 
iterum iterumque misit, hane speciem pulchram nominare 
volui, debui. 



Heteroptera palaearctica 

nova et minus cognita 

descripsit 

O. M' t^euter. 



Irochrotus caspius Jak. 

Niger, superne vix aenescens, ubique crebre punctatus, 
albicanti-intricato-pubescens, fasciculatim longlssime nigro- 
pilosus, fascicLilis scutelli in series qvatuor — sex dispositis; 
capite latitudini interoculari aeque longo, bucculis postice 
obtusangulariter rotundatis; antennis nigro-piceis, articulo 
secundo ferrugineo et tertio paullo breviore, qvarto quinto 
vix breviore; pronoto lateribiis subrectis, solum apice subito 
arcuatis, pone tertiam basalem partem breviter et leviter 
sinuatis et dein rotundatis, vix tamen amplialis; apice pro- 
noti capite parutn latiore; pedibus cum tarsis piceis. Long. 
ef 6, $ 7 mm. 

Irochrotus caspius Jak., Bull. Soc. Nat. Mosc. 1875, 
N:o 3, p. 146. Arctocoris id. Jak., Hem. Het. Astr. Geb. p. 25. 

In Anahasi aphylla (Jakovieff): Sarepta. Specimen 
typicum descripsi. 

Irochrotus caucasicus Jak. 

Niger, levissime aenescens, superne ubiquecrebr e punc- 
tatus, pilis iongissimis fuscis dense pilosus, albidis illis vix 

14 



210 

longioribus parce irnmixtis; capite latitudine interoculari pa- 
rum breviore, bucculis postice rotundatis; antennis piceis, 
articulo secundo tertio distincte breviore, basi ferrugineo; 
pronoto apice capite latiore, lateribus mox pone apicem le- 
viter rotundatis, usque ad tertiam basalem partem rectis, 
ibi late sinuatis et basin versus rotundato-ampliatis; pedibus 
nigris, tarsis nigro-piceis. Long. 7 mm. 

Irochrotus caucasicus Jak., Bull. Soc. Nat. Mosc. 1875, 
N:o 4, p. 249 (1876). Ardocoris lanatus H. Sch., Wanz. 
Ins. V, 39, t. 490 (verisimiliter). 

Specimen ad Krasnojarsk captum examinavi. Kurusch 
(spec. typ.). 

Irochrotus lanatus Pall. 

Niger, nonnihil aenescens, superne ubique crebre pun- 
ctatus, pilis fuscis longis pilosus aliisqae albidis duplo vel 
triplo longioribus magis minusve curvatis dense immixtis, 
his pilis praecipue ad margines (ubi pilae fuscae desunt) 
numerosis; capite latitudine interoculari breviore, bucculis 
postice angulalis; antennis piceis vel ferrugineis, articulo 
secundo tertio paullo breviore vel fere aeque longo, quarto 
quinto vix breviore; pronoto lateribus pone medium fortiter 
obtuse emarginato, lobo postico versus basin rotundato- 
ampliato et antico latiore, antico lateribus versus apicem 
leviter angustato et rotundato, apice capite paullo latiore, 
lateribus etiam versus incisuram distincte rotundatis; pedi- 
bus nigro-piceis vel piceis, tarsis ferrugineis. Long. d-/^ — 

7V2 J^wi- 

Cimex lanatus Pall., Reise Russ. Reich. 729, 82. 
Pachycoris lanatus Germ., Zeitschr. Ent. I, 109, 57. P. ma- 
cuUventris Germ., ibid., 58. Ardocoris villosiis H. Sch., 
Wanz. Ins. V, 39, f. 489. Pachycoris liirta Costa, Ann. Soc. 
Ent. France X, 306, 5. 

Sibiria in Elymo canino (sec. Pallas). Europa meri- 
dionalis. Specimina in Rossia meridionali (Sarepta) et Tur- 
comannia (Achal Teke) lecta examinavi. 



211 



Irochrotus excisus n. sp. 

Niger, aenescens, superne ubique crebre punctatus, 
longe pallido-pubescens, pilis longissimis griseo-albidis ma- 
gis minusve curvatis pilosus, pilis fuscis destitutas; capite 
latitudine interoculari pauUo breviore, bucculis retrorsum 
late rotundatis; antennis ferrugineis, articulo secundo tertio 
parum breviore; pronoto lateribus pone medium profunde 
acutangulariter exciso, lobo postico anlico aeque lato, 
marginibus ad incisuram fortiter rotundatis, margine lobi 
antici incisurae recto, hoc lobo lateribus versus apicem 
sensim modice angustato et rotundato, apiee capite latiore; 
pedibus piceis, tarsis ferrugineis. Long. 4^^ rnni. 

Algeria, Bona, D. Gobert, benevole communicavit 
D. Autran. 

I. lanato Pall. similis, mox tamen bucculis retrorsum 
late rotundatis nec angulatis, pronoti lateribus multo pro- 
fundius acutangulariter excisis, lateribus lobi antici ante in- 
cisuram rectis nec incisuram versus rotundatis, lobo postico 
baud ultra margines antici ampliato et antico igitur aeque 
lato distingvendus. /. inciso Stål (e Bengalia) magnitudine 
structuraque pronoti similis, statura retrorsum ne minime 
qvidem angustata, corpore superne aliter colorato, fortius 
punctato, griseoalbido-piloso, albido-pubescente nec intricato- 
tomentoso, bucculis minus elevatis retrorsum late rotundatis 
nec angulatis, antennis articulo quarto tertio sat multo lon- 
giore, scutello toto nigro divergens. 

[Irochrotus incisus Stål. 

Angustior, retrorsum sensim levissime angustatus, niger, 
superne crebre minus fortiter punctatus, niger, ne minime 
qvidem aenescens, dense longius albo-intricato-tomentosus, 
sat longe erecte fusco-pilosus; scutello lateribus et apiee 
late eburneo-variegato; capite latitudine interoculari distinc- 
tissime breviore, bucculis fortiter elevatis, postice rectangu- 
latis; antennis fuscis, articulis secundo et tertio fere aeque 



212 

longis. testacds. qvarto tertio param longiore 8t qiiinto multo 
breviore; pronoto lateribuö pone medium acutangulariter pro- 
funde excisis, lobo postieo antico aeque lato ne minime qvi- 
dem amplialo, marginibus ad incisiiram rotundato, margine 
obi antici ad incisuram subrecto, hoc lobo lateribus subre- 
ctis, apice capite sat mullo latiore, angulis anticis antrorsum 
subprominulis. Long. ef 4V3 mm- 

Ardocoris incisus Stål, En. Hem. III. 31. 2. 

Bengalia. Spacimen typicum descripsi. 

Ab oranibus praecedentibus colore .scutelli, structura 
aatennarum staturaque angustiore retrorsum nonnihil an- 
gustata discedens.] 

Solenostethium lynceum Fabr. 

Ferrugineum, ubique punctis nigris sat dense adsper- 
sum. his punctis hic illic magis appropinqvatis interdum 
in lineolas confluentibus; capite clypeo versus apicem dila- 
tato, marginibus distincte divergentibus, apice et basi aeque 
lato, illo ante jugas distinctissime prominente, his mar- 
gine externo versus apicem levissime rotundatis: area costali 
hemielytrorum subconcoloriter punctato; scutello in tertia 
apicali parte maculis magnis duabus saepeque adhuc parva 
intermedia luteis; dorso abdominis nigro, margine apicali 
segmenti ultimi dorsalis angulisque apicalibus segmentorum 
connexivi rubris; inferne flavescens. seriatim fusco-macula- 
tum. Long. i 16 — 16- 2 mm. 

Cimex lynceus Fabr. Syst. Rh. 130, 9. 

Europa meridionalis ; Africa borealis: Mauritania, 
Tanger. 

Species structura clypei a seqvente mox distincta. 
Corpus obovatum, ferrugineum, sat dense subtilius aeneo- 
punctatum, punctis majoribus nigris sat numerosis sed 
remotis hic illis tamen magis apropinqvatis et in hneo- 
las interdum confluentibus. Caput cum oeulis longitudini 
latitudine aequale vel fere pauUo angustius, clypeo ultra 
apiceui jugarum distincte prominente, his margine externo 



213 

versus apicem levissime rotundatis. Rostrum teslaceum. 
versus apicem ferrugineum. Antennae terrugineae, arliculo 
secundo teriio circiter duplo breviore. hoc qvarto circiter 
^ 4 breviore Pronotum medio longitudine magis qvam duplo 
latius. Scutellum triaogulare, lateribus late, apice anguste 
rotundatum, ut caput et pronotum punctis nigris consper- 
sum, in parte tertia apicali macula utrinque majore oblonga 
vel sphaeroidica lutea nigra-cincta, iuterdam etiam macula 
parva media lutea. Hemelytra fusco-ferruginea, solum area 
costali punctata. membrana intus hyalinescente. Pectus 
tlavescens. prostethio utrinque vittis duabus fuscis vel nigris. 
meso-et metastethiis fuscis ad magnam partem nigris. Ab- 
domen dorso nigrum. margine apicali segmenli ultimi dor- 
salis rubro; connexivo nigro. ad angulos apicales segmenlo- 
rum late rubro; veolre flavescenle, remote fusco-punctato. 
marginibus segmentorum apicalibus medio maculisque tri- 
seriatis discoidalibus cum bis confluentibus nigris vel fuscis, 
lateribus utrinque serie sub-duplici macularum fusco-ferru- 
ginearum vel nigrarum, connexivo inferne flave, segmenlis 
dimidio basali ferrugineo-fuscis. Pedes rufescenti-ferruginei, 
pallido-pilosi. 

Solenostethium Ledereri Fieb, 

Flavo-ferrugineum, superne pronoto et scutello pun- 
ctis rarioribus remotissimis nigris hic illic adspersis; clypeo 
marginibus versus apicem rectis parallelis, apice quam 
basi angustiore et ultra jugas baud prominulo: scutello 
in triente apicali maculis rotundatis duabus luteis medioque 
linea longitudinali pallida vel macula lutea sat raagna inter 
duas supra commemoratas postice acuminato-producta, hac 
signatura magis minusve distincta vel obsoleta. interdum 
omnino evanescente: dorso abdominis rubro vel segmento- 
rum marginibus basalibus nigris, connexivo genitalibusque 
rubris, illo macula ante segmentorum medium fuscescente- 
inferne flavescens, seriatim ferrugineo-maculatum. Long. 
ef 14^. mm. 



214 

Coeloglossa Ledereri Fieb., Eur. Hem. 374, 2. 

Specimen in insula Cyprus inventum (Mus. Vindob.) 
descripsi. Turcia et Syria, sec. Fieb er. 

Corpus obovatum, ferrugineo-flavescens, superne sat 
dense subtilius punctatum. Caput ferrugineo-flavum, uni- 
color, latitudine cum oculis baud longius, clypeo ultra jugas 
haud pronimente, his margine exlerno versus oculos leviter 
sinuatis, versus apicem leviter rotundatis. Rostrum et an- 
tennae colore corporis, articulo barum secundo tertio circi- 
ter duplo breviore; hoc qvarto circiter V5 breviore. Prono- 
tum inter angulos laterales longitudine magis quam duplo 
latius, punctis raris nigris adspersum. Scutellum triangulare, 
lateribus leviter, apice anguste rotundatum, punctis raris 
nigris adspersum, in triente apicali parte maculis duabus 
vel tribus luteis interdum obsoletis. Hemielytra fusco-flaves- 
centia vel colore corporis, area costali concoloriter punc- 
tata. Pectus ferrugineo-flavescens. Abdomen superne rub- 
rum, marginibus basalibus segmentorum medio nigris; con- 
nexivi rubri segmentis macula ante medium fuscescente; 
ventre ferrugineo, medio flavescente, sulco discoidali saepe 
nonnihil fuscescente, disco maris utrinque macula magna 
elongata impressa fusco-ferruginea, pubescente; lateribus 
seriebus duabus macularum maculisque connexivi ante me- 
dium segmentorum positis fiisco-ferrugineis. Pedes corpore 
paullo dilutiores. 

Psacasta affinis n. sp. 

Breviter ovalis, valde convexa; superne tusco-testacea, 
fortiter nigro-punctata, hic illic punctis albido-flaventibus 
callosis adspersis; capite latitudine inter-oculari paullo bre- 
viore, lateribus ante oculos leviter sinuatis, bucculis inermi- 
bus; antennis fuscis, articulo secundo tertio fere triplo lon- 
giore, basi curvato, hoc flavo-testaceo; pronoto ante medium 
transversim sat obsolete impresso, marginibus lateralibus 
anticis albido-flaventibus, laevigatis sed haud callosis, ver- 
sus apicem leviter rotundatis et ante angulos nonnihil pro- 



215 

minulos distinclissime sinuatis, angulis humeralibus ultra 
marginem corii paullo prominentibus, margine lalerali poste- 
riore pone anguluin late sinuato; scutello a medio fortiter 
oblique declivi, linea media parum distincta obtusa nec ca- 
rinata, ad partem albida; inferne fasco- et albido-flaventi- 
variegato; segmentis connexivi angulo apicali leviter tuber- 
culato-calloso albido-flavente; stigmatibus leviter calloso- 
cinctis; pedibus fuscis, tibiis externe tarsisque pallidis; seg- 
mentis qvinque ultimis ventralibus maris utrinque macula 
magna laevigata fusca signatis. Long. ef 8 mm. 

Rossia meridionalis, Sarepta, communicavit D. Ja- 
kovleff. 

A speeie superne descripta differunt: Ps. transcaspica 
Ja k. articulo antennarum secundo tertio solum duplo lon- 
giore, pronoto marginibus lateralibus anterioribus rectis, 
marginibus pone angulos humerales baud sinuatis (»Schulter- 
ecke breit abgerundet, ohne Ausschitt»), segmentis con- 
nexivi basi et apice calloso-tuberculatis; Ps. Marmottani 
Put. capite paullo longiore, latitadini interocalari fere aeque 
longo, interdam vitta media callosa albida si^^mato, lateribus 
infra oculos minus distincte, omnium levissime sinuatis, pro- 
noto marginibus lateralibus anterioribus albo-callosis rectis 
non nisi juxta angulum apicalem omnium levissime sinuatis, 
scutelli lateribus tuberculis albis dense variegatis, tuberculis 
apicalibus segmentorum connexivi albis multo majoribus et 
fortius prominentibus, segmentis etiam basi distincte albo- 
tuberculatis; Ps. Cypria Put. statura majore et latiore, cor- 
pore superne punctis callosis destituto, linea media capitis, 
pronoti et scutelli (in ejus parte tertia postica evanescente) 
alba; Ps. exanthematica Scop. statura majore, colore su- 
perne violaceo-fusco nec fusco-testaceo, capite paullo lon- 
giore, marginibus infra oculos subrectis, marginibus latera- 
libus anterioribus pronoti concoloribus; Ps. exanthematica 
var. herculeanea Horv. (an species propria?) statura multo 
majore corporeque superne violaceo-fusco, marginibus la- 
teralibus anterioribus pronoti magis rectis. 



216 

Periphima Lethierryi Put. 

Latitudine paullulam longior, testacea, magis mi- 
nusve albido-vel flavicanti-variegata, ubique obtuse tuber- 
culosa, interstitiis sat crebre punctatis et rugulosis; capite 
subverticali, latitudini inleroculari aeque longo, clypeo per- 
currente, lateribus infra oculos late sinuatis, versus apicem 
sat rotundatis, disco utrinque infra oculum obtuse convexo; 
bucculis angustis antice obtusissime leviter dilatatis; oculis 
prominentibus, interstitio inter ocellum et ocalutn latitudine 
oeuli paullo latiore; rostro coxas posticas attingente; anten- 
nis testaceis, articuio secundo recto, tertio secundo Vs bre- 
viore, qvarto secundo fere aeque longo, qvinto duobus pen- 
ultimis simul sumtis aeque longo; pronoto longitudine paullo 
magis qvam duplo latiore, margine apicali capite vix latiore, 
subtruncato, angulis anticis obtusis levissime productts, mar- 
gine basali latissime rotundato, angulis humeralibus leviter 
prominulis, obtusis, marginibus lateralibus anticis versus 
apicem leviter sinuatis, disco convexo, mox ante medium 
fortiler transversim impresso, carina media percurrente, parte 
antica elevationibus tribus obtusis, apice foveis quatuor fu- 
scis, intermediis subtriangularibus, lateralibus subquadratis; 
scutello dorso aeque longo et paullulum angustiore, lateribus 
late rotundatis versus basin angustatis, elevatione basali 
carinis qvinque altis instructo, lateralibus externe nigris, 
disco medio in conum altum, leviter retrorsum vergentem 
apice emarginatum elevato, parte pone hunc valde declivi; 
metasterno medio profunde sulcato, sulco roslrum recipiente; 
connexivo fusco, segmentis angulo apicali albido fortiter ■ 
calloso-prominente; ventre pallido-flavente, nigro-punctato, 
spiraculis albido-cinctis; pedibus fusco- et pallido-variegatis, 
tarsis posticis articuio primo secundo parum longiore. Long. 
4—5 mm. 

Psacasta Lethierryi Put., Ann. Soc. Ent. France, 1873, 
p. 11, 1. 

Algeria. Specimen in Oran a D:o L. Moisson captum 
et a D:o Montandon benevole comraunicatum descripsi; 
Batna, sec. D. D:r Puton. 



217 

A speciebus generis Psacasta Gerra. divergit clypeo 
percurrente, scutello basi carinis elevatis instructo medio 
alte conico-surgente corporeque superne ubique iortiter 
inaequali. Genus Periphima Ja k. (Horae Soc. Ent. Ross. 
XXIV, p. 3 12) verisimiliter taaien solum ut subgenus generis 
Psacastae censendum. 

Emphylocoris nov. gen. 

Corpus oblongum, glabrum; capite pronoto tere duplo 
angustiore, nutante, sat fortiter transverso, apice obtusan- 
gulariter rotundato, lateribus subrectis, disco Vä apicalibus 
subito fortias declivibus, clypeo percurrente, lobis lateralibus 
aeque longo vel nonnihii longiore, bucculis angustis; oculis 
mediocribus, oceliis ab oculis remotis, spatio inter oculum 
et ocelluui diametro oculi paullo majore; rostro coxas po- 
sticas attingente; antennis articulo secundo primo breviore 
et tertio sat multo longiore, levissime curvato, duobus uiti- 
mis pilosulis, quinto quarto et tertio simul sumtis parum 
longiore; pronoto longitudine circiter duplo latiore, margine 
postico recto latora versus oblique rotundato, angulis hume- 
ralibus ne mininae quidem prominulis, marginibus laterali- 
bus integris, late rotundatis, apicem versus sat fortiter con- 
vergentibus, apice capite paullo latiore, medio late sat Ic- 
viter sinuato, angulis anticis obtusis parum prominentibus, 
disco transversim sat leviter convexo, medio transversim 
sat fortiter impresso; scutello abdomini parum angustiore, 
versus basin angustato, transversim fortiter convexo, a me- 
dio versus apicem subito oblique declivi; corio limbo late- 
rali basi late apicem versus angusle detecto, usque tamen 
ad medium scutelli distinguendo; prostethio laminis rostrali- 
bus breviter obtusissime ampliatis; proplcuris prope mar- 
gines lalerales haud impressis; metastethio orificiis distinctis 
rotundato-elevatis; ventre sat fortiter convexo; pedibus bre- 
viusculis, tibiis denticulatis, externe late sulcatis; tarsis 
posticis articulo primo secundo paullo longiore, tertio duo- 
bus primis simul sumtis aeque longo. 



218 

Genus insigne divisionis Euri/gastraria Stål, ab om- 
nibus capite lato transverso inox distingvendum. Genera 
reliqua palaearctica differunt: Psacasta Germ. capite lon- 
giore, haud vel vix transverso, clypeo apicem versus an- 
gustato ipso apice a lobis lateralibus incliiso vel subincluso, 
pronoto magis convexo apicem versus fortius declivi, angulis 
humeralibus promiimlis, marginibus lateralibus anterioribus 
rectis vel ante apicem sinuatis, nec marginibus totis late 
rotundatis, abdomineque thorace angustiore; Promecocoris 
Put. {Promecosonia Jak.), qui maxime affinis videtur, capite 
longitudini fere aeque lato, rostro ventrem attingente, tarsis 
posticis articulo primo tertio aeque longo; Periphima Jak. 
capite aeque longo ac lato, margine laterali infra ocalum 
lortiter sinuato, bucculis antice angulato-prominentibus, ocu- 
lis minutis, antennis articulo secundo reliquis breviore, 
quinto tribus praecedentibus simul sumtis aeque longo, pro- 
noto margine laterali antice profunde exciso, angulis anticis 
ultra oculos extensis, scutello medio conico-elevato (sec. Ja- 
kovleff); Ceratocranuin Reut. (Ceraiocephala Jak.) capite 
latitudine longiore apicem versus lortiter angustato, clypeo 
incluso, jugis raulto breviore, bis apice divergentibus, den- 
lato-reflexis, antennis qvadriarticulatis (?). articulo secundo 
primo duplo longiore (sec. Jakovleff); Polyphy ma Ja. k. 
corpore convexiore, subquadrangulari, capite subverticali, 
oculis substylatis, antennis articulis 2, 3 et 4 aeque longis, 
tarsis posticis articulo primo secundo et tertio simul sumtis 
aeque longo (sec. Jakovleff). A generibus capite trans- 
verso semi-orbiculari instructis {Odontoscelaria Stål) notis 
jam commemoratis longe divergit genus novum superne 
descriptum. 

Emphylocoris testaceus n. sp. 

Totus cum antennis et pedibus flavo-testaceus, superne 
et interne sat dense subaeqvaliter fusco-punctatus, ventre 
medio parce et obsolete concoloriter punctato, sublaevigato; 
scutello apicem versus guttis nonnuUis callosis, callo utrin- 



219 

que brevi basali, linea media dorsali laevigata plagaque api- 
cali pallidis, hac pläga subconcoloriter punctata. interdum 
utrinque nigricanti-terminata, callis basalibus externe puncto 
vel striola nigra signatis, basi inter callos panllo elevata; 
segmentis connexivi angulo apicali tuberculato-prominulis: 
capite latitudine interoculari circiter ^/^ breviore; antennis 
flavo-testaccis, articulo tertio secundo circiter -.^ breviore; 
rostro piceo-variegato. Long. S^ 4*/5 mm- 

Turkestan: Dschilarik d. 23 juli, Kurdai ad Kendyktau 
d. 4 augusti 1876, D. Prof. J. Sa hl berg. 

Eurygaster integriceps Put. 

Varietates: 
* «, nigra: superne tota nigra, etiaiii callis basalibus 
scutelli nigris; ventre fusco; antennis testaceis, articulis ul- 
timis fuscis; pedibus fuscis, tarsis pallidioribus. 

Att i ca, D. Emge. 

/?, ferruginea : superne ferruginea, concoloriter punctata, 
callis basalibus scutelli albido-testaceis; inferne cum pedibus 
sordide flavo-testacea. 

Turkestan, Bekljarbek; Gyclades. 

y. testacea: superne ftavo-testacea, magis minusve pal- 
lida, punctis concoloribus vel paullo obscurioribus, scutelio 
callis basalibus albidis, connexivo segmentis apice magis 
minusve nigro-punctatis, inferne cum pedibus flavo-testacea. 

Turcomannia, Turkestan; Morea. 

ö. grisescens: superne grisescenti-testacea, nigro-punc- 
tato, scutelio fumato-grisescente, callis basalibus albidis; 
connexivo parte postica segmentorum crebre nigro-punctata; 
inferne pallida. 

Turkestan, Lisitsino. 

&, plagiata: superne nigro-punctata, magis minusve 
nigro-conspersa et irrorata, scutelio callis basalibus carina- 
que media in plagam latam apicalem continuata pallide 
flavo-testaceis; connexivo nigromaculato. 

Turkestan. 



220 



Tholagmus nigricornis n. sp. 

Flavescens, superne convexus, dense punctatus, punctis 
plerumque concoloribus; capite latitudine cum oculis parum 
longiore, jugis tylo pauUo longiorlbus, apice distantibus, 
vertice utrinque ad oculuai nigro-punctato; clypeo margini- 
bus nigris; oculis sat magnis; antennis nigris, solum arti- 
culo primo pallido, secundo tertio Vs — fere duplo longiore: 
tertio qvarto duplo breviore; pronoto saltera postice rufe- 
scenti-aurantiaco, parte antica utrinque area nigro-punctata, 
lateribus vittisque qvinque pallide flaventibus, quarum solum 
media distinctius subcallosa vel interdum etiam lateralibus 
antice subcallosis, marginibus lateralibus anticis medio late 
leviter sinuatis; scutello ligulaeformi, carina media pereur- 
rente leviter elevata utrinque usque ad apicem fusco-auran-* 
tiaco-terminata, utrinque callo basali oblongo parcius punc- 
tato, inter hunc et latera vitta fnsco-aurantiaca tertiam api- 
calem partem attingente, marginibus pone medium anguste 
callosis et leviter reflexis; corio rnfescenti-aurantiaco-tincto, 
margine interiore apiceui versus tusco: connexivo sat an- 
gusto immaculato; spiraculis et punctis singulis lateralibus 
segmentorum pectoris et ventris nigris; tibiis apice nigro- 
fuscis, tarsis nigris articulo primo tarsorum posticorum ul- 
timo paullulum longiore; laminis duabus anticis genitalibus 
feminae convexis nitidis. Long. 6—6- 5 mm. 

Turkestan: Sarafschan, Soch, D. Fedtschcnko; Lisit- 
sino d. 11 juli, Maukent d. 8 juli, Bekljarbek d. 10 aug. 
1896. D. J. Sahlberg. 

A Th. flavo-lineato F., cui statura, punctura signaturaque 
similis, carinis omnibus pronoti et scutelli debilioribus, la- 
teralibus pronoti obsoletis vel evanescentibus, marginibus 
callosis scutelli angustioribus et levius reflexis, a Th. confini 
Horv. statura minore, articulo antennarum tertio secundo 
vix vel baud duplo breviore (in Th. confini articukis tertius 
secundo magis qvam duplo brevior) scutelloque angustiore, 
a Th. hrevicipite Ja k. colore, tylo jugis distincte breviore 
articuloque primo tarsorum posticorum tertio solum pauUu- 



221 

lum longiore (in Th. hrevicipite articulus primus tertio multo 
longior), a Th. Chohauti Put. magoitudine, statura, panc- 
tura debiliore, connexivo angustiore signaturisque, ab om- 
nibus colore nigro antennarum tarsorumque mox distin- 
gvendus. 



Sehirus Horvathi n. sp. 

Ovalis, niger, nitidus, punctatus; capite versus apicem 
sensira angustato, jugis late rotundatis, subplanis, solum 
apice leviter reflexis, apicem elypei haud includentibus, 
clypeo apice valde angustato, jugis paullo breviore, latitu- 
dini frontis oculique unici aeqvelongo, superne crebre forti- 
ter punctato, vertice laevi, medio et ad oculos punctato; 
rostro piceo nsqiie ad coxas posticas extenso, antennis ar- 
ticulo secundo piceo-ferrugineo: pronoto postice sat remote 
fortiter punctato et praeterea minute punctulato, antrorsum 
modice angustato, lateribus apicem versus late rotundatis, 
disco antico late laevigato, lateribus dense punctatis; scu- 
tello hemielytrisque crebre et sat fortiter punctatis, mem- 
brana alba; laminis prosternalibus antice reflexo-elevatis, 
obtusangularibus: tarsis piceis. Long. £ 9^ '2, mm. 

Tunisia ad flumen Aledjerbah d. 6 aprilis 1899, D. Prof. 
J. Sahlberg. 

iS. cypriaco Dohrn, mihi ignoto, vertice ad maximam 
partem laevigato, apice capitis leviter reflexo, laminis pro- 
sternalibus fortiter reflexo-elevatis et angulatis staturaque 
minore, a S. planicipite Hor v. capite apice leviter reflexo 
distinctissime inciso, clypeo tamen apice angusto libero, la- 
teribus pronoti antice magis rotundatis divergens; a S. 
luctuoso M. et R., morione L., parente M. et R. et ovato 
H. S. rostro longiore, coxas posticas attingente, a S robusfo 
Hor v. membrana alba, a S. parente et ovato etiam capite 
solum apice leviter reflexo mox distinctus. 



222 



Cydnus Sahlbergi n. sp. 

Niger vel scutello hemielytrisque picescentibus; capite, 
lateribus pronoti et margine corii exteriore dense et longe 
ferragineo-ciliatis, margine capitis spinulis brevibus piceis 
distinctissimis iiistructo; articulis duobus primis antennarum 
flavo-ferrugineis, ultimls picescentibus vel piceo-testaceis, 
tarsis pallide flavo-testaceis; capite latitudine inter apices 
oculorum paulio breviore, apicem versus leviter angustato, 
margine apicali latissime rotundato medio haud vel levis- 
simo inciso, lobis lateralibus latis, ipso apice contiguis et 
clypeum includentibus, punctato, clypeo et vertice pone ocel- 
los laevibus, oculis parvis, spatio inter anguluin apicalem 
oculi et marginem clypei margine postico oculi duplo latiore; 
antennis articulo secundo tertio pauUo longiore; pronoto 
minus fortiter transverso, lateribus versus apicem sensim 
levissime convergentibus, ante apicem sensim leviter rotun- 
datis, linea transversali ad basin capitis per pronotum ducta 
margine ejus postico circiter V/4 breviore; spatio pone emar- 
ginaturam apicalem lateribusque densius, disco postico re- 
motius sat fortiter punctatis, disco antico laevi, pone me- 
dium non nisi lateribus levissime transversim impresso; 
scutello lateribus rectis, apice latius rotundato, disco sat 
parce fortiter punctato, transversim ruguloso; corio subtili- 
ter punctato, strigis juxta suturam clavi profundius punctatis; 
membrana albido-hyalina; mesostethio lateribus punctato; 
area opaca odorifica mesostethii margine exteriore fortiter 
obliquo, eodem areae metastethii leviter obliquo, truncato, 
basi juxta marginem basalem metastethii breviter producto; 
venlre lateribus densé punctato. Long. öVs mm. 

Corfu, duo specimina loco arenoso sub Opuntia d. 13 
januarii, D. Prof. J. Sahlberg. 

A C. hispidiilo Klug capitis margine muito latius ro- 
tundato medio haud inciso, spinulis distinctissimis instruclo, 
lobis lateralibus explanatis multo latioribus, pronoto margi- 
nibus lateralibus antrorsum levissime convergentibus nec basi 
parallells, versus apicem sensim nec subito rotundatis distin- 



223 

guendus; a C. piloso H. Sch. clypeo ipso apice incluso, 
antennis articuUs primis pallidis, pronoto minus transverso, 
versus apicem minus angustato, scutello apice no minime 
qvidem constricto lateribus totis rectis divergens. 



Geotomus laticollis n. sp. 

Oblongus, lateribus sat parallelus, niger, crebre puncla- 
tus, antennis fuscescenti-testaceis apicem versus pallidioribus, 
pedibus piceis, tarsis flavo-testaceis ; capite late rotundato, 
clypeo percurrente distincte punotulato, lobis lateralibus cre- 
berrime punctulatis, etiam vertice supra basin clypei punctu- 
lato, setis nonnuUis brevioribus, duabus longioribus apicali- 
bus setaque longiore utrinque ad oculum; rostro coxas in- 
termedias attingente: antennis articulo secundo tertio distincte 
longiore, hoc quarto pauUulum minus qvain duplo breviore: 
pronoto basi longitudine inter angulum apicalem et margi- 
nem basalem fere duplo latiore, lateribus a basi fere usque 
ad medium parallells, dein apicem versus sensiin fortiter 
rotundatis, disco postice leviter depresso, area subsemilu- 
nari pone emarginaturam apicalem subtiliter punctulato et 
striis arcuatis fortius punctatis, lateribus totis usque ad ba- 
sin late creberrime sat fortiter, disco postico remotius et 
minus fortiter punctatis, disco antico laevigato et nonnihil 
convexiusculo, hic illic subtilissime punctulato, margine la- 
terali parcius ciliato; scutello fortiter et crebre, solum basi 
paullo remotius punclato, area laevigata angulorum basalium 
parvula parum distincta, apice anguste constricto sulculo 
longitudinali instructo; hemielytris crebre fortiter punctatis, 
membrana albido-hyalina (margo corii speciminis pilis nul- 
lis); mesostethio area opaca sat angusta, margine superiore 
latissime et leviter rotundato et margini metastethii basali 
subparallelo, apice ultra angulum basalem areae opacae 
metastethii leviter producto, ante marginem posterioresn 
sulco transversali profundo; metastethio area opaca mar- 
gine externo recte truncata, pleuris extra hane aream ex- 




224 
terne laévibus interne seriebus duabas punctatis. Long. 

Tunisia in litore sinus El Bahira d. 4 aprilis, D. Prof. 
J. Sa hl berg. 

Species distinctissima. x\b hoc divergunt: O. elongatiis 
H. Sch. slatura magis elongata, capite apice angustius ro- 
iLindato, obsoletius et minus crebre punctato, antennis ar- 
ticulis secundo el tertio aeque longis, pronoto lateribus ul- 
tra medium parallelis, versus apicem minus fortiter rotun- 
datis, basi longitudine inter angulum apicalem et marginem 
basalem paullo magis qvam dimidio latiore, area opaca me- 
sostethii versus marginem anticum mesostethii multo altius 
surgente, margine superiore fortiter convexa, versus angu- 
lum exteriorem valde declivi; G. latiusmliis Hor v. magni- 
tudioe majore, antennis obscurioribus artieulis secundo et 
tertio aeque longis, pronoto scutelloque multo remotius pun- 
ctatis, illo basi longitudine inter angulum apicalem et mar- 
ginem basalem distincte minus qvam duplo latiore, lateribus 
apicem versus magis angustatis, levius rotundatis, scutello 
apice minus conslricto, hemielytris multo subtilius punctu- 
latis, area opaca mesostethii margine superiore fortiter ro- 
tundato versus marginem anteriorem mesostethii multo al- 
tius surgente, margine inferiore a margine exteriore meta- 
stethii remolo, area opaca metastethii margine externo an- 
tice leviter sinuato, angulo ant.eriore leviter producto; G. 
punctidatiis Costa punctura multo remotiore et subtiliore, 
capite pronotoque saepe sublaevibus, hoc minus transverso, 
basi longitudine inter angulum apicalem et marginem basa- 
lem multo minus qvaui duplo (circiter ^'3) latiore, lateribus 
iere usque a basi sensim fortius angustatis, versus apicem 
multo levius rotundatis, parte anteriore pronoti capite paullo 
magis qvam duplo latiore, area opaca mesostethii antice 
fortius producta et margine anteriore fortius arcuata ^); 
G. antennatus Sign. structura antennarum tenuiorum, G. 



1) Hac area a Sign öret (Ann. Soc. Eot. Fr. 18S3, p. 195) usque 
ad marsinem lateralem continnata ialse describitur. 



225 

ciliatitylus Sign. puiictura subtili, articulis antennarum se- 
cundo et tertio aeque longis mox distingiiendi. 

[Menaccarus ciliosus Stål. 

Lividus, sat dense fusco-punctalus, pronoti lateribus 
usque in marginein fusco-punctatis; jugis apicem clypei 
longe superantibus, intus longe contigiiis: capite, pronoto 
corioque margine laterali longius ciliatis; scutello angulis 
irais basalibus nigris macula callosa destitutis; corio scutello 
breviore, basi dilatato, margine apicali leviter rotundato. 
extus recto; angulis basalibus segmentorum abdominis su- 
perne et inferne nigricantibus. Long. 6 mm. 

Menaccarus ciliosus Stål, Hem. Afr. I, 123, 1. 

Nubia siiperior, D. Hedborn (Mus. Holm.); specimen 
typicum descripsi. 

A reliquis hujus generis pronoto usque in margi- 
nem exteriorem iusco-punetato, scutello basi macula cal- 
losa destituto; a M. arenicola Scholtz capite, pronoto co- 
riique margine externo longius ciliatis distinguendus. A M. 
Dohrniano M. et R. colore obscuriore. pronoto aliter 
punctato, clypeo multo breviore. corio breviore etc. mox 
distinctus. Corpus lividnm, supra aeqvaliter sat dense fusco- 
punctatum. Caput semiorbiculare, margine ad oculos leviter 
inciso, ante incisuram levissime sinuato; jugis ultra apicem 
clypei longe excedentibus ibique margine interiore contiguis, 
hoc margine capite reliqvo vix triplo breviore; limbo mar- 
ginali sat longe brunneo-ciliato: verticis margine postico 
punctis nonnullis frontisque lineolis duabus nigro-fuscis. 
Oculi fusci. Roslrum lividum. Antennae lividae. Pronotum 
margine apicali medio recto margine basali fere ^ '3 breviore, 
lateribus antrorsum leviter convergentibus, marginibus late- 
ralibus anticis levissime rotundatis, sat longe fusco-ciliatis. 
disco medio transversim obsolete impresso. Scutellum pro- 
noto dimidio longius, apice rotundatum, angulis imis basali- 
bus nigris. Hemelytra corio scutello breviore, pone medium 
linea longitudinali laevi instructo, margine apicali leviter ro- 

15 



226 

tundato, angulo exteriore supra apicem scutelli admodum 
alte posito, margine exteriore parte dimidia basali ultra latera 
abdominis excedente ciliato; membrana grisescente, dilute 
fusco-venosa. Pectus fortius fusco-punclatum. Abdomen an- 
gulis segmentorum basalibus superne et inferne fuscis; ven- 
tre subtilius medio parum fusco-punctato, utrinque in seg- 
mentis 2—5 lineola oblique longitudinali pallidiore laevi in- 
structa. Pedes femoribus obsolete fusco-variis, tibiis fusco- 
spinosis]. 

Menaccarus arenicola S(holtz. 

Late ovalis, pallide sordide testaceus, superne ferru- 
gineo-, fusco- vel nigro-punctatus, limbo lato laterali pro- 
noti dilatationeque basali corii pallidis, punctis obscuris desti- 
tutis; marginibus lateralibus capitis et pronoti sat breviter 
fusco- ciliatis, corii margine laterali toto glabro; capite lati- 
tudine interoculari circiter V3 breviore, margine saepe te- 
nuiter nigro, vertice saepe vitlis duabus nigris vel fuscis vit- 
tam laevem pallidam includentibus, jugis clypeo multo lon- 
gioribus et margine interiore longe contiguis; oculis ultra 
margines laterales capitis levissime prominulis; antennis ar- 
ticulo secundo et tertio pilis paucis brevibus instructis, ter- 
tio secundo circiter 73 breviore; pronoto disco medio macu- 
lis duabus parvis callosis saepe fusco-terminatis: scutello 
utrinque callo albido-flavo externe nigro-marginato; corio 
scutello paullulum breviore, lateribus basi distincte dilatato 
et dein margine fortiter obliquato; connexivo nigro-macu- 
lato; femoribus inferne spinulis nigris armatis; tibiis fortiter 
nigro- spinosis; tarsis posticis breviusculis, tibia fere qva- 
druplo brevioribus, articulo primo duobus ultimis simul sum- 
tis aeque longo. Long. 5—7 mm. 

Sciccoris areyiicola Scholtz, Arb. Schles. Vat. Kult. 
1846, 52. Fieb., Eur. Hem. 356, 2. Oploscelis id. Muls. et 
Rey, Pun. Pent, 83, 1. Menaccarus id. Put., Syn. II, 37. 
Oploscelis ciliata Muls. et Rey, Ann. Soc. Ent. Fr. 1850—52, 
p. 80. Opusc. ent. I, p. 99. 



227 

Specimina in Hungaria et Gallia meridionali inventa 
descripsi. Europa meridionalis. In Calamagrosti arenaria 
(Puton), Meliloto cdtissimo (Mulsant et Rev). 

Menaccarus dohrnianus Muls. et Rey. 

Ovalis, pallide flavo- vel grisescenti-testaceus, superne 
ferrugineo-, fusco- vel nigro-punctatus, raro punctis fere 
totis concoloribus, limbo lato laterali pronoti et corii pallido, 
punctis obscurioribus destituto ; marginibus lateralibus capitis, 
pronoti et tertiae vel dimidiae partis basalis corii longe 
fnsco-cilialis; capite latitudine interoculari magis qvam V4 
brevioro, margine late rotundato concolore, vertice plerum- 
que maculis duabus marginalibus nigris; jugis sokim apice 
breviter contiguis; oculis ultra margines laterales capitis le- 
viter prominulis; antennis articulis secundo et tertio longe 
setosis, tertio secundo circiter V7— Vs breviore; pronoto 
antice utrinque juxta limbum pallidum punctis obscuris 
acervatis; scutello utrinque callo basali sat brevi externe 
nigro- vel fusco-terminato, plerumque apice vittula nigro- 
punctata signato; corio punctis hic illic densius acervatis, 
margine externo late rotundato basi haud distinctius ampli- 
ato, angalo externo corii apicem scutelli pauUo superante ; 
connexivo maculis nigro-pnnctatis; femoribus inferne longe 
setosis; tibiis fortiter longe fusco-spinosis; tarsis posticis 
longis, tibia solum circiter Ys brevioribus, articulo primo 
duobus ultimis simul sumtis distinctissime longiore. Long. 
5 mm. 

Oploscelis dohrniana Muls. et Rey, Pun. Pent. p. 86 
(ciliae omnes detritae). Menaccarus ovalis Put., Ann. Soc- 
Ent. Prance 1873, p. 12, 3 (ciliae corii detritae). M. liir- 
ticornis var. ovalis Put. Cat. Ed. IV, 11, 2. 

Specimina a D:o Prof. J. R. Sa biberg in Tunisia 
(Hammamlif, Gap Camart) inventa descripsi. Specimina in 
Sicilia lecta et in collectione raea asservata vix nisi cor- 
pore superne nonnihil convexiore divergunt (tarsi desunt). 
— Algeria et Syria, sec. D. Dr Puton. 



228 

A M. arenicola Scholtz capite multo minus trans- 
verso, jugis solum apice contiguis, corio margine laterali basi 
haud fortius dilatato, capite pronotoque longius ciliatis, corio 
margine cxterno basin versus ciliis instructo, angulo exteriore 
apicali longius producto, femoribus inferne longe setosis 
nec spinulosis, tibiis longius spinosis, tarsis longis, articulo 
primo multo longiore mox distingvendus. — M. ovalis a D:o 
D:re Puton antennis margineque corii setis destitutis (Syn. 
Het. Fr. II, p. 38) (fescribitur; pilae tainen verisimiliter de- 
tritae. — M. hirticornis Put. (Ann. Soc Ent. Fr. 1. c. 13, 4), 
mihi ignotus, describitur Jf. ovali major (long. 7V2 mm-), 
corio externe scutelli longitudine, margine ejus laterali basi 
leviter dilatato; an species propria? 



Menaccarus divaricatus Jak. 

Ovalis, albido-flavens, superne nigro- et fusco-puncta- 
tus; marginibus capitis, pronoti et partis basalis corii longe 
nigro-ciliatis; capite latitudini interoculari longitudine subae- 
qvali, margine semicirculari tenuiter nigro, vertice vittis tri- 
bus laevibus inpunctatis, jugis solum apice contiguis; oculis 
ultra margines capitis distincte pcominulis; antennis parce 
longius setosis, articulo tertio secundo circiter Vs breviore; 
pronoto vitta media dilutius punctata, lateribus late pallidis, 
concoloriter punctatis, antice utrinque inträ limbum palli- 
dum vitta nigra notatis; scutello angulis basalibus sat longe 
callosis, callo externe nigro-marginato, disco medio carina 
laevi pallida notato; corio angulo externo scutellum parum 
superante, limbo lato laterali pallido, margine exteriore aeqva- 
liter late rotundato; connexivo toto pallido, immaculato ; fe- 
moribus inferne spinis longissimis tenuibus vel setis rigidis 
fuscis; tibiis longe fortiter nigro-spinosis: tarsis posticis lon- 
gis, tibia vix magis qvam Va brevioribus, articulo primo 
duobus ultimis simul sumtis sat multo longiore. Long. 
5V2 ^^- 



229 

Menaccarus divarkatus Ja k., Horae Soc. Etit. ross. 
X, p. 76, 7. 

Specimen in Bokharia (Repetak m. augusti) a D:o Prof. 
J. R. 8 a hl berg captum descripsi. Persia borealis, sec. 
Jakovleff. 

21. Dohrniano M. et R. simillimus, capite paullo mi- 
nus transverso, pronoto vitta media dilute punctata, seutello 
callis basalibus longioribus, carina ejus media elevata, con- 
nexivo immaculato divergens. 



Aelia melanota Fieb. 

Diagn.: Sordide grisescenti-albido-flavens, colore su- 
perne nonnihil in fuscum vel ochraceum vergente, pronoto 
vittis tribus margineque laterali antico nec non vittula brevi 
basali mox supra vittam lateralem scutelli callosis pallide 
tlaventibus, scuteilo linea media Vs longiludinem scutelli 
oceupante vittulisque utrinque iateralibus duabus callosis 
pallidis, medio vilta percurrente linea media pallida divisa 
nigra vel fusca; ventre vittis sex nigro-punctatis, feminaé 
interdum dilulissime ferrugineis vel omnino obsoletis; jugis 
margine externo usque ad apicem clypei subrectis vel an- 
tice nonnihil rotundatis, ibi autem fortius sinuatis et versus 
apicem dilatatis, angulo externo late rotundatis, interno le- 
viter distantibus, bucculis latiusculis, fere aeque latis, apice 
oblique truncatis, angulo apicali obtusissimo, denticulo mi- 
nutissimo instructo; laminis rostralibus prostethii interne ro- 
tundatis; pronoti limbo laterali calloso subrecto vel antice 
leviter sinuato, crenulato, poslice supra angulum lateralem 
prominente, ipso margine retrorsum nigro; scutelli lateribus 
ante medium sinuatis; hemielytris vena furcata distincta; 
dorso abdominis maris nigro, solum summo margine con- 
nexivi albido, feminae fusco, segmentis primis tribus macula 
triangulari communi nigra, reliquis vitta media lata margini- 
busque posticis pallide flaventibus. Long. ef S cum mem- 
brana 12 mm. 



230 

Aelia melanota Fieb., Verh. Wien. zool. bot. Ges. 
XVIII, 470, Tab. V, f. 5. Aelia oUusa ibid., 472, Tab. 
VI, f. 7. 

Caucasus (Karabagh!), D. Ko len a ti (Mus. Vindob.): 
Turkestan, D. J. Sa hl berg. Speeimina typica descripsi. 

Gorpus sordide grisescenti-albidoflavens vel pallide ochra- 
ceum. Gaput pronoto pauilulum brevius, pallido-flavescens, 
ochraceum vel fere flavo-ferrugineum, subtilius punctatum, 
a vertice versus apicem sensim ad apicem jugarum auiem 
subito fortiter declive, superne vitlis duabus verticis vittacjue 
utrinque laterali densius fusco-punctatis; jugis margine late- 
rali subrectis ad apicem clypei fortius sinuatis et curvatis, 
nonnihil dilatatis, angulo apicali externo valde obtuse oblique 
rotundatis, interno anguste rotundatis ibique leviter distan- 
tibus; bucculis latis, totis subaeqvaliter prominentibus, antice 
obtuse oblique truncatis, angulo antico obtusissimo submu- 
tico. Rostrum apice fuscum. Antennae ochraceae, articulo 
tertio secundo pauilulum breviore. Pronotum inter angu- 
los laterales longitudine fere duplo latius, fortius concoloriter 
punctatum, antice saepe ochraceum vel fere flavo-ferrugi- 
neum, posterius magis grisescens, limbo anteriore laterali 
mox ante medium ad impressionem transversalem fortius, 
dein versus basin et apicem sensim angustius calloso, mar- 
gine subrecto vel versus apicem leviter sinuato, obtuse cre- 
nulato, versus basin ipso margine nigro, toto limbo calloso 
supra angulos laterales prominente; disco ante medium trans- 
versim et prope angulos laterales utrinque longitrorsum for- 
tius impresso, medio linea callosa versus basin tenuissima 
et utrinque in impressione linea divergente breviuscula nec 
non lineola brevissima basali utrinqu'e supra lineam latera- 
lem callosam scutelli callosis, pallide flaventibus; disco inter 
lineas discoidales antice nigro- vel fusco-punctato, limbo cal- 
loso interne linea sinuata nigra terminato. Scutellum lateri- 
bus ante medium sinuatum, apice late lanceolatum, vitta 
media lata percurrente versus apicem anguslata nigra, medio 
in 2/3 longitudinis scutelli linea laevigata pallida divisa, 
utrinque ad angulum basalem vittula callosa pallida ex- 



231 

terne nigro-terminata et inter hane vittam et lineam me- 
diam ad marginem vittae mediae nigrae vel fuscae alia 
vittula basali callosa pallida. Hemelytra rufescenti-fusco- 
punclata, vena externa corii valida albicante, interna furcata 
distincta ante furcam albida, in medio corii longitudinis 
furcata, sutura membranae inter apices ramorum furcae 
fuscescente; membrana hyalina, venis 2 et 3 in mare versus 
basin fuscis. Pectus sat subtiliter fuscescenti-punctatum. 
Abdomen maris dorso cum connexivo nigro, hujus margine 
lineariter angustissime pallide flavente: ventre ochraceo, 
disco medio maculis oblongis sat angustis in series duas 
positis et utrinque vitta latiore magis remota nigro-puncta- 
tis, lateribus ad spiracula nigra vitta angustiore subrecta 
nigro- punctata; segmento maris genitali semiovali, margine 
superiore emarginaturis tribus, medio profundiore, inde qua- 
drilobato, lobis mediis lateralibus paullo latioribus. Abdomen 
feminae dorso iusco, fusco- vel nigro-punctato, segmentis tri- 
bus primis macula magna communi triangulari nigra, re- 
liqvis margine postico vittaque lata media pallide flavente, 
connexivo pallido; ventre (an semper?) vix signato. Pedes 
subtiliter (postici parcius) nigro-punctati, femoribus omnibus 
inferne ante apicem puncto nigro. 



Aelia furcula Fieb. 

Flavescens, punctata, capite marginibus vittisque dua- 
bus verticis fuscescentibus, nigro-punctatis, marginibus usquc 
ad apicem clypei subrectis, lobis lateralibus ab apice clypei 
dilatatis et a latere visis sat deflexis, dilatatione lateribus 
parallells margini communi apicali aeque longis, apice com- 
muni medio emarginato, bucculis in dentem obtusum ere- 
ctum sat magnum ampliatis: vertice spatio inter oculum et 
ocellum oculo aeque lato; antennis stramineis, punctis nigris 
destitutis, articulis ultimis duobus fuscis, secundo et tertio 
aeque longis; pronoto capiti fere aeque longo, vitta media 
lata postice dilatata paullo obscuriore et antice nigro-punctata, 



232 

hac vitta carina media callosa percurrente sed postice tc- 
nuiore divisa, lateribus in impressione transversa utrin- 
que carina callosa antice et postice abbreviata terminata; 
marginibus pronoti callosis ante medium leviler sinuatis 
et illic interne distincte dilatatis, lateribus vitta antica 
inträ marginem callosum impressioneque humerali saepe 
nigro-punctatis; scutello vitta media fuscescente antice nigro- 
punctata, hac vitta carina callosa partem qvartam vel qvin- 
tam apicalem attingente, basi scutelli utrinque vitta anguli 
basalis aliaque inter hane et vittam discoidalem posita cal- 
losis, his vittis fere tertiam basalem partem longitudinis 
occupantibus, frenis saepe nigro-punctatis; corio scutello 
saltem aeque, longo, concoloriter vel nigro-punctato, limbo 
tamen externo concoloriter punctato, vena brachiali crassa, 
cubitali furcata; membrana alba; connexivo stramineo, dorso 
nigro, lateribus, vitta media apicali sat lata marginibusque 
segmentorum anguste stramineis; ventre concoloriter pun- 
ctato; pedibus inpunctatis. Long. o 10 — 11, 9- 9—11 mm. 

Turkestan (Kutentaisk!), D. Stenroos; Desertum Go- 
lodnoje, D. J. Sahlberg. 

Äe. acuminatae L. .magnitudine sat similis, colore 
laetiore, capite longiore et aliter constructo, structura an- 
tennarum, pronoti vittis lateralibus disci distinctioribus, scu- 
tello apice latius concoloriter punctato, vitta dorsi media 
latiore segmentoque ejus apicali vittis duabus nigris sat ob- 
soletis, pedibus inpunctatis structuraque genitali maris mox 
distincta; ab Ae. melanota Fieb., cui maxime affmis, co- 
lore pallidiore, in brunneum haud vergente, statura angu- 
stiore, dilatatione apicali capitis longiore, scutello angustiore 
et pauUo longiore, carina ejus media percurrente nec postice 
abbreviata, praecipue autem structura segmenti maris geni- 
talis (vide fig. 1) divergens. 



233 



Aelia simillima n. sp. 

Ab Ae. furcula vix nisi structura insigni segmenti 
jenilalis maris (vide figg. 2 et 3) distingvenda. 

Turkestan: Bekljarbek d. 10 augusti, D. J. Sahlberg. 



Neottiglossa pusilla Gmel. (inflexa Wolff). 

Hujus speciei solum varietas colore obscurior est Pla- 
tysolen obscunis J. Sahlb. Longitudo articulorum secundi 
et tertii antennarum etiam speciminum typicorum sat multo 
variat, vitta callosa verticis etiam eorum interdum obsoleta. 
Solum duo specimina inventa, cetero cum typo in omnibus 
congruentia. 

Peribalus inclusus Dohrn. 

Supra griseo-lividus, densius nigro-punctatus, scu- 
telli apice pallido; pronoti marginibus anlicis lateralibus 
subrectis corioque margine exteriore fere ad medium usque 
calloso-laevigatis, flavescenti-albidis; inferne cum pedibus et 
antennis pallide livido-flavens, his apice fuscescentibus; pro- 
noto longitudine inter anguios apicales et marginem basa- 
lem duplo latiore, angulis lateralibus ultra basin corii vix 
prominentibus. Long. ef 1^/2 mm. 

Fentatoma inclusa Dohrn, Stett. Ent. Zeit. 1860, 103, 7. 

Rossia meridionalis; specimen typicum descripsi. 

A P. vernali Wolff statura minore, capite pauUo 
obtusiore, antennarum articulo secundo breviore, pro- 
noto angustiore minus transverso ejusque marginibus ante- 
rioribus lateralibus subrectis latius calloso-flavis nec non 
margine exteriore corii fere ad medium laevigato-flavis di- 
vergens. Gorpus superne sordide griseseenti-livido-flavens, 
sat dense nigro-punctatum. Gaput latitudine cum oculis vix 
longius, margine versus oculos leviter sinuato. Rostrum 
pallide flavens. Antennae pallide flaventes, versus apicem 
ferrugineae, articulo ulttmo ante apicem late fusco; articulo 



234 

secundo tertio longitudine aeqvali. Pronotum longitudine 
inter angulos anticos et marginem basalem vix magis qvam 
duplo latius, marginibus anlerioribus lateralibus subrectis et 
spatio inter angulos anticos aeque longis, sat late calloso- 
laevigatis, albido-flaventibus, angulis lateralibus ultra margi- 
nem basis corii vix prominentibus. Scutellum pronoto medio 
circiter dimidio longius, apice vitta pallidiore. Hemelytra 
margine corii exteriore fere ad medium laevigato, albido- 
flavente; membrana fuliginosa. Pectus et abdomen pallide 
livida, concoloriter punctata, tantum maculis parvis ad inci- 
suras connexivi nigro-punctatis. Pedes livido-flavescentes, 
tarsis colore in ferrugineum vergentibus. 

Chlorochroa rubromarginata Reut. 

Laete viridis, fortius punctata, apice scutelli limbo- 
que abdominis flavis, dorso abdominis nigro, margine 
antico laterali pronoti margineque corii exteriore usque ad 
medium pulchre rubro-aurantiacis ; rostro coxas posticas 
longius superante, medium segmenti ventralis tertii attin- 
gente, apice nigro. Long. ef 1372 ^^• 

Pentatoma rubromarginata Re ut., Berl. Ent. Zeit. 1881, 
p. 156. 

Hispania, D. Staudinger (Mus. Berol.). 

A Chl. juniperina L. rostro longiore, punctura fortiore 
et minus densa nec non statura magis ovata distincta. 
Chl. pinicolae Muls. et Rey statura similis, sed distincte 
fortius et minus dense punctata, capite paullo angustiore, 
stylis genitalibus versus apicem minus dilatatis margine- 
que corporis antico laterali discolore divergens. Caput laete 
virescens. Rostrum virescens, medium segmenti ventralis 
tertii attingens, apice fusco-nigro. Antennae articulo primo 
viridi (reliqvi desunt.). Pronotum viride, margine laterali 
antico toto pulchre saturate rubro-aurantiaco. Scutellum 
viride, apice punctoque parvo basali utrinque prope angulum 
basalem pallide albido-flaventibus. Hemelytra viridia, mar- 
gine exteriore a basi ad medium pulchre et saturate rubro- 



235 

auranticis, margine hoc inferne extus auranliaco intus fla- 
vente. Dorsum abdominis nigrum, connexivi segmentis limbo 
(medio latius) flavo; venlre viridi, margine flavo. Pedes 
virides. Mas stylis genitalibiis lamina apicali scapo circiter 
dimidio *) latiore, apice tri-rainoso, incisuris inter ramos 
qvam in Chl. pinicola profundioribus et minus obtusis, lobo 
interiore margine externo subperpendiculariter, haud oblique 
posito (vide fig. 4). 

Brachynema ruficorne n. sp. 

Ovale, viride, dense et distincte punctulatum, anlennis 
articulo basali excepto rubris, tibiis apice tarsisque sordide 
ferrugineis: capite lateribus versus apicem anguste, pronoto 
limbo laterali anteriore corioque margine exteriore basin 
versus flavicantibus, callosis; connexivo flavicante, angulo 
externo apicali segmentorum anguste nigro; capite apicem 
versus sat fortiter angustalo, apice sat anguste rotundato, 
jugis clypeo sat multo longioribus, apice sat longe contiguis, 
ipso apice leviter divaricatis; rostro coxas intermedias haud 
superante, apice nigro; antennis articulo tertio secundo vix 
magis qvam ^/^ breviore; pronoto marginibus lateralibus an- 
terioribus sub-rectis; scutello apice concolore; membrana hya- 
lina atomis coeruleo-viridibus adspersa. Long. 9 IP/i mm. 

Turkestan: Sir Daria, coll. D. Fedtschenko. 

A Br. virente Klug statura breviore et latiore, capite 
versus apicem magis angustato, lobis lateralibus clypeum 
longe includentibus, pronoti marginibus lateralibus anteriori- 
bus subrectis, scutello apice concolore divergens, colore 
rubro antennarum mox distingvendum. Caput latitudine cum 
ocuiis pauUo longius, marginibus lateralibus leviter sinuatis. 
Pronotum longitudine circiter duplo latius, angulis laterali- 
bus obtusis, ultra marginem costalem corii parum promi- 
nentibus. Venter lateribus virescens, creberrime subtiliter 
punctulatus, medio sordide lutescens, dense pauUo fortius 
punctatus. 

*) Lamina apicalis Chl. pinicolae saepe salteni duplo latior. 



236 



Nezara Sahlbergi n. sp. 

Viridis, superne clense concoloriter punctata; capile 
parte anteoculari latitudine inLer apices oculorum minus 
qvam duplo breviore, lateribus sat leviter sinuatis; antennis 
articulo tertio apice ferrugineo, uUimis fuscis, secundo tertio 
distincte longiore; rostro inter coxas posticas extenso; pro- 
noto margine lalerali posteriore recto, angulis hiimeralibiis 
rotundatis, parum prominulis; membrana hyalina; connexivo 
ultra margines hemielytrorum latius prominente; angulo api- 
cali segmentorum nigro; ventre carina destituto, modio fer- 
rugineo, nitida, parce punctato, lateribus viridi, crebre pun- 
ctato; segmento maris genitali ab infero viso apice medio 
profiinde rotundato-emarginato, angulis emarginaturae siib- 
rectis, lobis lateralibus sat magnis, spatio inter angulos 
emarginaturae margine loborum paullulum longiore (fig. 5). 
Lon g. rf 10 mm. 

Amu Daria d. 21 julii 1896, D. Prof. J. Sahlberg. 

Ab hac specie differt iV. Heegeri Fieb. punctura for- 
tiore, capite nonnihil longiore, antennis articulo secundo ter- 
tio baud longiore, rostro fere apicem segmenti secundi ven- 
tralis attingente, segmento raaris genitali apice medio latis- 
sime leviter sinuato, emarginatura latissima, angulis latissime 
rotundatis, lobis lateralibus humilibus (fig. 6); N. Millieri 
Muls. et Rey lateribus capitis ante oculos paallo levius 
sinuatis, segmento maris genitali ab infero viso apice paullo 
minus profunde sinuato, angulis emarginaturae valde obtusis, 
lobis lateralibus obtuse triangularibus, spatio inter angulos 
margine apicali loborum circiter duplo latiore (fig. 7). 

Eury derna lineola Bärens pr. 

Diagn.: Superne nigro-cyanea, margine capitis laterali, 
pronoto margine laterali aeque late vittaque media angusla 
antice leviter dilatata, margine ipso corii, extremo apice 
scutelli, lineola transversali corii ad apicem scutelli, pro- 
pleuris lateribus, maculis externis acetabulorum, angulis 



237 

apicalibu=^ meso- et metapleurarum, lineola segmentorum 
connexivi basin versus attenuata, ipso apice coxarum, ima 
basi femorum annuloqae tibiarum inlerrupto albis. Long. 
2 8 mm. 

Stracliia lineola Bär., Berl. Ent. Zeit. II, p. 205. 

Asturia, D. Bärensprung (Mus. Berol.) ; specimen 
typicum descripsi. 

Ab E. oleraceo Linn. vix nisi signaturis paucioribus 
Gt angustioribus differt. Corpus obscure cyaneum, inferne 
ventre aenescente. Gaput obscure cyaneum, margine laterali 
albo, colore albo ad oculos pauUo dilatato; macula laterali 
nigra infra oculum et supra antennarum basin margini- 
que buccularum albis. Bostrum nigrum, articulo primo albo. 
Antennae nigrae. Pronotum obscure cyaneum, linea media 
margines apicalem et basalem baud attingente antice non- 
nihil latiore margineque laterali angustius et ubique aeque 
late albis; dlsco irregulariter vage et sat grosse punctatum, 
limbo basali medio laevigato, lateribus densius et subtilius 
punctato, Scutellum pronoto fere Va longius, apice extremo 
albo, cetero totum obscure cyaneum; disco fortius, versus 
apicem subtilius punctatum, medio rugulosum. Hemelytra 
densius et subtilius punctata, obscure cyanea, margine la- 
terali corii, lineola basali venae corii externa aliaque trans- 
vcrsali utrinque abbreviata ad apicem scutelli, hac obscuriore, 
albidis; membrana fusca, albicanti-marginata. Pectus mar- 
gine prosterni antico utrinque, limbo lato impunctato pro- 
pleurarum, angulis apicalibus meso- et meta-pleurarum macu- 
lisque externis acetabulorum albis. Dorsum abdominis ni- 
grum. Venter aenescens, punctatum. Pedes cyaneo-nigri, 
basi femorum annuloque tibiarum saltem anticarum inler- 
rupto albis. 

Eurydema rugulosa Dohrn var. nov. nigrorubra. 

" Superne nigra, capite marginibus, pronoto marginibus 
omnibus vittaque media antice transversim dilatata, scutello 



238 

pläga ulrinque marginali paullo pone medium abrupta apice- 
que corio fascia ante apicem marginem exteriorem haud at- 
tingente limboqve laterali usque ad fasciam illam rubris; in- 
ferne rubra, pectore medio maculisque tribus magnis latera- 
libus nigris, veritre macula magna media serieque laterali 
utrinque macularum quinque nigris; pedibus eum coxis totis 
nigris. 

Isthmus Thracicus, D. Hedenborg; Pontus, D. Goe- 
del (eoll. mea); Palaestina: Jerusalem, comm. D. Reitter. 

Obs. Caput hujus speeiei latitudini cum oculis aeque 
longum, lateribus versus apicem sat angustatum, marginibus 
infra oculura sat fortiter sinuatis. Antennae articulo tertio 
secundo fere ^/^ breviore. Pronotum lateribus anterioribus 
rectis vel medio subsinuatis nec (ut in E. Fieberi Schumm.) 
rotundatis. 

Jalla subdilatata n. sp. 

Inferne nigra, superne fusco-testacea, capite nigro, 
crebre punctato, vitta media pallide testacea; antennis totis 
nigris, articulis secundo et tertio aeque longis; pronoto lon- 
gitudine media fere duplo latiore, lateribus anterioribus sub- 
dilatatis, angulis anticis ultra marginem oculi oblique extror- 
sum prominentibus (fig. 9), apice lateribusque dense nigro- 
variegatis, limbo laterali anteriore calloso disco nonnihil 
pallidiore, disco grosse remote nigro-punctato, vitta callosa 
media destituto; scutello crebre sabtilius nigro-punctato, basi 
late nigricante, utrinque vittula basali brevi et angusta obli- 
que testacea concoloriter punctata notato, vitta media cal- 
losa destituto ; hemielytris crebre sat subtiliter nigro-puncta- 
tis, membrana vitta fusca percurrente; connexivo segmentis 
mox pone medium macula laterali testacea notatis; ventre 
parce et remote punctato, medio laevi ; tibiis annulo medio 
rufo-testaceo. Long. 14 mm. 

Algeria: Oran, Mechéria, D. Dr J. Vosseler (Mus. 
Stuttgart et collectio mea). 



239 



A specie superne descripta differt J. dumosa L. pro- 
noto antice haud dilatato angulis apicalibus ultra marginem 
oculorum haud prominentibus (fig. 8), disco postico pauUo 
minus grosse punctato, vitta media pronoti et scutelli cal- 
losa, vittulis lateralibus basis ^cutelli latioribus, callosis, in- 
punctalis, ventre (medio excepto) multo crebrius punctato. 



/ 




•^ 



r 

^<\.^ 




8. 




^^ 



^ ^^^ '^A..^ 




^- 




Hemiptera Gymnocerata 

in Algeria meridionali 

a D. D. Dr H. Krans et Dr J. Vosseler collecta 

enumeravit novasque species descripsit 

O. M' t^euter. 

Species seqventes, a D. D. Dr H. Krauss et Dr 
J. Vosseler in Algeria meridionali collecta, in museo 
regio Stuttgartensi asservantur. 

1. Odonioscelis fidiginosa Linn. Aumale d. 11 julii 
1897 (Vosseler). 

2. Psacasta exanthematica Scop. 
Oran: Djebel Tessala 1892 (V.). 

3. Fs. cerinthe Fabr. 
Ibidem. 

4. Eurygaster nigrocucullata Göze. 
Oran: Sebkah ra. Maji 1894 (V,). 

5. E. fuscocucuUaia Göze. 

Oran: Hammarn Bou Hadjar 1892 (V.). 

6. Graphosoma semipundatum Fabr. 
Oran 1892 (V.). 

7. Gr. lineatum Linn. 

Oran 1892. Frais- Vallon d. 8 febr. 1897 (V.). 

8. Oeotomus elongatus H. Sch. 

Oran boreali-occidentalis: Perrégaux m. junii 1894. 

9. Brachypelta aterrima Först. 



241 

Ain-Sefra in arenosis cl. 22 maji 1894 copiose (V.); 
Laghorial d. 24 junii 1897 (V.). 

10. Sehirus dubius Scop. 

Oran: Djebel el Tessala, Hammarn bon Hadjar 1894 (V.). 

11. Aelia Germari Fiist. 

Oued Saida d. 14 maji 1894 (V.j. 
l'^. Staria lunata Germ. 
Oran: Saida 1892 (V.). 

13. Holcostethus analis Costa. 
Philippeville d. 17 martii 1893 (Krauss). 

14. Carpocoris ptirpureipennis De Ge er. 

Saida, Tessala, m. julii 1892, Ferrgaul d. 12 junii 1894, 
Medéah d. 15 junii, Aumale d. 9 julii 1897 (V.). 

15. C. (Cadophila) varius Fabr. 

Oran: Perrégaux d. 12 junii 1894, Dra el Mizan d. 19 
julii 1897 (V.). 

17. Dolycoris baccarum L. Oued Saida, Ain Sefra d. 
20 maji, Perrégaux d. 12 junii 1894 (V.). 

18. CJiroantha ornatula H. Sch. 

Sahara: Guer. — El Alia, loco alto arenoso, d. 25 aprilis 
1893 (Krauss). 

19. Eurydema festiva Linn. var. picta H. Sch. 
Oran: Djebel el Tessala 1892, Oued Saida 1894 (V.). 

20. Jalla subdilatata Re ut., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 
XLII, p. 238. 

Oran meridionali-occidentalis: Mechéria m. junii 1894, 
duo specimina. 

21. Prionotylus brevicornis Muls. et Rey. 
Medeah d. 15, Blidah d. 16 junii 1897. 

22. Phyllomorpha algirica Guér. 

Oran: Saida 1894. Blidah et Medeah in floribus Paro- 
nychiae niveae De C and., quibus colore staturaque ma- 
xime similis. 

23. Coreus bos Dohrn. 

Oran: Djebel et Tessala 1892 (V.). 

24. Syromastes rhombeus Linn. 
Philippeville d. 17 martii 1893 (Krauss). 

16 



242 

25. Hajjlojn-oda sidcicornis Fabr. 

Saida d. 14 maji, Perrégaux d. 12 junii (V.). 

26. PseudopJiloeus angustus Reut. 

Oran merid. occident.: Mechéria m. junii 1894 (V.). 

27. Ps. Waltli Fieb. 
Blidah d. 13 junii 1897. (Y.). 

28. Coriomeris '^) liirticornis Fabr. 
Blidah d. 14 junii 1897 (V.). 

29. Camptopus lateralis Germ. 

Djebel el Tessala 1892, Perrégaux d. 12 junii 1894 
(V.); Sahara: Biskra d. 20 martii 1893 (Krauss). 

30. Stenocephalus agilis var. femoratus Put. 

Rio Salado d. 5 maji, Djebel el Tessala d. 8 maji 1894 
(V.); Sahara: Thegga-Mraier Sethil (Stail) d. 26 martii 1893 
(Krauss). 

31. St. tunetanus Hor v. 

Oran merid.-oecid.: Ain Sefra d. 23 maji 1894 (V.). 
.32. Corizus hyoscyami Linn. 
Oran: Gebkah m. maji 1894 (V.). 

33. Liorrhyssus hyaliniis Fabr. 

Gopiose. Hammam bou Hadjar ra. maji; Ain-Sefra dd. 
13—20 maji, Oued-Saida, Perrégaux m. junii 1894 (V.). Sa- 
hara: Ghard-Ou-K'Sa Hammada d. 21 aprilis 1893 (Krauss). 

34. Maccevetlius Imeola Fabr. var. no v. ruficornis: 
antennis etiam articulo secundo rufo-ferrugineo, ultimo le- 
viter infuseato. 

Oran: Saida 1894 (V.); Constantine d. 7 maji 1893 
(Krauss). 

35. Lygaeus (Eulygaeus) panduriis Scop. var. mili- 
taris Fabr. 

Gopiose. Saida m. julii 1892; Sebkah m. maji, Oued 
Saida d. 13 maji. Ain Sefra d. 25 maji in arenosis, Mechéria 
d. 2 junii, Perrégaux d. 12 junii 1894, Beldah d. 13 junii, 
Laghorial d. 19—27 junii 1897 (V.); Sahara: Biskra d. 20 
martii 1893 (Krauss). 

*) Coriomerls Westw., Cat. Coll. Hope. II, p. 6= Dasycoris 
D a 11. = Merocoris H a h n ^ Coreits Fieb. nec Fabr. 



243 

36. L. (Eulygaeus) saxatilis Scop. 

Sahara: Ghard-Ou-N"Sa-Haminada, plura specimina 
(Krauss). 

37. Lygaeus (Melanocoryplms) superbus Poll. 

Oran bor.-occid.: Hammarn bou Hadjar d. 4 maji 1894 (V.). 

38. Lygaeus (Melanocoryphus) sefrensis n. sp. 

SubeloDgatus, capite nigro, sericeo-opaco , subtilis- 
sime et brevissime fulvo-pubescente, pilis nonnullis nigris 
semi-erectii:; antennis rostroque nigris, illis sat longis, arti- 
€ulo secundo latitudini interoculari capitis aeque longo: 
pronoto lobo antico leviter convexo, rufescente, opaco, lobo 
postico nigro, nitido, vitta media sat lata ubique latitudine 
aequali rufeseenti-ochracea: scatello nigro: hemielytris com- 
pletis, omuium brevissime et siibtilissime fulvo-pubescenti- 
bus, rufescenti-ochraceis, clavo toto concolori, corio medio 
macula sat magiia nigra subrotimdata marginem exteriorem 
subaltingente; membrana nigra, angulo basali interiore, ma- 
oula discoidali anle medium maculaque rotundata apicali 
albis, macula discoidali transversa cuni sutura membra- 
nae stria ochracea conjuncta: pectore abdomineqae nigris. 
parte antica prostethii rufescente, marginibus acetabulorum 
solum anguste oburneis: ventre segmentis 4 — 5 connexivo- 
que rufo-testaceis, hujus segmentis omnibus macula basali 
nigra; femoribus nigris, apice eoram tibiisque pallide rufe- 
scenti-ochraceis, tibiis apice late tarsisque nigro-fuscis. Long. 
cT 4V2 nini- 

Oran occidentali-meridionahs (Ain-Sefra) d. 14 maji. 
D. Dr J. Vosseler. 

L. (M.) fulvescenti Put. similis, differt statura majore. 
antennis longioribus et gracilioribus, pronoto lobo postico 
nitidulo, macula corii majore, macula discoidali membranae 
transversa cum sutura conjuncta, limbo postico pleurarum 
pecloris concoloribus, nigris. acetabulis solum margine an- 
guste eburneis, tibiis apice late tarsisque fuscis. A L. $u- 
perho Poll. clavo macula nigra destituto mox distinguendus. 



244 

39. Nysius graminicola Kol. 

Oran bor.-occid.: Hammam-boa-Hadjar m. maji 1894 (V.)- 

40. Geocoris cardinalis Put. 

Nigro-piceus, capite oculis exceptis, scatello parte api- 
cali, hemielytris laleribusque ventris late rubris; corpore su- 
perne, capite excepto, subtiliter albo-pubescente; capite mar- 
gine postico verticis longitudine duplo latiore; rostro coxas 
intermedias subattingente, nigro, articulo secundo tertio bre- 
viore, hoc primo aeque longo; antennis nigro-piceis, apice^ 
articulorum primi et tertii albidis, ultimo fusco (sec. Putor> 
rufo); pronoto parce fortiter punctato, angulis posticis rufe- 
scentibus, scutello sat remote profunde punctato; clavo serie 
punctorum juxta suturam; corio interne ad suturam clavi 
biseriatim punctato, disco sublaevi ; membrana levissime 
fumata; acetabulis albidis, coxis femoribusque nigro-picei& 
(sec. Puton interdum rubris), apice femoruna, tibiis tarsis- 
que pallide flaventibus (sec. Puton rubris), articulo ultimo 
tarsorum apice fusco. Long. 9- 3S^2 i^"^- 

Put., Pet. nouv. ent. 1874, 1 dec. Ann. Soc. Ent. France^ 
1874, 29, 10. 

Laghorial, inter 19 et 27 juni 1897, D. Dr J. Vosseler,. 
unicunri specimen. 

41. Leptodemus nov. gen. 

Corpus depressum, elongatum, angu.stum, versus apiceii* 
leviter attenuatum, pilosulum; capite triangulari, pone oculos 
parallelo, basi pronoti solurn paullo angustiore, superne ver- 
sus apicera leviter declivi, bucculis brevissimis, tantum in 
apicali parte capitis distincte elevatis, gula leviter sulcata;. 
oculis leviter exsertis, rostro basin coxarum interniediarum 
attingente vel subattingente, articulo primo medium capitis 
subattingente, secundo basin capitis levissime superante; 
antennis articulo primo apicem capitis attingente, tertio se- 
cundo breviore; pronoto trapeziformi, lateribus subrectis. 



245 

disco antico parum convexo; scutello subaeqvilatero vel le- 
viter transverso, mox pone medium transversim impresso; 
hemielytris venis sat leviter elevatis, clavo ad marginem 
scutellarem linea impressa subtiliter pimctata, sutura clavi 
sutura membranae breviore; membrana magna, late valvante, 
venis simplicibus: femoribas anticis inferne ante apicem 
setula rigida instructis; tarsis gracilibus, posticis articulo 
primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo vel paullo 
iongiore. 

A geoeribus Camptotelus Fieb. et Macropterna Fieb. 
statura graciliore rostroque Iongiore mox distinguendus, ab 
illo etiam tarsis gracilioribus articulo primo Iongiore mem- 
branaque multo latius valvante, ab hoc corpore pilosulo. 
scutello multo minus transverso, membrana magis valvante 
divergens; a gerere Microplax Fieb. femoribus anticis in- 
ferne ante apicem spina destitutis, solum setula rigida in- 
structis, oculis multo minus exsertis, capite pone oculos pa- 
rallelo nec constricto, pronoto lateribus subrectis, clavo serie- 
bus marginalibus distincte punctatis destituto, articulo primo 
tarsorum Iongiore corporeque magis depresso distinctus. 

Leptodemus miniitus Ja k. var. pallidula n. 

Albo-pilosula, capite, pronoto parte antica margine 
apicali excepto, scutello apice excepto, pectore, abdomine 
femoribusque ferrugineis, pronoto margine apicali parteque 
postica, apice scutelli, hemielytris, limbo lato posteriore pro- 
ei metapleurarum, macula mesopleurarum, orificiis, apice 
femorum, tibiis tarsisque albidis; antennis pallide testaceis, 
parce pilosulis: capite lateribus pone oculos fuscis; oculis fu- 
scis; rostro testaceo; hemielytris cum membrana totis albidis; 
yenis apiceque corii concoloribus; tarsis posticis articulo 
primo duobus ultimis simul sumtis fere paullo Iongiore. 
Long. 2V5 mm. An species propria? 

Oued-Saida, m. junii 1894, unicum specimen. ^) 



^) Varietates reliquae hujus speciei sunt: var. albicans n. v. et 
var, typica. 

Var, albicans n. v. : superne albida, capite pronotoque albido- 
pilosis; capite fusco, dense subtiliter albido-sericeo; rostro testaceo, ar- 



246 

42. Calyptonotus Rolandri Linn. Medéah d. 15 junit 
]897. 

43. Scantius aegyptius Linn. 

Gopiose. Oued Saida d. 13 maji 1894; Laghorial dd. 
19—27 juni 1897 (V.). Sahara: Biskra d. 20 martii 189a 
(Krauss). 

44. Dictyonota tricornis Se hr. 
Oran: Oued-Saida m. junii 1894 (V.). 

45. Velia major Put. 

Oran mer.-occid.: Tiout m. maji, Mechéria d. 2 junii 
1894; Frais Vallon d. 8 junii 1897 (V.). 



ticulis ultimis fuscis; antennis albido-testaceis, densius pilosulis, pro- 
noto fascia anteapicali vittisque duabus posticis nigricantibus; scutello 
vjtta vel macula triangulari media fuscescenti; corio apice concolore^ 
venis membranae sordide dilute fiiscescentibus; prostethio albido, ma- 
cula magna pleurariim fasca; meso et metastethio fuscis, illo macula 
magna ad coxas, hoc orificiis limboque postico late albidis; ventre al- 
bido, fusco-fasciato; femoribus fuscis, apice femorum, tibiis tarsisque 
albidis. Long. ef 2^4 mm. 

Turkeslan: Schagimardan, D. Fedtscheuko, unicum specimen. 
An species propria? 

Var. typica: nigro-fusca. capite pronotoque griseo-pilosulis. su- 
perne hemelytris exceptis subtiliter griseo-pubescens, clypeo, margine 
apicali parteque postica pronoti sordide albidis, hac parte fusco-punctata 
maculis duabus mediis magnis fuscesceutibus, scutello apice pallidiore, 
hemielytris albidis, apice corii nigro-fusco, membrana venis fuscis; 
pectore abdomineque njgi'o-fuscis, maculis ad coxas, orificiis limboque 
postico metapleurarum albidis; rostro testaceo, articulis duobus ultimis 
fuscis; antennis pallide flavo-testaceis, pilosulis, femoribus nigro-fuscis, 
apice albido, tibiis tarsisque albidis, illis basi nigro-fusca; tarsis posti- 
cis articulo primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo. Long. 
2V5 mm. 

Macropterna minuta Jak., Horae Soc. Ent. Ross. VIII, p. 13, T. 
II, f. 6, sec. spec. typ. 

Rossia meridionalis: Astrachan. Specimen typicum descripsi. 

Caput latitudine postica cum oculis vix longius, basi pronoti cir- 
citer Vs angitstius. Antennae articulo secundo latitudine capitis intero- 
culari longitudine subaequali. Pronotum margine basali circiter V* bre- 
vius, margine apicali margini laterali aeque longo, disco postico subti- 
liter sat dense punctato; scutello laevi; hemielytris laevibus, venis sat 
elevatis. 



247 

4(3. V. rividorum Fabr. 

Tessala m. julii 1892, Blidah d. 4 jimii 1897 (V.). 

47. Gerris cinereus Put. 

Oraii mer.-occid.: Tiout d. 28 maji 1894, Laghorial 
dd. 19—27 junii 1897; Khriodes m. jalii 1892 (V.). 

48. G. gibUfer Schumm. var. fiaviventris Put. 
Blidah d. 4 febr. 1897 (V.). 

49. Oncocephalus acutayigulus Reut. 

Oran bor.-occid.: Djebel el Tessala d. 8 maji 1894 (V.). 

50. Oncocephalus Vosseleri n. sp, 

Elongatus, lurido-testaceus, capite, pronoto, scutello 
connexivoque fusco-variegatis; capitis parte anteoculari post- 
oculari et oculo (collo excepto) circiter dimidio longiore, 
gula granulis destituta; oculis glabris; antennis maris longe 
setosis, articulo priino parte capitis anteoculari oculoque 
simul sumtis aeque longo, secundo primo circiter duplo et 
dimidio longiore; pronoto angulis anticis extrorsum dentato- 
productis, tuberculo laterali valido, angulis posticis acutis 
ultra costam corii sat longe productis; scutello apice leviter 
reflexo; hemielytris fortiter abbreviatis, pronoto aeque longis, 
vittula clavi nigricante, area discoidali punctoque ante api- 
cem sericeo-nigris; femoribus omnibus apice nigro-fuscis, 
anticis inferne serie spinularum 12 armatis; tibiis basi, apice 
annuloque nigro-fuscis, tarsis fuscis. 

Dra el Hizan d. 17 julii 1897, D. Dr J. Vosseler; 
unicum specimen. 

O. angulato Reut. et acutangulo Reut, affmis, ab 
ambobus longitudine articuli secundi antennarum mox di- 
stinctus. Corpus elongatum, lurido-testaceum. Caput pronoto 
circiter \'q brevius, superne vitta lata media vittaque utrin- 
que pone oculum fuscis, lateribus fuscescentibus apicem 
versus pallidioribus, parte anteoculari quam parte posto- 
culari et oculo (collo excepto) dimidio longiore, parte posto- 
culari utrinque granulis parvis setigeris instructis; jugis inter 
antennas in dentes duos late pallido-limbatos elevatis; spatio 



248 ^ 

gulari interoculari (ef) basi articuli secundi rostro aeque 
lato. Rostrum nigro-piceum, dimidio basali articuli primi 
testaceo, articulo primo secundo aequelongo et marginem 
anticum oculi vix attingente; antennis maris flavo-testaceis, 
articulo primo parti anteoculari capitis oculoque simul sum- 
tis aeque longo, recto, versus apicem sensim leviter incras- 
salo, superne setulis rigidis, inferne longius pallido-piloso 
setisque rigidis fuscescentibus crassitiei articuli aeque iongis 
instructo, articulo secundo primo circiter duplo et dimidio 
longiore, longe rigido-setoso et adhuc inferne longe moUiter 
pallido-piloso, articulo secundo apicem versus ultimisque 
fuscis. Pronotum (formae brachypt) basi longitudine circiter 
V4 angustius, angulis apicalibus sat crassis extrorsum den- 
tato-productis, tuberculo laterali alte elevato, subspinaeformi, 
apice rotundato, angulis posticis acutis, leviter reflexis, ultra 
marginem costalem corii extrorsum sat longe productis; ca- 
rinis discoidalibus bene distinctis, postice divergentibus, lobo 
antico inter et circa carinas nigro-fusco, postico medio et 
lateribus fuscescente. Scutellum fuscum, apice testaceo leviter 
reflexo. Hemielytra forliter abbreviata, pronoto aeque longa, 
apice divaricatim sat anguste rotundata, membrana baud di- 
screta, clavo vittula obliqua interiore mox ante medium nigri- 
cante, cetero solum area discoidali punctoque minuto ante 
apicem sericeo-nigris. Dorsum abdominis luridum. Connexi- 
vum pallide testaceum, rnaculis duabus nigro-fuscis, altera fere 
in medio sita, altera apicali. Pectus fuscescenti-luridum, 
maculis ad coxas pallidis; spinis prosternalibus crassiusculis 
sat Iongis subporrectis, margine inferiore granulis setiferis 
instructo. Venter luridus, vittis qvatuor obsolete fuscescen- 
tibus. Segmentum maris genitale primum secundo vix duplo 
brevius, apice late obtusangulariter emarginatum. Coxae 
anteriores pallidae, posticae nigricantes. Pedes pallide flavo- 
testacei, femoribus omnibus apice nigro-fuscis, anticis etiam 
superne dimidio apicali nigro-fusco-irroratis, his (cf) capite 
loboque antico pronoti simul sumtis vix et altitudine sua 
circiter triplo et dimidio longioribus, sinu superiore basali 
valde obtuso; trochanteribus anticis tuberculo apicali mi- 



249 

nuto, femoribus anticis inferne serie spinularum 12 armatis; 
tibiis basi, apice annuloque nigro-fuscis, hoc annulo tibiarum 
anticarum niox supra medium, intermediarum mox supra 
tertiam basalem partem, posticarum mox supra qvartam 
basalem partem posito; tarsis fuscis. 

51. Oncocephalus fasciatus n sp 

Oblongus, pallido-flavens, capile solum lobo postico 
nigro-signato, scutello nigro-fusco, vittis duabus in vittam 
apicalem conjunetis pallidis, apice subhorizontali; hemielytris 
infra medium fuscescenti-fasciatis, membrana dilute infuscata, 
area discoidali plagaque araae exterioris obscurioribus; pedi- 
bus solum annulo angusto ante apicem femorum nigricante; 
capite parte anteoculari postoculari cum oculo vixlongiore; 
oculis exsertis; rostro sat gracili, toto pallido, articulo primo 
brevi; antennis maris totis pallide flaventibus, articulis duo- 
bus primis longissime pilosis, primo superne glabro, parti 
anteoculari capitis oculoque fere aeque longo, secundo primo 
vix duplo longiore; pronoto angulis anticis dentato-promi- 
nulis, posticis obtusis, tuberculo laterali nullo; femoribus 
glabris, anticis inferne serie spinularum majorum 9; tibiis 
posterioribus longe pilosis, spinis prosternalibus porrectis sat 
longis. Long. cT 11^4 ^^■ 

Sahara: Ouargla, d. 8 aprilis 1893, D. Krauss. 

O. impictipedi Ja k. colore pedum insigni similis et 
etiam cetero affmis, differt capite aliter colorato, parte ejus 
postica minus elevata, antennis longioribus, pallidis, corio 
fascia transversa usque in marginem exteriorem ducta. 
Corpus oblongum, pallide flavens. Caput a supero visum 
pronoto fere solum Va brevius, pallide flavens, solum parte 
postoculari macula circa ocellos, vitta media pone hane 
maculam vittaque laterali utrinque pone oculos nigris; parte 
anteoculari postoculari cum oculo parum longiore, parte 
postoculari granulis nonnullis laterahbus setiferis ; jugis inter 
antennas in dentes duos elevatis; spatio gulari interoculari 
(ef) medio articuh secundi rostri aeque lato. Oculi nigri, 



250 

magni, fortiter prominentes. Ocelli magni. Roslrum totiim 
pallide flavens, sat gracile, articulo primo secundo saltem 
^4 breviore et spatio inter marginem anticum oculorum et 
apicem capitis sat multo breviore. Antennae (ef) pallide 
flaventes, articulis duobus primis longissime et molliter pal- 
lido-pilosis, ultimis brevius pilosis, primo superne glabro, 
recto, parte anteoculari capitis oculoque simul sumtis vix 
breviore, secundo primo vix duplo longiore. Pronotum la- 
titudine basali parum longius, iiorizontale, angulis anticis 
dentato-prominulis, lateribus tuberculo destitutis, angulis 
posticis obtusis, ultra costam corii haud prominulis, lobo 
antico vitta media, lobo postico vittis qvinque sat obsoletis 
fuscescentibus. Scutellum nigro-fuscum, vittis duabus basa- 
libus in vittara apicalem conjunctis pallide flaventibus, apice 
subhorizontali. Hemielytra (ef) abdomine pauUo iongiora, 
pallide flaventia, clavo maximam ad partem, corio macula 
paullo infra basin, pläga exteriore juxta partem apicalem 
venae interioris, fascia infra medium extremoque apice di- 
lute fuscescentibus; membrana dilute fuscescente, dense sub- 
tiliter rugulosa, venis pallidis, area discoidali plagaque exte- 
riore media elongato-triangulari areae exterioris obscurius 
fuscis. Connexivum segmentis macula apicali fu.scescente. 
Corpus inferne totum pallide flavens, solum vitta propleura- 
rum superiore fusca. Pectus spinis prosternalibus sat longis, 
porrectis. Segmen tum maris genitale primum secundo cir- 
citer sextuplo brevius, apice profunde obtusangulariter emar- 
ginatum. Pedes pallide flaventes, femoribus omnibus an- 
nulo angusto ante apicem nigricante, tibiis immaculatis, an- 
ticis rectis femoribus aeque longis, posterioribus pilis longis 
semi-exsertis pallidis instructis; femoribus anticis altitudine 
paullo magis qvam qvadruplo longioribus, superne basin 
versus vix sinuaiis, inferne serie spinularum majorum 9, 
his extremo apice fuscis; trochanteribus anticis inferne spi- 
nula parvula. 

52. Reduvius Putoni Reut. 

Oran mer.-occid.: Ain-Sefra dd. 14—21 maji, Mechéria 
d. 2 junii 1894 (V.). 



251 

53. Piratei> hyhrklus Scop. var. stridulus Fabr. 
Philippeville d. 17 martii 1893 (Krauss). 

54. Harpador erytJiropus Linn. 
Djebel-el-Tessala 1892, Perrégaux d. 12 junii 1894, 

Drael Mizam d. 17 julii 1897 (V.). 

55. Vacliiria^) iKdlicUspinis Rent. 

Djelfa d. 29 junii 1897, unicuin specimen (V.). 

56. Coranus aegijptius (Fabr. 
Djebel-el-Tessala 1892 (V.). 

57. C. angularis Stål. 

Ain-Sefra in arenosis d. 19 maj i 1897 (V.). 

58. Nabis (Aspylaspis) virklulus B rulle. 
Laghorial d. 19-27 junii 1897 (V.). 

59. Cimex lectulariiis Linn. 
Oran: Nazereg d. 7 junii 1894 (V.). 

60. Irigonotylus ruficornis Fall. 
Oran: Oued-Saida m. junii 1894 (V.). 

61. Miridius qvadrivirgahis Costa. 
Oran: Oued-Saida d. 14 junii J894 (V.). 

62. Phytocoris desertorum n. sp. 

Albido-incanus vel incanus, opacus, superne albo-intri- 
cato-pubescens, hemielytris pilis brevibus nigris subadpressis; 
antennis totis albido-flaventibus, solam articulo primo cinera- 
scenti-adsperso, hoc articulo tenui, pronoto parura longiore, 
setis rigidis crassitie articuli longioribus, interioribus reliquis 
minus longis, articulo seeundo primo circiter duplo longiore, 
ipso apice infuscato; pronoto fascia tenui nigricante ante 
marginem album basalem; scutello fusco-bivittato; hemie- 
lytris minutissime cinerascenli-conspurcatis, venis albis saepe 
utrinque tenuiter nigricanti- vel fusco-limbatis, saepe mar- 
gine exteriore corii marginibusque cunei parcius minute 
fusco- vel nigricanti-variegatis, nec non apice marginis ex- 
terni corii apiceque cunei nigricantibus, interdam hemie- 



Vachiria ^tk\ ^ Centroscelis .Jii'k.= Centroscelicoris Reut. 



252 

tytris cinerascenlibus, venis maculisque duabus corii albis, 
altera majore media, altera apicali venae cubitalis; mem- 
brana dense cinereo-irrorata, venis pallidis, vena cubitali 
obscure cinerea, macula marginis exterioris, vitta infra api- 
cem areolarum versus apicem membranae ducta ibique saepe 
cum alia longa obliqua interiore conjuncta albidis; femoribus 
et tibiis pilis longissimis albidis tenuissimis nutantibus pilo- 
sis, spinulis tibiarum fuscis crassitie tibiae haud longioribus, 
femoribus anterioribus apicem versus, posticis basi excepta 
dénse fusco-cinereo-conspurcalis, tibiis albidis, anterioribus 
basi apice annulisque duobus, posticis basi, annulis duobus 
ante medium atomisque nonnullis nigro-fuscis; capite ver- 
ticali, a supero viso transverso, pronoto fere Va breviore, 
a latere viso altitudine breviore, fronte verticali convexa, 
clypeo ab illa basi bene discreto, retrorsum vergente, ver- 
tice (ef) oculo circiter dimidio latiore; oculis maris convexis, 
a supero visis orbicularibus; roslro coxas posticas paullo 
superante; pronoto lateribus late sinuatis; hemielytris (ef) 
abdomen longe superantibus. Long. ef 7 mm. 

Sahara (Ou-Nuemka!) nocte d. 14 aprilis 1893 duo 
specimina cepit D. Dr Krauss. 

Species eximia et distinctissima, inter Ph. guttu- 
latum Reut. et Novickyi Fieb. locanda, pedibus longe pi- 
losis, colore etc. insignis. Caput unicolor, albicans, basi 
pronoti duplo angustius. Rostrum albicans, apice piceo. 
Antennae articulo secundo margine basali pronoti circiter 
74 longiore, lertio secundo fere Vs breviore, qvarto tertio 
circiter Vs breviore. Pronotum latitudine basali circiter Vi 
brevius, apice basi circiter Vs angustius, disco subhorizon- 
tali, callis discretis, interdum margine postico fuscis. Scu- 
tellum vittis duabus fuscis longe distantibus. Hemielytra maris 
•paraliela. Pectus albicans, mesosterno toto obscure fusco. 

63 Phytocoris albo-hirsutus nov. sp. 

Oblongovatus (9), pallide sulphureo-viridis, opacus, 
totus, solum dorso abdominis excepto, cum antennis, pedibus 



253 

et hemielytris longe et dense tenuiter albo-pilosus, pilis nigris 
destitutus, spinulis tibiamm brevibiis; antennis pedibusque 
unieoloribus, colore corporis, solura femoribas apice pauilo 
obscurius conspurcatis; hemielytris feminae abbreviatis, basin 
segmenti sexti dorsalis subattingentibus, apice divaricatim 
rotundatis, fractura cunei brevissima obsoleta, membrana 
angustissima solum ad marginem interiorem distinguenda; 
sutura clavi utrinque venaque brachiali albis; capite horizon- 
tali a supero viso pronoto pauilo longiore, a iatere viso al- 
titudinem latitudine clypei superante, vertice oculo duplo 
latiore (2), fronte horizontali solum apice subito perpendicu- 
lari, clypeo usque a basi fortiter prominente, gula horizon- 
tali; Fostro apicem coxarum attingente, apice nigro; antennis 
articulo primo incrassato, pronoto oculoque dimidio simul 
sumtis aeque longo (9- brachypt.), secundo primo circiter 
22/3 longiore; pronoto unicolore, solum punctis duobus stric- 
turae apicalis fuscis. Long. 2 brach. 5 mm. 

Oran, Ain-Sefra, D. Dr J. Vosseler. 

Species distinctissima, ab omnibus corpore longe mol- 
liter albo-hirsuto divergens. Caput basi pronoti ($ brachypt.) 
paullulum angustius, ab antico viso latitudine cum oculis 
pauilo longius. Antennae articulo secundo margine basali 
pronoti (formae brachypterae) fere duplo longiore. Prono- 
tum (9 brach.) horizontale, latitudine basali, annulo collari 
exeepto, fere duplo brevius, apicem versus leviter angusta- 
tum, margine basali truncatum, lateribus rectis mox ante 
stricturam apicalem leviter rotundatis. Epipleura prothoracis 
vitta superiore submarginali fusca. 



64. Brachybasis nov, gen. 

Diagn.: Corpus (ef) oblongum, opaculum, superne pu- 
bescentia duplici tenuissima, hemielytris parallelis; capite 
fortiter nutante vel verticali, sat parvo, ab antico viso levi- 
ter transverso, a Iatere viso altitudine breviore, vertice im- 
marginato, linea tenui longitudinah impressa, fronte versus 



254 

apicem sensim fortiter- leviter declivi, clypeo usque a basi 
fortiter prominente, fere verticali, loris haud buccatis, genis 
linearibus, gula brevissima, horizontali; oculis (ef') fere usque 
ad gulatn extensis; roslro apicem coxarum intermediarum 
atlingente; antcnnis mox supra tertiam apicalem partem 
marginis interioris oculorum insertis, articulo primo pronoto 
multo breviore, setis rigidis destituto, secundo primo paullu- 
lum graciliore, sublineari, ultimis hoc gracilioribus ; pronoto 
transverso, marginibus lateralibus rectis, immarginatis, di- 
sco postico obsoletissime transversim strigoso, callis bene 
discretis; scutello parte apicali horizontali; eorio venis 
duabus; membrana areola majore apice obtuse rotundata; 
femoribus gracilibus, omnibus linearibus, posticis maris 
apicem abdominis distincte superantibus ; tibiis spinulis 
tenuibus modice longis; tarsis articulo primo secundo 
longitudine subaeqvali, tertio secundo longiore. Solum ef 
cognitus. 

Generi Megacoelum Fieb. affmis, corpore superne aureo- 
pubeseente, capita ab antico viso leviter transverso, clypeo 
a fronte discreto, antennis articulo primo breviore, ultimis 
secundo gracilioribus, scutelli parte apicali haud convexa 
divergens; a genere Ischnoscelicoris Re ut. differ t corpore 
minus elongato, capite ab antico viso distincte, quamvis 
leviter transverso, fronte versus apicem sensim declivi nec 
apice subito perpendiculari, articulo primo antennarum pro- 
noto multo breviore, lateribus pronoti rectis, membrana an- 
^ulo areolae majoris magis rotundato, coxis anticis breviori- 
bus, tibiis longius spinulosis etc. Corpus oblongum, paralle- 
lum. Gaput a supero visum pronoto brevius, clypei basi in 
linea intermedia oculorum posita, angulo faciali recto. Oculi 
(ef) fere totam altitudinem capitis occupantes. Rostrum ar- 
ticulo primo caput haud vel parum superante, secundo et 
quarto aequelongis, tertio his breviore. Pronotum strictura 
apicali tenui, margine basali versus callos modice convexo- 
declivi. Scutellum basi detectum. Coxae anticae breves, 
medium mesosterni haud attingentes. Segmentum maris 



2öb 

genitale inferne longius pubescens, carina longitudinali de- 
stilutura, marginibus sinus sinistri aperturae mulicis. 

Brachybasis desertorum n sp 

Pallide flavescens, unicolor, superne teiiuissime aureo- 
€t nigricanti-pubescens, ventre pallido-pubescente ; oculis 
fusco-nigris; rostro apice nigro-piceo; mesosterno medio 
fusco vel fasco-maculato; femoribus atomis nigro-fuscis dense 
conspersis; tibiis nigro-spinulosis; tarsis articulö ultimo ipso 
apice cum ungviculis fusco-nigris. Long. cT 7 mm. 

Sahara: Ouargl Gärd!, D. Dr Krauss: Algeria meri- 
dionalis, D. Pic. 

Caput (c^) basi pronoti circiler 2/. angustius, a su- 
pero visum pronoto fere ^/s brevius, ab antico visum lati- 
tudine cum oculis paullo brevius, vertice oculo paullo — 
^4 angustiore. Oculi maris magni, convexi, minute granu- 
lati. Antennae pallide flaventes, unicolores, articulö primo 
fronti et vertici simul sumtis aeque longo, secundo primo 
circiter 3— 0V2 et margine basali pronoti parum longiore, 
duobus ultimis simul sumtis secundo longitudine subaeqvali- 
bus, tertio secundo circiter duplo vel fere duplo breviore, 
qvarto tertio paullo breviore. Pronotum basi longitudine 
circiter duplo latius, strictura apicali crassitie basali articuli 
secundi antennarum paullo vel parum angustiore, callis fere 
tertiam partem anticam occupantibus. Membrana subhya- 
lina, venis pallide flavo-ochraceis. Tibiae spinulis crassitiei 
tibiarum fere aeque longis, sat tenuibus. 

65. Calocoris liispanicus G mel. 

Var. nankineus Duf: Oued Saida d. 14 maji 1894; 
var. sexpimctatus Fabr. ibid.; var. thoracicus Put. ibid. et 
Perrégaux m. junii 1894 (V.). 

66. C. angularis Fieb. var. biplagiatus Reul. 
Oran: Oued Saida 1894 (V.). 

67. C. norvegicus G mel. 

Copiose. Oued Saida m. junii 1894, Medéah d. 15 
junii 1897 (V.). 



256 

68. Bracliycoleus sexvittatus Re ut. 
Oran: Oued Saida m. junii 1894 (V.). 

69. Lygus pratensis Linn. 

Oued Saida m. junii 1894, Laghorial in Euphorbia d. 
14 junii 1897 (V.). 

70. Ci/phodema instahile Luc. Ain Sefra d. 23 maji, 
Oued Saida m. junii 1894 (V.). 

71. Systellonotus Micelii Ferr. et Reut. 
Ain Sefra d. 14 maji 1894 (V.). 

72. Pachytomella Passerinii Costa. 
Oued Saida ra. junii 1894 (V.). 

73. Dimorphocoris gracilis Ramb. 
Oran: La Genia d. 30 junii 1894 (V.). 

74. D. dehilis Reut. 

Oran bor.-occid.: Hammarn bou Hadjar m. maji 1894 (V.). 

75. Orthocephalus proserpinae Muls. et Rey, Reut. 
Djebel el Tessala d. 8 maji 1894 (V.). 

76. Orthocephalus tenukornis Muls. et Rey. 
Oran mer.-occid.: Tiout d. 26 maji 1894 (V.). 

77. Camptotylus Yerseni Muls. et Rey. 
Oran bor.-occid.: Perrégaux m. junii 1894 (V.). 

78. Heteroconlylus tibialis Hahn. 
Oran: La Genia d. 30 maji 1894 (V.). 

79. Platycranus Putoni Reut. 

Sahara: Ouargl.-Ghard Ou-Nouemra nocte 14 aprilis 
1893 (Krauss). 

80. Euderon Martini Put. 

Ain Sefra 1894, unicum specimen (V.). 

81. Conostethus veniistus Fieb. 
Oran: La Genia m. junii 1894 (V.). 

82. Thermocoris Munieri Put. 
Oued Saida m. junii 1894 (V.). 

83. Tinicephalus rubiginosiis Fieb. 

Oran bor.-occid.: Hammam bou Hadjar m. maji 1894 (V.). 

84. Megalocoleus longirostris Fieb. 

Oran bor.-occid.: Perrégaux m. junii 1894 (V.). 

85. M. cunealis Reut. 



257 



Oran mer.-occid.: Mechéria d. 15 aprilis 1894 (V.). 

86. Macrotylus nigrkornis Fieb. 
Oran: La Genia d. 30 junii 1894 (V.). 

87. Fsallus ancorifer Muls. et Rev. 
Oran: Oued Saida m. junii 1894 (V.). 



88. Plagiognathus pallidus n. sp. 

Pallide ochraceus, superne saltem hemielytris pilis ni- 
gris adpressis facile divellendis, ventre tenuiter pallido-pu- 
bescente; antennis articulo primo annulis duobus (basali et 
apicali) obsoletis basique secundi fuscis, articulo secundo 
margini basali pronoti longitudine subaeqvali ; membrana 
hyalina, areolis cum venis pallide ochraceis, solum limbo 
apicali leviter fuscescente; femoribus marginibus concolori- 
bus, tota longitudine seriatim nigro-punctatis, tibiis nigro- 
spinulosis, spinulis e punctis nigris minutis (tibiarum anti- 
carura minutissimis) nascentibus, ipsa basi fusca, apice tibia- 
rum tärsisque fuscis. Long. 9- SVs— ^Vs ^^• 

Oued Saida d. 8 junii 1894, D. Dr J. V os se ler, duo 
specimina; unicum specimen in regione montis Ouarsensis 
a D. de Vauloger captum communicavit D, A. L. Mon- 
t an don. 

A Pl. chrysanthemi Wolff. et fidvipenni Krischb. 
membrana areolis duabus concoloribus pallidis, puncto nigro 
infra apiceni venae cubitalis destituta nec non tibiis subti- 
lius nigro-punctatis, anticis punctis minutissimis distinctus. 
Corpus unicolor, pallide ochraceum. Gaput basi pronoti 
duplo angustius, a latere visum altitudini fere aeque lon- 
gum, ab antico visum latitudini comrauni frontis oculique 
unici aeque longum, vertice ($) oculo circiter V* latiore; 
totum unicolor, pallide ochraceum. Rostrum apicem coxa- 
rum posticarum attingens, apice nigro. Pronotum qvam in 
Pl. chrysanthemi basin versus fortius dilatatum, basi longi- 

17 



258 

tudine duplo latiore, apice longitudine paullo vel parum 
angustiore. 

89. Auchenocrepis minutissima Ramb. 

Oran bor.-occid.: Perrégaux m. junii 1894 (V.). 



Capsidae novae mediterraneae 

clescriptae 
ab 

O. M' l^euter. 
IT. 

1. Pronototropis longicornis Reat. 

Diagn.: Sub-elongata, albido-flavens, superne breviter 
nigro-pubescens, vertice, callis pronoti basique scutelli siib- 
sulphureis; hemielytris abdomen sat longe superantibus, mar- 
gine scutellari commissuraque anguste nigricantibus, clavo 
circa venam, corio vitta lata interiore venaque cubitali ato- 
mis minutisnigricanti-cinereis conspersis; membrana cinereo- 
fumata, venis albidis, vitta media lata percurrente albida; 
capite ab antico viso latitudine cum oculis saltem V4 lon- 
giore; rostro apicem coxarum intermediarum attengente, 
antennis articulo secundo margine basali pronoti distincte 
longiore, duobus ultimis fuscis, simul sumtis secundo longi- 
tudine aeqvalibus, qvarto tertio pauUo minus qvam 2/3 bre- 
viore; pronoto latitudine basali parum magis qvam 2/. bre- 
viore; margine basali utrinque versus angulos rotundato, 
supra scutellum leviter bisinuato, medio obtusissime rotun- 
dato. Long, $ 6 Va mm. 

Hab. in Syria, D. Be ek er. 

Descr.: A Fr. puncUpenni Fieb. statura elongata, 
rostro antennisque multo longioribus, pronoti minus träns- 



260 

verso margine basali medio bisinuato mox distincta. Caput basi 
pronoti circiter duplo angustius, ante oculos longe productum, 
ab antico visum latitudine cum oculis saltem V4 longius, a la- 
tere visum altitudine basali circiter dimidio longius, vertice 
($) oculö duplo laliore, fronte leviter declivi, clypeo a basi 
usque valde prominente, sat compresso, a latere viso per- 
pendiculari, lato, margine antico arcuato, basi a fronte bene 
discreto, ipsa basi in linea inter scrobes antennarum ducta 
posita, genis sat humilibus, gula brevi, horisontali, angulo 
faciali subacutiusculo. Oculi oblongi. Rostrum articulo primo 
capiti vix aeque longo. Antennae ante apicem oculorum 
insertae. Pronotum apice longitudine paullo angustiore, si- 
nuato, margine apicali obtuse reflexo, angulis apicalibus ro- 
tundatis, lateribus leviter sinuatis, antice ad callos reflexis, 
margine acuto, disco versus apicem levissime declivi, antice 
inter callos carina longitudinali instructo; callis depressis, 
rectangularibus. Scutellum basi detectum. Alae areola hamo 
curvato a vena sustensa prope originem venae decurrentis 
emisso. Xyphus prostethii concavus. Goxae anticae breves, 
medium mesosterni vix attingentes. 

2. Solenoxyphus reticulatus Reut. 

Diagn.: Subelongatus (cT), capite, pronoto toto vel parte 
anteriore scutelloque obscurius sangvineis, saepe caesio-in- 
dutis, pronoto scutelloqve linea tenui longitudinali media 
percurrente albida; hemielytris albidis, ubique punctis fusco. 
viridibus dense conspersis, clavo corioque interne fusco-vire- 
scentibus, macula vel stria albida ad basin cunei; membrana 
albido-hyalina, areola majore vittaque lata limbi exterioris 
virescenti-fuscis, areola minore maculaque infra apicem cu- 
nei albidis, cetero lineis irregularibus hic illic dense reti- 
culatim confluentibus virescenti-fuscis signata; pectore san- 
gvineo, abdomine virescente; femoribus ubique atomis minu- 
tis virescenti-fuscis creberrime conspersis, tibiis spinulis nigris 
e punctis parvis nigris nascentibus; antennis articulo secundo 
margini basali pronoti aeque longo. Long. ef SV* mni. 



261 

Va?', a: Pronoto toto sangvineo. 

Far. /?: Pronoto parte postica sordide virescenti-älbida, 
punctis fusco-viridibus creberrime conspersa. 

Hah. in Valachia (Comana), D. A. L. M ont an don. 

Descr.: A 8. lepiclo Fieb. et Put. statura graciliore, co- 
lore, iemoribus multo densius fusco-conspersis, etc. divergens. 
Mas. Caput basi pronoti circiter ^'4 angustius, fortiter nutans, 
ab antico visum infra oculos longe rostrato-productum, latitu- 
dine cum oculis paruin longius, a latare visum altitudine basali 
pauUo longius, vertice oculo vix magis qvam ^/^ latiore, fronte 
fortiter declivi, clypeo crasso, a latere viso leviter arcuato, 
ubique fere aeque lato, basi linea impressa a fronte bene 
discreta, ipsa basi paullo supra lineam inter apices oculo- 
rum ductam posita, genis sat altis, gula dimidium capitis 
occupante, fere in piano peristomii posita. Oculi magni, 
globosi, fusci. Rostrum albicans, apinem coxarum postica- 
rum superans, apice nigro. Antennae ad apicem oculorum 
interne insertae, fusco-virescentes vel pallidae, articulo primo 
interne apice atomis nonnullis fuscis, hoc articulo apicem 
clypei attingente, secundo latitudine capitis cum oculis cir- 
citer Va longiore, tertio secundo vix V5 breviore, qvarto 
tertio ^Z, breviore. Pronotum basi longitudine circiter duplo 
latiore, apice longitudine circiter V3 latiore, margine apicali 
medio levissime sinuato, lateribus sub-sinuatls, disco sub- 
horizontali, callis optime discrelis, magnis, medium disci 
attingentibus. Xyphus prostethii convexus, basi tenuiter 
marginatus, sulco longitudinali vix distinguendo. Goxae an- 
ticae medium mesosterni longe superantes. Pedes graciles, 
femoribus posticis paullo incrassatis, tibiis posticis tarsis 
circiter triplo et dimidio longioribus, tarsis posticis articulo 
tertio secundo aeque longo, ungviculis nigris, aroliis medium 
ungviculorum attingentibus. 

3. Oncotylus Bolivari Reut. 

Diagn. : Sordide flavo-virens, cum antennis pedibusque 
ubique pilis nigris depressis dense vestitus, antennis articulo 



262 

secundo apice late ultimisque totis, rostro articulo ultimo, 
tibiis summo apice tarsisque totis nigris; fronte magis mi- 
nusve infuscata, vitta media frontis et clypei magis minusve 
integra vel in macuiis dissolata, raarginibus postieis callo- 
rum pronoti maculaque adjacente laterali nec non macula 
angulorum posticorum pronoti nigris; fronte punctis latera- 
libus circulum fere formantibus nonnullisque diseoidalibus, 
vertice serie punctorum marginis postiei, pronoto punctis 
dispersis callorum saepeque etiam serie punctormn subtilio- 
rum marginis postiei nigris; antennis articulo primo basique 
secundi nec non femoribus dense nigro-punctatis, tibiis spi- 
nulis nigris e punctis nigris nascentibus; membrana leviter 
et dilute fumata, venis flavo-virentibus, areola interiore vittu- 
laque infra apicem venae cubitalis nigricantibus; antennarum 
articulo secundo lineari. Long. $ 7V2 mm. 

Hah. in Hispania (Espinar), D. Prof. B o Ii v ar. 

Descr.: O. punctigero Re ut. simillimus, differt autem 
colore magis in flavovirentem vergente, pronoti parte postica 
non nisi serie punctorum subtiliorum marginis basalis in- 
structa, scutello hemielytrisque punctis nigris totis destitutis^ 
membrana multo pallidiore; ab O. viridifiavo Goeze parte 
pronoti postica scutelloque signaturis destitutis mox distin- 
gvenda. Corpus oblongum. Caput (2) basi pronoti vix 
magis qvam Vs angustius, nutans, ab antico visum latitudine 
postica parum longius, a latere visum latitudine clypei alti- 
tudinem superans, verlice oculo pauUulum magis qvam duplo 
latiore, fronte convexa, clypeo iato et fortiter prominente, 
ipsa basi in linea inter scrobes antennarum posita, angulo 
faciali sub-acutiusculo, gula dimidium capitis occupante. 
Oculi fusci, in genas baud extensi. Rostrum medium coxa- 
rum intermediarum attingens. Antennae (9) ad apicem ocu~ 
lorum interne insertae, articulo primo vertice et fronte pauUo 
breviore, obconico, nigro-punctato, inferne stria obliqua sub- 
basali margineque apicali nigris; articulo secundo margine 
basali pronoti paullo longiore, duobus ultimis simul sumtis 
secundo aeque longis, qvarto primo paullo breviore. Prono- 
tum basi longitudine circiter dimidio latiore, apice longitu- 



263 

dini aeque lato, disco subhorizontali, callis magnis, sat niti- 
dis, lateribus posticis impressis. Hemielytra vittis inter ve- 
nas glabris. Corpus inferne flavo-virens, unicolor, solum 
propleuris antice vitta abbreviata nigra. Femora punctis 
majoribus seriatis aliisque minoribus conspersis; tibiae spi- 
nulis e punctis nigris nascentibus, basi tibiarum adhuc parce 
minutius nigro-punctata. 

4. Orthotylus gracilis Eeat. 

Diagn.: Anguste elongatus (o^), sat obscure virescens, 
sat nitidus, hemielytris pilis nigris facillirae divellendis, 
niaris longissimis; capite basi pronoti vix magis qvam V* 
angustiore, vertice (ef) sat fortiter marginato, oculo circiter 
V3 latiore; rostro apicem coxarum intermediarum subattin- 
gente; äntennis articulo primo spatio inter marginem eleva- 
tum verticis et basin clypei longitudino aeqvali, secundo 
primo circiter qvadruplo et margine pronoti basali fere di- 
midio longiore, hoc articulo apicem versus ultimisque nigro- 
fuscis, tertio secundo fere V7 breviore, qvarto tertio saltem 
V/g breviore; membrana sat fumata, iridescente, venis sor- 
dide pallido-lutescentibus; tibiis parce tenuissime fuscescenti- 
spinulosis; tarsis posticis tibia magis qvam triplo breviore, 
articulo ultimo duobus primis simul sumtis aeque longo. 
Long. d 3*/5 mm. 

Hab. in Algeria, in regione montis Ouarsensis, D. de 
Vauloger, comm. D. A. L. Montandon. 

Descr.: Species corpore valde elongato, hemielytris lon- 
gissimis structuraque antennarum a proxime affmibus mox 
distingvenda. Corpus (ef) cum hemielytris parallells latitu- 
dine paullo magis qvam quadruplo longius. Caput ab antico 
visum latitudini cum ocuhs longitudine subaeqvale, a latere 
visum altitudine paullo brevius, clypeo basi parum supra li- 
neam inter scrobes antennarum ductam posita, gula brevis- 
sima. Rostrum apice nigro-piceum, articulo primo caput 
breviter superante. Antennae (er') ad tertiam inferiorem par- 
em oculi inferne insertae. Pronotum basi longitudine duplo 



264 

latiore, apice longitudini fere aeque lato, callis minutis, disco 
postico levissime ruguloso. Scutellum post mortem pallescens- 
Tarsi articulo ultimo apice cum unguieulis nigro. 

5. Paramixia Reut. 

Diagn.: Corpus parvum, nitidulum, elongatum; capite 
mediocri, nutante, infra oculos sat longe producto, antico 
viso triangulari, latitudini basali aeque longo, a latere viso 
altitudine basali paullo longiore, sensim late arcuato-declivi, 
vertice late rotundato, tenuiter rnarginato, clypeo ne minime 
quidem prominente, basi cum fronte subconfluente, ipsa basi 
fere in linea media oculorum posita, genis angustissimis, 
loris bene discretis versus scrobem antennarum vergentiDus, 
angalo faciali acuto, gula haud distingvenda; oculis ultra 
angulos anticos pronoti vix vel parum prominentibus, iis con- 
tiguis, sublaevibus, maximam partem longitudinis capitis occu- 
pantibus, margine interiore levissime sinuatis ; rostro gracili, 
coxas posticas paullo superante, articulo primo dilatato, 
medium prosterni subattingente; antennis sat longis, ad 
apicem oculorum interne insertis, articulo primo apicem 
clypei parum superante; pronoto late trapeziformi, lateribus 
rectis, margine postico truncato, disco parum convexo, callis 
parum discretis; scutello basi obtecta; coxis anticis apicem 
mesosterni attingentibus; femoribus elongatis; tibiis tenuiter 
spinulosis, tarsis posticis articulo primo brevi, duobus ulti- 
mis longitudine subaeqvalibus. 

Habitat species unica hactenus cognita in parte meri- 
dionali territorii mediterranei. 

Descr.: Ab Amixia Reut. capite minore aequelaterali, 
margine verticis carinato, genis angustissimis, gala haud 
distingvenda, oculis ultra angulos pronoti vix prominentibus, 
laevibus divergens. 

Paramixia suturalis Reut. 

Diagn.: Fuscus, rostro, antennis, pedibus cum coxis, 
angulis pronoti posticis hemielytrisque pallide flaventibus, 



265 

apiee rostri, articulo antennarum primo toto, secundo apicc 
ultimisque, femoribus posticis versus apicem articuloque ul- 
timo tarsorum fuscis; hemielytris margine clavi scutellari 
commissuraque magis minusve lata nec noh macula majore 
angulum internum corii et cunei occupante fuscis vel rufo- 
fuscis; membrana infuscata, venis fuscis vel fusco-rubris, 
areola minore maculaque parva ad apicem cunei hyalinis. 
Long. 2V3 mm. 

Var. /J: Capite, pronoto corporeque inferne flaventibus, 
clypeo, loris margineque verticis nec non vilta laterali pe- 
ctoris et ventris fuscis. 

Hab. in valle Nilotico, D. Beck er. 

Descr.: Caput vertice oculo circiter 2^/3 (o^) vel fere 
triplo (2) latiore. Antennae articulo secundo margini basali 
pronoti aeque longo, duobus ullimis secundo simul sumtis 
longitudine aeqvalibus. Pronotum capite ab antico viso 
paullulum longius, basi longitudine distincte magis qvani 
duplo latiore, margine antico postico circiter Vk breviore- 
Hemielytra apicem abdominis sat longe superantia. Abdo- 
men fuscum vel disco ventris magis minusve late flavescente. 
Tibiae spinulis tenuibus concoloribus. 



6. Camptobrochis punctulatus var. Beckeri 

Reut 

Descr.: Inferne et superne piceo-nigra, superne fortiter 
punctata, capite laevi ochraceo, solum genis infra antennas 
ipsuque apice clypei nigro-piceis; antennis piceo-nigris, ar- 
ticulo primo ochraceo; gutta magna apicali clavi, margine 
laterali corii, basi et apice exceptis, nec non macula cunei 
ochraceis; pedibus ochraceis, tibiis basi, apice annuloque 
medio nec non tarsis piceo-nigris. Long. d" 3V2, ^ -1 f«m. 

Hab. in Syria, D. H. Becker. 
An species propria? 



266 



7. Phytocoris retamae Reut. 

Diagn.: Sordide cretaceus, opacus, superne parce nigro- 
signatus, albo-intricato-pubescens, hemielytris pilis tenuibus 
brevibus nigris adpressis; capite a supero viso transverso, 
a latere viso altitudini basali aeque longo, verlice {<f) oculo 
fere paullo magis qvam dimidio latiore, fronte subhorizon- 
tali ipso apice subito perpendiciilari, clypeo usque a basi 
fortiter prominente; oculis maris magnis, convexis, promi- 
nentibus, a supero visis orbieularibas; antennis articulo priino 
pronoto capiteque usque ad marginem anteriorem oculi vix 
longiore, satgracili, versus basin leviter inerassato, albo, nigro- 
conspurcato, externe brevius, interne longius aibo-piloso, pilis 
interioribus erassitie articuli distincte longioribus, articulo se- 
cundo primo circiter duplo et dimidio et margine basali pronoti 
circiter dimidio longiore, dilute cinereo, basi annuloque infra 
medium albidis, articulis ultimis simul sumtis secundo longitu- 
dine subaeqvalibus, obscurius griseis, tertio basi anguste sed 
distincte albo, qvarto tertio fere duplo breviore; pronoto 
brevi, fortiter transverso, anle marginem niveum basalem 
punctis 8—10 nigris linea tenui fusca undulata subconjun- 
ctis, qvarum duobus intermediis a margine magis remotis; 
hemielytris interne densius, externe parcius nigro-vittatis et 
variegatis, macula corii apicali nitida destitutis, membrana 
parcius nigro-irrorata, venis omnibus albis; femoribus mar- 
gine anlico nigro-couspurcatis, tibiis albo-spinulosis, spinu- 
lis tibiarum posticarum erassitie tibiae vix longioribus, tibiis 
anticis basi concoloribus, apice annulisque duobus nigris, 
posterioribus hic illic nigro-conspersis. 

Hal), in Retama sp.: Algeria (Bir-Setil inter Biskra 
et Tougourt), commun. D. Noualhier. 

Descr.: Species division! Ph. femoralis Fieb. proxima, 
antennarum articulo secundo primo sallem dimidio longiore, 
pronoto brevi, tibiis albo-spinulosis, anticis basi concolori- 
bus, colore cretaceo etc. mox distingvendus. Caput a supero 
visum pronoto parum longius, cretaceum, parum signatum, 
pilis niveis exsertis. Roslrum albicans, apice nigro. Pro- 



'267 

notum basi longitudine magis qvam duplo latiore, apice 
longitiidine fere dimidio latiore, disco linea tenni media an- 
tica abbreviata alba, apice punctis duobus majoribus angu- 
lisque anticis nigricantibus. Scutellura nigricanti-conspurca- 
tum, lateribus, apice lineaque longitudinali media albidis. 
Cuneus punctis duobus marginis interioris nigris, apice den- 
sius nigro-consperso. Epimera prothoracis vittis duabus ni- 
gris signata. Mesosternum medio nigro-fuscum, nitidulum. 
Venter lateribus nigricanti-conspurcatus. Tarsi articulo primo 
toto dimidioque apicali ultimi nigricantibus, ungviculis pallidis. 



Heteroptera palaearctica 

nova et minus cognita 

descripsit 

O. M- t^euter. 
II. 

Coreus bos Dohrn var. erecticornis n. v. 

Speciminibus typieis cetero simillima, differt solum spi- 
nis capitis totis erectis, sursum et leviter antrorsum, ne mi- 
nime qvidem extrorsuni vergentibus, articulo primo anten- 
narum vix Vi brevioribus, flavis, externe nigro-punctatis, in- 
terne paullo supra basin tuberculo levissime retrorsum ver- 
gente instructis; feminae segmentis connexivi angulis posticis 
dentato-prominentibus. Long. I6V2 ^^'^■ 

Tanger (Mus. Havniense). 

Microtelocerus nov. gen. ^) 

Gorpus oblongum, glabrum; capile quinquangulari, ab' 
antico viso latitudine postica fere dimidio longiore, tuber- 
culis antenniferis leviter divergentibus, parte apicali inter 
antennas posita apicem versus declivi et sensira angustata, 
bucculis medium gulae haud attingentibus, gula recta, hori- 
zontali; oculis parvulis, rotundatis; ocellis sat late distanti- 



') Divisioais Pseudophloearia. 



269 

bus; rostro coxas intermedias attingente, articiilo primo 
basin capitis haud attingente, secundo primo ueqve longo; 
antennis dimidio corpore paullo brevioribus, articulo prinno 
capite paullo minus quam duplo breviore, subcylindrico, basi 
graciliore, secundo primo vix aeque longo et hoc paullo 
graciliore, tertio secundo multo longiore et paullulum graci- 
liore, qvarto minuto, gracili, primo fere duplo breviore; pro- 
noto disco postico apicem versus fortiter convexo-declivi, 
disco antico horizontali brevi, marginibus omnibus inermibus, 
lateribus anterioribus leviter sinuatis, angulis humeralibus 
obtusis, parallelis; scutello aequelateraliter triangulari, piano; 
hemielytris abdominis longitudine, abdomine angustioribus; 
mesosterno medio sulco longitudinali instructo; metasterno 
piano; coxis posticis sat late distantibus; femoribus anteriori- 
bus inermibus, posticis ante apicem inferne spinis duabus 
maioribus spinulisque nonnullis minoribus armatis; tibiis 
posticis basi levissime curvatis, mox inträ basin paullo dila- 
tatis, apicem versus iterum gracilescentibus; tarsis posticis 
articulo primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo. 

Generi Ceraleptus Costa statura similis, mox autem 
structura antennarum coxisque posticis distantibus distin- 
gvendum; a genere Bothrostethus Fieb., cui affinis, articulo 
minuto ultimo antennarum, femoribus inlermediis dente de- 
stitutis, tibiis posticis basi subcurvatis et pone basin leviter 
dilatatis, corpore toto glabro divergit; structura tibiarum 
posticarum generi Loxocnemis Fieb. similis, structura an- 
tennarum notisque plurimis optime distinctus. 

Microtelocerus testaceus n sp. 

Flavo-testaceus, capite, parte antica prothoracis ven- 
treque granulis albidis conspersis, his granulis pila destitutis; 
antennis articulis tribus primis pedibusque subti liter granu- 
latis, granulis setam omnium brevissimam ferenlibus, arti- 
culis antennarum secundo et tertio superne sulco superficiali 
laevi, capite lineis duabus longitudinalibus ferrugineis; pro- 
noto margine basali fere Va breviore, angulis punctoque 



270 

medio marginis antici fuscescentibus, parte postica subtiliter 
fuscescenti-punctata; scutello hemielytrisque concoloriter vel 
dilutissime fnscescenti-punctatis; segmentis connexivi basi 
angustius, apice latius fuscescentibus; tibiis posticis basi et 
apice dilute fuscescentibus. Long. $ 10 mm. 
Turkestan: Phan, D. Fedtschenko. 

Strobilotoma typhaecornis Fabr. var. divergens 

n. var. 

Typo paullo latior, pallide grisescenti-testacea, capite 
cum antennis flavo-testaceis, antennarum articulo primo 
concolore, quarto nigro-fusco tertio vix aeque longo, a me- 
dio versus apicem fortiter subulato-angustato, spina hume- 
rali pronoti concolore, segmentis connexivi vix dimidia parte 
postica fusco-punctata. ef. Long. 7 mm. 

Sicilia: Syracusa; Algeria: Biskra, D. Prof. J. Sahl- 
berg; Graecia, Attica, D. Em ge. 

An species propria? 

Coriomeris ') vitticollis n. sp. 

Oblongo-ovatus; capite et pronoto pilis longis erectis 
albidis pilosis, his pilis saepe tamen detritis; capite pallide 
flavente, superne fusco, linea media percurrente pallida, al- 
bido-granulosa; tuberculis antenniferis apice leviter uncina- 
tis; bucculis simplicibus, apico truncatis, antennis articulis 
primo et ultimo fuscis vel ultimo solum fusco, secundo et 
tertio obscure forruglneis, articulis tribus primis dense sub- 
adpressim brevius setosis, duobus primis adhuc parce longe 
albido-pilosis et duobus intermediis setis fuscis semierectis 
crassitie articuli brevioribus vel saltem baud longioribus, 
pilis articuli quarti crassitie articuli saltem duplo breviori- 



^) Coriomeris Westw., Cat. CoU. Hope II, p. 6, sec. amicum E. 
Bergroth in Vitt. ^ Dasycoris Dal]., S tål = Merocom Ha lin = Core?«s 
Fieb. nec Fabr. 



.271 

bus, articulo primo secundo longiore, capite a latere viso 
paullo breviore, intermediis aeque longis, quarto tertio paullo 
crassiore et plerunique distinctissime longiore, primo aeque 
longo; pronolo grisescenti-testaceo, vittis quinque fuscis vel 
nigro-fuscis, intermediis interdum abbreviatis, marginibus 
Jateralibus subrectis, anguste albidolimbatis et spinis 5 — 7 
albidis sat longis instructis, his spinis pilam tamem spina 
plerumque multo longiorem ferentibus, angulis lateralibus 
in spinam validam albidam retrorsum et oblique extrorsum 
vergentem productis; scutello testaceo, albido-piloso, vitta 
media fusca, apice levissime reflexo albicante; hemielytris 
saepe fusco-punctatis, testaceis, venis pallido- et fusco-varie- 
gatis, interdum extrorsum infuscatis, pilis albidis breviusculis 
adpressis, venis fusco- et testaceo-strigosis, margine libero 
corii laterali granulis brevibus albidis, pilam brevissimam 
retrorsum curvatam ferentibus, membrana hyalina, venis 
fuscescenti-variegatis; dorso abdominis nigro, segmentis 3—5 
medio late testaceis, sexto testaceo, medio nigro, connexivo 
fusco- et testaceo-fasciato; pedibus longe minus dense al- 
bido-pilosis, pilis faciliter detritis, femoribus adhuc pilis albis 
adpressis, testaceis, obscure fusco-maculatis, inferne spinulis 
anteapicalibus 3—4 spinaque valida et adhuc spinis validis 
duabus vel tribus armatis, ultima tamen breviore, latitudine 
inter spinas altitudine spinae apicalis longiore. saepe etiam 
spinula inter spinam primam et secundam; tibiis pallide 
testaceis, basi fuscis. Long. 8V2 ™"i- 

Caucasus, D. Leder; Baku, D. Faust; Turkestan: 
Samarkand, D. Fedtschenko, Lisitsino d. 11 julii, Dschila- 
rik, Konstantinovskaja d. 6 aug., D. J. Sahlberg. 

A C. hirticorni F., Goqu. {hirsuto Fieb.) antennis mi- 
nus dilatatis, articulo primo secundo longiore, quarto tertio 
plerumque distinctissime longiore et paullo crassiore, ejus 
pilis multo brevioribus, spina anguli lateralis magis extror- 
suQi vergente, granulis marginis exterioris corii subtilioribus, 
minus acutis, a C. affini H. S c h. [hirticorni Fieb., pilicorni 
Put.) et denticulato Scop. {pilicorni Fieb., hirticorni Put.) 
antennarum articulis duobus primis pilis longioribus et te- 



272 

nuioribus exsertis, spinis lateralibus pronoti pilara longiorem 
et tenuiorem ferentibus, ab illo etiam pronoti lateribus sub- 
rectis, ab hoc spina anguli lateralis pronoti longiore et ma- 
gis oblique retrorsum vergente posita, ab omnibus pronoto 
vittis obscaris signato divergens. Vittae pronoti tamen spe- 
ciminum pallidiorum obsoletae. 



Coriomeris pallidus n. sp. 

Oblongo-ovatus, totns cum antennis pedibusqiie pallide 
flavens vel connexivo dilute fuscescenti-fasciato, femoribus 
posticis fuscescenti-adspersis; capite et pronoto pilis longis 
erectis albidis pilosis ; capite linea media percurrente granu- 
losa granalisque aliis adspersis; tuberculis antenniferis apice 
uncinatis; bucculis simplicibus, apice truncatis; antennis 
articulis tribus primis dense minus breviter subadpressim 
pallido-setosis et adhuc parcius longe albido-pilosis, articulo 
primo capiti a latere viso aeque longo ($) vel parum bre- 
viore {(f), secundo et tertio aequelongis, primo vix breviori- 
bus, sat dilalatis et ultimo aeque latis, boc brevi, primo 
circiter ^'3 breviore, parce brevissime pilosulo; pronoto basi 
longitudini aequelato, marginibus lateralibus leviter sinuatis, 
spinis 7 — 8 sat magnis concoloribus armatis, bis spinis pi- 
lam tenuem spina multo (2) vel parum (ef) longiorem feren- 
tibus, angulis posticis in spinam validam oblique retrorsum 
productis; scutello piloso, apice sat producto, horizontali; 
hemielytris concoloriter punctatis, pilis pallidis sat brevibus 
adpressis, corio margine laterali libero granulis minutis setu- 
lam brevissimam retrorsum curvatam ferentibus instructo; 
membrana hyalina; dorso abdorainis pallide flavente, basi 
et medio sordide nigricante; pedibus longissime tenuiter 
pallido-pilosis, immaculatis, femoribus inferne versus apicem 
spinis tribus longis aeque distantibus armatis et adhuc (2) 
spina breviore fere in medio marginiss ita, inter apicem et 
spinam primam spinulis qvatuor, inter spinam primam et se- 
cundam spinulis duabus. Long. ef 9, (5. QVsmm. 



273 

Transcaspia: Dort Kuju d. 25 junii, Turkestan: Ken- 
dyktaii, d. 4 augusti, D. J. Sahlberg. 

C. hirticorni F., Goqu. (hhsuto Fieb.) magnitudine, 
statura, pilositate, antennis dilatatis spinaque anguli pronoti 
lateralis oblique retrorsiim vergente affinis, differt autem cor- 
pore pallide flavente cum antennis et pedibus toto concolore, 
antennis articulo primo multo longiore, ultimo primo circiter 
^ 3 breviore, brevissime parce pilosulo, granulis marginis la- 
teralis corii minoribus, nec non colore dorsi abdominis. 



Coriomeris hirticornis F., Coqu. [hirsutiis Fieb.) 

Superne ferrugineus, capite et pronoto pilis longis erec- 
tis albidis pilosis; capite granulis adspersis, linea media 
pallidiore destituto; tuberculis antenniferis apice uncinatis; 
bucculis simplicibus, apice truncatis; antennis articulis tribus 
primis pilis longissimis pallidis exsertis parcius pilosis, dense 
minus longe semiadpressim fusco-setosis, articulo primo ca- 
pite a latere viso fere Vs breviore, secundo et tertio aeque 
longis, primo distincte longioribus, dilatatis et qvarto saltem 
aeque latis, hoc tertio plerumque ^/s breviore et primo fere 
aeque longo, qvam in speciebus reliquis longius piloso; pro- 
noto basi longitudine latiore, lateribus leviter sinuato, margine 
pallidiore et spinis sat magnis pallidis 8 — 11 armato, his spi- 
nis pilam spina multo longiorem ferentibus, angulis posticis in 
spinam validam oblique retrorsum vergentem productis; scu- 
tello piloso, apice leviter reflexo; hemielytris sat longe ad- 
pressim pallido-pilosis, corio margine laterali libero tuber- 
culis quam in reliquis speciebus majoribus, pilam retrorsum 
vergentem tuberculo longiorem ferentibus; dorso abdominis 
nigro, Segmentis qvarto et qvinto disco rubris, sexto ferru- 
gineo, medio nigricante; segmentis connexivi angulo externo 
apicali breviter dentato-prominente; femoribus fusco-con- 
spurcatis, spinis tribus magnis vel tertia minore, inter api- 
cem et spinam primam spinulis quatuor, inter primam et 
secundam et inter hane et tertiam saepe spinulis 1 — 2, in- 

18 



274 

terdum adhuc pone spinam tertiam spinulis 1 — 2. Long. 
ef 2 9\/2— 10 mm. 

Europa meridionalis. 

Coriomeris affinis H Sch. (hirticornis Fieb., 
pilicornis Put.). 

C. hirticorni F., Coqu. colore simillimus, differt pilosi- 
tate breviore et magis fusca, capite plerumque linea media 
grarmlifera pallida, antennariim articulo primo paullo lon- 
giore et graciliore, secundo primo aeque longo vel paullo bre- 
viore; articulis secundo et tertio paullo minus dilatatis, pro- 
noto apicem versus magis angustato et lateribus fortiussinuato, 
spinis lateralibus pronoti pilam spina parum vel paullo longio- 
rem ferontibus, granulis marginis liberi corii minoribus, con- 
nexivi segmentis angtilo exteriore apicali in spinulam aeutam 
retrorsum vergentem productis, nec non corpore graciliore. 

Europa meridionalis. 

Coriomeris Spinolae Costa. 

Colore, pilositate structuraque connexivi praecedenti si- 
milis, bucculis antice acute productis, antennarum articulis 
intermediis gracilioribus pronotoque basin versus minus dila- 
tato, lateribus subrectis distinctus; capite linea media gra- 
nulifera haud vel parum pallidiore; antennis articulo primo 
capite a latere viso breviore, secundo primo aeque longo 
vol paullo breviore et tertio aeque longo, quarto longitudine 
variabili; pronoto apicem versus sat fortiter angustato, late- 
ribus subrectis, spinis lateralibus pilam spina parum vel paullo 
longiorem ferentibus, spina humerali extrorsum et oblique 
retporsum vergente; margine libero corii granulis minutissi- 
mis; dorso abdominis rubro solum basi nigro. 

Europa meridionalis. 

Var. fraudatrix nov. var.: bucculis apice brevissime 
prominulis vel truncatis. Haec varietas a C. affini superne 
descripto lateribus pronoti subrectis articulisque antennarum 
intermediis gracilioribus distingvenda. 



275 

Gallia meridionalis, ut C. pilicornis a D:o Rey commu- 
nicatuy; Graecia: Attica, Olympos D. Dr Krueper. 

Coriomeris denticulatus Scop. (pilicornis Fieb., 
hirticornis Put.). 

Praecedenti articulis intermediis antennarum satis gra- 
cilibus affinis, denticulo humerali breviusculo recte extror- 
sum vergente angulisque exterioribus segmentorum connexivi 
breviter dentato-prominulis nec in spinulam productis mox 
distingvendus: antennis articulo primo capite a latere viso 
breviore, secundo primo aeque longo vel paullulum brexiofe, 
intermediis longitudine aeqvalibus, quarto tertio parum la- 
tiore, longitudine variabili; pronoto lateribus subrectis vel 
levissime sinuatis, spinulis lateralibus pilam spinulae plerum- 
que vix aeque longam ferentibus; granulis marginis liberi 
costalis corii minutis; dorso abdominis rubro, solum segmen- 
tis duobus primis nigris. A C. hirticorni F., cui structura 
connexivi affmis, colore dorsi abdominis, structura spinulae 
humeralis pronoti articulisqae antennarum intermediis gra- 
cilioribus divergens. 

Europa media et meridionalis. 

Corizus hyoscyami L. var. limbatus n. var. 

Typo ceteris similis, sed colore pallido ochraceo nec 
rubro, capite ochraceo, solum vertice utrinque macula ocu- 
lum attingente apicibusque clypei et tuberculorum antenni- 
feroram nigris; pronoto fuscescenti-ochraceo, solum limbo 
iaterali angusto vittulaque utrinque obliqua humerali dilulius 
ochraceis, fascia apicali maculisque qvatuor marginis postici 
nigris; fascia transversali corii extrorsum in vittam latam 
marginalem nigram dimidium posteriorem longitudinis corii 
■occupantem prolongata; dorso abdominis nigro, segmentis 
tertio et quarto rubris, hoc utrinque vitta lata transversali 
nigra. ef. 

Turkestan: Dschilarik, d. 18 julii, D. J. Sahlberg. 



276 



Stictopleurus angustus n. sp. 



Pallide flavens, parce subtilissime pallido-sericans; ca- 
pite latitudine frontis oculique unici vix longiore, unicolore, 
laevi; oculis fuscis; antennis gracilibus, breviter pubescenti- 
bus, totis cum articulo ultimo pallidis, solum articulo prima 
superne vittula perbrevi nigricante, quarto incrassato tertio 
pauUo longiore; pronoto basi longitudine pauUo et capite 
cum oculis etiam solum nonnihil latiore, disco versus apicem 
levissime convexo-declivi, crebre sed minus fortiter punctato^ 
punctis concoloribus, linea media percurrente laevigata, ma- 
cdia utrinque prope angulum posticum nigricante; scutello 
crebre sat subtiliter punctato, apice reflexo albicante; hemi- 
elytris hyalinis, venis limboque laterali crassis pallide flaven- 
tibus, puncto mox ante medium vittaque apicali suturae 
membranae fuscis; dorso abdominis fusco-nigro, segmentis 
lateribus pallidis, segmentis quinto et sexto pallido-flaventi- 
bus, illo vitta media punctoque utrinque, hoc vitta media 
nigris; connexivo toto pallido ; ventre pilosulo; femoribus 
superne minute nigricanti-punctulatis, inferne satis pallidis; 
tibiis parce fuscescenti-punctulatis, praecipue inferne pilosis. 
Long. ef 52/g mm. 

Turkestan: Desertum Golodnoje d. 15 augusti, D. J, 
Sahlberg. 

Statura angusta et deplanata St. nysioidi Re ut. affinis^ 
ab hoc et omnibus affmibus colore signaturaque dorsi ab- 
dominis mox distinctus. 



Liorhyssus hyalinus F. var. rubricatus n. var.: 

Var. marginato Jak. signaturis simillimus, sed pronoto 
rubro-fusco, limbo laterali pallido flavicante, punctis conco- 
oribus, hemielytris totis vinaceo-rubris, membrana hyalina 
vel vinaceo-rubra. 

Aegyptus: Heliopolis in deserto arenoso d. 10 martii^ 
D. J. Sahlberg. 



277 



Maccevethus persicus Ja k. 



Inferne pallide virescen?, albo-pilosus, superne capite, 
pronoto scutelloque dense longius molliter albo-pilosus; ca- 
pite sordide virescente, vittis tribus nigricantibus (sec. Jakov- 
leff vitta media maculisque duabus occipitalibus); antennis 
gracilibus, nigris, articulo tertio basi pallido (sec. Jakovleff 
articulo primo basique secundi nigro-vittatis), secundo tertio 
haud crassiore et huic' longitudine subaequali ; pronoto sor- 
dide virescente, nigro-punctato, linea tenni media laevigata 
sat obsoleta, marginibus lateralibus laevigatis virescentibus, 
scutello apice late rotundato, fusco, vitta percurrente apice 
dilatata sordide virescente (sec. Jakovleff virescente, angulis 
basalibus nigro-punctatis); heroielytris pellucidis, glabris, ve- 
nis rufescentibus, limbo exteriore fusca, tennissime pallido- 
pubescente; dorso abdominis nigro; connexivo toto vire- 
scente; femoribus superne apicem versus late nigris; tibiis 
posterioribus basi, omnibus apice cum tarsis nigris vel nigro- 
fuscis, tarsorum articulis basi pallidis. Long. l—l^l^ mm. 

Maccevethus jjersicus Ja k., Bull. Soc. Nat. Mosc. 1882, 
219, 5. 

Specimen in Turkestan (Lisitsino d. 11 jalii) a D:o Prof. 
J. Sahlberg captum descripsi. Persia borealis (Schachrud), 
sec. Jakovleff. 

M. lineola Fabr. divergit: corpore superne multo par- 
cius piloso, fusco-ferrugineo, solum lateribus pronoti, vitta 
scutelli connexivoque flavis vel (specimina in Tunisia a D:o 
Sahlberg lecta) virescentibus, antennis validioribus, prae- 
cipue articulo secundo nonnihil incrassato, tertio semper 
toto ferrugineo, corio toto coriaceo fusco-ferrugineo tennis- 
sime pubescente, tibiis intermedis basi concoloribus, solum 
posticis interdum basi anguste nigris. 

Maccevethus lineola var. ruficornis n. var. : 

Antennis etiam articulo secundo rufo-ferrugineo, ultimo 
vix vel leviter infuscato. 
Algeria. 



278 



Agraphopus suturalis n. sp. 



Dilute albido-virens vel-flavescens, glaber; capite, pro- 
noto et scutello maculis callosis destitutis; capite prouoto 
aequelongo, latitudini suae cum oculis longitudine aequali, 
sat obsolete punctato; antennis articulo primo apicem ca- 
pitis attingente, tertio secimdo vix breviore, quarto tertio 
breviore et hoc vix obscuriore; rostro articulo primo capitls 
longitudine; pronoto aeque longo ac lato, basi capiti cum 
oculis aeque lato, lateribus leviter sinuatis versus apicem 
leviter convergenibus, disco postico usque ad medium leviter 
convexo-declivi, crebre punctato, carina discoidali parum 
distincta; hemielytris apicem abdominis attingentibus, hya- 
linis, venis albido-virentibus, clavo margine scutellari com- 
missuraque nigricantibus; dorso abdominis pallido, unicolore; 
femoribus posticis apicem abdominis haud attingentibus, 
elongatis, vix incrassatis, inermibus; tibiis posticis apice 
concoloribus, tarsis posticis articulo ultimo apice fusco. 
Long. (f 5V4 mm. 

Turcomannia: Repetek in deserto arenoso m. augusti, 
D. J. Sahlberg. 

Ab A. viridi Jak. et femorali Hor v. femoribus posti- 
cis brevioribus, vix incrassatis, inermibus tibiisque posticis 
apice concoloribus etc. longe divergens, a seqvente corpore 
glabro, multo angustiore, colore pallidiore, pronoto longiore 
et angustiore optime distingvendus. 

Agraphopus virescens n. sp. 

Virescens, opacus; capite pronoto pauUo longiore, lali- 
tudine sua cum oculis distincte longiore, remote subtiliter 
albido-puberulo, sublaevi; antennis pilosulis, articulo primo 
apicem clypei haud attingente, tertio secundo aequelongo, 
quarto fusco tertio breviore, basi pallido; rostro apicem 
coxarum intermediarum paullo superante, apice nigro, arti- 
culo primo capitis longitudine; pronoto distincte transverso, 
antrorsum sat angustato, basi capite cum oculis circiter ^'5 



279 

latiore, disco postico parum convexo, crebre punctato, carina 
longitudinali obsoleta; hemielytris apicem abdominis paullo 
sLiperantibus, hyalinis, venis virescentibus; dorso abdominis 
unicolore, ventre pilosulo; femoribus posticis elongatis, reli- 
quis vix crassioribus, inermibus, marginem posticum seg- 
menti qvarti abdominis vix superantibus, tibiis posticis apice 
concoioribus, tarsis posticis articulo ultimo apice fusco. 
Long. ef 6 mm. 

Turkestan, D. Oschanin. 

A praecedente colore obscuriore, statura latiore et 
magis robusta, capite pronoto longiore, puberulo, antennis 
pilosulis, pronoto distincte transverso et basi magis dilatato, 
corii commissura concolore, ventre pilosulo divergens. 



Chorosoma longicolle n. sp. 

Valde elongatum, albido-flavens, dorso abdominis con- 
colore, apice tibiarum posticarum et articuli primi tarsorum 
posticorum inferne nigris; capite pronoto circiter 1/5 ($) vel 
parum (ef) breviore, clypeo jugis longiore, spatio inter api- 
cem oculi et apicem tuberculi antenniferi spatio interoculari 
parum breviore; antennis concoioribus, articulo primo pro- 
noto paullo breviore, sed capite distincte longiore (5) vel 
huic fere aeque longo (ef) et articulo secundo circiter V* 
breviore, secundo pronoto aeque longo, tertio secundo cir- 
citer Ve (5) vel parum (ef) breviore, qvarto tertio circiter 
1/3 (2) vel parum (ef) breviore; pronoto apice longitudine 
duplo (2) vel fere duplo (ef) et basi fere V3 (2) vel ^/i (cT) 
angustiore, punctato, carina discoidali raro obsoleta, scutello 
punctato, carina discoidali instructo; hemielytris dimidium 
dorsi abdominis attingentibus, venis concoioribus; pedibus 
inpunctatis. Long. cT 9- I4V2 tnni. 

Turcomannia: Repetek m. augusti, D. J. Sahlberg. 

A Ch. ScMllingi Schumm. statura angustiore, pro- 
noto longiore, structura antennarum dorsoque abdominis 
vittis nigris destituto divergens. 



280 



Chorosoma Schillingi Schumm. 



Valde elongatum, pallide flavens, abdominis dorso nigro- 
bivittato, tibiis posticis apice inferne tarsisque posticis in- 
ferne nigris; capite pronoto fere aeque longo, clypeo jugis 
longiore, prominente, spatio inter apicem oculi et apicem 
tuberculi antenniferi spatio interoculari fere ^/4 breviore; 
antennis flavo-ferrugineis, articulo primo pronoto, annulo 
collari excepto, vix longiore (2) vel pronoto toto fere aeque 
longo (ef) et secundo circiter V7 — V5 breviore, secundo spa- 
tio inter marginem basalem pronoti et apicem oculi fere 
aeque longo, tertio secundo fere ^U — V? (^) vel parum (cT) 
breviore, quarto tertio saltem circiter Vs breviore; pronoto 
apice longitudine fere Va ^t basi vix ^U angustiore, sat for- 
titer punctato, carina tenui longitudinali; scutello sat forti- 
ter punctato, medio carina longitudinali; hemielytris medium 
dorsi abdominis attingentibus, venis concoloribus; pedibus 
inpunctatis. Long. ef 11V2~14, 9- 14 — 16 mm. 

Europa. Turkestan: Bek-ljar-bek, Aulie, Kendyk-tau, 
D. J. Sahlberg. 

Chorosoma macilentum Stål. 

Valde elongatum, pallide flavens, dorso abdominis 
nigro-bivittato, tibiis postice apice inferne nigris; capite 
pronoto fere paullulum longiore, clypeo jug's longiore, pro- 
minente, spatio inter apicem oculi et apicem tuberculi an- 
tenniferi Vs breviore; antennis concoloribus, articulo primo 
pronoto paullo longiore et secundo circiter 2/5 — V? breviore 
($), secundo pronoto capiteque simul sumtis nonnihil bre- 
viore, tertio secundo paullulum breviore ($), quarto tertio 
circiter 2/5 breviore; pronoto apice longitudine circiter Vs 
et basi vix V4 angustiore, sat fortiter punctato, carina di- 
scoidali instructo; scutello punctato; hemielytris medium 
dorsi abdominis attingentibus, vena clavi venaque interiore 
corii purpareis; pedibus inpunctatis. Long. 9- 17 mm. 

Sibiria. Specimina typica descripsi. 



281 

Chorosoma punctipes Fieb. 

Species mihi ignota, a reliqvis clypeo jugis aeque longo, 
haud prominente, pedibus punctatis, femoribus anticis apicem 
versus clavatis distingvenda. 

Germania borealis. 



Von einigen Uebereinstimmungen zwischen dem 
Lateinischen und dem Finnischen 



von 
K. J. Hidén. 



Schon vorlängst wurde von Kennern der finnischen 
Sprache eine nähere Verwandtschaft zwischen dieser Sprache 
einerseits und den alten Sprachen, besonders der lateini- 
schen andererseits angenommen, da sie im Finnischen eine 
Anzahl von Wörtern und Redewendungen vorfanden, die 
den lateinischen, bzw. den griechischon ganz ähnlich waren. 
Die neuere Sprachwissenschaft hat jedoch evident gezeigt, 
dass keine Verwandschaft zwischen diesen ganz verschiede- 
nen Sprachstämmen angehörigen Sprachen vorhanden sei. 
Indessen ist die Uebereinstimmung der finnischen und der 
lateinischen Sprache mehrmals hervorgehoben worden. Es 
wird deswegen einige Verwunderung erregen, dass die finni- 
sche Sprache so selten von den lateinischen Sprachforschern 
des Vergleichs wegen herangezogen wird, obgleich die Er- 
scheinungen allerlei Sprachen und Dialekte beim Behandeln 
der lat. Grammatik wenigstens beiläufig annotirt werden ^). 



') So erwähnt z. B. H. Hiibschmann Ziir Casuslehre nur beiläufig 
etliche Ausclrucksweisen aus dem Finnischen, während er die Konstruk- 
tionen verschiedener Negersprachen ausfiilirlich referiert. — 'Nur F. 
Gustafsson hat eine lateinische Bildung durch Analogieen im Finnischen 
zu erklären versucht (En jemförelse emellan finskan och latinet in 
Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar XXI 1S79). 



283 

Man wird elwa meistentheils die Ursache hierzu finden in 
dem Umstande, dass die Erörterungen der finnischen Gram- 
matiker nur zufällig den ausländischen Sprachforschern zu- 
gänglich sind. Da jedocii die Erörterung solcher Fragen 
ntitzlich erscheint, wird im Folgenden einiges versuchsweise 
behandelt^). 



1. Zur Erklärung" des Ablativus comparationis. 

Dass der Ablativus comparationis im Lateinischen aus 
der specifisch ablativischen (separativen) Bedeutung des Abla- 
tivs hervorgegangen sei, ist jetzt die als richtig anerkannte 
Ansicht, nachdem man in der Erklärung dieses Ablativs bei- 
nahe alle Möglichkeiten erschöpft hat. Sonach ist iilius 
minor est paire der Sohn ist kleiner vom Väter aus be- 
trachtet, im Abstande vom Väter. Diese Erklärung wird 
auch durch eine ganz analoge Erscheinung in der finnischen 
Sprache am besten bestätigt. 

In dieser Sprache entspricht ein Partitivus compara- 
tionis dem Abl. comp. z. B. poika on isää vähempi films 
minor est jpatre. Der Part. ist meistentheils dem Kompara- 
tiv vorangestellt, wie auch im Lat. ziemlich oft der Fall ist, 
und wird durch kuin (vom relativ. Stamme ku- wie quam 
von quo-) mit Nom. vertreten z. B. poika on vähempi 
kuin isä filius minor est quam pater. Nun bezeichnet der 
Part. urspriinglich den Ausgangspunkt der Handlung, obgleich 
diese Bedeutung in der jetzigen Sprache nur in Partikeln 
und einzelnen Redewendungen vorkommt z. B. kotoa domo. 
Das Gebiet des lokalen Part. ist näml. durch Anwendung 
des Elativus (bei Bewegung aus dem Inneren eines Gegen- 



^) Ueber den Vergleich ganz verschiedener Sprachen vgl. insb. 
G. v. der Gabelentz Hypologie der Sprachen, eine neue Aufgabe der 
Linguistik. Indog. Forsch. IV p. 1 if. und ausserdem A. Giesswein 
Die Hauptprobleme der Spracliwissenschaft, insb. p. 13i ff. Das Indo- 
germanische und seine Beziehungen zum Uralaltaischen etc. Freiburg i. 
B. 1892. 



284 

standes) und des Ablativus (bei Bewegung von dem Äus- 
seren) eingeschränkt worden. Deswegen taucht der Elat. stall 
des Part. eomp. nunmehr vereinzelt auf, wenigstens in der 
Zeitungs- und Volksprache, z. B. tyttö oli pojasta nuo- 
rempi (Rauman lehti n:o 13 1897) filia (a) fiUo minor er cd. 
Wenn man auch eine solche Konstruktion nicht billigt, wird 
sie ohne Zweifel je mehr die lokale Anwendung des Part. 
versctiwindet, sieh verbreiten, und also ein Kasus mit spe- 
ciellerer Bedeutung den allgemein-lokalen ersetzen. So wird 
ja auch im Lat. der Abl. comp. durch Abl. mit a und de 
vertreten. Dem gemäss wird sich im Finnischen derselbe 
Vorgang im Betreff des Part. comp. wie im Lat. bei dem 
Abl. comp. vollziehen ^). 



2. Die mit Komparativsuffix g-ebildeten, Dualität 
bezeichnenden Pronomina. 

Mit Recht ist wohl angenommen worden, dass das in- 
dogermanische Komparativsuffix -ero-, -tero- einen anderen 
Sinn und Geltungsbereich als das Suffix -ies- hatte. Des- 
wegen sagt Brugmann Griechische Grammatik^ p. 194. § 203: 
Die komparativischen Suffixe -ero- -era- und -tero- -terä- . . . 
waren zunächst, wie es scheint, nur in Wörtern, welche 
eine Raum- öder Zeitanschauung darstellten, und in gewis- 
sen Pronomina anderer Bedeutung iiblich und dienten der 
vergleichenden Gegeniiberstellung, bezeichneten das Relative 
des Begriffs, z. B. ^entero- „im Innern und nicht aussen be- 
findlich" {httQo-v). Diese Bedeutungsstufe äussert Delbriick 
Vergleichende Syntax der indog. Sprachen I p. 414 hegt 
z. B. noch vor in ^tjhktQoc weiblich und nicht männlich, 
åi^iTeuog rechts und nicht links u. ähnl. Mit diesen ist aus 
Finnischem zu vergleichen vasempi — auch Nom. sing. 



^) Das finnische Analogon kennt nicht O. Schwab Historische Syn- 
tax der Griechischen Comparation I p. 30, der sdgt: Das entsprechend- 
ste Analogon bietet die hebräische Comparativbildung mit min (bezw. 
mi) = von — hinweg. 



285 

und der Consonantstamm vasen — , das wie Setälä Suomen 
Kielioppi p. 65 meint sich den Komparativen in allén For- 
men anschliesst^). Erst sekundär sagt Brugmann weiter a. a. 
O. kam -Ti-Qo- dazLi, die Steigerung auszudriicken, wie in 
MfiozeQoc „roher", vgl. § 228. Im Lat. exsistiert die Kom- 
parativbildung mittels Suffix -tero- nicht, wohl aber erscheint 
dieses Suffix in manchen Ableitungen. Besonders steht es 
in Verwendung bei der Bildung der Pronominaladjektiva. 
In einigen z. B. noster vester wird die Zugehörigkeit be- 
zeichnet, in anderen der an der Seite eines Zweiten ste- 
hende (die Dualität) vgl. Stolz Historische Grammatik der 
lat. Sprache I p. 503 ^). 

Jn derselben Weise wird auch im Finn. in einigen 
Pronomina durch das Komparativsuffix-mpi bezeichnet, dass 
die Rede nur von Zweien sei. Wie im Lat. dem Inter- 
rogativpronomen quis qui das Dualität bezeichnende uter 
zur Seite steht, wird auch im Finn. kumpi — von kuka — 
angewendet, wenn von einem Paare die Rede ist, z. B. Quint. 
Inst. Or. VII 4, 21 De praemiis quaeritur : ex duohus, uter 
dignior? ex 2)lurihus, quis dignissimus? Fa,\k\nioien suh- 
teen kysytään kumpi kahdesta on ansiollisempi, kuka 
useammista ansiollisin. Wie uter bisweilen relativen 
Begriff hat z. B. Lucretius IV 1230 utri similest magis id 
quod cumque oeatur, Eius habet phis parte aequa, wivå. 
auch im Finn. kumpi als Relativpronomen verwendet, z. B. 
Ota astioista kumman tahdot e cadis accipe utrum ve- 
lis. ZiemHch selten wird das Pron. jompi -- vom eigent- 
lichen Relativpron. joka abgeleitet — angewendet, z. B. ota 
astioista jomman tahdot e cadis accipe utrumvis. Von 
diesen Pron. werden im Finn. wie auch im Lat. beinahe in 
derselben Weise verschiedene Pronomina und Pronominaha 
gebildet. Dem lat. uterque — von quisque — entspricht 



') Eine derartige Bildung mit Komparativsuffix ist auch mole in- 
mat (plural) ambo, beide zusammen. 

2) Vgl. auch F. Sommer Die Komparationssuflfixe im Lateinischen. 
Indog. Forsch. XI p. 1—98. 



286 

kumpikin — von kukin — , auch kumpainenkin, z. B, 
Gen. 40 v. 5 Ja molemmat näkivät unta, kumpikin 
unensa yhtenä yönä, kukin unensa selityksen jäl- 
keen, Egyptin kuninkaan juoinanlaskia ja leipoja, 
jotka olivat sidottuna vankihuoneessa llli cum ali- 
quot dies in ea custodia fuissent, somniarunt eadem oiocte 
snum uterque somnium, diversae sententiae, und dem negie- 
renden ne-uter ei kumpikaan, kumpainenkaan von ei 
kukaan nemo, nullus. Wie \mhdX. aliqids — von «Z«<s und 
quis — und cdteriiter in Relation zu einander stehen, so 
auch im Finn. joku und jompikumpi. 



3. Lateinisehes Gerundivum und Participium I Pass. 
des Finnischen. 

Wie bekannt hat das Latenische in Ubereinstimmung 
mit dem Umbrisch-Oskischen von dem Praesensstamme mit- 
tels des Suffixes -ndo- eine adjektivische Verbalform ab- 
geleitet, welcher wahrscheinlich von Anfang an die Bedeu- 
tung der zu voUziehenden Thätigkeit inne wohnte. Neben 
diesem Gerundivum ist im Lateinischen als sekundäre Bil- 
dung das sogenannte Gerundium entstanden, Obgleich so- 
wohl die Bedeutung und syntaktische Verwendung dieser 
Verbalnomina als auch die formale Seite eindringlich unter- 
sucht ist, so sind jedoch hiehergehörige Fragen bis jetzt 
nicht gänzlich gelöst worden. 

Ohne dieselben näher zu beriihren will ich einige Ana- 
logieen aus dem Finnischen hervorziehen. Dem lateinischen 
Gerundivum entspricht im Finnischen ganz genau das soge- 
nannte Participium I passivi ^) z. B. luettava legefidus, a, 
tim; kirja on luettava liher est legendus; kunnioitet- 
tava herra dominus honor andus ; Nep. Eum. XIII 4 J.«%o- 
niis Eimienem mortuum iwoinnquis eius sepeliundum tradidit 



') Vom Gebrauche dieses Particips vgl. insb. K. Cannelin Suomen 
kielen passivin l:sen partisipin kcäytäntö Virittäjä i 1900. 



287 

Antigonus jätti kuolleen Eumeneen hanen sukulai- 
silleen haudattavaksi. Im Allgemeinen ist das Particip 
somit eine passive Form, bekommt aber besonders in Ver- 
bindung mit Praesens und Imperfectum des Verbum olla 
esse eine aktiv-intransitive — unpersönliche — Bedeu- 
tung^) z. B. poikien on luettava (lukeminen Infmitivus 
IV activi) kirjat pueris est legendum lihros, Lucr. I 111 
Aeternas . . poenas in morte i^MizencZiimsHkuisia rangais- 
tuksia on peljättävä kuolemassa. Öfter wird jedoch 
passivisch gesagt kirjat oval poikien luettavat ^i&nj;i<e- 
ris legendi sunt u. s. w. Somit hat das fmnische Particip 
beinahe dieselbe Bedeutungsentwicklung erfahren wie das 
lateinische Gerundivum und Gerundium. Dass die Bedeii- 
tung im Finn. selten aktiv ist, rährt wohl daher dass der 
gleichbedeutende Infinitiv IV sich den Vorrang behauptet hat. 

4. Roraa < W. sreu > Rauma. 

Natlirlich ist von den Philologen auf verschiedene Weise 
versucht worden den Namen Roma etymologisch zu deuten. 
Abgesehen von älteren weniger wahrscheinlichen Erklärungs- 
versuchen wird jetzt von einigen angenommen, dass Borna 
so wie aueh Rumon 'der alte Name des Tiber' Servius ad 
Vergilii Aeneid. VIII 63, 90, ruma, rumen 'Euter', 'säugende 
Brust' zu Wurzel sreu 'strömen', 'fliessen' gehöre; demnach 
wäre Ro?)ia so viel als 2rQi'fj-t] 'Stromstadt', ursp. 'Ström', 



1) Da im Finnischen keiu persöhnliches Passivum existiert, son- 
dern nur eine unpersöhnliche Åktivform mit Objekt, ist diese Bedeu- 
tung wohl die urspriingliche; vgl. on liiettava kirja: onluettava 
kirjat = kirja on luettava: kirjat övat luettavat nach 
kirja on hyva: kirjat övat hyvat. Dass die Bedeutung der nomi- 
nalen Verbalformen vom Satzgefiige abhängt zeigt auch der Umstand, 
dass das Particip II pass. in der Participialkonstruktion aktive (intran- 
sitive) Bedeutung hat z. B. auringon laskettua postquayn sol occi- 
dit, sole occaso, vihollisten saavuttua cum hostes advenissent, ho- 
stibus advectis und umgekehrt Infinitivus III act. in Verbindung mit 
Genetivagent passivisch verwendet wird z. B. Ciceron lähettämät 
kirjeet episiulae a Cicerone missae. 



288 

vgl. Etymologisches Wörterbuch der lat, Sprache von Alois 
Vanicek^ p. 342, The Latin Language by W. M. Lindsay 
p. 307 und Historische Grammatik der lat. Sprache I von 
Fr. Stolz p. 302. Indessen sind verschiedene Stimmen ge- 
gen diese Etymologien lautgeworden, da anlautendes indog. 
sr- im Lateinischen w^ie inlautendes in //- iiberzugehen 
scheint, vgl. ausserdem Lateinische Grammatik von Fr. Stolz ^ 
p. 83. Somit ist die Etymologie dieses Wortes noch nicht 
hinlänglich aufgeklärt worden. 

Ohne mich auf diese Frage weiter einzulassen fiihre 
ich hier ein Wort an, das einigermassen analoges darbietet. 
Von der oben erwähnten Wurzel sreti wird in den indog. 
Sprachen eine ziemlich beträchliche Anzahl von Wörtern 
hergeieitet, z. B. griechisch ^tqv/jmv. Qéo) 'fliessen', Qsvaic^ 
Qfvfia 'Strömung', 'Fluss', irisch sruaim 'Ström', russisch 
ocmpoes 'Insel', altenglisch streäm, althochdeutsch straum, 
stroum, mittelhochd. stroum, ström, altnordisch straumr, ur- 
nordisch straumaB. Vom letztgenannten wird im Finnischen 
das Substantiv rauma formiert, da ja in älteren Lehnwör- 
tern von den Consonanten des Anlauts nur der letzte erhal- 
ten wird, vgl. z. B. E. N. Setälä Suomen kiehoppi p. 5 § 8. 
Dieses Wort wird in Suomalais-ruotsalainen sanakirja von 
E. Lönnrot iibersetzt: sund, hafström; vrak, remna 1. spricka 
i isen; svallvåg, svall, dyning; skärklippor, bränning und 
bedeutet wohl anfangs Ström, Strömung, Fluth des Meeres, 
dann der Ort wo das Meer einströmt, der Sund. Jetzt ist das 
Wort ziemlich selten und wird meistens als Nomen pro- 
prium entweder allein öder in Verbindung mit Attribut be- 
legt. Von diesen ist wohl der Stadtname Rauma ^) der be- 
kannteste ^). Woher diese Benennung stammt ist nicht mit 



') Im Schwedischen hat der Stadtname die Form Rmimo ange- 
nommen, da ja aiislautendes a ziemlich oft im Schwedischen in o iiber- 
geht z. B. Himanka Himango, Kerava Kervo, Yehmaa Vehmo. 

^) Ausserdem sind zu erwähneu Rauma Fluss und Dorf unfern 
Gamla Karleby und Vähmrmma Flussarm und Dorf bei Björneborg, 
vgl. Achilles Wahlroos Kumo elfs utloppsvik nu och fordom Fennia Ifi 
N:o 9 p. 3. 



289 

Sicherheit beizubringen, vielleicht wurde der Bach, der durch 
die Stadt fliesst imd ins Meer miindet, öder die zum Hafen- 
platz fiihrende Meerenge anfänglich sehlechtweg so genannt ^)'. 
Wahrscheinlich ist der Name der Stadt erst aus den Lokal- 
kasus raumaUa beim Strome, Sunde, raumalta, rcmmcUle 
abstrahiert worden. Somit bedeutet der finnische Stadtname 
wie etwa der lateinische Name Borna eigentlich Stromstadt.. 
Die Ähnlichkeit dieser Namen wäre noch grösser, wenn auch 
fiir das lateinische Wort eine Form mit Wechsel von o in 
au belegt wäre nach dem Gleichniss nugae : nogae : nau- 
gatoriae, rudus : rodus : raudus, runia : Roma : Rauma- 
(Stoiz Historische Grammatik p. 152, Lindsay p. 248 f.) ^). 



') So sagt schon Sven Möllenius Historisk Afhandling om Sjösta- 
den Kaumo I. Åbo 1770, nachdem er die Ableitimg aus einigen nordi- 
schen Namen bezweifelt p. 3. f.: Och emedan uti Finska språket före- 
kommer ordet Rauma som betyder sund, så är sannolikt at sjelfva 
Sundet utanför Staden egenteligen blifvit kalladt Rauma, äfvensom en 
del af Norrbotniska viken ännu kallas Raumo-sjön, och at Staden se- 
dermera fått sitt namn af dessa vatturymder und dazu fährt er fort: 
Hamnen... kallas Salmensuu, det är hafs-viks-munn; vgl. Ostia bei 
Rom. Den mit diesen Deutungen unzufriedenen sch lagt er noch die 
Uerivation aus Hebräischem von Rama vor; vgl. Ramo in mittelalter 
lichen Urkunden z. B. bei Arwidsson Handlingar till upplysning af Fin- 
lands häfder Bd. II. 

-) Vielleicht ist die Form Rauma schon friih durch die andere 
ländliche Roma verdrängt worden; wegen der Analogie JSrmmrt ; i2om« •' 
SrQV[ii] vgl. R. Seymour Conway Minutiae Italicae, Indog. Forsch. IV 
p. 215 f.: Bei einem Wort, das nur den Bauern geläufig war, nämlich 
sorex, ist die rein lat. Form {saurex, Serv. ad Georg. III 278, auch durch 
das gr. vQe^ mit Tiefstufenvokalismus verbiirgt) durch die ländliche 
gänzlich verdrängt. — Im Vorbeigehen sei auch erwähnt dass V. J. Petr 
Ueber den Wechsel der laute d und 1 im Lateinischen (Beiträge zur 
Kunde der indogerm. Sprachen Bd. XXV) p. 129 das Wort Gaintolium 
wégen des o statt zu erwartendes a als nichtrömisch bezeichnet. — Von der 
Form Rauma ist Ramnes etwa abgeleitet worden, daow wenigstens in der 
Vulgärsprache in a iibergeht ; vgl. Stolz Historische Grammatik p. 115 und 
212 und Th. Birt Sprach man avrum öder aurum ? (Rhein. Museum Bd. 
LII Ergänz. heft.) passim. (Deswegen sagt wohl z. B. O. Jäger Geschichte 
der Römer p. 8. . . . eine altlatinische Stadt Roma öder Rama). Schwer- 
lich ist wohl dieses Wort von Roma zu scheiden, wie Vanicek thut (1. L 
p. 232 von W. rap Ram-ne-s, Ramn-ense-s die reissend Schnellen). 

19 



De particularum quarundam usu Lucretiano 

scripsit 
Carolus I. Hidén. 

dam. 

Praepositio clmn cum ablativo num a scriptoribus lali- 
nis coniungatur, quocl incertum sit, a multis in dubium vo- 
catur. Quare in locis quibus eiusmodi invenitur structura 
adferendis admodum dissenliunt grammatici. Nam Kuehner 
Ausf. Grammatik der lat. Sprache II 1 § 94 p. 373 clam 
cum ablativo poni dicit uno loco apud Caesarem B. C. II 
32 8 71071716 sibi clam vohis salutem fuga petivit? neque 
Draeger Hist. Syntax der lat. Sprache ^ I § 304 p. 665 alium 
adfert locum. Schmalzius autem Lat. Grammatik ^ § 139 
p. 277 praeter illum locum hiinc adfert Caes. B. Afr. 114 
Ex eo est cog7iitum Caesaris consilium, illum curti classe 
navihus one7'a7'-us, qiiae deerrasse^it, subsidio ire clam ho- 
siibiis vohässe et Georges Handwörterbuch '^ illis addit Accii 
tr. 654 cum virginali mundo ckmi patre et Ciceronis ad 
Atticum X 12 b § 2 clam istis, quibus de locis agit Neue- 
Wagener Formenlehre der lat. Sprache ^ II p. 769. Contra 
Woelfflinus Arch. VII p. 278 sq. Zur Konstruktion von clam, 
cum his locis codicum scripturas percensuisset, ablativi cum 
clavi praepositione coniuncti usum maxime esse dubium con- 
tendit, id quod Lindsayus quoque The Latin Language p. 580 
dicit. Neque tamen omnia exempla huius structurae ab illis 
quos nominavi grammaticis allata sunt. 

Lucretius cum res gestas merito corporis atque loci 
eventa vocari posse docuisset, ut ostenderet materie rerum 



291 

remota eventa non exstare, haec dixit I 471 Deniqne mate- 
ries si rerum nulla fnisset, Nec locus ac spatium^ res in 
quo quaeqiie c/erunkir, . . . iVec dam chiratens Troiianis 
Pergama partu Inflammasset eqnos nocturno Oraiiugena- 
rum. Hunc locum Holtzius Syntaxis Lucretianae Lineament. 
p. 40 siib dativo attulit, quo factum est ut a plerisque igno- 
raretur. Ex editoribus Lucretii Bockemueller et Giussanus 
nimis caute in commentariis breviter adnotarunt dam Troi- 
ianis. Munro autem dam praepositioni ablativum appositum 
esse contendit. Neque Troiianis pro dativo accipi non po- 
test, quia dativus verbis quam liberrime a Lucretio adscri- 
bitur, id quod permultis exemplis ostendi in libellis De 
casuum syntaxi Lucretiana editis. Sed multo aptius mihi 
quoque Troiianis propter ipsam sententiam pro ablativo e 
dam pendente habetur. Neque huic rei quidquam obstat, 
quod dam et Troiianis voce diiunguntur, nam Lucretius 
saepe substantiva e praepositione regente secernit. Ita poni- 
tur extra velut I 72 extra Processit longe fiammantia moe- 
nia mundi, penes uno loco usurpatur qui a plurirnis prop- 
ter insolitum ordinem prave explicatus est: II 1010 Neve 
putes aeterna penes residere potesse Corpora prima, item 
prope uno loco: VI 863 Multaque sunt ignis prope semina 
corpus aquai, super e. gr. VI 515 quasi igni Cera super 
calido tahescens multa liquescat. Adde quod hoc loco I 471 
verba cohaerentia quam maxime diiunguntur. 

Ad usum ablativi dam praepositioni appositi Munro 
demonstrandum praeter exemplum Lucretianum hos locos 
adfert: Caesaris B. G. II 32 8, B. Afr. 11 4, Frontonis ep. 
ad amicos I 12 fin. Nullum est enim fadum meum dic- 
tumve, quod dam ceteris esse ?;eZi'm ed. Naberi Lipsiae 1867, 
quem locum grammatici prorsus ignorant. Praeterea Ar- 
chivi Woelffliniani t. VIII p. 301 commemoratur ex Hygini 
fab. 126 is dam pirocis deprehensus est, sed eo loco Mauri- 
cius Schmidtius post p)rocis addi vult arma cum afferret. 

Quauiquam nonnullis locis aliquid dubii codieum scrip- 
turis videtur inhaerere, eiusmodi structuram prorsus remo- 
veri non est probandum. Neque mirum est dam cum abla- 



292 

tivo coniungi, cum cormn et palam praepositiones forma- 
tione affines ablativum semper adsumunt. Nam ablativo his 
adverbiis adieclo personam cuius ratione habita aliquid dam 
aut 2)alam esse dicitur primitus indicatatn esse puto. Postea 
fieri potuit propter celancU verbi affinitatem, ut dam saepius 
cum accusativo coniungeretur. Praeterea dativus poni po- 
tuit, ubi verbum substantivum cum adverbio est usurpatum^ 
efr Georges ib. s. v. dam. 

fl ne. 

De fiiie fini ablativi usu et accurate et luculenter egit 
Woelfflinus in Archivi t. I pp. 415—426 neque tamen e Lu- 
cretii carmine hunc locum attulit, quem omnes ignorant 
grammatici: IV 627 Deinde voliiptas esi e suco flne palaii: 
Cum. vero deorsum jper fauces praedpitavit, Nulla volup- 
tas est, dum diditur omnis in artus. Quem locum Bocke- 
mueller vertit: bis an die Grenze von Gaumen und Speise- 
röhre neque multo aliter Munro: as far as the palate et 
Giussanus: entro i confmi del palato. 



foras. 

Foras saepe et absolute et cum ablativo verbo appo- 
situm usurpatur a Lucretio. Absolute ponitur his locis, ubi 
plerumque abunde verbis cum praepositione compositis adscri- 
bitur: II 200 Plus ut parte foras emergant exiliantque; 951 
Donec maferies . . . Vitalis animae nodos a corpore solvit Dis- 
jjersamque foras per caulas eiedt omnis; III 122; 591; 604;, 
IV 917; 923; 960; V 489; VI 583; 817; 886; 888. Cum abla- 
tivo ponitur: I 1113 Hac se turha foras dal)it omnis mate- 
riai; VI -697 hac ire fatendumst . . . Åtque efflare foras, 
quibus locis ablativus prosecutivus statuendus est, et III 496 
quod semina vocis Eiduntur et ore foras glomerata ferun- 
tur; 772 Quidve foras sihi vult memhris exire senedis? 
IV 547 Hasce igitur penitus voces cum corpore nostro Ex- 
primimus rectoque foras emittimus ore; V 904 Qui fieri 



293 
« 

2)otuit, ... i(t tina, . . . Chimaera Ore foras acrem faret 
de corpore flammam: VI 681; 993; 1154, quibus locis et 
de separativo et de prosecutivo potest cogitari, cfr III 122 
cum . . foras . jjer os est editus aer. Praeterea his locis 
ablativo additur praepositio: III 607 Nec sihi enim quisquam 
moriens sentire videtur Ire foras animam incolumem de 
corpore toto: 1060 Exit saepe foras magnis ex aedibus ille, 
Esse domi quem pertaesumst. — Notum est hoc adverbium 
praepositionis vice fungens cum accusativo apud ecclesiasti- 
cos coniungi. 

intus. 

Apud Lucretium adverbium quod est intus saepe va- 
ria ratione adhibetur. Primum absolute ponitur his locis: 
I 366 At contra gravius plus in se corporis esse Dedicat 
et mtdto vacuum minus intus habere; 536 quo quaeque 
magis cohihet res intus inane: II 716; VI 18; 23. Deinde 
coniungitur cum ablativo sive nudo sive e praepositione pen- 
dente ita ut localem ablativi significationem confirmet et 
luculentius describat ^). Exstat nudus ablativus: VI 202 ro- 
tantque cavis flammam fornacibus intus; 278 vortex . . . 
calidis acuii fulmen fornacibus intus; 1169 Flagrabat sto- 
macho flamma ut fornacibus intus; 798 Mtdtaque . . . ani- 
mam labefactant sedibus intus. Rarius in praepositio appo- 
sita est: II 963 id)i materiai Corpora . . . SoUicitata suis 
trepidant in sedibus intus; VI 1044 vidi ramenta simul 
ferri furere intus ahenis In scaphiis. Tum adverbium arte 
coniungitur cum accusativo ex praepositione pendente: I 223 
quae . . . Aut intus pienetret per inania dissoluatque ; II 
711 Nam sua cuique cibis ex omnibus intus in artus Cor- 
p)ora discedunt. 

Praeterea hunc commemoro locum, de quo dissentiunt 
editores: VI 724 Est quoque uti possit magnus congestus 



^) Brevius c[uam rectius adnotavit Draeger I p. 664 sq. § 303: 
Intus ist als Praepos. ebenfalls unklassisch, . . . steht aber wohl zuerst 
bei Lucrez uud zwar mit beicleu Casus. 



294 

harenae Fluctibus adversis oppilare ostia contra, Gum mare 
permotum ventis mit intus harenam. Nam fere omnes ostia 
contra cum antecedentibus coniungunt, quae varie interprc- 
tanlur. Alii verba fiuctihus adversis ad ipsum flumen spec- 
tare putant, alii de raaris fluctibus agi rectius contendunt ^). 
Oppilare nonnuUi — inter quos Lambinus — pro intran- 
sitivo babent, plurimi autem ostia obiectum esse dicunt, 
quod sit verbum alias semper transitivum. Hos contra dici 
potest contra adv. tum abundare, nam illis apud Lucretium 
et Vergilium locis ubi verbis cum oh vel re compositis con- 
tra per pleonasmum additur verbum intransitivum est; cfr 
Kraetschius p. 67. Qua de re Bockemuellerum credo co7i- 
tra ad verba sequentia rettulisse dicentem: contra schliesst 
eng an permotum. Sed rectius commate post oppilare po- 
sito verba ostia contra ad enuntiatum temporale referenda 
esse puto. Nam primum haec interpunctio commendatur 
v. 715 Aut qiäa sunt aestate aequilones ostia contra et 
hoc loco Senecae Nat. quaest. IV 2 22 si Thaleti credis, 
etesiae descendenti Nilo resistunt et cursus eius acio con- 
tra ostia mari sustinent. Deinde verba enuntiatorum inter 
se aptius congruunt magnus congestus harenae (a) flucti- 
bus adversis (b) oppilare (c): ostia contra (c') cur^i mare 
permotum ventis (b') ruit intus harenam (a'). Ita inter- 
punctione facta oppilare pro intransitivo potest accipi, quia 
Lucretius saepe infmitivum transitivorum intransitive usur- 
pat, sed aptius intellegi potest obiectum flumen vel cursum 
fluminis, cfr v. 717. 

procul. 

Gonstat Lucretium Ennio duce inter scriptores latinos 
primum nudum ablativum procul adverbio adiunxisse locu- 
tione duhio ■procul usus his locis: I 812; II 261; III 433; 638; 
V 258; VI 249; 719; 1039. Quam locutionem iam antea usur- 
patam esse verisimile est Lucretioque propter metrum accep- 



1) Giussanus solus dativum statuit interpretatus: chiude la porta 
in faccia (contra) ai flutti (del Nilo) che vengono incontro. 



295 

tam, cum locutio magis solita sine diihio non aeque facile 
ferri quiret. Ceteris locis ubi inveniuntur ablativi alii quam 
dnhio semper a Lucretio apponitur a praepositio, quibus omni- 
bus locis ablativus cum praepositione coniunctus ad ver- 
bum potius enuntiati quam ad adverbium est referendus, 
cfr De casuum syntaxi Lucretiana II p. 130. 

Praeterea adverbium absolute multis locis positum est, 
e quibus adfero VI 1215 MuUaque humi cum inlmmata 
iacerent corpora supra Corporihus, tamen alituum genus 
atqiie ferarum Aut procul apsiliehat, ut acrem exeiret oclo- 
rem, Aut, ubi gustarat, languehat morte propinqua, quo 
de loco haec egi De casuum syntaxi Lucretiana II p. 13, 
De forma corporibus Holtzius Lin. p. 10 haec adnotavit: 
corponhus est dativus, quasi superiacerent corporibus, quod 
vix credibile videtur, neque quisquam nisi Bockemueller am- 
plius egit. Is enim commate post siqjra distinxit locum ger- 
manice interpretatus: lenkte seinen Lauf absichtlich . . . nach 
einer anderen Seite abspringend von den Körpern ab, qua 
interpunctione locus aptius edi mihi videtur. Nam commate 
post corporihiis posito corporihus pro ablativo loci est pu- 
tandum, quod et durum et parum Lucretianum est. Quod 
si Bockemuellerura sequimur, corporibus ad verba jjrocul 
ahsiliebat referatur necesse est. Nam Lucretius saepe et 
verba non cohaerentia — corpora et corporibus — iuxta 
ponit, de qua re agit Munro II ad I 875, et verba cohae- 
rentia seponit; cfr Munro II ad II 250. Quia procul apud 
Lucretium alias nisi cum ablativo cVaMo nude non ponitur, 
ablativus proprie de verbo finito pendet, cui procul abun- 
danter additur: cfr Kraetschius p. 66 sqq. 

seorsum. 

Seorsum, quod adverbium saepe reperitur, praepositio- 
nis instar, ut dicit Holtzius Lin. p. 8, uno loco sequente 
ablativo a Lucretio usurpatur: III 563 SciUcet, avolsus radi- 
cibus ut nequit idlam Dispicere ipse oculus rem seorsum 
corpore toto, Sic anima atqiie animus per se nil posse 



296 

videtur. Inter Lucretii interpretes Bockemueller solus post 
rem commate posito seorsum corpore toto cum sequenti 
versu coniunxit dicens: seorsum corpore toto wurde bislang 
zu ociilus gezogen, obwohl dieses Wort durch ijjse, avolsus 
reich ausgestattet ist, während anima des entsprechenden 
Zusatzes entbehrte. Quae interpunctio cum huic loco maxime 
convenit, tum sententiarum conexu commendatur. Nam pri- 
mum partes primariae et secundariae enuntiationis accurate 
sibi inter se respondent avolsus radicibus (a) ^^t (b) nequit 
uUam dispicere (e) ipse (d) oculus (c) rem (e): seorsum 
corpore toto (a') sic (b') anima atque animus (c') per se 
(d') nil posse videiur (e'). Deinde inter se congruunt huius 
loci partes et eius quo paulo ante fere idem exprimitur 
551 vel uti manus aut oculus naresve seorsum Secreto ah 
nohis nequeunt sentire neque esse, . . . Sic anirius per se 
non quit sine corpore et ipso Esse homine. Tum iis versi- 
bus qui praecedant 560 sqq. Nec sine corpore enim vita- 
lis edere motus Sola potest animi per se natura nec autem 
Cassum anima corpus durare et sensihus uti haec inter- 
punctio confirmatur. 

simul. 

Gonstat simul praepositionis vice fungens a quibusdam 
poetis et a Tacito quoque cum ablativo coniungi. Eodem 
modo simul cum ablativo a Lucretio ponitur hoc loco VI 
497 primum iam semina aquai Multa simul vincam con- 
surgere nubibus ipsis Omnihus ex rehus, quem locum quod 
sciam neque grammatici adnotarunt neque commentatores 
fusius explicarunt. Hoc loco ut omitteretur cum praeposi- 
tio ante ablativura ea re fieri potuit, quod consurgere verbo 
haec particula praefixa est. Parum verisimile est loci abla- 
tivum hoc loco statuendum esse. Praeterea commemorari 
polest pariter, cui adverbio ablativus e cum praepositione 
pendens saepe additur — cfr Holtzius Lin. p. 56 — , cum 
dativo coniungi uno loco VI 171 pariter qui mittitur igni. 



297 



tenus. 



Apud Lucretium tenus cum genetivo coniungitur, quod 
adnotavit Woelfflinus Arch. I p. 422, I 936 IV 11 Sed vel 
uti pueris ahsinfhia taetra medentes Cum dåre conantur, 
prkis öras, pocida circum, Contingunt mellis dulci fiavoque 
liquore, Ut puerorum aetas inprovida hidificetur Labrorum 
tenns, Quo loco ad genetivum usurpandum non solutn 
metri rationem, verum etiam primariam vim vocis tenus 
valuisse verisimile est. Nam labrorum tenus fere idem valet 
■ac per labrorum totam extensionem, per lahra — ut ver- 
tunt Munro as far as the lips et Patinius par leurs lévres 
abusées — , quibus verbis supra respondent pocida circum. 



Ueber das Ohm'sche Gesetz. 

Von 

A. F. Sundell. 

1. Die genialen Betrachtungen, durch welche G. S 
Ohm in seinem Buche: „Die galvanische Kette, mathema- 
tisch hearheitet" , im Jahre 1827 das nach ihm genannte 
oberste Gesetz des Galvanismus begrändete, haben ihn flir 
alle Zeiten in die erste Reihe der grossen Physiker gestellt. 
Schon friiher (1826) hatte Ohm theilweise den Inhalt seines 
Gesetzes durch Versuche bestätigt. Mit voUkommeneren In- 
strumenten haben später Fechner 1831, Pouillet 1837 und 
KoHLRAUscH 1848 die absolute Richtigkeit des Ohm'schen 
Gesetzes experimentell bewiesen. Die Theorie hat beson- 
ders KiRCHHOFF 1842 — 1849 weiter entwickelt und durch 
die Einfiihrung des elektrischen Potentiales den modemen 
Anschauungen angepasst. 

KiRCHHOFF geht von der Annahme aus, dass die Strom- 
stärke im stationären Strome bei unverändertem Quer- 
schnitte und unveränderter Substanz des Leiters der Diffe- 
renz der elektrischen Potentiale an den Enden eines jeden 
Theiles der Leitung proportional sei. Diese Annahme schliesst 
in sich die Vorstellung, dass die Elektricität ein verschwin- 
dend kleines Beharrungsvermögen besitze. Dass man diese 
Annahme nicht nöthig hat ist von Edlund gezeigt wor- 
den, welchcr das Ohm'sche Gesetz durch rein mechanische 
Betrachtungen bewiesen hat^). 



^) E. Edlund: Sur la nature de Télectricité; Archives des Scien- 
ces physiques et naturelles de Geneve, Mars et Avril 1872, Théorie 
des phenoménes électriques; Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens 
handlingar, Bd. 12, N:o 8, sid. 22—27. 



299 



Im folgenden wird gezeigt, dass das Ohm'sche Gesetz 
aus den allgemeinen Eigenschaften des elektrischen Zustan- 
des der Leiter hergeleitet werden känn. Wir beschränken 
uns auf den stationären Ström in cylindrischen öder pris- 
matischen Leitern. 

2. Unsere Voraussetzungen sind die folgenden. 

A) Die Beivegung der positiven Elektricität (der elék- 
trische Strotn) in einem Leiter gescJäeht immer von Stel- 
len höheren Potentiales zii Stellen niedrigeren Potentiales^). 
Wenn ein elektrischer Ström durch einen Metalldrath geht, 
muss somit das Potential längs des Drathes in der Rich- 
tmig des Stromes nach irgend einem Gesetze abnehmen 
von seinem höchsten Werthe an dem Ende des Drathes, 
wo der Ström eintritt, zu seinem tiefsten Werthe am ande- 
ren Ende, wo der Ström austritL Das Gesetz der Poten- 
tialabnahme (das Potentialgefälle) soll ermittelt werden. 

B) Das Potentialgefälle hetrachten ivir als eine vom 
elektrischen Strome hervorgerufene und ihm begleitende Er- 
sclieinung^), tuelche nur von der Stromstärke und der Be- 
scliaffenlieit des Leitungsdrathes ahhängt. In siuei Dräthen 
von derselben Siibstanz, derselhen Länge und demselhen Quer- 
sclinitte ist somit das Potentialgefälle hei derselben Stro)n- 
stärke dasselbe. 

C) Wenn ein stationärer Ström in einem Stromkreise 
vorhanden ist, wird er nicht gestört, falls eine Ladung von 
aussen dem Stromkreise mitgetheilt ivird. Diese Ladung ver- 
theilt sich auf der Oberfläche des Stromkreises gerade so als 
ob darin kein Ström vorhanden sei; alle Potentiale werden 



1) Maxwell, A Treatise on electricity and magnetism, 2 Ed. 
Vol. I, art. 45, 51, 230. 

^) Vergl. Edlund, Undersökning om beskaffenheten af det gal- 
vaniska ledningsmotståndet jemte theoretisk deduktion af lagen för 
den galvaniska strömmens värmeatveckling och af Ohmska lagen. Öfv. 
af K. V. Akademiens förh. 1872, N:o 7, S. 5. 



300 



um gleich viel verändert, die Fotentialdifferemen aher hlei- 
hen itherall unverändert bestehen^). 

3. Die Contact-Theorie belrachtet die Beriihrungs- 
fläche zweier verschiedenen Subslanzen als einen Condeii- 
sator fur die beiden entgegengesetzten Elektricitäten. Wir 
werden als Elektricitätsquellen Influenzmaschinen benutzen, 
weil wir die Entstehungsweise der beiden Elektricitäten in 
diesen Maschinen als bekannt betrachten und weil auch 
die zur Erzeugung des Stromes nöthige Arbeit einfach aus- 
gedriickt werden känn. Wir bemerken aber sogleich, dass 
man dieselben Anordnungen auch mittels z. B. Hydroketten 
zu Stande bringen känn. 

Die Contacte des Stromkreises denken wir uns daher 
durch Condensatoren ersetzt, deren Plätten mit den Elek- 
troden einer Inflaenzmaschine leitend verbunden sind. Die 
Dicke des Dielektricums zwischen den Plätten känn belie- 
big klein sein. Bei dieser Anordnung wird es möglich mit 
einem einzigen Contacte anzufangen. 

Wir denken uns einen Condensator aus 
zwei Kupferplatten A, B Fig. 1, die einerseits 
durch feine Kupferdräthe mit den Elektroden 
der Intluenzmaschine M, anderseits durch ei- 
nen Kupferdrath ÄCB von der Läge I und 
dem Querschnitte q direct mit einandor leitend 
verbunden sind. Säramtliche Metalltheile der 
Maschine sollen aus Kupfer sein, damit wir keine eigent- 
lichen Contacte haben mogen. 

Wir nehmen an, dass die Maschine symmetrisch gegen 
ihre beiden Elektroden gebaut ist und dass auch die Zulei- 
tungen zu den Plätten Ä, B symmetrisch geordnet und von 
gleichen Dimensionen sind. Bei dieser Anordnung können 
wir auch diese Plätten als die Elektroden der Maschine be- 
trachten. 




1) Ohm, Die galvanisclie Kette, S. 132—136. Vergl. auch H. 
Hertz, Ueber die Grundgleichungen der Elektrodynamili fiir riihende 
Körper; Gesammelte Werke, Bd. II. S. 240—242. 



301 



4. Weil die beiden Elektricitäten in einem Systeme 
von Körpern, das keine Ladung von aussen empfangen öder 
nach aussen abgegeben hat, immer in gleichen Mengen frei 
werden ^), öder, wenn man niir eine Art Elektricität an- 
nimmt, weil bei der Verschiebung der Elektricität die Sum- 
men der entstandenen Abweiehungen Liber und unter der 
Eormalen Menge einander gleich sind, können wir noch 
folgende Voraussetzung maclien. 

D) Die Summe der La dungen, ivelche die Oberfiächen 
der verschiedenen TJieile der Maschine und der Leitung 
zwisclien defi Elektroden annehmen, ivenn die Maschine in 
gleichförmigem Oange gehalten ivird, ist gleich Null, vor- 
ausgeseizt dass keine Ladung von aussen empfangen öder 
nach aussen abgegeben ist. 

Gehen wir jetzt zu unserer Anordnung in Art. 3 zu- 
riick lind denken wir uns auch den Leitungsdrath ACB in 
zwei gegen die Elektroden symmetrische Hälften (z. B. in 
einen Kreis) tern von allén äusseren Leitern angebracht, so 
miissen sich die beiden Elektricitäten symmetrisch auf die 
beiden Drathhälften vertheilen. Halten wir die Maschine in 
gleichförmigem Gange, geht daher durch den Drath ACB 
einem Strora von einer Intensität i in der Richtung ACB, 
wenn A die positive Elektrode ist. Dabei hat das Poten- 
tial der Elektrode A einen Werth Va und das Potential der 
Elektrode B den Werth Vi = — Va, wegen der Symmetrie 
der Ladungen. Die Potentialdifferenz der Elektroden, d. h. 
die Elektromotorische Kraft fiir den Drath ACB, hat daher 
die Grösse Va — Vb = ''2Va = E. Die Potentiale der ver- 
schiedenen Querschnitte des Drathes nehmen allmählig ab 
vom Werthe Va auf A zum Werthe Vb = — F« auf B; 
in einem bestimmten Querschnitte C ist das Potential 
gleich Null. 

Denken wir uns den Drath ACB in irgend einem Quer- 
schnitte durchschnitten und längs der Abscissenaxe ausge- 
streckt und errichten wir in jedem Querschnitte eine Ordi- 



1) Ohm, Die galvanisclie Kette, S. 136. 



302 

nate, welche die Grösse und das Zeichen des Potentiales 
darstellt, so bekommen wir die Potentialcurve des Drathes, 
von dessen Ordinaten wir jetzt nur die Anfangsordinate = 
Va und die Endordinate =Vb = — 7» kennen. Wegen der 
Symmetrie der positiven und negativen Ladung könnten wir 
dazu annehmen, dass das Querschnitt C mit dem Potentiale 
Null in der Mitte des Drathes liegt, was dureh die späteren 
Betrachtungen bestätigt wird. 

Nach dera Satze B) können wir annehmen, dass die 
Form der Potentialcurve von der Substanz, der Länge und 
dem Querschnitte des Leitungsdrathes sowie von der Strom- 
stärke abhängt. Mithin sind bei gleicher Stromstärke die 
Potentialcurven zweier Dräthe von derselben Substanz, der- 
selben Länge und demselben Querschnitte mit einander 
congruent. 

Der Potentialzustand des Drathes, wenn die Potentiale 
der Drathenden numerisch gleich aber von entgegengesetz- 
tem Zeichen sind, ncnnen wir den normalen Potentialzu- 
stand und die Grösse der zugehörigen Oberflächenladung 
die normale Ladung des Drathes. 

In dem vorhandenen Falle ist die normale Ladung 
gleich Null. Sind aber die Gapacitätsverhältnisse des Drat- 
hes nicht symmetrisch, wie oben vorausgestetzt wurde, so 
hört auch die Symmetrie der entgegengesetzten Ladungen 
aut; die Potentiale Va und Fj sind nicht mehr numerisch 
gleich, obschon laut B) die Potentialdifferenz 7„ — Vj, un- 
verändert gleich E ist, so länge die Stromstärke nicht ver- 
ändert wird. Die Potentialcurve behält ihre Form, wird 
aber parallel sich selber in der Richtung der Ordinaten ver- 
schoben. Diesen Potentialzustand können wir betrachten als 
zusammengesetzt von zwei Zuständen: 1) von dem norma- 
len Zustande mit einer norraalen Ladung, die nicht gleich 
Null ist, 2) von einera längs des Drathes constanten Poten- 
tiale, das einer auf dera Drathe statisch verbreiteten Ladung 
(vcrgl. Satz C) entspricht. Diese lelzle Ladung werden wir 
die freie Ladung des Drathes nennen. Nach D) ist die 
Summe der normalen und der freien Ladung gleich Null. 



303 



Die freie Ladung können wir entfernen (vergl. den fol- 
gendem Art. 5) und so den normalen Potentialzustand 
herstellen. 

Folgendes Beispiel wird dieses näher erläutern. Der 
Drath sei in der Nähe der positiven Elektrode mit der inne- 
ren Belegung einer Leydenerflasche von der Capacilät C 
verbunden, ebenso in der Nähe der negativen Elektrode mit 
der inneren Belegung einer anderen Leydenerflasche von 
der Gapacität C Die äusseren Belegungen der Flaschen 
seien zur Erde abgeleitet. Beim slationären Strome sind 
die Flaschen zu den Potentialen Va. Fj geladen und besit- 
zen somit die Ladungen 'C V a, C Vi. Von der Ladung des 
Drathes können wir absehen. Nach D) haben wir somit 
annäherungsweise: CVa-\- C'Vij = 0\ da ausserdem Va — Vi, 

= E ist, so bekommen wir: F„=:— - y^^, F^ = — 

Beim normalen Zustande hatten wir aber V^ = — Vi =^ E. 
Die Grösse der normalen Ladung ist somit = 4- (C — C) E. 
Die freie Ladung ist daher = — |(C'— C) E und bringt her- 

vor das constante Potential — ^ r-ij Å — ■ ^^® factischen 

(J (jr QJ^ 

Potentiale der Elektroden sind: ^ E~ I ^ , ^ E=z— — — , 

^ C-\-C' C-j-C ' 

— ^E — i f^\rv -^ = ~ TuTp" ^'^*^ oben. Als extremer 

Fall sei C' = 0; dann wird Va =0, Vi = — E. Die mit der 
positiven Elektrode verbundene Flasche nimmt gar keine 
Ladung an. Durch die Zufuhr der Elektricitetsmenge ^ CE 
wird die freie Ladung —^CE neutralisirt und der Poten- 
tialzustand wird der normale mit den Endpotentialen ^ E, 

— ^E. 

5. Verbinden wir durch einen feinen Kupferdrath ir- 
gend einen Querschnitt des Drathes ACB mit einem isohr- 
ten geladenen Gonductor, z. B. mit der inneren Belegung 
einer geladenen Leydenerflasche, deren äussere Belegung 
zur Erde abgeleitet ist, und sind die Potentiale dieses Qucr- 
schnittes und des Gonductors verschieden, so verliert der 



304 



Conductor eine gewisse Menge Eleklricität,. welche sich nach 
C) auf dem Drathe statisch verbreitet und die wir die fremde 
Ladung des Drathes nennen werden. Alle Theile des Drat- 
hes sowie der Influenzmaschine erleiden dieselbe Potential- 
veränderung ohne dass das Spiel der Maschine gestört wird. 
Nach der Verbindung sei Vq das Potential des Conductors; 
wenn V das Potential des betreffenden Querschnittes vor 
der Verbindung ist, so werden somit alle Potentiale um 
/]V = Vo — V verändert und die Potentialcurve des Drat- 
hes wird am den Betrag Vo — V parallel sich selber in 
der Richtung der Ordinatenaxe aufwärts öder abwärts ver- 
schoben. Wenn C die Gapacität des Drathes ist, so ist die 
vom Drathe empfangene Ladung gleich C (Vo — V)= CAV. 
Die Potentiale der Elektroden sind: fiir A: Va-\-Vo — V, fiir 
B: Vi^Vo — V- die Potentialdifierenz ist Va-\-Vo — V — 
{V,-if-yo~V)=Va-V,= E, wie Iruher. 

Wenn der benutzte Conductor ungeladen ist und eine 
sehr grosse Gapacität besitzt, so bekommt er ein sehr klei- 
nes Potential, wenn man ihn mit irgend einem Querschnitte 
des Drathes verbindet, und das Potential dieses Querschnit- 
tes wird beinahe auf Null herabgebracht. Eine solche Ver- 
bindung bezeichnen wir als eine »Ableitung zur Erde» 
und nehmen hierbei Vo = O an. Die allgemeine Potential- 
veränderung ist somit = — V, öder alle Potentiale nehmen 
um das Potential des abgeleiteten Querschnittes ab. 

6. Jetzt benutzen wir zwei 
gleich starke Influenzmaschinen 
in der folgenden Anordnung. Die 
positive Elektrode der Maschine 
M^ Fig. 2 ist mit der Platte A^, 
C2 die negative mit der Platte B^ 
verbunden; weiter steht die posi- 
tive Elektrode der Maschine M2 
mit der Platte JI25 ihre negative 
Elektrode mit der Platte B^ in 
leitender Verbindung. Die Plätten 
Ax und B2 sowie A2 und B^ bil- 




Fig. 2. 



305 



den je einen Condensator. Die Plätten A-^ und B^ sind 
durch den Kupferdrath AiC^B^, die Plätten Ä2 und B2 durch 
einen Kupferdrath A2C2B2 von demselben Qerschnitte q und 
derselben Länge I wie A^C^B^ mit einander verbunden. Eine 
gegen einander symmetrische Anordnung der beiden Dräthe 
wird vorausgesetzt und symmetrisch liegende Theile sollen 
gleiche Capacitäten haben. 

Halten wir die beiden Maschinen in gleichförmigem 
und gleich schnellem Gange, so bekommen bald die Plätten 
Al und A2 dauernd das Potential F», die Plätten B^ und 
B2 das Potential Vb = — F^; in den Dräthen A^C^B^ und 
A2C2B2 wird gleicbzeitig einen Ström von der Intensität i 
unterhalten. Geometrisch betrachtet haben wir somit im 
Kreise Ai(7i5i42C'2-B2^,, die doppelt so läng wie der 
Drath ACB in Art. 3, Fig. 1 ist, dieselbe Stromstärke i wie 
im letztgenannten Drathe. In den Querschnitten C^ und C2 
soll das Potential gleich Null sein. 













Dr 






Diy 




.Fl 


Dv 


B2 Cl 




Bi 










Å2 




C 


A Ax 


E2 ^ 


F2 




El 






£■•2 













Fig. 3. 



In Fig. 3 ist ^lA = S^^i = ^Da = A-^2 ='f^« und 
die Punkte Di, Ci, E^, D2, Q, E2 sind somit Punkte auf der 
Potentialcurve der zusammengesetzten Leitung beim norma- 
len Potentialzustande der beiden einzelnen Dräthe. Erhö- 
hen wir jetzt die Potentiale des Drathes A^s^C^B^ um F„ z= 
EyB^ und erniedrigen gleicbzeitig die Potentiale des Drathes 
A2C2B2 um denselben Betrag F« = -Dg J.2, so bekommt die 
Platte J-i das Potential 2Fa, die Ptatte B2 das Potential 
— ^ 2 F„; die Plätten B^ und A2 aber bekommen beide das 

20 



306 

Potential Null. Diese Potentialveränderungen werden am 
einfachsten dadurch hervorgebracht, dass man die Plätten 
Bx und A2 zur Erde ableitet öder mit der inneren Bele- 
gung einer Leydenerflasche verbindet, wie in Art. 4. 

Die Plätten A2 und B^, die dasselbe Potential haben, 
können wir nun in directer Beriihrung bringen und be- 
kommen somit einen einzigen zusammenhängenden Drath 
A^CxB^A^C^B.^, von der Länge 21 und dem Querschnitte g, 
in velchem die Stromstärke i vorhanden ist und dassen 
Enden die Potentiale 27^ und 2Vi — — 2Va, sowie die 
Potentialdifferenz 2(7« — F^) = 4F« = 2^ haben. Weiter 
ist das Potential bei B^ und A^, d. h. gerade in der Mitte 
der Leitung, gleich Null, wie wir oben vorausgesetzt haben. 

Dasselbe Resultat erlangen wir auch einfacher dadurch, 
dass wir im voraus die Plätten B^ und A2 in Beruhrung 
bringen. Wenn nun die Maschinen in gehörigen Gäng ge- 
setzt werden, neutralisiren sich die entgegengesetzten Elek- 
tricitäten der Plätten B^ und A^ fortwährend und ihre Po- 
tentiale sind bleibend gleich Null, während dass die Poten- 
tiale der Plätten A^ und B^ 2 Va resp. — 2 7„ sind. 

Wegen der Symmetrie der Capacitäten kommt der zu- 
sammengesetzte Drath in seinen normalen Potentialzustand 
und die vorhandenen Ladungen bilden seine normale La- 
dung, welche gleich Null ist. Denn die beiden gegebenen 
Dräthe hatten im Anfange jeder die normale Ladung Null. 
Weiter muss zur Erhöhung des Potentiales fiir den Drath 
AiC^B^ ihm die Ladung CVa zugefiihrt werden, wo C die 
Gapacität des einen öder anderen Drathes ist. Dieselbe Elek- 
tricitätsmenge muss man dem Drathe A2C2B2 entziehen um 
seine Potentialerniedrigung hervorzubringen. Die beiden ent- 
gegengesetzten Ladungen CVa und — CVa werden aber zur 
neuen normalen Ladung gehören, da sie fiir den norma- 
len Potentialzustand nöthig sind. Der Drath hat somit keine 
freie Ladung; der Potentialzustand ist normal und die nor- 
male Ladung ist gleich Null. 

Fehlt die vorausgesetzte symmetrisehe Anordnung der 



307 

Dräthe, so entsteht auch eine freie Ladung, die wir ablei- 
ten und so den normalen Potentialzusiand herstellen können. 
Den Ström im zusammengesetzten Drathe dachten wir 
uns durch zwei gleichstarke Maschinen hervorgebracht. Man 
känn aber offenbar dieselbe Wirkung durch eine einzige 
Maschine erlangen, deren Elektroden mit den Plätten A^ 
und Bz verbunden sind und die auf ihnen die Potentiale 
2F«, —2 Va unterhält. 

7. Die Resultate der Betrachtungen in Art. 6 lassen 
wir in folgende Sätze zusammen. 

E) Bei derselben Stromstärke ist die Potentialdifferenz 
der Drathenden liir einen Drath von der Länge 21 und dem 
Querschnitte q doppelt so gross wie fiir einen Drath von 
der Länge I und von demselben Querschnitte q. 

F) Beim normalen Potentialzustande liegt der Quer- 
schnitt mit dem Potentiale Null gerade in der Mitte zwi- 
schen den Enden des Drathes. Der Punkt C Fig. 1, die 
Punkte Cl und Cg Fig. 2 und Fig. 3 halbiren somit die 
Dräthe ACB, Ä.C^B^ und A^C^B^. 

G) Die Potentialcurve besteht beim normalen Poten- 
tialzustande aus zwei congruenten Theilen (verg. Art. 4), 
der eine D\F\By Fig. 3 oberhalb der Abschissenaxe, der 
andere J.2-F'2-^'2 unterhalb dieser Axe. Die Potentiale CiF^ 
und C2F2 der Querschnitte C^ und Cg (bei einem Viertel 
und drei Viertel der ganzen Länge von A^ gerechnet) sind 
gleich Va resp. — Va, da diese Querschnitte vor den Po- 
tentialveränderungen das Potential Null hatten. 

8. Nach derselben Anordnung wie in Art. 6 können 
wir durch drei gleiche Maschinen dieselbe Stromstärke i 
in drei Kupferdräthen von der Länge I und dem Quer- 
schnitte q unterhalten. Stellen wir die Dräthe, deren Po- 
tentialzustand normal sein soll, nach einander und erhö- 
hen wir das Potential fiir einen der Dräthe um 2 Va, las- 
sen das Potential des lolgenden Drathes unverändert, aber 
erniedrigen das Potential des dritten Drathes um denselben 
Betrag 2 Va, so können wir das negative Ende des ersten 
Drathes mit dem positiven Ende des zweiten Drathes, da 



308 

diese Enden beide das Potential Va haben, in Beräiirung brin- 
gen, wie auch das negative Ende des zweiten mit dem po- 
sitiven Ende des dritten Drathes, welche das Potential 

— Va häben. "Wir bekommen in dieser Weise einen einzi- 
gen Drath von der Länge 31 und dem Querschnitte g, mit 
einem Strome von der Intensität i beim normalen Potent ial- 
zustande, dessen Enden die Potentiale 3F« imd — 3Fa, so- 
mit die Potentialdifferenz 6 F^j = 3E haben. Dieselbe Wir- 
kung können v^ir auch mit einer einzigen Maschine her- 
stellen, w^enn wir ihre Elektroden durch einen Kupferdrath 
voö der Länge 31 und dem Querschnitte q verbinden. 

Von den Potentialen sind folgende bekannt : 3 Va 
am positiven Ende des Drathes, 2 Va bei einem Sechstel 
der ganzen Länge, vom positiven Ende gerechnet, Va bei 
zwei Sechstel, NuU in der Mitte, — Va bei vier Sechstel, 

— 2 Va bei fiinf Sechstel und — 3 F« am negativen Ende des 
Drathes. 

Diese Resultate können wir nun auf Dräthe von be- 
liebiger Länge erweitern. In einem Drathe von der Länge 
n^l = i-i können wir entweder durch n^ gleiche Maschi- 
nen öder auch durch eine einzige Maschine die Stromstärke» 
i unterhalten sowie an den Enden des Drathes die Potentiale 
n^Va und — n^Fa, d. h. die Potentialdifferenz 2WiF« = 
niE = Ej^. In einem anderen Drathe von derselben Sub- 
tanz und demselben Querschnitte sowie von der Länge 
L2 = n^l können wir in analoger Weise dieselbe Strom- 
stärke i sowie gleichzeitig zwischen den Ende des Drathes 
die Potentialdifferenz 2 'Wg F« = 7^2^= -^2- 

Wir bekommen somit, zunächst fiir unter einander com- 
mensurable Drathlängen, folgenden Satz. 

H) Bei derselben Stromstärke in Dräthen von derselben 
Substans und demselben Querschnitte verhalten sich die Po- 
tentialdiffereuBen der Drathenden une die Längen der Dräthe. 

Der Satz wird in gewöhnlicher Weise auf incommen- 
surable Längen erweitert. 

Da weiter fiir einen Drath von der Länge L = nl beim 
normalen Potentialzustande das Potential im Abstande 4^ 



309 



vom positiven Ende des Drathes gleich {n — 1)^^, ira Ab- 
stande I gleich (n — 2)F„, öder im AUgemeinen im Abstande 

ml gleich (n — 2m) F^ = ( — mlj — ~ = {^ L — x) y, 

wenn wir die Länge ml, die als einen ganz beliebigen Theil 
des Drathes betrachtet werden känn, mit x und die ganze 
Potentialdifferenz 2n Va mit E bezeichnen, so haben wir so- 
mit fiir die Potentialcurve eines homogenen cylindrischen 
öder prismatischen Drathes im normalen Potentialzustande 
die Gleichung 

V={iL~x)^. 

das heisst: 

I) Die Potentialcurve eines homogenen Drathes von 
constantem Querschnitte ist eine Gerade (Fotentialgerade), 

E 

deren Winkel mit der Ahscissenaxe die Tangente c( = y ^*<*^- 

Der Coefficient « zeigt das Potentialgefälle an, d. h. 
die Ahnahme des Pote^itiales in der Richtung des Stromes 
fiir die Längeneinheit des Drathes. 

Fiir einen homogenen Drath von constantem Quer- 
schnitte ist somit das Pote^itialgefälle constant. 

Im normalen Potentialzustande schneidet die Potential- 
gerade die Abcsissenaxe in der Mitte zwischen den Ordina- 
ten -|- \E und — ^E, wo das Potential gleich Null ist. Hat 
aber der Drath eine freie öder fremde Ladung, so hat auch 
das Potential in der Mitte einen gewissen Werth Yo und 
die allgemeine Gleichung der Potentialgeraden ist: 

y=yo + {^L-x)^^V,J^^E-ax, (]) 

wenn das positive Ende des Drathes als Origo der Abscis- 
sen angenommen wird und die Abscissen positiv in der 
Richtung des Stromes gerechnet werden. 

Bezeichnet man aber die vom negativen Ende des 
Drathes in einer der Stromesrichtung entgegengesetzten Rich- 



310 



tung gerechneten Abscissen mit x\ so ist die Gleichung der 
Potentialgeraden zu schreiben: 



Y = Yo-{^\L — x')^ = Yo — \E-\-aX 



(2) 



9. Den Einfluss des Quer- 
schnittes auf die Stromstärke finden 
wir in folgender Weise. Wir den- 
ken uns zwei Influenzmaschinen il/i, 
M^ Fig. 4, deren Elektroden A^B^ 
und A^B^ durch die Dräthe A-^C^B^^ 
A2C2B2 von derselben Substanz, der- 
selben Länge und demselben Quer- 
schnitte verbunden sind. Die Ma- 
schinen sollen dieselbe Potentialdif- 
ferenz E zwischen den Plätten ^1, 
B^ und Jl2, B2 hervorbringen ; die 
Stromstärke ist somit dieselbe in bei- 
den Dräthen. Stellen wir die Dräthe 
neben einander Seite bei Seite und ist flir beide den norma- 
len Potentialzustand vorhanden, so haben die Plätten J-i 
und A2, B^ und B^ sowie neben einander liegende Quer- 
schnitte der beiden Dräthe gleiche Potentiale und wir kön- 
nen die Plätten A^ und A^ sowie B^ und B^ in leiten- 
der Beriihrung bringen ^) und die beiden Dräthe durch einen 
einzigen Drath von derselben Substanz und Länge aber vom 
doppelten Querschnitte ersetzen, ohne dass dadurch irgend 
eine Aenderung der Potentiale eintritt. Im neuen Dräthe 
haben wir aber die Summen der beiden Stromstärken, d. h. 
die doppelte Stromstärke bei unveränderter Potentialdiffe- 
renz der Drathenden, 




') Die von Poggendorff construirte „Doppelmaschine" ist als 
zwei in solclier Weise mit einander verbundene Influenzmaschinen zii 
betrachten. Pogg. Ann. CXLT, 1870, S. 161 : Ueber einige neue merk- 
wiirdige Eigenschaften des diametralen Conductors der Elektromaschine, 
und eine darauf gegrundete Doppelmascliine dieser Art. 



311 



Neben den zwei Maschinen können wir eine dritte 
ebensolche Mascliine slellen mit einem Drathe von der ge- 
gebenen Substanz, der gegebenen Länge und dem gegebe- 
nen Querschnitte und kommen so zu einem Drathe vom 
dreifachen Querschnitte mit der dreifachen Stromstärke bei 
unveränderter Potentialdifferenz, u, s. w. Durch diese Be- 
trachtung haben wir den folgenden Satz gewonnen. 

J) In Dräthen von gleicher Substans: und gleiclier 
Länge aber von verschiedenen Querschnitten verJialten sicli 
bei gegebener Potentialdifferenz zivischen den Drathenden 
die Stromstärken wie die Querschnitte der Drätlie. 

10. Durch die Combination der Sätze H) und J) er- 
hält man nun das Ohm'sche Gesetz bei einer einzigen elek- 
tromotorischen Kraft in einem horaogenen Drathe von con- 
stantem Querschnitte. Es seien i^ die Stromstärke in einem 
Drathe von der Länge L^ und dem Querschnitte g^, 4 die 
Stromstärke in einem anderen Drathe von derselben Sub- 
stanz und von der Länge L^ und dem Querschnitte g'25 
sowie El und E^ die Potentialdifferenzen zwischen den En- 
den der Drathe öder die elektromotorischen Kräfte, so wäre 
nach dem Satze H) bei derselben Stromstärke i-i in zwei 
Dräthen von den Längen i, und L2 und von demselben 
Querschnitte q-^: 

El'. E2 = L^: L2, 

sowie nach dem Satze J) bei derselben elektromotorischen 
Kraft E2 in zwei Dräthen von der gegebenen Substanz und 
derselben Länge L^^ aber von den verschiedenen Quer- 
schnitten gi und q^: 

qy\q2 = h ■ h- 



Durch die Multiplication dieser beiden Analogien be- 
kommen wir 

^>Qi-E2q2=Liii:L.^2 



312 

oder 






Li~ 


: S 


qE 
sL~ 


E 


r = 


sL 
Q 



wo s eine Gonstante ist (specifischer Widerstand), die nur 
von der materielien Beschaffenheit der Dräthe abhängt. 
Wir haben somit ganz allgemein 



oder 

nE hl 

(3) 

wo ^ = ^' *(^) 

der Leitungswider stånd des Drathes ist. 

K) In einem homogenen Drathe von constantem Qiier- 
schnitte, wo eine elektromotorische Kraft vorhanden ist, hat 
der elektrische Ström eine Intensität, die gleicli dem Quo- 
tienten der elektromotorischen Kraft durch den Leitimgs- 
tuiderstand des Drathes ist. 

L) Der Leitungsividerstand ist gleich dem Froducte 
des speciflschen Widerstandes und der Länge des Drathes 
dividirt durch seinen Querschnitt. 

11. In dem einen Ausdrucke Gl. (3) fiir die Strom- 

E 

starke kommt das Potentialgefälle -y vor. Dieses Gefälle 

känn man aus zwei beliebigen Potentialen F^, V^ des Drat- 
hes erhalten. Man hat nämlich, weil die Potentialcurve 

J^ T/ TT 

eine Gerade ist, « = -y- = -^ — -, wo L^2 die Drathlänge 

zwischen den Querschnitten mit den betreftenden Poten- 
tialen ist und Fl grösser als Fg angenommen wird. Die 
Gleichung 

, = ,(A^'^=Z^7-^^ ■ (5) 

6/^12 '12 



313 

repräsentirt somit das Ohm'sche Gesetz fiir eine Abtheilung 

des Drathes mit dem VViderstande ^o = — —. 

q 

M) In jeder heliehigen Abtheilung des Drathes ist die 
Stromstärhe gleicJi der Potentialdifferenz ztvischen den En- 
den der Abtheilung dividirt durch den Leitungsividerstand 
der Abtheilung. 

Hier ist es gleichgiiltig ob der Potentialzustand des 
Drathes normal sei öder nicht; denn eine Abweichung 
vom normalen Zustande bewirkt nur eine Verschiebung der 
Potentialgeraden parallel mit sich selbst; die Potentiale V^ 
und F2 werden dadurch um gleich viel verändert, ihre Dif- 
ferenz F^ — Fg bleibt aber unverändert. 

12. Bezeichnet man, nach dem gewönhlichen Sprach- 
gebrauche, die Strombahn als einen geschlossenen Strom- 
Ureis, hat man die elektromotorische Kraft an den Zwi- 
schenraum bei den Elektroden zu versetzen, wo das Potential 
vom Werthe V^ zum Werthe F„ einen Sprung macht. Man 
fmdet somit Veranlassung das Ohms'che Gesetz fur eine 
solche Abtheilung des Stromkreises aufzustellen, welche den 
Sitz der elektromotorischen Kraft einschUesst. Es seien F^ 
das Potential irgend eines Querschnittes vor der elektro- 
motorischen Kraft, F2 das Potential eines Querschnittes nach 
der elektromotorischen Kraft (in der Richtung des Stromes 

ger-echnet), so haben wir « = -^ = ' ■' — = - — f = 

— -j.^ ^, wo i^io5 A2 die Drathlängen zwischen den 

-^12 
betreffenden Querschnitten und dem Sitze der elektromoto- 
rischen Kraft sind. Wir erlangen somit die Gleichung 

g^i2 ^12 

welche die Gleichung (5) als einen Specialfall fiir E-=^o 
einschliesst. 



314 

N) In jeder heliehigen AWieilung eines geschlossenen 
Stromkreises ist die Stromstärke gleicli der Summe der zwi- 
sclien den Enden der Ahtlieilimg vorJiandenen elektromoto- 
rischen Kraft und der Differens der Potentiale dieser En- 
den, diese Summe dividirt durcJi den Leitungstviderstand 
der Äbtheilung. 

13. Itn vorhergehenden haben wir oft eine allgemeine 
Potentialveränderung des Stromkreises dureh eine specielle 
Ladung herbeigefiihrt. Die Grösse einer solchen Ladung ist 
gewöhnlich nicht im voraus zu berechnen, da die Capacität 
der Längeneinheit (die Längencapacität) eines cylindrischen 
öder prismatischen Leiters nich bekannt ist und dazu sel- 
ten constant angesehen werden känn. 

Im folgenden werden wir doeh Fälle theoretisch be- 
handeln, in welchen dem Leitungsdrathe eine constante Län- 
gencapacität }' zugeschrieben wird. Die zu einer Potential- 
veränderung AV erforderliche Ladung wird daher LyjV, 
wo L die Länge des Drathes von der einen Elektrode zur 
anderen ist. Geschieht die Potentialveränderung vom nor- 
raalen Potentialzustande, so bedeutet z/Fdas neue Potential 
in der Mitte des Drathes, d. h. das arithmetische Mittel sei- 
ner Endpotentiale. Da nun nach Art. 8 jeder Theil des Lei- 
tungsdrathes als die ursprängliche Leitung zwischen den 
Elektroden einer Stromquelle und sein Potentialzustand als 
dureh Potentialveränderung aus dem normalen Zustande ent- 
standen betrachtet werden känn, erhalten wir den folgen- 
den Satz. 

O) Die ganze Oherflächenladung eines heliehigen Thei- 
les der Leitung ziuischen den Elektroden einer Stromquelle 
entspricht hei constanter Längencapacität dem Potentiale des 
QuerscJ mittes in der Mitte dieses Theiles. 

Bei constanter Längencapacität erhalten wir daher fiir 
die Oherflächenladung e eines Drathes von der Länge L 
die Gleichung 

e = iyL{J\ + V,\ (7) 

wo Fl und V^ die Endpotentiale des Drathes sind. 



315 



Ist aber / veränderlich, darf die Gleichung (7) nur auf 
einen unendlich kleinen Theil dL des Drathes angewandt 
werden : 

■ de = YVclL = — ^VdV. (8) 

a 

Der letzte Ausdruck wird durch Differentiation der Gleichung 
(I) nach X erhalten. Die ganze Ladung wird durch Inte- 
gration von (8) berechnet. 

Man hat die Gleichung (8) als selbstverständlich ange- 
nommen^), was uns nicht berechtigt erscheint, da das Poten- 
tial des Leiters veränderlich ist und die Formeln der Elek- 
trostatik daher nicht ohne weiteres anzuwenden sind. 

Bei der Potentialveränderang bedurfen auch die Theile 
der Influenzmaschine gewisse Ladungen, welche wir doch bis 
jetzt nicht zu beachten brauchten. Später kommen Fälle vor, 
in welchen diese Ladungen in Berechnung zu nehmen sind. 

Die Oberflächenladung ist nicht gleichförmig längs des 
Drathes vertheilt. Nach der Gleichung (8) ist nämhch, bei 
constanter Längencapacität y-> ^J® Ladung jjer Längenen- 
heit yV proportionell dem Potentiale V in der Mitte jedes 
.Draththeilchens. Diese Ladung hat somit, beim normalen 
Potentialzustande, an der positiven Elektrode ihren grössten 
positiven Werth -{-^yE, an der negativen Elektrode ihren 
grössten negativen Werth — yY^ ^^^ ist in der Mitte des 
Drathes gleich Null, 

14. Es seien zwei Strorakreise 
gegeben, die aus zwei Dräthen von 
derselben Substanz bestehen. Die Drä- 
the haben die Längen L, L' und 
die Querschnitte q und q'; von den 
elektromotorischen Kraften E, E' wird 
dieselbe Ötromstärke i in ihnen unter- 
halten; der Potentialzustand mag fiir 
beide das normale sein. Die Quer- 
schnitte 0,0' Fig. 5 sollen beide das 
Potential F^, die Querschnitte H, R' beide das Potential F^ 
besitzen. Wir haben nach Gl. (5): 

') Maxwell, 1. c. art. 332. 




316 



y^-y^) ^^y^ 



■y^) 



sLt 



sL' 



(9) 



wo Li2-, -^'12 clie Längen der Drathstiicke OH, G'B! sind. 

Offenbar können wir nun die Stiicke GH, Q' B! mit ihren 

Stromstärken, Potentialen und Ladungen gegen einander 

vertauschen ohne dass dadurch irgend eine Störung in 

den Strömen der in solcher Weise veränderten Stromkreise 

eintritt; auch die Potentialverhältnisse sämmtlicher Theile 

der beiden Dräthe bleiben unverändert, Nur an den Quer- 

schnitten G^, J?, (7', R' können kleine, hier zu iibersehende 

Veränderungen in der Ladung eintreten. 

Nach der Vertauschung zeigen aber die Potentialcur- 

ven der beiden Stromkreise ein verändertes Potentialgefälle 

zwischen Q und -ff, resp. Q' und R' . Das Gefälle in E G 

HCE ist nämlich för die Strecke RCEO vor wie nach 

E 
der Vertauschung « = ^, för die Strecke OH aber vor der 



E V 
Vertauschung « = y- =^ ^ 



Fo 



A 2 

E 7i 



OR 
-K 0'K'—RL 



Fig. 6, nach 



der Vertauschung a'= ,, — j-, — ^^„ 

1j -^12 ur XI 

beiden Gefälle stehen somit im Verhältnisse 



Die 



öder nach Gl. (9) 



^ / TI .T 



a: a'=q' -.q. 



D' D 





^^^ 




^^ 




'A 




K 




B 


Ar 








^^ 


^^^.^^-^^C H C 


}' C 


/ / 


1' A 



Fig. 6. 



317 

Nach Gl. (5) sind die Werthe der Potentialgefälle: 



'' a' = ^. (10) 



q q' 

Dieses Resultat können wir auf einen Stromkreis er- 
weitern, welcher von mehreren Stucken derselben Substanz, 
aber verschiedenen Querchnittes besteht. 

P) Die Potentialgefälle in einem Stromkreise, ivelcher 
von Stucken derselben Substans aber verschiedenen Quer- 
schnittes zusammengesetzt ist, verhalten sicli fur die ver- 
schiedenen Stiicke umgekehrt wie ihre Querschnitte. 

Bei der oben vorausgesetzten Anordnung haben die 
Elektroden die Potentiale -\-^E und —^E; die ganze La- 
dang (die normale Ladung, vergl. Art. 4) braucht aber nach 
dem Austausche der Drathstiicke nicht NuU zu sein, da die 
gegen einander substituirten Drathstiicke gleiche Ladungen 
im allgemeinen nicht haben können. Ist somit der Lei- 
tungsdrath zwischen den beiden Elektroden einer Strom- 
quelle von Stiicken derselben Substanz aber verschiedenen 
Querschnittes zusammengesetzt, so besitzt der Stromkreis 
im allgemeinen eine gewisse positive öder negative freie 
Ladung, die ein fiir alle Theile des Stromkreises gemein- 
sames Potential Vg bedingt. Die Gleichungen der Potential- 
geraden fiir die successiven Stiicke sind somit wie folgt. 

^01 = Vo-\-iE — aoyX 

^12=1^1 —ccn(x—Loy) =Fi— «i2^i 

''^23=1^2 — «23(^— (-^01+ A2)) —V2—CC23X2 

(11) 

l^M-2, »2—1 = l^n-2 — «„_2, n-1 [^ — (-^OlH--^12~r " " ' 4--^«— 3, «-2)J 
— -^ ' w— 2 C(n — 2) n — l^»i — 2? 

yn-h O =T^n-l «M-1, o [^ (-^10-f--^12+' " * "h-^;!— 2, n-l)] 

'^ n—1 CCn — 1? O *^»i— !• 

Hier werden die Abscissen x von der positiven Elek- 
trode, die Abscissen x^, iC2*'"Vom Anfange des zweiten, 



318 

dritten • • • Drathstiickes, alle aber in der Stromesrichtung ge- 
rechnet. 

Die successiven Gefälle sind (vergl. Gl. (10)): 

Se öl o i , ^ ^v 

«01=;— , «12 = — ) «23 — T^ (1^) 

yoi yi2 ^23 

lind die Potentiale der Anfangsquerschnitte der Stiicke: 

V,=V, -a,,L,, (13) 

F3 =72 0;23i'23 



Rechnen wir die Abscissen x\, x\, x\- ■ • von den 
negativen Enden der Drathstiicke dera Strome entgegen, so 
sind die Gleichungen der Potentialgeraden : 

"5^12 = ^2 -^- «12^'2 
^23='^3 + «23^'3 



' n— 2, H— 1 ^ M-1 "f~ f^M-2, w— 1^ w— 1 

K-1, = ^0 — i-^ + «i-l, O ^'• 

Da nach Gl. (5) 

^'01 

T^l-T^2 T^2-T^3 _T^n-2-T 



(14) 



'^12 ^23 ^'«— 2, 

_ T^n-l-(Fo-i^) 
^"n— 15 O 

SO haben wir fiir den ganzen Stromkreis 



(15) 



319 



^ = —j-^--r-4 x = -' (16) 



wo r = roi+ri2H [-^*«-2, »-i+r«_i, 



Q) i)/e Stronistärke in einem. von Drathstilcken dersel- 
ben Substans aber verscMedenen Querschnittes zusammenge- 
seUen Stromkreise ist gleicli die eleJctromotorische Kraft di- 
vidirt durch die Summe der Leitungsividerstände sämmt- 
licher Theile des Stromkreises. 

Benutzen wir nur einige nach einander folgende der 
Gleichungen (15), so bekommen wir 



öder auch 



V— V 

i = - (17) 

r ^ 



i^l+I=IL, (18) 



wo V und V die Potentiale der Endquerschnitte des be- 
trachteten Theiles der Strombahn und r sein ganzer Lei- 
tungswiderstand sind. Durch diese Gleichungen sind die 
Sätze M) und N) auf eine Strombahn von hier angenomme- 
ner Zusammensetzung erweitert. 

15. Unsere bisherigen Betrachtungen waren auf Strom- 
kreise mit nur einer elektromotorischen Kraft beschränkt. 
Wir miissen nun das Ohm'sche Gesetz auf einen Strom- 
kreis erweitern, wo an verschiedenen Querschnitten Poten- 
tialspriinge, d. h. elektromotorische Kräfte vorhanden sind. 
Man hat bis jetzt solche Fälle damit erledigt, dass man 
eine algebraische Superposition der Ströme und Potential- 
zu.stände angenommen hat. Eine solche Annahme fmden 
wir doch kaum berechtigt, wenigstens nicht wenn elektro- 
motorische Kräfte von entgegengesetzter Bichtung vorkom- 
men, da eine Superposition von Strömen öder Potential- 
zuständen, die gar nicht zu Stande kommen können, kei- 
nen physikahschen Sinn hat. 

Einen Stromkreis mit mehreren Potentialspriingen be- 



320 



AuxBi 



kommt man z. B. durch die Verbindung von Influenzma- 
schinen in solcher Weise, dass man einen Drath von einer 
Elektrode der ersten Maschine zu einer Elektrode der zwei- 
ten Maschine, einen Drath von der anderen Elektrode der 
zweiten Maschine zu einer Elektrode der dritten Ma- 
schine leitet u, s. w. und schliesslich einen Drath von der 
anderen Elektrode der letzten Maschine zu der anderen 
Elektrode der ersten Maschine, wie Fig. 7 fiir vier Maschi- 
nen zeigt. 

Wenn die Maschinen gleich- 
zeitig im Gange gehalten werden, 
stellt sich bald der stationäre Zu- 
stand ein, wobei die Stromstärke 
in allén Verbindungsdräthen die- 
selbe ist und die ganze in Bewe- 
gung begriffene Elektricitätsmenge 
durch jede Maschine passirt, ent- 
weder in der Richtung desjeni- 
gen Stromes, welchen die Maschine 
bei rechtläufiger ^) Drehung der ro- 
tirenden Scheibe (entgegen den Papierspitzen) allein ge- 
ben wiirde, öder auch in der entgegengesetzten Richtung^ 
v^obei man doch die rotirende Scheibe der Maschine in ei- 
ner gegen die gewöhnhche entgegengesetzten Richtung, d. h. 
riickläufig sich drehen lassen muss^). 

Wir nehmen zuerst an, dass alle Verbindungsdräthe 
von derselben Substanz und demselben Querschnitte sind. 
Das Potentialgefälle ist somit nach den Gleichungen (10) fiir 
alle Dräthe dasselbe. Die Potentialgeraden sind aber im 
allgemeinen aus ihrer normalen Lage verschoben und die 
Potentiale der Elektroden einer Maschine sind nicht sym- 
metrisch. Wir bezeichnen mit z/F und /jV die Potential- 
verschiebungen zweier successiven, zu einer und derselben 




*) Die Benennungen : gleichsinnig, tvidersinnig, rechtläufig, riick- 
läufig sind aus der oben citirten Abhandlimg von Poggendorff ge- 



nommen 



') Poggendorff, 1. c. S. 174—177. 



321 



Maschine gehörigen Elektrodenpaare, deren Potentialdifferen- 
zen E und E' sind. Wir miissen hier vier Fälle unterschei- 
den. Als positive Elektrode bezeichnen wir im folgenden 
diejenige Elektrode, dia positive Eiektricität giebt, wenn die 
rotirende Scheibe der Maschine rechtläufig gedreht wird. 

l:o. Die beide Maschinen 
sind gleichsinnig verbunden, d. h. 
der verbindende Drath geht von 
der positiven Elektrode A der 
einen Maschine zur negativen 
Elektrode B' der in der Stro- 
mesrichtung folgenden Maschine 
(Drath A^B^ Fig. 7). Beide Ma- 
schinen werden rechtläufig ge- 
dreht, und arbeiten in der Rich- Pig § 
tung des Stromes.^) Die beiden 
elektromotorischen Kräfte wirken somit in derselben Rich- 
tung. Die Potentiale der Drathenden sind AD (Fig. 8) 
= !-£;+ JF und, B'E'= — \E'-\~/}V' und das Gefälle des 
Drathes ist 

_ \-E + dV-\-^E'—jV' _ \{E-^E')-{-jV—jV' 
''— L ~ L ' 

wo L die Länge des verbindenden Drathes ist. 

2:o. Zwei successive Maschinen sind undersinnig ver- 
bunden, d. h. der Drath geht von der positiven Elektrode 
der ersten Maschine zur positiven Elektrode der in der 
Stromesrichtung folgenden Maschine (Drath A^A^ Fig. 7). 
Die erste Maschine mag in der Richtung des Stromes, somit 




1) Wenn nur zwei Maschinen gleichsinnig arbeiten, darf nach 
PoGGBNDORFF 1. C. S. 174 nur die eine mit dem diametrakn Conductor 
versehen sein öder können beide ohne diesen Conductor sein. Sind 
mehr als zwei Maschinen in den Stromkreis eingeschaltet, diirfte nur 
eine von denjenigen Maschinen, welche in der Richtung des Stromes 
arbeiten, den diametralen Conductor trägen, die iibrigen miissen aber 
ohne diesen Conductor sein. Die Verhältnisse mit einer grösseren An- 
zahl Maschinen sind doch bis jetzt nicht näher untersucht worden. 

21 



322 



rechtläufig arbeiten. Die zweite Maschine wird von der Élek- 
tricität in einer Richtung durchströmt, welche demjenigen 
Strome entgegengesetzt ist, die die Maschine bei rechtläuflger 
Drehung fiir sich allein geben wiirde; die rotirende Scheibe 
dieser Maschine muss sich daher ruckläufig drehen.^) 

Der erste Potentialsprung geht von tieferen zu höhe- 
rem, der zweite von höherem zu tieferem Potentiale; die 
beiden elektromotorischen Kräfte sind somit einander ent- 
gegengesetzt gerichtet. 

T\ Die Potentiale der Drathenden 

sind: AD (Fig. 9) =i^+ JF, A'D'= 
\E'-\-/jV' Lind das Potentialgefälle ist 

__^{E—E')+/iV—AV' 



É 



B'Ä AB ^^ __ 

Fig. 9. " L 

3:o. Die beiden Maschinen sind gleichsinnig ver bun- 
den, aber in solcher Weise, dass der Drath von der ne- 
gativen Elektrode der ersten Maschine zur positiven Elek- 
trode der in der Stromesrichtung folgenden Maschine geht 
(Drath B^A^ Fig. 7). Die Potentialspriinge gehen beide von 
höherem zu tieferem Potentiale öder die elektromotorischen 
Kräfte sind beide dem Strome entgegen 
gerichtet und die Maschinen mössen beide 
ruckläufig gehen. Wir haben an den 
£• Drathenden die Potentiale BE (Fig. 10) 

= -\E-^AV, A'D'=-\-\E'^ilV' 
B A und das Gelälle 



D 



B'A* 



a 



Fig. 10. 



i[E-^E')-]-/iV—,-jV' 
L 



') Die Maschinen. welche im Stromkreise ruckläufig gehen, mussen 
den diametralen Conductor trägen (Poggendorff, 1, c. S. 177). Sämmt- 
liche hier angefiihrte Combinationen durften aber auch gelingen mit 
Maschinen ohne diametralen Conductor, wenn man eine von denjenigen 
Maschinen, welche in der Richtung des werdenden Stromes arbeiten 
soli, zuerst erregt und dann die beweglichen Scheiben der iibrigen 
durch einen Anstoss recht- öder riickläufio- in Gangsetzt. 



323 



4:o. Die Maschinen sind widersinnig verbunden in 
solcher Weise, dass der Drath von der negativen Elektrode 
der ersten Maschine zur negativen Elektrode der zweiten 
Maschine geht (Drath B^B^^ Fig. 7). Der erste Potentialsprung 
ist von höherem zu tieferem, der u 
zweite von tieferem zu höherem -^ 
Potentiale. Die erste Maschine ist \ff B Å 

ruckläufig und ihre elektromoto- ,, 
rische Kraft ist gegen den Ström 
gerichtet; die zweite aber ist recht- 



D 



läufig mit einer in der Stromesrich- „> 
tung wirkenden elektromotorischen 
Kraft. Die Potentiale der Drathen- ^'^S- li- 

den sind BE (Fig. 11) = — \E+dV, B'E'= —^E'-\-AV' 
und das Gefälle ist 



a = 



\[E—E') + dV—AV 



Sehen wir die elektromotorischen Kräfte als algebrai- 
sche Grössen an, d. h. nehmen wir die in der einen Rich- 
tung (in der Stromesrichtung) wirkenden elektromotorischen 
Kräfte als positiv, die elektromotorischen Kräfte in der ent- 
gegengesetzten Richtung als negativ an, so fallen die vier 
Ausdriicke fiir das Gefälle zusammen und wir erhalten ganz 
allgemein 

\{E-^E') + åV—/iV' 



L 



19) 



Reihen wir die Figuren 8, 9, 10 und 11 nach einan- 
der von rechts nach links in solcher Weise, dass AD Fig. 9 
A'D' Fig. 8 deckt, ebenso AD Fig. 10 A'D' Fig. 9 u. s. w., so 
bekommen wir die successiven Potentialgeraden des Strom- 
kreises Fig. 7 ; die relativen Grössen der elektromotorischen 
Kräfte und die Längen der Dräthe sind: ^i=-|-6, £'2 = +4, 
^3 = -3, E, = -2- A2=3, L23 = -^ ^4 = 2, 2^41 = 3. 
Die JF, jV sind in später zu erläuternden Weise berechnet. 



324 

16. Sind nun in der genannten Weise eine beliebige 
Anzahl Maschinen mit den elektromotorischen Kraften E^, FI2, 
E-^- • -En mit einander verb anden durch Dräthe von dersel- 
ben Substanz und demselben Querschnitte und von den Län- 
gen Z/12, .£23? ^3i*'*^"ji5 so haben wir, weil das Gefälle 
in allén Dräthen dasselbe ist, 



^_l{E,-{-E,) + dV,- 


-JV, 


^2 

_^{E,-\-E,)-^dV,- 


-Z/F3 


•^23 


_\iEn-X-\-En)^dV^- 


-1-JF. 


_^{En+E,)-\-AV,- 


-JV, 


Lifit 1 
El -\-E2 -\- ■ ■ ■ -{- En- 


l + ^n 



(20) 



öder - = y yy [ . - ' t ^- (21) 

Wenn weiter s der specifische Widerstand und q der 
Querschnitt der Dräthe sind, so ist die Stromstärke im gan- 
zen Kreise wie in den suecessiven Dräthen 



.^qcc_q(Ei + E,-\-...E,:) 



^(-^12 + -^23 • • • + Ln, i) 



. Ei-\- E2-{-- • --{-En /f..,x 

oder t = ' — ^-^ j-- — i (22) 

^12 "T" ^23 ~r ■ ■ ■ + '^'n, 1 



wo ri2, ^231 • • • *"n, 1 die Leitungswiderstände der Dräthe sind. 
17. Der allgemeine Fall, wenn die verbindenden Dräthe 
von verschiedenen Substanzen und Qaerschnitten sind, känn 
in ganz analoger Weise behandelt werden. Zwei Elektro- 
den, welclie durch einen Drath verbunden sind, mogen von 
derselben Substanz wie die verbindende Leitung sein. Wir 
haben jetzt 



325 



somit 



,_g,a(^i+^2) + ^T^i- 


-'V2 


•'^12 ^12 


JV, 


^23 -^23 




_qn,i(En-^E,)-\-jK,- 


-dV, 


,_ ^, 4- ^, ...+ 


En 



(23) 



^ 12-^12 I ^23-^23 I ^ni l-^n; i 

0.12 Q.2Z 1n-> 1 



Öder i ^ E,-\-E, + ...±E^ , ^2^^ 

*'l2 + ^"23 ■ ■ H~^'n5 1 



Ein Elektrodenpaar zwischen zwei Dräthen von ver- 
schiedener Substanz können wir mit der zugehörigen In- 
fluenzmaschine entfernen, wenn wir dia Drathenden in Be- 
riihrung bringan. Dia contactelektromoiorische Kraft bringt 
dia nöthige Potentialdifferenz hervor. Sind zwai ainander 
mit ihran Enden beriihrenden Drätha von darsalben Sub- 
stanz, abar von verschiedenen Ouarschnitten, so ist das ent- 
sprechende Glied im Zähler der rachtan Saita dar Gleichung 
(24) glaich Null. Diasa Gleichung driickt somit das Ohm'she 
Gasetz aus fiir ainan geschlossanen Stromkrais von baliebig 
vielen nach ainander lolgenden und einander mit den En- 
den beriihrandan Dräthen öder Fliissigkeitssäulen von un- 
gleichen Querschnittan, mit elektromotorischen Kraften an 
den Contactflächen zwei verschiedener Substanzen. 

R) Die Stromstärke in einem geschlossenen IStormkreise 
Ut gleich der algebraischen Sunime der elektromotorisclien 
Kräfte im Kreise dividirt durch die Summe der Leitungs- 
ividerstände. 

18. Dia antsprechande Gleichung iiir ainan Thail des 
Stromkreises, der z. B. die elektromotorischen Kräfte E^, E^^ 
E-^- • ■ E,a enthält, und der in einam Querschnitte zwischen 
En und ^1 anfängt und in einem Querschnitte zwischen Em 



326 

und Em-\-i endigt, erhäll man durch die Anwendung der 
m — 1 ersten Gleichungen (23) sowie der folgenden zwei 
Gleichungen : 



wo v, V''' die Potentiale des Anfangs- und Endpunktes, 
/, r" die Widerstände der Leitungsstiicke vom Anfangs- 
punkte zu Ei und von E^ zum Endpunkte sind. Man be- 
kommt die Gleichung 

_ E,JrE,+ -'-{-E„.-i-V'- V" 



welclie die volle Erweiterung des Satzes N) enthält, 

S) In jeder Ahtheilung eines von heliehigen cylindri- 
sclien öder prismatiscken Leitern zusammengesetzten Strom- 
kreises ist die Stromstärke gleich der algebraischen Summe 
der in der Ahtheilung vorhandenen elektr omotor ischen Kräfte 
vermelirt mit der Potentialdifferenz zwischen den Enden der 
AbtJieilung, die ganze Summe dividirt mit dem ganzen Lei- 
tungswiderstcmde der Ahtheilung. 

Dieser Satz, welcher den geschlossenen Stromkreis als 
einen speeicllen Fall {V"=:V', r' -\-r" = rni) einschliesst, bii- 
det bekanntlich die Grundlage des zweiten KiRCHHOFF'sc/«en 
Oesetzes fiir Stromverzweigung, wenn man die Leitungen 
von einem Krcuzpunkte zum folgenden als die Theile eines 
geschlossenen Kreises im Stromsysteme betrachtet. 

Die successiven Potentialgefälle sind im allgemeinen 
Falle: 

^12^ §23? Sn\^ fOn\ 

«i2 = ;r-, «23 = -^ «wi = -— . (^t)j 

yi2 ^23 Ini 

Das Potentialgefälle hängt somit, ausser von der Stromstärke, 
vom specifischen Widerstände und vom Querschnitte ab. 



327 



19. Wenn alle Dräthe von derselben Substanz und 
demselben Querschnitte sind, bekommt man aus den Gleichun- 
gen (20) folgende Relationen zwischen den n Potential- 
verschiebungen J Fi, JV^^ jV^ • • • z/F„: 

j V, ^ j V, = aL,, -l{E,-\- E,) 
/}V,-jV, = aL,,-l{E^-[-E,) 
(27) 

Z/ Vn-i —/I Vn = « Ai-l, n — i {En- 1 + E„) 

/iV,-d v, = aL,, 1 - -I {En H- E,). 

Diese Gleichungen sind aber von einander nicht un- 
abhängig, da man jede von ihnen aus den n — 1 Librigen 
mit Hiilfe der Gleichung (21) ableiten känn. Man miiss sich 
sorait noch eine von den Gleichungen (27) unabhängige Re- 
lation herstellen. 

Wenn keine fremde Ladung dem Stromkreise mitge- 
theilt ist, erhalten wir die noch fehlende Gleichung in fol- 
gendei* Weise. Wir nehmen zuerst an, dass alle elektro- 
motorischen Kräfte gleichgerichtet sind, Auf dem Drathe 
zwischen E^ und E^ nehmen wir einen Querschnitt, dessen 
Abstand von E^ x^, von E.2 x\ ist, zwischen E^ und E^ ei- 
nen Querschnitt mit den Abständen x^ und x^^ u. s. w. Wir 
haben somit die Gleichungen 

"^1 "I "^2 ~~ -^12 
X^-\-X-^ = 1^23 



(28) 



Weiter sind diese Querschnitte so zu nehmen, dass 
ihre Potentiale unter einander gleich sind, wolcho Bedin- 
gung uns noch folgende Gleichungen giebt: — i-E^-\-/]Vi^-\- 
ax{ ^\E,-\-d\\ - ax, , —IE., + J V 2 H- ax^ == 1 E^ + 
jV^ — ax^ u. s. w. öder 



328 



E, 



— ~ 1 1 



iXo ~| »X^ 



En-x 



(29) 



»^ n— 1 "7~ "^n — 1 



£"« 



■ -^n ~[~ '"^i; 



wo « das constante Gefälle im Stromkreise ist, laut Gl. 
(21). Addiren wir die Gleichungen (28) und (29), nehmen 
alle X und x' einander aus und wir bekommen die Gl. (21). 
Irgend einen Stiick x öder x' können wir somit nach Be- 
lieben nehmen. 

Den gegebenen Stromkreis känn man sich auch als in 
folgender Weise entstanden denken. Wir bilden n Strom- 
kreise von den Drathlängen £c/-f-^i5 x^-^-x^^ • • ■x'n-i-]r^n-i, 
Xn-\-x.n^ in welchen die elektromotori.schen Kräfte ^i, ^2* • " 
£^n-i, En dieselbe Stromstärke i unterhalten. Da Substanz 
und Querschnitt fiir alle Drähte gleich sind, so ist auch 
das Gefälle in allén Dräthen dasselbe und wir bekommen 
somit die Gleichungen (29). Die x und x' sind weiter so 
zu nehmen, dass auch die Gleichungen (28) gelten. In je- 
dem Stromkreise ist somit ein Querschnitt definirt, wo die 
beiden Theile x und x' an einander anstossen. Diese Quer- 



• 


• 


D2 

jD2 A'i 


^ 






Kl 




^ 


By- 




Bl 


Ciy^ 


• 




A2 


É2 \ 
E2 


U 1 J . 

Al 

K2 

El 


^ 


^ 

/• 


Gx 



Er 

Fig. 12. 



329 



schnitte haben im allgemeinen in den verschiedenen Strom- 
kreisen ungleiche Potentiale, falls der Potentialzustand der 
Dräthe normal ist. In Fig. 12 ist Å^D^ = B^E^ = ^E^, A^D^ = 

-'^2^2^^^T^2? -^1^12 ^^^^-^li -DxC'^(j-i = X j, ^2^2^2^^*^25 -^2^12^^^ 

x'2, A^B2=Li2- Die Potentialgeraden dieser beiden Strom- 
kreise sind somit im normalen Zustande DiE^C^E^ und 
D^C^K^E^. Durch entsprechende Ladungen werden nun die 
Potentiale des Kreises A^Oy^G^C^B^ um /jV-i_= — D^D^'= 
— EyE\, die des Kreises ^.2(726^2^12-^2 um dV <^=^ D^D^' =^ 
E2E2 in solcher Weise verändert, dass die Potentiale in 
Gi2^ Gi und G2 gleich werden. 

Dadurch wird die Gerade D^K^^C^E^ (abwärts) zu 
D^K\2K^'E^', die Gerade D^K^E^ (aufwärts) zu B^K^W^^E^ 
verschoben und B^K^^ wird mit K\2E\, B^K^ mit K^E-^ 
eine Gerade. 

Wir können nun die Stromkreise in G^ und G2 durch- 
schneiden, A^G-^^ ^^^ G^i2^2r A^C^G^ mit G^C^B^ zu den 
Dräthen cci -f- 0^2' = i^i2 und 0:2 + ^1' = -^21 vereinigen und 
bekommen dadurch, ohne dass die neuen Potentialgeraden 
verändert werden, einen einzigen Stromkreis von der Länge 
^12 + -^21 uiit einem Strome von der Intensität i. 

Diese Betrachtung känn auf beliebig viele elektromo- 
torische Kräfte angewandt werden. Die nöthigen Ladungen 
werden von den Influenzmaschinen geliefert. Setzen wir 
noch den ganz speciellen Fall voraus, dass alle Drathe die- 
selbe Längencapacität y haben, so erfordert die Potential- 
verschiebung z/Fi fiir die beiden Draththeile x\ und a^i die 
Ladung Y/JVi{xi-{-Xi), die Verschiebung jV^ fiir die Drath- 
theile x'2 und X2 die Ladung j'// F2(x'2 + ^2) u. s. w. Die 
ganze zu den Potentialverschiebungen der Dräthe nöthige 
Ladung ist somit = y [J F^(a:;/ -{- ^1) + ^ ^2(^2' + ^2) + 
\- /lVn{Xn'-\-Xn)] öder nach den Gleichungen (29) = 

^(^1 J J'\ -\-E2dV2-\ 1- E,,/l F,0- Hierzu kommen die La- 
dungen, welche erforderlich sind zu den Potentialverände- 
rungen der Influenzmaschinen, wenn solche angewandt wer- 
den. Die Summe dieser Ladungen ist = Ci J F^ -|- C2 J F2 + 



330 



\-CndVn^ wo Cl, C2---Cn åiB Capacitäten der Maschi- 

nen bedeuten. Nach D) ist nun die algebraische Sumrae 
allor Ladungen gleich Null und wir bekommen die Gleichung 



YiE,/l V, + E2/1V,-] h E,^J F„) 

+ aic,/] V, + c^zj n + . . • + C\J rj = O, 

welche sich auf die Gleichung 

E,J V, -i-E,JV,-\ h En/1 V,, == O 



(30) 



(31) 



vereinlacht, wenn C1C2C3 







D» 


Di^ 






B2 ,-''''52 Ai 




Bl 


,'-' Eh y^Ei 


Ai 
Ey 


/ 



Fig. 13. 



vernachlässigt werden können. 
20. Der allgemeine Fall 
wenn auch elektromotorische 
Kräfte entgegen der Stro- 
mesrichtung vorhanden sind, 
können wir auf den soeben 
behandelten Specialfall zu- 
riickfiihren. Anstått, des Po- 
tentialsprunges E^^D2Å2-[- 
B2E2 Fig. 13 können wir näm- 
lich eine Drathlänge Z2 = i?2^2' einschalten, welche von 
derselben Stromstärke i durchströmt ist wie der gegebene 
Stromkreis, wobei ^2'^2' = -^2-^2 sein muss, somit ^2 = 

- (^2 D2 + B'2E'2) = - (^2 A + B^E.,) = ^. Der eingeschal- 

tete Drath muss im allgemeinen eine gewisse Ladung besitzen, 
damit seine Potentialgerade -02^2' eine Fortsetzung der Gera- 
den i^iA sei. Nach Art. 13 Gl. (7) ist diese Ladung, wenn 
wir immer eine constante Längencapacität voraussetzen, 



= i Y L,{A,D, - B^E^) = 1 ^ E^ ( 1 E, + J V, 

a 

= ^-E,dV,. 



iE,-^jV,) 



Wir bezeichnen die in der Stromesrichtung wirkenden 
elektromotorischen Kräfte mit E\, E'^, E'^ • • • , die in der 
cntgcgengesetzten Richtung mit E'\, E"^, E"-y, wobei 
^/+^V + ^3'H > E^' -\- E^' + E,'" -^ ••• ist. 



331 



Wir ersetzen jetzt E^'\ E.^\ E.^" • • • durch die Dräthe 
L," = =^, L," = ^ L," = =^ Dadurch erhållen 

a a a 

wir eincn Stromkreis mit den gleichgerichteten elektro- 
motorischen Kraften £"/, E^', E-/ • • • und mit der Ladung 

hE,^zlV\-{.E,r./V,'+E.//JV,'-\-. . .) + (G/jr/4-C2'zlF/+ 

C\'/JV^'-\-' . •). Der gegebene Stromkreis hat nach D) keine 
Ladung; die letzte Summe ist somit die durch die Verän- 
derungen des Stromkreises bedungene Ladung. Die einge- 

schalteten Drähte besitzen aber die Ladung -(^/'J F/' -I- 

E./'zJE2"-\- ), die ausgeschalteten Maschinen hatten 

die Ladung (C/' J F/' + C/^y F/' -| ). Die Differenz 

^-{E,"jV," + E,''j F/' 4- . . ) - (C/' J F/' + C," z/ V,"-\- . . . ) 

stellt daher auch die Ladung des veränderten Stormkreises 
vor. Wir bekommen somit die fiir den gegebenen Stromkreis 
geltende Gleichung y {E'/i F/ + E^il F/^- • • ) + « {Ci^ ^^/+ 
C^^V^'+--) = r{E,"jV^'-\~E^'dV^'^.. .)-cc{C^'/iV'\-\- 
C^'/i V^'-\- ■ ■ ), welche in die Gleichung (30) iibergeht, wenn 
wir — El", — E2" • • • als die algebraischen Werthe der 
cntgegen dem Strome wirkenden elektromotorischen Kräfte 
annehmen. 

Mit dieser Erweiterung gelten die Gleichungen (30) 
und (31) fiir den allgemeinen Fall und giebt im Verein mit 
den Gleichungen (27) sämmtliche Potentialverschiebungen. 

21. Den allgemeinen Fall kön nen wir auch direct in 
folgender Weise behandeln. Wir denken uns, dass die n 
nach einander gestellten Dräthe L12, L^^, L^^- • • Lnx die 
Elektroden von n Influenzmaschinen verbinden, wie Fig. 2 
fiir zwei Maschinen erläutert. Die Dräthe seien im norma- 
len Potentialzustande und die Stromstärke soll in allén 
Dräthen dieselbe sein. Durch besondere Ladungen wer- 
den dann die successiven Potentialgeraden in solcher Weise 
verschoben, dass die Endpotentiale fiir L^^- ^E^-^- dV^xxnå 
— i^2 + ^F2, fur ^23: i^2+^^2 und —^E^-\-jV^ u. s. w. 



332 

werden. Die Verschiebungen sind offenbar i[i(-^i — ^2) + 
z/F.+z/F^], l[i{E,^E,)-\-zlV^-{-/jV,] u/s. w. und die 
Potentialsprunge werden identisch mit den gegebenen posi- 
tiven öder negativen elektromotorischen Kraften E^, E2, E^ 
■••En- Diese Potentialspriinge sowie die Ströme können 
wir nun durch n andere nach einander gestellte Influenz- 
maschinen bewirken, wie die Fig. 7 fiir vier Maschinen 
angiebt. Die vorigen Maschinen sind dann zu entfernen. 
Die Summe der zu den Dräthen und Maschinen gefiihrten 
ten Ladungen ist nun wieder gleich Null, und wir bekom- 
men die Gleichung 

ir [i(^i - E^) + z/F, -\-dV2]L,, 

4-ir[i(^2-^3) + ^n + Z/F3)^23-f---- (32) 

+ C,dV, + (72Z/F2 + C3JF3 + . . . =0. 

Setzt man hinein die aus den Gleichungen (27) genomme- 
nen Werthe von L^^, i/23---L„i, so erhält man die gehö- 
rig erweiterte Gleichung (30). 

22. Wir veranlässigen zuerst C^C^C^- • • • Man fmdet, 
dass die Gleichungen (27) und (31) durch folgende Werthe 
geniigt werden: 

.yF, = i(^,-^) + §A, + §A3+--- 

I En~i j j^ En j 



Ezr , ^4 



jT^ = i(£^2-^) + X^23 + f ^24 + 



+ ^ ^2? « "i" 3 -^21 (33) 



^Vn-i = i (^'«-i — E) -f- ~ Ln-x-, ** ^~ X ^''"^' ^^~ ' 
~7~ j -^w— 15 n—Z "T~ T -^n—li n~-2 

El r , E2 



d Vn = i (^„ _ ^) -I- -^ U, 1 + -^ Ln, 



333 



-f T ^w, n— 2 "1 j -i^ni n-\i 

wo wir mit L^^, ■ • • ^24? ■ • • Au • • • die Drathlängen, in 
der Stromesrichtung gerechnet, zwischen E^^ und E-^, E^ imd 
£^4, ^2 und E^ bezeichnet haben, d. h. L^g = L^^ + -^235 

-£'24 = -^23 + -^34? -^21 = -^23 4" -^34 H ' + -^n? ^= L — L^^ 

u. s. w., Wie friiher ist 

-E^ = -£^1 + -^2 + ^3 H h En^i -\- En 

L = Z/12 + ^23 + -^34 + • • • + Ai-l, n + -C'», i- (34) 

Mit den oben Art. 15 angenommenen Werthén der 
vier elektromotorischen Kräfte E^, E^^ £'3, E^ und der 
Drathlängen L^^-, ^iz-> -^34, Ai erhält man: z/F^^ — 1,2, 
z/F2=: + 2,3, z/F3 = 4-l,8, z/F^= — 1,7, welche in den 
Fig. 8 — 11 benutzt sind, 

Die Gleichungen der successiven Potentialgeradensind: 



>"i2 = i^i + z/n-«^i 

F23 = i^2+^T^2-r^^2 

F„,i = 4- ii^n + J F„ — «a;„, 



(35) 



wo die Abscissen x-^x^x^- ■ ■ von E^^, E^, E.^- • ■ in der Stro- 
mesrichtung zu rechnen sind. Durch Einfiihrung der Werthe 
jV werden alle diese Gleichungen auf folgende gemeinsame 
Form gebracht: 

V==^E,--^x,-\-iBJ,-^x,-\-..- + iEn-^£xn, (36) 

wo ein x den Abstand, in der Stromesrichtung gerechnet, 
von dem E mit demselben Index nach dem betreffenden 
Querschnitte bedeutet. 

Da hier ^ E^ ^a;i, ^E2 — y^i''' ^'^ die Bei- 

träge betrachtet werden können, welche ^1, E^- • - an das 



334 

betreffende Potential liefert, so enthält die Gleichung (36) 
den folgendcn Satz: 

T) In einem Stromkreise, welcher von Dräthen dersel- 
hen Suhstanz und desselhen Querschnittes zusammengesezt 
ist, bringt jede von den gegebenen elektromotoriscJien Kraf- 
ten in jedem Querschnitte dasselbe Potential hervor als ob 
sie einsam im gängen Kreise vorhanden sei. 

Die Superposition der Potentialzustände ist hiermit be- 
wiesen fiir FäUe, in welchen die oben gemachten Voraus- 
setzungen gelten. 

23. In unserem Falle wiirde jede elektromotorische 
Kraft fiir sich einen normalen Potentialzustand im ganzen 
Kreise hervorbringen. Wir sägen daher, dass die Gleich- 
ung (36) den normalen Potentialzustand des Stromkreises 
darstellt. 

Im allgemeinen ist die Capacität per Längeneinheit 
veränderlich längs des Stromkreises. Es wird daher gewöhn- 
lich eine freie Ladung vorhanden sein (vergl. Art. 4), die 
cine allgemeine Potentialerhöhung aus dem normalen Po- 
tentialzustände hervorbringt. Die rechte Seite der Gleichun- 
gen (33), (35) und (36) miissen somit ein constantes Glied 
Vo enthalten, welches im voraus nicht zu berechnen ist, 
aber durch die Messung des Potentiales in irgend einem 
Querschnitte bestimmt werden känn. Durch Ableitung der 
freien Ladung stellt man den normalen Zustand hervor 
mit einer Ladung, die nicht Null ist. 

24. Wenn Influenzmaschinen im Stromkreise einge- 
schaltet sind, muss man die voUständige Gleichung (30) 
benutzen. Man sieht ein, dass diese Gleichung sowie die 
Gleichungen (27) gentigt vt^erden durch die Werthe (33), je- 
der vermehrt mit einem constanten Potentialzuwachse JF, 
welcher erhalten wird aus der Gleichung 

y(^l + ^2 + --- + ^n)Z/T^+«(Ci+C2H V-Cn)jV 

+ « (6\^y Fl + (7^ J F2 H h C,J F.) = O, (37) 



335 



wo z/Fi, /lV2--'/lVn die Werthe (33) sind. Der normale 
Potcntialzastand stellt sich somit nicht cin, wenngleich die 
Ladung des Stromkreises gleich Null ist. 

Auch wenn / nicht constant ist, entsteht eine Ab- 
weichung vom normalen Zustande. Diese Grösse diirfte 
man wohl vernachlässigen können, wenn Influenzmaschinen 
vorhanden sind, da sie sehr klein im Vergleich mit den C 
ist. Das erste Glied aaf der linken Seite der Gleichung (37) 
könnte man in diesen Fallen weglassen, 

25. Wenn der Stromkreis von Dräthen verschiedener 
Substanz und verschiedenen Querschnittes zusammengesezt 
ist, treten die Gleichungen (23) und (24) an die Stelle der 
Gleichungen (20) und (21) und das gemeinsame Gefälle « 
in den Gleichungen (27) ist durch die suecessiven Gefälle 
«i25 «2.r'*«Mi Grl. (26) zu ersezten. Weiter muss der con- 
stante Goefficient / in (32) gegen die Längencapacitäten 
Yn-, Y23' ' ' Yni der suecessiven Dräthe ausgetauscht M^erden. 
Nach diesen Veränderungen sind die Gleichungen (27) und 

(32) anwendbar zum Ermitteln der AV. 

Man kommt zu Gleichungen von der Form (27) zuriick, 
wenn man anstått der gegebenen Längen L^^-, L^^^-^Lni 
ihre redudrten Längen öder ihre in Widerstandseinheiten 
angegebenen Widerstände, somit ir^^^ ir^^- • • anstått 0:12^21 
«23^23 • • • einfiihrt. Ersetzt man auch in den Gleichungen 

(33) die L durch die r, erhält man aus ihnen die Grössen 
/I V bis auf eine Constante, die wegen der Veränderlichkeit 
der Längencapacität unbestimmt wird. Wenn daher ein 
isolirter Stromkreis geschlossen wird, entsteht nicht der 
normale Potentialzustand, obgleich die Oberflächenladung 
gleich Null wird. 

Auch die Gleichung (36) ist anwendbar, wenn die 
X reducirte Längen bedeuten und die rechte Seite mit ei- 
ner Constante vervollständigt wird. Offenbar ist auch der 
Satz T) geltend, vorausgesetzt dass die Lage eines Quer- 
schnittes durch seinen in reducirter Länge ausgedriickten 
Abstand vom Origo angegeben wird. 

26. Nachdem wir jetzt den ganzen Inhalt des Ohm'schen 



336 



Gesetzes erhalten haben, wollen wir noch die Grundlagen 
unserer Beweisfuhrung erwähnen. 

Neben den Sätzen A), B), C) und D) und auf ihnen 
gestiitzten Anordnungen ist der Austausch von mehreren 
Stromquellen gagen eine einzige in den Art. 6 und 8 von 
besonderem Gew^ichte. 

In Art. 6 machten wir die Potentiale in B^ und A2 
Fig. 2 durch zugefiihrte Ladungen gleich Null. Dann wurde 
Bx und A2 in BerLihrung gebraeht und so eine zusammen- 
hängeiide Leitung AxC^B^A^C^B^ mit der Stromstärke i zwi- 
schen A-^ und B2 hergestellt. Man känn hier einwenden, dass 
auch in den Leitungen B^^M^^A^ und ^2-^2^2 dieselbe Strom- 
stärke vorhanden ist und dass somit hier eine Stromver- 
zweigung vorliege. Da aber das Potential bei B^A^ gleich 
Null ist, känn man offenbar die Leitang M^B^A^M^ von der 
Leitung CijBi^^aCa bei B^A^, trennen ohne die drei Ströme 
zu stören. Dadurch wird die Leitung AiC^B-^A^C^B^, isolirt 
und die beiden nach einander verbundenen Stromquellen M^ 
und M2 (eine Säide von zwei Elementen) haben die Auf- 
gabe die Elektroden A^ und B^ auf die Potentiale -\-2Va 
und — 2 Va zu erhalten sowie die Stromstärke i im Drathe 
^iC'i-öiJ.2C2-B2 zu hefern. Der Austausch dieser Säule ge- 
gen eine einfache Stromquelle war fiir unser nächstes Ziel, 
den Satz E), niclit nothwendig. 

Die Trennung von C1B1A2C2 und 1/1^1^2^2 l^ei B^Az 
känn man sogar unterlassen, da eine Ableitung, wie in Art. 
5, von einem Stromkreise zu einem anderen Gonductor, 
hier die Leitung 1/1^61^2^2? g^r keinen Einfluss auf die 
Stromstärke öder den Potentialzustand haben känn, falls der 
abgeleitete Querschnitt und der Punct des Gonductors, nach 
welchem die Ableitung hergestellt wird, dasselbe Potential 
besitzen. Es ist hierbei gleichgiiltig ob die Elektricität des 
Gonductors in Ruhe öder Bev^egung ist; in keinem Falle 
nimmt der Stromkrcis eine Ladung vom Gonductor auf. 

Dicse Bemerkung ist von Belang, vi^enn drei öder meh- 
rere gleiche Dräthc nach einander gestelit werden, wie in 
Art. 8. Fiir drei Dräthe bekommt der zusammengesetzte 



337 

Drath zwei Berlihrungspunkte mit den Verbindungsdräthen 
der drei Elemente der Säule. In diesen Beriihrungspunk- 
ten, welche die Potentiale 7» und — F« haben, können wir 
dia Säule abtrennen und bekommen dadurch einen von drei 
gleichen Dräthen zusammengesetzten Stromkreis, an dessen 
Enden die Säule die Potentiale +3 7» und — 3 F» unterhält. 
Die Trennung sowie der Austausch der Säule gegen eine 
einzige Stromquelle känn man aber auch unterlassen. 

Diese Betrachtungen gelten fiir eine beliebige Anzahl 
nach einander gestellte gleiche Dräthe. Der Satz H) ist da- 
her völlig begriindet. 

Berlihrungspunkte mit Potentialen, die nicht NuU sind, 
känn man indessen ganz vermeiden, Nach einem Drathe von 
der Länge 21 känn man einen Drath mit derselben Strom- 
stärke und von der Länge I stellen, wie Fig. 2 angiebt. Der 
Ström im ersten Drathe vverde von einer Säule aus zwei 
gleich starken Elementen, der Ström im zweiten Drathe von 
einem einzigen solchen Elemente unterhalten. Die Poten- 
tialzustände der Dräthe seien normal; die Endpotentiale 
des ersten Drathes sind somit -\-2Va, — 2F„, die des zwei- 
ten -{-Va, — Va. Nachdem man die Potentiale des ersten 
Drathes um 2 Va erhöht, die des zweiten um Va erniedrigt, 
känn man eine Strombahn von der Länge 31 herstellen 
durch Vereinigung der beiden Drathenden mit dem Poten- 
tiale NuU und dann die Säule von drei Elementen von der 
Strombahn beim Berlihrungspunkte abtrennen. Die End- 
potentiale sind +4 "Fa, — 2 7^; durch eine Potentialerniedri- 
gung von Va bringt man den normalen Potentialzustand her- 
vor. In dieser Weise känn man eine Strombahn von einer 
beKebigen Länge ni aus zwei schon hergestellten Strom- 
bahnen von kleineren Längen bekommen. 

Ueberhaupt besteht unsere Methode darin, dass wir in 
den Dräthen, welche einen Stromkreis bilden sollen, den 
betreffenden Ström und Potentialzustand durch beliebige 
Stromquellen herstellen. Nur wenn zwei einander gegen- 
iiberstehende Drathenden dasselbe Potential haben, können 
wir diese Enden in Beriihrung bringen. Sind aber die End- 

22 



UJ LliRARY K 



VE<^^4f^»«p<<^3 



338 

potentiale nicht gleich, so ist im allgemeinen eine wirkliche 
Unterbrechung der Strombahn vorhanden, da wir die Strom- 
quelle mit den nöthigen Zuleitungsdrähten nicht zu unserer 
Strombahn rechnen. Es hatte auch keinen Sinn von dem 
Leitungswiderstande einer Influenzmaschine zu reden. Wirk- 
lich geschlossene Stromkreise sind daher nur diejenigen, in 
welchen nur Contacte öder Induktionskräfte vorhanden sind. 

Das Hauptresultat unserer Betrachtungen Art. 2 — 10, 
der Satz K), ist in der That hinreichend um die folgenden 
Sätze N), Q), R), S) und T) herzuleiten. 

Wir haben in den Art. 6, 8, 9 und 14 den normalen 
Potentialzustand der Dräthe, theilweise auch eine constante 
Längencapacität vorausgesetzt. Die Kraft der Beweisfiih- 
rung wird aber von diesen Voraussetzungen nicht beein- 
trächtigt, da nach dem Satze B) die Potentialcurve eines 
Drathes von der Nähe äusserer Gonductoren nicht abhängt. 
Die Capacitätsverhältnisse der Dräthe können behebig sein 
und ein normaler Anfangszustand fiir die Potentiale ist nicht 
nöthig. Immer können wir durch fremde Ladungen den fiir 
die Zusammenstellung des beabsichtigten Stromkreises er- 
forderlichen Potentialzustand herstellen. Nur fiir die Berech- 
nung der freien Ladung einer isoKrten Strombahn miissen 
die Capacitäten bekannt sein. 

Die Hauptstiitzen unserer Beweise sind die Sätze B) 
und C). Der letztgenannte Satz ist schon von Ohm ange- 
nommen. Der erste Satz ist aber, so viel wir wissen, zu- 
erst von Edlund am oben Art. 2 angegebenen Örte aus- 
gesprochen. 

27. In jedem Theile einer ununterbrochenen Strom- 
bahn wird Energie in der Form von Wärme erzeugt und, 
wenn der Zustand auch in thermischer Hinsicht stationär 
ist, nach aussen abgegeben. Der erste Haupstsatz der me- 
chanischen Wärmetheorie fordert, dass irgendwo im Strom- 
kreise gleich viel Energie in irgend einer Form von aussen 
aufgenommen wird. 

Benutzen wir als Stromquelle eine Influenzmachine M 
Fig. 1, durch welche die Stromstärke i in einem Dräthe 



339 



ACB von dem Widerstande r unterhalten wird, so besteht 
die von aussen zugefährte Energie in der zum Treiben der 
Maschine nöthigen mechanischen Arbeit. Zu dem betreffen- 
den Ström gehört hiervon nur die Arbeit, welche die Elek- 
tricitätsmenge i in der Zeiteinheit vom Potentiale Fj an der 
negativen Elektrode zum Potentiale Va an der positiven Elek- 
trode erhöht. Nach den Gesetzen der Elektrostatik ist diese 
Arbeit 

F={Va—Vi)i = Ei (38) 

Die Grösse F ist hier ein Arheitseffect, d. h. eine in der 
Zeiteinheit ausgeftihrte Arbeit. Der iibrige Theil der Treib- 
arbeit wird im Strome BMA sowie zum Ueberwinden der 
Friktion u. s. w. verbraucht und kommt hier nicht in Be- 
tracht. Die gleiche Energiemenge wird in jeder Zeiteinheit 
längs des Drathes als Wärme herausgegeben. Ist somit A 
das VVärmeequivalent der Arbeitseinheit, so wird die in der 
Zeiteinheit im ganzen Drathe erzeugte Wärmemenge öder 
der Wärmeeffect des Stromes 

a = AEi = Ari^ (39) 

(Joule's Oesetz). Diese Gleichung gilt auch för jeden Theil 
des Drathes, iiberhaupt fur eine feste öder fliissige Leitung, 
wo Potentialsprlinge nicht vorkommen. 

Anstått der Influenzmaschine känn jede andere Strom- 
quelle angewandt werden. Eine Dynamomaschine erfordert 
wie die Influenzmaschine äussere Arbeit. In einem Hydro- 
elemente aber wird Arbeit in der Form von Wärme ver- 
braucht, Diese Wärme wird theils von den chemischen 
Processen geliefert, theils wird sie, wenn die chemische 
Wärme nicht hinreichend för die Stromerzeugeung ist, von 
den umgebenden Körpern genommen.^) 



1) Edlund, Untersuchung iiber die Wärmeerscheinungen in der 
galvanischen Säule und viber die elektromotorischen Kräfta. K. V. 
Akademiens handlingar, Bd. 14, N:o 9, 1876. 



340 

28. Kommt im Stromkreise mehrere Potentialsprunge 
vor, so wird bet jedem Sprunge ein Energieeffect F=Ei 
von aussen eingenommen öder nach aussen abgegeben, wo 
E die Grösse des Potentialsprunges bezeichnet. 

Arbeiten z. B. zwei nach einander gleichsinnig ver- 
bundene Influenzmaschinen in einen imd demselben Strom- 
kreise und sind E-i_ und £"2 die von den Maschinen unter- 
haltenen Potentialdifferenzen, so sind zum Durchbringen der 
Elektricität durch diese Spriinge die Arbeitseffecte E^i und 
E^i erforderlich, öder zusammen der Effect {E.^^-\-E^i. Die 
Widerstände der beiden Verbindungsdräthe seien r^^, ^21- Der 
Wärmeeffect ist somit A (r^a*^ -]- ^21^^) = -^ (*'i2 + ^21)^^ = 
Arv^ = A {El -{- E2) «', welche genau dem in den Maschinen 
zu dieser Wirkung verbrauchten Arbeitseffecte entspricht. 

Sind die beiden Maschinen widersinnig verbunden und 
ist El > E2, so wird beim Potentialsprunge E2 durch das 
Herabsinken der Elektricität vom Potentiale V^a zu dem tie- 
feren Potentiale F265 wenn V^a — ¥21 = E^ ist, der Energie- 
effect E2i getuonnen und zwar als mechanische Arbeit. Die 
rotirende Scheibe der Maschine muss sich nämlich riicTc- 
läufig bewegen und känn dabei, wenn die Friktion nicht 
zu gross ist, sowohl diese Friktion äberwältigen als dazu 
noch ein Gewicht aufwinden. 

Hier ist auch die elektrische Kraftiihertragung zu er- 
wähnen, wenn der Ström von einer Dynamo eine zweite 
arbeitende Dynamo (Elektromotor) treibt, 

29. Die Contactfläche zweier verschiedenen festen Lei- 
ter wurde schon von Volta als den Sitz einer elektromo- 
torischen Kraft betrachtet. Wenn das wirkhch der Fall ist, 
so muss an der Contactfläche, wo somit ein Potentialsprung 
vorhanden sein wiirde, Energie von aussen eingenommen 
werden, wenn ein galvanischer Ström durch die Fläche 
in der Richtang ihrer elektromotorischen Kraft geht, wo- 
gegen Energie daselbst nach aussen abgegeben wird bei 
der entgegengesetzten Stromesrichtung; der eingenommene 
öder abgegebene Energieeffect hat die Grösse Ei, wenn E 
die contactelektromotorische Kraft bedeutet. Diese Energie- 



341 



effecte sind nun, wie zuerst Lord Kelvin^) hervorgehoben 
hat, identiscli mit den von Peltier 1834 entdeckten, durch 
den galvanischen Ström erzeugten Wärmeeffecten an der 
Contactfläche zweier verschiedenen Metalle. Edlund 2) hat 
zuerst die Grösse des Peltier'schen Effectes benutzt um die 
contactelektromotorichen Kräfte der Metalle zu bestimmen, 

Auch an den Gontactflächen einer Thermokette wird 
Wärme abwechselnd von aussen eingenommen öder nach 
aussen abgegeben. An den verschiedenen Gontacten eines 
Hydroelementes mässen auch Peltier'sche Effecte vorhanden 
sein^), obgleich dieselben nicht direct messbar sind, wenn 
der eine öder beide von den sich beriihrenden Körpern 
fliissig sind. Durch die chemischen Processe werden näm- 
hch auch Wärmeeffecte hervorgebracht. Man beobachtet 
in der That calorimetrisch die algebraische Summe der Pel- 
tier'schen und- der chemischen Wärm effecte sowie der nach 
dem Joule'schen Gesetze entwickelten Wärme. 

30. Diese Energiegesetze gelten auch fiir die secun- 
dären Hydroelemente. Leitet man den galvanischen Ström 
z. B. durch ein Wasservoltameter, so ist die Stromstärke 
im Anfange wegen der auftretenden galvanischen Polari- 
sation veränderlich ; sie nimmt bis zu einem Grenzwerth 

i =^ — ? ab, wo Ex die elektromotorische Kraft der pri- 

mären Säule, E^ die entstandene elektromotorische Kraft 
der Polarisation im Voltameter ist. Der Wärmeeffect des 
galvanischen Stromes in Voltameter ist = J.£'2^. Von die- 
ser Wärme wird doch ein Theil zur Wasserzersetzung ver- 
braucht, und man erhält beim Einschliessen des Voltame- 
ters in ein Galorimeter, neben dem Wärmeeffecte nach dem 
Joule'schen Gesetze, nur die Differenz der beiden erstge- 

^) ]^roceecliDgs of the Royal Society Edinburgh, Dec. 15, 1851. 

-) Öfv. af K. V. Akademiens förh. 1869, N:o 4 och 1870 N:o 1; 
K. V. Akademiens handlingar, Bd. 9 N:o 14, 1871. 

*) SuNDELL, Undersökning om det Peltierska fenomet. Akade- 
misk athandling. Helsingfors, 1874. 



342 

nanntea Wärmeeffecte, wie Edlund^) mit Hiilfe der von 
Raoult gemachten calorimetrischen Messungen gezeigt hat. 

31. Sehr bemerkenswerth sind die Energieeffecte im 
galvanischen Lichtbogen. Durch besondere Bestimmungen 
des Leitungswiderstandes im Lichtbogen zeigte Edlund,^) dass 

dieser Widerstand nicht der Ohm'schen Gleichung r = — 

1 

folgt, öondern nach der Formel r = a-{-hL zu berechnen 
ist. Diese Anomalie erklärt nun Edlund so, dass nur das 
GHed hL als den eigentlichen Widerstand des Lichtbogens 
zu betraehten sei, das Glied a aber vermindert die Strom- 
stärke ganz wie eine elektromotorische Gegenkraft E^. Die 
Stromstärke wird somit 

wo -El die elektromotorische Kraft der Säule und r der 
Widerstand des Stromkreises mit Ausnahme des Lichtbogens 
sind. Im Lichtbogen haben wir somit einen besonderen Po- 
tentialfall E2 von höherem zu tieferem Potentiale und eine 
entsprechende Energieausgabe = £"2^ in der Zeitenheit. Dazu 
kommt der Wärmeeffect hLi^ nach dem Joule'schen Gesetze. 
Der Energieeffect E^i känn man als Wärme betraehten, wo- 
von doch ein Theil zu anderen Effecten verbraucht wird, 
besonders als mechanische Arbeit bei der Zerstäubung der 
Polspitzen. 

32. Als eine besondere Art des Lichtbogens känn 
man den Durchgang des elektrischen Stromes durch ver- 
diinnte Gase betraehten. Unter den vielen Arbeiten iiber 
diese Erscheinung sind besonders die von Edlund und 
Th. Homén ausgetiihrten hier zu erwähnen. Edlund 3) hebt 
besonders hervor die von G. Wiedemann *) durch experimen- 



Kongl. V. Akademiens handl. Bd. 14, N:o 9. S. 11—13. 

2) Öfv. af K. V. Akademiens förh. 1867, N:o 4. 

3) Bihang till V. Akademiens handl. Bd. 6. N:o 7. 

*) Pogg. Ann. Bd. CXLV, S. 237; Bd. CLVIII, S. 53. 



343 

telle Untersuchungen erhaltenen Hauptresultate : l:o die vom 
Strome in einen verdiinnten Gaze erzeugte Wärme ist der 
Stromstärke, nicht dem Quadrate der Stromstärke propor- 
tional; 2:o der Widerstand einer Gassäule ist unabhängig 
von ihrem Querschnitte. Die Energiegleichung fiir den Ström 
in einem Stromkreise, der eine Säule verdiinnten Gases 
enthält, ist somit M = rP-\-Bi, wo E die elektromotorische 
Kratt der stromerzeugenden Säule, r der Widerstand des 
Stromkreises mit Ausnahme der Gassäule und B der Pro- 
portionalitätsfactor fiir den als Wärme in der Gassäule auf- 
tretenden Energieeffect sind, Laut den Betrachtungen in Art. 
28 — 31 miissen wir E als einen Potentialabfall auffassen. 
Die Gleichung fiir die Stromstärke wird daher 

E — R ,.,s 

^ = — T-' (41) 

wie Edlund aut anderem Wege gefunden hat.^) 

Die Grösse R in einer Säule verdiinnter Luft ist von 
HoMÉN fiir Driicke zwischen 0,0 9 und 80,9 mm Queksil- 
ber genau untersucht^). Er findet, dass B aus zwei Theilen 
zusammengesetzt ist. Der eine Theil, der Oasunderstand, 
ist der Länge der Luftsäule proportional und hängt von dem 
Drucke ab. Zwischen den genannten Druckgrenzen nimmt 
dieser Widerstand, welcher von der Substanz der Elektro- 
den unabhängig ist, von 380 Volt (bei 80,9 mm) fiir jedes 
Centimeter der Säule zu etwa 4 Volt (bei 0,o9o mm) ab. 
Der Zweite Theil, der Uebergangsivider stånd an den 
Elektroden, hängt aber von der Substanz der Elektroden 
ab; er ist unbedeutend bei höheren Drucken (etwa 400 Volt 
bei 80,9 mm), zeigt ein Minimum (260—270 Volt) bei 6 
mm, wächst aber auf mehrere Tausenden Volt bei grosser 
Verdiinnung. 

'•) Bihang, 1. c. S. 16. 

2) Th. Homén: Ueber die Electricitätsleitung der Gase, I, II, III; 
Acta Soc. Se. Fenn. T. XVI, S. 107 und T. XVII, S. 15 und 29. 



344 

Diese sogenannten Widerstände miissen wir laut Gl. 
(41) als Potentialabfälle auffassen und zwar den Uebergangs- 
widerstand als einen Potentialsprung öder eine gegen den 
Ström gerichtete elektromotorische Kraft, die mit der elek- 
tromotorischen Gegenkraft im Lichtbogen gleichzustellen ist. 
Am Sitze dieser Kraft muss sich eine entsprechende Wärme- 
erzeugung zeigen. Nacli Edlund's Untersuchungen ^) ist der 
Uebergangswiderstand an beiden Elektroden vorhanden. An 
der positiven Elektrode nimmt er mit steigender Verdiinnung 
rasch ab, erreicht aber gleichzeitig an der negativen Elek- 
trode eine enorme Grösse. Man hat auch bei grossen Ver- 
diinnungen eine starke Erhitzung der negativen Elektrode 
beobachtet, Im galvanischen Lichtbogen ist dagegen, trotz 
seiner hohen Temperatur und damit folgender Verdiinnung 
der Luft (bis auf 14 mm) die elektromotorische Gegenkraft 
an der positiven Polspitze iibervväegend. Wenn der Licht- 
bogen zwischen Kohlenspitzen hergestellt wird, erscheint die 
positive Spitze rothgliihend, vi^ogegen die negative Spitze 
eine viel tiefere Temperatur hat. 

Nach den genannten Untersuchungen von Homén hängt 
der Uebergangswiderstand von der Stromstärke ab und känn 
durch den Ausdruck a -\- bi angegeben werden. Der ent- 
sprechende Wärmeffect Aai -{- AW enthält daher ein dem 
Quadrate der Stromstärke proportionales Glied, welches wir 
doch nicht als durch einen Ohm'schen Widerstand veranlasst 
denken diirfen. Dieses Ghed stellt ohne Zweifel eine se- 
cundäre Erscheinung vor, welche wahrscheinlich nicht direct 
vom Strome abhängt, sondern eine Folge der hohen Tem- 
peratur und der dadurch hervorgebrachten Veränderung der 
Elektroden ist. 

Dem sogenannten Gaswiderstande aber entspricht em 
constantes Potentialgefälle wie bei festen und fliissigen Lei- 
tern, doch mit dem Unterschiede, das dieses Gefälle von 
der Stromstärke unabhängig, nicht wie bei festen und fliis- 
sigen Leitern der Stromstärke proportional (Gl. 10) ist. Mit 



=) Kongl. V. Akademiens handl. Bd. 21, N:o 10. 



345 



einem gewöhnlichen Widerstande darf er nicht gleichge- 
stellt werden, da die entsprechende Wärmeentwickelung der 
Stromstärke (nicht dem Quadrate der Stromstärke) propor- 
tional ist. Die Luftsäule känn man wegen dieses Wider- 
standes gewissermassen mit einer Hydro- öder Thermokette 
vergleichen, deren elektromotorische Kraft proportional der 
Anzahl Elemente öder, so zu sägen, der Länge der Säiile 
propotional ist. 

33. Dass der sogenannte Gaswiderstand ein von dem 
gewöhnlichen Ohm'schen Widerstande ganz verschiedener Be- 
griff ist, geht auch durch imsere Herleitung des Ohm'schen 

Gesetzes hervor. Der Ohm'sche Widerstand r= — betrach- 

ten wir als ein Resultat der beiden Sätze H) und J). Von 
diesen Sätzen gilt nur der erstgenannte auch fiir Gase, da 
die Potentialdifferenz der beiden Enden einer Luftsäule, wenn 
man von dem Uebergangswiderstande absieht, der Länge der 
Säule proportional ist. Der Satz J) känn aber auf Gase 
nicht angewandt werden, da die Grösse R Gl. (41) nicht 
vom Querschnitte des Entladungsrohres abhängt^) und so- 
mit die Stromstärke. in einem Stromkreise, der eine Luft- 
säule enthält, vom Querschnitte dieser Lufsäule unabhän- 
gig ist. 

Es giebt somit kein Ohm'scher Widerstand ftir Gase. 
Genau genommen liefert auch die Gleichung (41) keine Aus- 
kunft iiber einen solchen Widerstand, da sie eigentUch nur 
eine Anwendung der Gleichung (18) auf den ausserhalb des 
Entladungsrohres liegenden Theil des Stromkreises ist. Be- 
zeichnet nämlieh V das Potential der negativen, V das Po- 
tential der positiven Elektrode, so stellt V— V den ganzen, 
von der Luftsäule hervorgebrachten Potentialabfall dar, d. h. 
V — V ist gleich B und die Gleichungen (41) und (18) 
sind identisch. Die galvanometrischen Versuche geben somit 



*) Th. Homén, Undei'sökning om elektriska motståndet i förtuD- 
nad luft. Akademisk afhandling. Helsingfors, 1883. S. 58 — 61. Wied. 
Ann. Bd. XXVI, 1885, S. 73—75. 



346 

keine Auskunft iiber das wahre Verhältniss der Luftsäule 
zum durchgehenden Strome, sondern mlissen wir ihre Ei- 
genschaften in dieser Hinsicht aus ihren Energieverhältnissen 
herleiten, wie oben Art. 32 gemacht wurde. 

34. Wir können es nicht unterlassen die geistreichen 
Betrachtungen zu erwähnen, durch welche Edlund in meh- 
reren seiner Abhandlungen das Verhalten der Gase gegen 
den elektrischen Ström ausgegriindet hat. Edlund nimmt 
an^), dass die gewöhnliche Materie (la matiére ordinaire) 
nicht nöthig ist um die Elektricität von einem Örte zu ei- 
nem anderen fortzuleiten. Im Gegentheil ist das Vacuum 
(le vide) ein guter Leiter der Elektricität, wie die Polarlicht- 
erscheinungen in sehr grosser Höhe iiber der Erdoberfläche 
bestätigen. Die grosse Potentialdifferenz, welche nöthig ist 
um eine Entladung zwischen Metallelektroden in stark ver- 
diinnten Gasen herzustellen, wird hauptsächhch durch die 
grosse elektromotorische Gegenkraft an den Elektroden be- 
dungen. 

Die gewöhnliche Materie aber setzt der Bewegung des 
Lichtäthers, d, h. dem elektrischen Strome ein Hinder- 
niss entgegen und iibt somit einen Gegendruck^) (contre- 
pression) öder einen passiven Widerstand (résistance pas- 
sive) aus, welcher in festen und fliissigen Leitern gleich ri 
öder projgortional der StromstärJce und dem Ohm'schen Wi- 
derstande (résistance principale) ist, aber in Gasen von der 
Stromstärke nicht abhängt. 

Die elektromotorische Kraft E in einer Hydrokette 
wirkt wie ein Druck, welche die Elektricität in der Strom- 
bahn in Bewegung setzt mit einer Beschleunigung, die auch 
vom Gegendrucke der materieilen Theile abhängt. Wenn 
der Ström nach sehr kurzer Zeit stationär geworden ist, 
miissen Druck und Gegendruck einander gleich sein. Man 
erhält somit fiir einen Stromkreis mit einer Luftsäule von 
der Länge L die Gleichung 



1) Kongl. V. Akademiens haudl. Bd. 19, N:o 2 S. 18. 
-) Théorie des plienoménes électriques. L. c. S. 22 — 27. 



347 

E = vi — R— ri — (rj L + e), (42) 

wo e die elektromotorische Gegenkraft (der Uebergangswi- 
derstand) und 7\ der Gaswiderstand (der Gegendruck der 
Mäterie) per Längeneinheit der Luftsäule ist. Der Edlund'sche 
Widerstand der Materie ist somit ein mechanischer Begriff 
und schliesst in sich alle Körper, gasförmige wie feste und 
fllissige ein. 

Fiihren wir die elektromotorische Gegenkraft — e zu 
den iibrigen elektromotorischen Kraften und nehmen sie als 
in E eingeschlossen an, so bekommen wir die fur Strom- 
kreise mit festen, fliissigen und gasförmigen Leitern geltende 
Gleichung 

E=ri — t\L 

öder i = -^~^'^^ , (43) 

r 

welche wir das EDLUND'sche GeseU fiir die Stromstärke nen- 
nen können. Dieses Gesetz ist allgemeiner als das Ohm'sche 
Gesetz, welches in ihm als ein specieller Fall fiir i = O 
eingeschlossen ist. 

Der Widerstand r war in Homén's Versuchen sehr be- 
deutend (bis zu 13 Megohm). Es muss daher bemerkt wer- 
den, dass ein kleiner Ohm'scher Widerstand in der Luftsäule 
durch den iibrigen Widerstand verdeckt werden konnte. 

Ob vielleicht auch der Widerstand hL Gl. (40) im gal- 
vanischen Lichtbogen zum Theil mit dem Gaswiderstande 
rZ/i in verdiinnter Luft gleichzustellen sei, lässt sich bei 
unserer jetzigen Kenntniss dieser Erscheinung nicht ab- 
machen. 



Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societe- 

tens Meteorologiska Centralanstalts 

värksamhet under året 1899. 

Vid landsortsstationerna har insamlandet af observa- 
tionsmaterial fortgått utan några väsentligare förändringar 
af det under senare år följda programmet. Önskningsmålet 
att få några nya stationer, isynnerhet nederbördsstationer, 
inrättade har icke ännu kunnat realiseras, då anstalten ej 
förfogar öfver medel att ersätta observatörernas möda och 
man endast undantagsvis lyckas påträffa personer, hvilka 
äro villiga att utan ersättning åtaga sig ett dagligen på be- 
stämda tider återkommande ekstra arbete. Däremot har 
det fortfarande varit jämförelsevis lätt att intressera ett till- 
räckligt antal medborgare i landsbygden för mindre arbets- 
dryga iakttagelser, nämligen för snömätningar och åskvä- 
dersobservationer. — Det aktuela intresse, som nederbörds- 
mätningarna fått genom de senaste årens ovanliga öfver- 
svämningar inom de inre vattensystemen, berättigar till det 
hopp, att utvägar inom kort skola fmnas till nederbördssta- 
tionernas förökande, dels så att ämbetsmän vid kanaler, 
jordbruksskolor o. s. v. åläggas att å tjänstens vägnar ut- 
föra mätningar, dels så att mindre anslag till aflöningar 
ställas till anstaltens förfogande. 

A trenne nederbördsstationer ha observationerna all- 
deles afstannat, nämligen i Joensuu, i Tammela (Forssa) och 
i Säkkijävi, delvis utan angifven orsak. Det är för mig 
en kär plikt att för herr stationsinspektorn Väinö Aspelund, 
som tidigare observerat uti Oulais och senast i Joensuu, 
uttala anstaltens synnerliga erkänsla för den utmärkta om- 



349 

sorg, hvarmed han utfört ett frivilligt arbete, som han nu- 
mera ej funnit tillfälle att fortsätta. I Forssa ha observa- 
tionerna redan tidigare lidit af afbrott och i Säkkijärvi fort- 
gingo de blott under några få månader. 

Endast för några få stationer äro observatoromby- 
ten att anteckna, de flesta å fyrinrättningar, där ombyte af 
fyrmästare skett. Genom bortflyttning från orten blef den 
mångårige observatorn i Sordavala herr telegrafisten Gustaf 
Lindberg nödsakad att från 1 Juni lämna observationerna 
i andra händer. Den punktlighet och samvetsgrannhet, hvar- 
med herr Lindberg städse fullgjort sitt åtagande, äro värda 
ett tacksamt erkännande. Stationen öfvertogs af fröken Hilma 
Pirinen. 

De under sensommaren 1898 påpörjade hydrografiska 
expeditionerna, som finnas omnämnda uti senaste års- 
berättelse, fortsattes under följande vinter och vår, sedan 
Styrelsen beredvilligt beviljat härför nödiga medel. Under 
tiden från November 1898 t. o. m. Maj 1899 företogos inalles 
10 expeditioner, däraf 4 till norra Östersjön och Bottniska 
viken, 4 till Finska viken och 2 till Ladoga. Såväl anstaltens 
assistent som ock undertecknad togo värksam del i dessa 
expeditioner, hvarjämte samtliga med dem i samband stå- 
ende praktiska åtgärder med biträde af professor Theodor 
Homén ombesörjdes af meteorologiska centralanstalten. Det 
observationsmaterial, som under dessa expeditioner insam- 
lades, är både rikhaltigt och, såsom en förberedande bearbet- 
ning utvisar, särdeles värdefullt. Svåra väderleksförhållanden 
och andra motigheter gjorde att expeditionerna togo i anspråk 
en längre tid än den beräknade och att några observa- 
tionsserier, som blifvit afbrutna, måste kompletteras genom 
nya expeditioner. På grund häraf blef det beviljade anslaget 
något öfverskridet. 

De hydrografiska undersökningarna afstannade dock 
ej med de nu nämnda expeditionerna. — Den i Juni 1899 
i Stockholm sammanträdande internationela hydrografiska 
kongressen för uppgörande af förslag till gemensam utforskning 



350 

af Ishafvet, norra Atlanten och Östersjön med dess vikar 
föreslog att Finland skulle åtaga sig nordligaste delen af 
Östersjön, Bottniska viken samt en del af Finska viken. Un- 
dersökningarna skulle vidtaga den 1 Maj 1901. 

Jämte meddelandet- om detta beslut ingick från kon- 
gressens generalsekreterare professor O. Pettersson i Stock- 
holm en uppmaning till meteorologiska utskottet att om 
möjligt ej afbryta den påbörjade undersökningsserien, utan 
att fortsätta densamma på för Sverige och Finland gemen- 
samma tider. Inseende den stora betydelsen af observa- 
tionernas, fortsättande för den händelse att de komme att 
utgöra en länk uti en öfver flera år usträckt undersökning, 
gaf utskottet åt professor Theodor Homén och undertecknad 
i uppdrag att anordna de nya expedioner, som erfordrades 
för upprätthållande af undersökningarnas kontinuitet. Från 
medlet af Juni utfördes sålunda under året ännu 13 expe- 
ditioner, däraf 5 till Östersjön och Bottniska viken, Still Finska 
viken, 4 till Ladoga och 1 till Päijänne, hvarjämte regel- 
bundna temperaturobservationer värkstäldes i Päijänne och 
Inari samt tidigare i Loj o sjö påbegynta temperaturmätningar 
blefvo fortsatta. 

Dessa företag hade nu utförts på utskottets eget an- 
svar, men har Styrelsen sedermera, på grund af Vetenskaps- 
Societetens framställning, icke allenast frikostigt betäckt 
alla med dem förenade kostnader, utan äfven anvisat medel 
till det insamlade materialets bearbetning. 

Ofvanstående korta relation har jag ansett vara på 
sin plats här, dels emedan de däri berörda undersöknin- 
garna stå i nära samband med utredningen af betingelserna 
för landets Mimat, dels emedan centranstalten uti dem tagit 
en värksam del. 

Mot slutet af år 1898 ingick meteorologiska utskottet 
till Vetenskap s-Societeten med en framställning om un- 
dersökningar, hvilka ännu närmare än de nyss anförda 
skulle sammangå med centralanstaltens egna arbeten. Ut- 
skottet hade nämligen i samråd med lotsdirektören, general 



351 

N. Sjöman, tagit i öfvervägande genom hvilka åtgärder ut- 
bytet af expedionernas iakttagelser kunde göras möjligast 
fruktbringande. I sammanhang härmed återupptogs till 
behandling en fråga, som redan under mera än ett år varit 
föremål för öfverläggningar mellan lotsstyrelsen och utskot- 
tet, nämligen frågan om inrättandet af en nautisk-meteoro- 
logisk byrå med åtföljande organisation af ett landets kuster 
omfattande stationsnät, om hvars ändamålsenlighet yttrande 
blifvit Societeten af Kejserliga Senaten affordradt. 

Ett förslag till nyssnämnda organisation hade redan 
utarbetats och hade man stannat vid förslag om inrättande 
af en väl utrustad centralbyrå med ett stort antal stationer 
utmed landets kuster. Stationernas iakttagelser skulle om- 
fatta t. o. m. några flere element än de, som ingått i ex- 
peditionernas program, samt äfven gälla isförhållandena un- 
der vintrarna. Likväl kunde man ej frigöra sig från en viss 
tveksamhet beträffande det uppgjorda förslaget, dels emedan 
de beräknade anläggnings- och årliga underhållskostnaderna 
utföllo nog dryga, dels emedan för våra förhållanden nödig 
erfarenhet saknades om stationernas lämpliga fördelning, 
om det arbete, som de blifvande observatörerna, betjäningen 
vid lots- och fyrinrättningar, kunde prestera, m. m. Ett väl- 
kommet tillfälle till vinnande af nyssnämnda erfarenhet erbjöd 
sig visserligen delvis redan genom de tillfälliga hydrografiska 
expeditionerna, men till vinnande af än säkrare erfarenhet, 
på hvilken utskottet fast kunde bygga sitt slutliga förslag, 
framstälde sig nu osökt ett redan tidigare dryftadt förslag 
att till en början endast några få stationer med inskränkt 
program skulle tillsvidare inrättas. Kunde dessa stationer 
möjhgast snart fås till stånd, vunnes därmed ännu den för- 
del, att iakttagelserna å dem skulle anknyta sig till expe- 
ditionernas arbeten samt sålunda i hög grad öka värdet af 
de väntade resultaten. Då noggranna iakttagelser af isför- 
hållandena komme att ingå i stationernas program, skulle 
detta äfven tillgodose ett praktiskt intresse, hvilket för sjö- 
fartens vidkommande redan länge varit under diskussion. 



352 

Till observationsorter utvalde utskottet i samråd med 
lotsdirektören följande: Bogskär, Utö, Hangö, Porkala och 
Gråhara fyrinrättningar samt Äransgrunds fyrskepp. Jämte 
det de vid de tre förstnämnda fyrarna redan pågående ob- 
servationerna af hufvudsakligast meteorologiska element oför- 
ändradt borde fortgå, skulle vid Porkala en fullständig me- 
teorologisk station inrättas och följande iakttagelser vid alla 
stationer blifva utförda: 

l:o Meteorologiska och hydrografiska, nämhgen lufttem- 
peraturens maximum och minimum en gång om dagen ; ytvatt- 
nets temperatur likaledes en gång i dygnet; vattnets temperatur 
på olika djup — hvar 10:e a 20:e meter, beroende af lokala 
förhållanden — omkring den l:a, 10:e och 20:e hvarje må- 
nad; vindens riktning och styrka, ytströmmens rörelseriktning 
och hafvets tillstånd tre gånger dagligen. 

2:o Isförhållandena i öfverensstämmelse med en för- 
slagsvis uppgjord journal, hvarjämte å enkla kartblad vid kri- 
tiska tidpunkter skulle införas gränser för öppna vattnet, 
packisens utsträckning, råkors belägenhet m. m. 

3:o För så vidt möjligt iakttagelser rörande fisket, så- 
som af tiden, då strömmingen först visar sig, när lektiden 
inträffar o. s. v. 

Vidare ansågs tiden nu vara inne att göra början 
med försök att, för tillgodoseende af vinterturbåtarnas behof, 
ställa prognoser för närmast förestående isförhållanden. För 
sådant ändamål skulle de turbåtar, hvilkas befälhafvare för- 
klara sig villiga att miedvärka, förses med kartblad, å hvilka 
isförhållandena under resan skulle antecknas. — De genom 
turbåtarna erhållna data, liksom äfven så vidt möjligt de å 
de fasta stationerna gjorda observationerna, skulle närmast 
insamlas af lämpHg person i Hangö för att tjäna denne till 
ledning för råd och upplysningar åt de afgående båtarnas 
befälhafvare. En a två gånger i veckan skulle meteorolo- 
giska centralanstalten på grund af sina dagliga synoptiska 
kartor per telefon meddela det för tillfället i Östersjön rå- 
dande och sannolikt kommande väderleksläget, hvarjämte 
dagliga chiffertelegram om lufttrycksfördelningen kunde ex- 



353 

pedieras. — De insamlade iakttagelserna skulle sedan in- 
sändas till centralanstalten för att vidare bearbetas för upp- 
ställande af en möjligast klar bild af de för tillfället rådande 
isförhållandena. 

,Stutligen framhölls önskvärdheten af att turbåtarna på 
vissa punkter under resan utförde mätningar af ytvattnets 
temperatur, emedan sådana i afsevärd grad skulle bidraga 
till ett rätt bedömande af värmeomsättningen i hafvet under 
tiden mellan höst- och vårexpeditionerna. 

Utskottets framställning åtföljdes af detaljeradt kostnads- 
förslag, såväl för den första organisationen af hydrografiska 
undersökningar å fasta stationer, slutande å 3,194 mk, som 
ock för årlig utgiftsstat, hvilken beräknades till 3,730 mark. 
I sistnämnda summa ingår ett arvode på 400 mark åt tjänste- 
man vid lotsstyrelsen, som ägde öfvervaka observationernas 
utförande och insamla observationsmaterialet, samt vidare 
ett arvode af 100 mark i månaden åt den person, som i 
Hangö skulle förmedla isprognoserna. 

Vetenskaps-Societeten godkände utskottets förslag och 
på dess anhållan beviljade Styrelsen de i kostnadsförslaget 
upptagna medlen, dock endast för 5 år framåt och räknadt 
från år 1900. 

Då organisationen af dessa undersökningar äfvensom 
företagets ledning och det insamlade materialets bearbetning 
uppdragits åt meteorologiska centralanstalten, utan att några 
särkilda arvoden härför anslagits, har sådant visserligen skett 
i öfverensstämmelse med min tillstyrkan under det jag del- 
tog i utskottets öfverläggningar, dock endast under den för- 
utsättning att det nya åtagandet blir af kortare varaktighet 
och framdeles antingen upphör eller ock öfverflyttas på en 
nautisk-meteorologisk byrå. Centralanstaltens åligganden äro 
nämligen i förhållande till dess arbetskrafter redan så mån- 
gahanda, att den rättvisligen icke kan belastas med nya 
uppgifter. 

Af de planerade nya undersökningarna och företagen 
kommo enligt meteorologiska utskottets beslut en del till 
utförande redan under början af året. Efter det direktören 

23 



354 

för Finska Ångfartygsaktiebolaget, kommerserådet L. Krogius, 
med synnerligt tillmötesgående försett mig med en skriftlig 
uppmaning till befälhafvarena å några bolagets turbåtar att 
i möjligaste mån ställa sig till efterrättelse de instruktioner, 
som jag ämnade gifva beträffande ofvan berörda undersökning, 
besökte jag den 1 Februari Hangö för att personligen med- 
dela mig med några befälhafvare äfvensom för att instruera 
lotsuppsyningsmannen J. B. Blomqvist, hvilken benäget åtagit 
sig att insamla iakttagelserna samt att förmedla regelbundna 
meddelanden angående is- och väderleksförhållandena från 
centralanstalten. Från Februari begynte sålunda befälhafva- 
rena å trenne turbåtar att utföra de föreslagna temperatur- 
mätningarna på bestämda punkter under resan och tillika 
anteckna de samtidigt rådande väderleksförhållandena. Iaktta- 
gelserna infördes jämte sådana öfver isens utsträckning på 
för ändamålet förfärdigade enkla sjökort, hvilka benäget ut- 
arbetats genom herr lotsdirektörens försorg. Från tiden för 
vinterseglationen föreligga 22 kort från traden Hangö — Stock- 
holm, inlämnade af befälhafvaren å ångfartyget Wellamo 
och 8 kort från ångfartygen Urania och Arcturus, hvilka gå 
på England. — I sammanhang härmed förtjänar omnämnas 
att äfven på isbrytarena Sampo och Murtaja tillfälliga obser- 
vationer af vattentemperaturen på olika djup blifvit utförda, 
mast i hafvet utanför Hangö. — Alla för nu nämnda under- 
sökningar erforderliga termometrar utlämnades till låns från 
centralanstalten. 

Emedan de beslutna nya stationerna för hydrografiska 
undersökningar skulle träda i värksamhet den 1 Januari 1900, 
vidtogs i god tid med anskaffandet af nödiga instrument 
och utarbetades enkla sjökort för trakterna af Bogskär och 
Utö; för de öfriga stationerna funnos dyhka kort redan tidi- 
gare anskaffade af lotsstyrelsen. Visserligen hunno ej alla 
instrument mera anskaffas i rätt tid, men de viktigaste blefvo 
dock färdiga. Vidare utarbetades detaljerade instruktioner 
för observationernas anställande äfvensom observationsjour- 
naler. I alla dessa förberedande åtgärder biträddes jag 
värksamt af officeren vid lotsstyrelsen kapten R. Filenius, 



355 

hvilken af lotsdirektören blifvit utsedd att öfvervaka de blif- 
vande observationerna. 

I December kunde sedan organisationen af stationerna på 
ort och ställe vidtaga. För sådant ändamål besöktes af kapten 
Filenius och mig de fyrinrättningar, som dåmera kunde nås. 
Äfven under vanliga förhållanden äro en del fyrar svårt åt- 
komliga, men isynnerhet under så framskriden årstid som 
nu, då isbildningen invid kusterna redan vidtagit. Endast 
genom lotsdirektörens tillmötesgående att ställa lotsvärkets 
båtar till vår disposition blef det möjhgt att i rätt tid 
ännu komma fram. Tyvärr fördröjdes vår färd något 
därigenom att den för ändamålet bestämda båten råkade i 
olag. Först den 15 December kunde vi besöka Porkala, be- 
gagnande oss af tillfället att följa med isbrytaren Murtaja, 
som då äfven för andra ändamål gick ut. Med tillhjälp af 
de blifvande observatörerna, fyrmästaren kapten Taucher och 
fyrbetjäningen, skedde instrumentens uppsättning raskt, hvar- 
jämte afläsningen af samtliga instrument noga inöfvades. 
Instruerandet underlättades betydligt däraf att isobservatio- 
ner redan under föregående år utförts på platsen. — Den 
16 December reste vi öfver Åbo till Mariehamn, hvarifrån 
,,Walvoja" skulle föra oss vidare. Först den 19 kunde vi 
dock på grund af mellankomna hinder gå ut mot Bogskär, 
men måste för sjögångs skull afstå från landstigning. Det 
hade visserligen ej varit alldeles omöjligt att komma i land, 
men då vinden just höll på att gå öfver på oförmånlig kant och 
sjöarna redan gingo högt öfver klippan invid landningsstället, 
hade det hvarje ögonblick kunnat bli omöjligt att för den 
gången mera nå fartyget. Under sådana omständigheter 
föredrogo vi att åt fartygets befälhafvare, löjtnant G. W. G. 
Petterson, lämna nödiga instrument och instruktioner med 
uppdrag att vid nästa besök å Bogskär behörigen instruera 
fyrpersonalen i observationernas anställande, hvilket borde 
vara så mycket lättare som på platsen sedan en lång tid 
tillbaka meteorologiska observationer blifvit utförda. Löjt- 
nant Petterson, som med anledning häraf med uppmärksam- 
het följde alla våra anordningar på de öfriga stationerna. 



356 

har äfven senare punktligt fullgjort det åtagna uppdraget. 
— Den följande dagen inspekterades Utö meteorologiska 
station, hvar\åd instrumenten genomsågos och barometerns 
korrektion ånyo bestämdes. Fyrmästaren kapten M. Ny- 
ström och lotsåldermannen A. Brunström åtogo sig bered- 
villigt att med hjälp af öfrig fyrpersonal utföra äfven de nya 
iakttagelserna, som nu omsorgsfullt inöfvades. — Uppehållna 
genom ishinder anlände vi först den 21 om aftonen, fortfa- 
rande ombord på „Walvoja", till Hangö. Under följande dag 
besöktes Hangö fyr, där samma anordningar som vid Utö 
träffades. Här öfvertog fyrmästaren K. F. Alcenius, som 
redan under en lång följd af år handhaft de meteorologiska 
observationerna, jämte öfrig fyrpersonal äfven de hydrogra- 
fiska iakttagelserna. Jämväl på denna plats ha isobserva- 
tioner redan tidigare utförts. 

På grund af ogynnsamma isförhåll anden kunde Grå- 
hara ej nås. Några vidare ansträngningar att komma fram 
ansågos ej häller vara nödvändiga, då därstädes på lotssty- 
relsens föranstaltande iakttagelser af isförhållandena redan 
pågå sedan några år. ■ — Oservationerna å Äransgrunds fyr- 
skepp vidtaga själffallet först med seglationens början. 

Utöfver de ofvan nämda hafva ytterhgare några sta- 
tioner under året inspekterats, nämligen i Tammerfors den 
8 — 10 Juni och i Nikolaistad den 4 — 5 September af assisten- 
ten Heiurichs samt i Mariehamn den 6, 9 och 10 Maj af mig 
under tiden för den då företagna hydrografiska expeditio- 
nen till Ålands haf. Vid alla dessa stationer har inspektio- 
nen ej gifvit anledning till några väsentligare anmärkningar. 

Vid centralanstalten har observationsmaterialet för Hel- 
singfors insamlats på samma sätt som under de två senaste 
åren, nämhgen hufvudsakligast genom själfregistrering. De 
företeelser, som icke kunna registreras, hafva observerats 
såsom förut, hvarjämte 3 direkta konttrollaf läsningar af samt- 
liga instrument dagligen blifvit värkstälda. Apparaterna hafva 



Ö0^ 

funktionerat synnerligen tillfredsställande, hvarför ej häller 
detta år några nämnvärda luckor i registreringen förekommit. 

Bearbetningen af det föregående årets diagram blef 
slutförd och till största delen tryckt jämte det äfven regist- 
reringarna för det löpande året till god del blefvo utmätta 
och bragda i tryckfärdigt skick. — Jämsides med denna bear- 
betning fortgick bearbetningen af landsortsstationernas ob- 
servationsmaterial, hvilket sålunda föreligger färdigt bear- 
betadt t. o. m. 1898 för alla viktigare stationer. — Äfven 
limnigrafkurvorna från Hangö hafva något behandlats. 

Anstaltens instrumentel blef under året något förökad. Så- 
som reservinstrument eller för att framdeles placeras i landsor- 
ten inköptes en barograf, en termograf och en hygrograf af Ri- 
chards mindre modell. Emedan rotationsvärket vid Assmanns 
psykrometer ibland råkar i olag, anskaffades ännu ett exemplar 
af detta instrument. Vidare anskaffades en mindre kompass, en 
snötäthetsmätare enligt Polis" konstruktion, 3 stationsbaromet- 
rar af R. Fuess och 10 psykrometertermometrar från samma 
firma. Slutligen lät jag hos statsmekanikern V. Falck-Ras- 
mussen förfärdiga en andra registrer^pparat för vindriktningen 
för att äfven för detta element erhålla dubbel uppsättning 
och sålunda undvika afbrott i registreringen. Detta instru- 
ment, i hufvudsak utfördt enligt samma af mig angifva idé 
som det äldre, dock med ganska omfattande af herr Falck- 
Rasmussen införda förenklingar, och så att registreringen sker 
kontinuerligt dygnet om, utmärker sig genom synnerlig en- 
kelhet i alla detaljer och hedrar den värkstad, från hvilken 
det utgått. 

I min senaste årsberättelse framhöll jag redan att den 
från firman Dennert v!c Pape i Altona erhållna limnigrafen 
icke utfallit väl och ej kunde anses motsvara sitt ändamål. 
På meteorologiska utskottets framställning beslöt Vetenskaps- 
Societeten att instrumentet ej skulle mottagas, utan nämnda 
firma förständigas att återtaga detsamma. Efter vidlyftiga 
underhandlingar har sådant numera skett. Firman erbjöd 
sig visserligen att inom kort tid leverera en annan apparat, 
men anbudet kunde på grund af vunnen erfarenhet om fir- 



358 

mans ordhållighet och beskaffenheten af dess arbete ej an- 
tagas. Istället har meteorologiska utskottet gifvit herr Falck- 
Rasmussen i uppdrag att utarbeta ritningar och kostnads- 
förslag till en ny limnigraf samt att möjligast snart i lim- 
nigrafpaviljongen uppställa en mindre mareograf af magister 
Petrelii konstruktion. Detta sistnämnda arbete är numera 
i det närmaste fuUbordadt så att registreringen af vattenstån- 
det inom kort kan vidtaga. 

I än högre grad än tillförne har anstalten tillhandagått 
myndigheter och enskilda personer med önskt^Je uppgifter 
om klimatiska förhållanden i landet. Särskilt må framhållas 
att ganska utförliga öfversikter af väderleksförhållandena 
under det föregående året för resp. orter blifvit meddelade 
åt hälsovårdsnämnderna i Uleåborg, Tammerfors och Helsing- 
fors. Likaledes har justering af instrument för meteorolo- 
giska och äfven andra ändamål, specielt af aneroidbaro- 
metrar, ofta förekommit. 

Såsom räknebiträdjen hafva varit anstälda fröknarna 
M. Biese, H. Hagert, I. Nyberg, O. Sederholm, A. Uschakoff 
och T. Westerholm. Magister H. Palomaa har fortfarande 
handhaft kontrollobservationerna morgon och afton. Vid 
förfall för honom har fröken Hagert tjänstgjort under kor- 
tare tider. Öfriga dagligen återkommande observationer ha 
varit fördelade mellan assistenten, amanuensen, några räkne- 
biträden och herr F. af Hällström, hvilken sistnämnde fort- 
farande haft sig anförtrodd den närmaste ledningen af en 
del redaktionsarbete. 

Behållningen i centralanstaltens kassa utgjorde vid årets 
ingång 12989 mk. 73 p., vid årets slut 16568 mk. 7 p. 

I det följande lämnas en förteckning öfver de perso- 
ner och stationer, från hvilka under året 1899 utförda ob- 
servationer af särskilda slag blifvit centra] anstalten delgifna: 



359 



Fullständiga meteor ologisha observationer: 

Forstuppsyningsman M. W. Wsenerberg . i Enare, Thule 

Slöjdläraren Juho Kämäräinen . . . . » Evois 

Stationsinspektor C. Appelgren . . . . » Hangö 
Farmaceuterna E. Mansnerus och J. Sucks- 

dorff j> Jyväskylä 

Fröken Maria Renfors » Kaj ana 

Fru Milma Malmström » Kuopio 

Prosten W. Lindstedt » Lauttakylä 

Rektorskan K. M. Kandolin » Mariehamn 

Professor Å. Rindell genom landtbruksin- 

stitutets elever » Mustiala 

Gårdsdottern Ada Anneberg » Sodankylä 

Telegrafisten G. Lindberg och fröken Hilma 

Pirinen » Sordavala 

Possessionaten C. Ph. Lindforss . . . . » Sulkava 

Fröken Thekla Molin » Tammerfors 

Agronomen K. Em. Castrén » Torneå 

Apothekaren Hugo Hasselblatt » Uleåborg 

Fröken I. Pomelin » Wasa 

Trädgårdsmästaren K. T. Försten . . . 2> Wiborg 

Apothekaren A. M. Hallman > Villmanstrand 

Rrukspredikanten Julius Karsten . . . . » Wärtsilä 

Doktor A. Spoof » Åbo, 

tillsammans 20 stationer, 

samt följande fyrinrättningar: 

Fyrmästarena K. Lindström och V. Montell . Bogskär 

5 M. Nyström och K. A. Karlsson . Enskär 

» K. F. Alcenius Hangö 

» E. V. Eriksson Hanhipaasi 

» G. F. Nyström Heinäluoto 

» L. Laliu Marianiemi 

» J. V. Eriksson och J. A. Dahlblom . Märket 

» E. W. Molander och J. E. Mannfolk . Säbbskär 

» Solon Strömborg Sälgrund 

» K. E. Holmberg Sälskär 



360 



» G. F. Liljefors Söderskär 

» Carl Emelé Tankar 

» Edv. Björklöf Ulkokalla 

» H. Korsström och M. Nyström . . Utö 

» F. J. Eklund Walsörarne, 

tillsammans 15 stationer. 

Enl) art ned erh ördsohservation er : 

Kollegiiassessorn Gustaf Ignatius .... i lisalmi 

Läraren Aatu Okko » Ikaalinen 

Stationsinspektor J. E. Hedberg » Ilmola 

Friherren dr Eduard Hisinger » Ingå 

Hemmansegaren Juho Ekqvist » Karislojo 

Läraren H. J. Matikainen » Kurkijoki 

Magister Ivar Lovenetzskij > Lovisa 

Telegraftjänstemannen K. J. Björklund . . » Muhos 

Fyrmästaren L. L. Laurin » Sideby 

Herr A. Sillfors » Tammela 

Apothekaren Hj. Drake > Wiitasaari 

Agronomen fil. kand. Auk. Saurio . . . . » Wirolahti, 
tillsammans 12 stationer. 



Vattenhöj ds oh s erv ationer : 

förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö, 
Sälgrunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af: 
Lotsåldermannen J. E, Andersson vid Jungfrusunds lotsplats 



Lotsarne 

Yngre lotsen J. W. Sjögren . . 
Lotsåldermansenkan M. L. Ahlstén 
Lotsåldermannen H. J. Söderholm 
» Alfred Brunström 

Magister F. R. Westlin . . . 
vid tillsammans 7 stationer. 

Agronomen K. Em. Gastrén i Torneå och apothekaren Hj. 
Drake i Wiitasaari ha äfven under sista året 3 gånger om 



Kobbaklintarnas 

Lypörtö 

Lökö 
» Rönnskärs 
>^ Utö 
i Wasa, 



361 

dagen, T^^a, 2'^p och, O^^p, observerat molnmängden, molnsla- 
c/en samt dessas rörelseriktningar i olilca lager enligt samma 
instruktion, som gäller för centralanstaltens egna observa- 
tioner. 

Observationer af S7iö- och isförliållandena hafva fort- 
farande inkommit från ett stort antal öfver hela landet för- 
delade orter. 

Afven observationer öfver äskväder hafva såsom un- 
der de föregående åren insamlats från ett större antal öfver 
hela landet fördelade orter. 

Helsingfors, 1900 April 22. 

Ernst Biese. 



Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid 
den 29 April 1900. 

I. 

Årshögtiden öppnades af ordföranden hr Kihlman, som 
der vid yttrade följande]: 

Högtärade församling! 

Under åtskilliga decennier, jag förmodar allt sedan 
Societetens stiftelse, har det varit sed, att denna enkla hög- 
tid försiggått under Universitetets alltid gästfria tak. Om 
i dag en afvikelse eger rum från traditionen, så har anled- 
ningen dertill varit lika kär som naturlig. Societeten har 
nämligen trott sig böra begagna detta första tillfälle, då den 
kunnat välkomma sina vänner på sätt och vis hemma hos 
sig. Väl har Societeten redan länge åtnjutit förmånen af 
en egen lokal, men denna har ända härtills varit af anspråks- 
lös art, afsedd närmast för uppställandet af bibliotheket, 
ehuru tilHka lemnande utrymme äfven för hvardagslifvet 
inom vårt samfund. Under det förgångna året har Socie- 
teten sett länge närda förhoppningar gå i uppfyllelse; hon 
har fått draga in i detta ljusa hem, som regent och ständer 
med utmärkt frikostighet låtit uppföra åt vetenskapernas id- 
kare i Finlands hufvudstad; hon prisar af tacksamt hjerta 
detta nya och dyrbara bevis på en upplyst omtanke om 
landets andliga förkofran och hon skall utan tvifvel i hvad 
på henne ankommer söka motsvara de ökade anspråk, 
hvilka med fog kunna härflyta ur en förbättrad yttre ställ- 
ning. Med dessa känslor anhåller jag att få helsa de ärade 
damer och herrar välkomna, hvilka vänligen hörsammat 



363 

Societetens inbjudan att bivista dess årshögtid. Jag utber 
mig att härtill ännu få foga några ord. 

Den tillfredsställelse Societeten erfarit af förbättringen 
i sina yttre vilkor är icke uteslutande af sjelfvisk art. Den 
fördubblas genom medvetandet derom, att samma förmån 
äfven kommit andra till godo, hvilka arbeta på samma vida 
fält som hon sjelf. Det är möjligt att man vid Societetens 
stiftelse tänkte sig henne som en sammanslutning af de 
vetenskapliga förmågorna från den filosofiska och den me- 
dicinska fakulteten inom och utom Universitetet. Det är 
möjligt att ett sådant program för 60 år sedan äfven i huf- 
vudsak kunde genomföras. Om så var fallet, så är denna 
möjlighet säkerfigen längesedan förbi. Äfven en betydande 
utvidgning vore redan nu, och säkert ännu mer i framtiden, 
otillräcklig för att i Societeten upptaga alla de vetenskapligt 
arbetande krafter, som kunde vara af vigt för befrämjandet 
af dess syftemål. Utom att en alltför stor utvidgning knapt 
vore förenhg med den organisation, som Societen åt sig 
utvalt, är dessutom att märka den kanske ännu vigtigare 
omständigheten, att samma organisation i ingen händelse 
tillåter henne att uppspåra, lifva och utveckla yngre krafter, 
gryende anlag, hvilkas daning städse väsentligen påverkas af 
en personlig beröring på jämlikhetens grund med mera 
mognade förmågor. Denna vigtiga uppgift måste helt öfver- 
lemnas åt öfriga vetenskapliga och literära samfund och det 
torde äfven inom Societeten villigt erkännas, att hon ensam 
för sig icke skulle mägtat utföra mera än en bråkdel af 
det vetenskapliga arbete, som hos oss åstadkommits. Med 
den allmänna syftning, det omfattande program, som Finska 
Vetenskaps-Societeten har sig föresatt är det dock tydligt, att 
intresset inom henne måste vara lifligt för alla vinningar, 
hvilka ernås äfven inom andra samfund. Det torde äfven 
icke funnits mer än en åsigt derom, att det hus, som skulle 
uppföras till den fria forskningens tjenst, skulle blifva de 
förnämsta vetenskapliga samfundens gemensamma till- 
hörighet. 

Denna tanke finna vi numera realiserad sålunda, att 



364 

jämte Vetenskaps-Societeten 8 andra sällskap ega lika dis- 
positionsrätt till husets lokaler. Af dessa är Suomalaisen 
KirjallisuLiden Seura redan förut lyckligare lottadt i afseende 
å bostad än något af systersällskapen. Det har derför tills- 
vidare icke begagnat sig af husets utrymme och detsamma 
är fallet med Historiska Samfundet och Finsk-ugriska Säll- 
skapet, hvilka dock hvardera inom kort torde hit öfverflytta- 
Äfven Finska Fornminnesföreningen har, bunden vid resp. 
musei-samlingar, endast undantagsvis hållit något samman- 
träde här. I stället har rum upplåtits äfven åt Nyfilologiska 
Föreningen och Pedagogiska Föreningen, hvilkas möten nu- 
mera regelbundet försiggå i det gemensamma huset. 

Blicka vi omkring oss i denna krets af lärda och 
literära samfund, så fmna vi en mångfald i syften, i sam- 
mansättning och organisation, som knapt kunde vara större. 
I flere afseenden jämförbar med Vetenskaps-Societeten är 
Historiska Samfundet med sina höga kompetensfordringar 
och sin maximi gräns af 24 ledamöter. SällsTcapet för Fin- 
lands Geografi har visserligen icke uppstält denna begräns- 
ning, men det väntar dock af sina ledamöter (f. n. 78) posi- 
tivt arbete och förutsätter hos dem fackinsigter i någon del 
af sitt verksamhetsområde. Till dessa ansluter sig osökt 
det äldsta af våra vetenskapliga sällskap, Socieias pro Fauna 
et Flora fennica, ehuru pretensionerna för inträde här 
redan äro betydligt lägre och en ringa inskrifningsafgift af 
ålder uppburits af nyinträdande medlemmar. I detta sist- 
nämda afseende öfverensstämma äfven Suomalaisen Kir- 
jallisuuden Seura och Finska Fornminnesföreningen, hvilka 
i öfrigt äro vidtfamnande sällskap, till hvilka tillträdet är 
lätt för hvarje bildad medborgare, man eller qvinna. För 
alla tre kan medlemmarnas antal svårligen med säkerhet 
fastställas ; vid månadsmötena torde „Faunasällskapet" van- 
ligen räkna det största antalet närvarande. 

En särskild grupp bilda de återstående sällskapen, inom 
hvilka medlemmarnas af gifter utgöra en väsentlig förut- 
sättning, delvis en conditio sine qva non för arbetets ostörda 
fortgång. Inom Finsh-ugrisJca SällsTcapet, t n. 183 stiftare 



365 

och 195 medlemmar, hvaraf en stor del i landsorten, och 
inom Svensl-a LiteratursällsTcapet i Finland, 1450 med- 
lemmar, hvaraf 560 i Helsingfors, uppbäres liksom inom de 
föregående sällskapen, föreningslifvet de facto af en mindre 
krets, medan det stora flertalet i hnfvudsak bildar dess eko- 
nomiska stöd. Ett annat förhållande torde ega rum inom 
Ny filologisk a Föreningen, omkr. 75 medlemmar, och, derest 
i landsorten bosatta medlemmar icke tagas i räkningen, 
inom PedagogisJca Föreningen, omkr. 70 medlemmar, och 
isynnerhet inom Finska Läkaresällskapet, omkr. 330 med- 
lemmar, deraf omkr. 90 i Helsingfors; detta sistnämda är 
äfven det enda af dessa sällskap, som i hvardagslag har 
behof af husets större samlingssal. 

Tanken på en närmare sammanslutning mellan dessa 
olika och dock till sin innersta natur så likartade sträfvanden 
är ju näraliggande och har äfven mer än en gång disku- 
terats inom enskilda kretsar. Detta hus har plötsligen åstad- 
kommit en sådan sammanslutning, sträckande sig förutom 
till den gemensamma möteslokalen äfven till andra ange- 
lägenheter af betydelse: vården af boksamlingarna, skrift- 
byte inom och utom landet och vissa andra detaljer i drät- 
seln. Man frågar sig gifvetvis, huruvida skäl kunde förefin- 
nas att sträfva vidare i samma riktning och förslag härom 
hafva äfven framstälts och vunnit anklang hos flere intres- 
serade. Härvid torde böra ihågkommas, att någon bety- 
dande besparing i drift- och förvaltningskostnaderna knappast 
är att förvänta, der största delen af arbetet, såsom här, är 
af frivillig och oaflönad beskaffenhet. Det låter sig i öfrigt 
naturligtvis icke göra att på förhand angifva ett bestämdt 
program i detta afseende och allra minst att inom den 
trånga ramen af dessa helsningsord diskutera en så vidt- 
utseende fråga. Endast så mycket må här betonas, att, hvilka 
förändringar som än må ifrågasättas, dessa måste, såsom 
hittills, genomföras med bevarande af de enskilda samfun- 
dens jämlikhet och fullständiga oberoende. Endast härigenom 
och då nya föreningar vid behof lätt kunna uppstå och 
inskjuta sig emellan de redan bestående, torde enhvar, som 



366 

vill deltaga i arbetet, med lätthet finna sin riktiga plats, an- 
visad honom af håg och fallenhet, af hans arbetes värde 
och hans insigters användbarhet. Den fria forskningens 
lifaktighet är för ett folk i vår ställning af omätlig betydelse, 
men dess mäktigaste häfstång är det personliga, tvånglösa 
initiativet. 

Det torde för öfrigt knapt undgå någons uppmärksam- 
het, att i sjelfva verket en stark andlig gemenskap förefinnes 
mellan hufvudstadens alla vetenskaphga och literära samfund, 
derigenom nämligen, att de positivt verksamma medlem- 
marna i etthvart af dem, kanske utan undantag, derjämte 
anslutit sig till ett eller flere andra, ett förhållande, som na- 
turligtvis i hög grad underlättar en eventuell vexelverkan. 
Öfverhufvud torde kunna sägas, att den närvarande organi- 
sationen af våra lärda sällskap är bygd på riktiga principer 
och i stort sedt är tillfredsställande. Den erbjuder för fram- 
tiden ..alla möjligheter till en rikare utveckling och den bildar 
på andens område en egenartad association, hvars breda 
bas synes vara väl lämpad efter vårt borgerligt- demokratiska 
samhälles närvarande behof. 

Societetens ständige sekreterare, herr Lindelöf, har af 
angelägna värf, som vi alla känna, varit förhindrad att un- 
der de förflutna månaderna handhafva sin befattning. Be- 
rättelsen öfver Societetens verksamhet under det förflutna 
året, kommer derför denna gång att afgifvas af herr Edv. 
Hjelt, som under mellantiden omhänderhaft sekreterarens 
göromål. Jag får nu närmast åt honom öfverlemna ordet. 

Efter vedertaget bruk kommer derefter herr Genetz, 
tiU hvilken ordförandeskapet inom Societeten från och med 
i dag öfvergår, att nu tillträda sin befattning med ett före- 
drag, behandlande ,,Katsahdus Suomen kielen käytäntöön 
vuosisadan lopussa". 



II. 

Årsberättelse. 

Vetenskaps-Societeten afslutar åter idag ett arbetsår, 
det sista inom det sekel, under livars förra hälft detta sam- 
fund stiftades. Bekymmer, oro, ovisshet hafva tryckt sin 
prägel på hela lifvet i vårt samhälle under århundradets sista 
dagar och Vetenskaps-Societetens verksamhet har icke kun- 
nat undgå att röna inflytande häraf. Det kan väl synas 
som om det vetenskapliga arbetet, hvars uppmuntrande och 
befordran är Societetens uppgift, kunde och borde stå obe- 
rördt af och främmande för de politiska tilldragelserna. Vis- 
serligen har den vetenskapliga forskningen sitt själfän- 
damål och bör hållas möjligast fridlyst för de politi- 
ska strömningarna och dagsopinionernas inflytande och 
störande inverkan, men å andra sidan äro betingelserna för 
en framgångsrik vetenskaplig produktion ingalunda gynsamma 
under förhållanden, som beröfva arbetarene på detta fält 
det sinneslugn och den glada förtröstan det andliga, ostörd 
koncentration fordrande arbetet kräfver. Dock är det ovfll- 
korligen deras phkt, för hvilka den vetenskapliga forsknin- 
gen och de vetenskapliga sträfvandenas befordran i detta 
land utgör den hufvudsakhga lifsuppgiften, att icke låta 
rådande yttre bekymmersamma förhållanden, mer än ound- 
vikligt är, verka förlamande på deras verksamhet. Den 
viktiga kulturuppgift, hvilken tillkommer de vetenskapliga 
samfunden i detta land, bör icke försummas, icke skjutas 
åt sidan, allra minst under en tid, då uppmärksamheten i 
högre grad än någonsin förut är riktad på vårt land, och 
då vårt folk i oväntadt rikt mått fått emottaga erkännande 



368 

för sina framsteg och sina sträfvanden på det kulturella 
området. 

Ehuru under det förgågna året dödsbudskapen från 
vårt eget landt nått oss oftare och träffat oss djupare än 
måhända tillförene, har under samima tid inga luckor upp- 
stått i kretsen af Vetenskaps-Societetens inhemska ledamöter. 
Deremot har Societeten att beklaga förlusten af en utländsk 
hedersledamot, professorn Jose2)h Louis Francois Bertrand 
i Paris, hvilken afled den 3 april innevarande år. Han var 
född i Paris 1822 och ådagalade redan tidigt en högst fram- 
stående begåfning och ovanliga anlag för matematiska studier. 
Efter att med utmärkelse hafva genomgått École polytechnique, 
erhöll han 1844 anställning vid nämda institution såsom 
lärare och utöfvade här en långvarig och förtjensfuU under- 
visningsverksamhet, först såsom repetitor, från 1856 till 1895 
såsom professor. Samtidigt utöfvade han akademisk lärare- 
verksamhet vid College de France, hvarest han efter Biots 
död 1862 erhöll ordinarie professur. År 1856 blef Bertrand 
invald till medlem i 1'Academie des sciences och utsågs 1874 
till akademins ständige sekreterare. 

Betrand har utöfvat en betydande vetenskaplig skrift- 
ställareverksamhet och pubhcerat flere viktiga afhandlingar 
inom geometrins, analysens, mekanikens och den matema- 
tiska fysikens områden. Af stort intresse äro hans läroböcker 
hvaribland hans „Aritmethique" och isynnerhet hans om- 
fattande „Traité de Calcul integral". Af stort intresse äro 
äfven de föreläsningar han publicerat i termodynamik, elektri- 
citetslära och isynnerhet öfver probabilitetskalkylen. Han 
utöfvade derjämte en betydande litterär verksamhet. Han 
har bland annat utgifvit biografier öfver Arago, Pascal och 
d'Alembert, samt tvänne betydande verk: Les fondateurs 
de TAstronomie möderne och FAcademie des sciences et les 
academiciens de 1666 a 1793. — Till hedersledamot af vår 
societet invaldes han 1888. 

Till ny ledamot i naturhistoriska sektionen har Socie- 
teten vid sammanträde den 23 innevarande april invalt do- 
centen doktor Kaarlo Mainio Levander. Lediga platser 



369 

finnas för närvarande inom samfundet tre, nämligen en i 
historisk-filologiska ocli tvänne inom naturhistoriska sek- 
tionen. 

■ En inom Vetenskaps-Societeten länge närd och kär- 
vorden förhoppning har under det förflutna året blifvit upp- 
fylld. Soeieteten har senaste höst kunnat inflytta i den då 
färdigblifna, för de vetenskapliga samfunden afsedda nya 
byggnad, hvars uppförande af statsverket bekostats. De 
stora olägenheter afsaknandet af egen lokal för Soeieteten 
medfört, och hviika under senare tid blifvit alltmera tryc- 
kande, hafva sålunda blifvit afhjelpta. Med tacksamhet ser 
Soeieteten i denna åt de vetenskapliga samfunden skänkta 
och åt vetenskapen helgade fristad ett nytt bevis på Rege- 
ringens upplysta omhuldande af de vetenskapliga intressena 
i detta land och ett erkännande af deras betydelse för vårt 
kulturlif. Den trygghet och trefnad som genom detta nya 
hem beredts Soeieteten kunna icke annat än gynsamt in- 
verka på hennes sträfvanden, på samma gång de särskflda 
vetenskapliga säKskapens förenande under samma tak måste 
bidraga tifl en länge önskad närmare sammanslutning dem 
emeUan och äfven i yttre afseende tiUskynda dem många 
fördelar. 

Genom Nådigt reskript af den 19 augusti sistlidne år 
har H. Majestät i afseende å i frågavarande hus förordnat, 
att detsamma skall upplåtas till begagnande af Finska Ve- 
tenskaps-Societeten, Soc. pro Fauna et Flora fennica, Finska 
LitteratursäUskapet, Finska Läkaresäflskapet, Finska Fornmin- 
nesföreningen, Finska historiska samfundet, Finsk-ugriska 
sällskapet, Svenska Litteratursällskapet och Sällskapet för 
Finlands geografi, med skyldighet för dem att i detsamma 
bereda uttrymme äfven åt andra sällskap och föreningar, 
hviika i framtiden i och för rent vetenskapliga och litterära 
syftemål kunna i Helsingfors uppstå, samt att för vården af 
sagda hus och deri inrymda sällskapens gemensamma till- 
hörigheter en delegation skall tfllsättas. TiUika underrättades 
Soeieteten, att H. Majestät ur allmänna medel beviljat till 
af lönande af en bibliotekarie, hvilken derjämte är ekonom för 

24 



370 

huset, 3,000 mark, till biträde vid biblioteket, för vaktmä- 
stare, eldare och renhållning 3,000 mark, till porto och öfriga 
expenser 2,000 mark, samt till bränsle och belysning för- 
slagsvis 4,000 mark, h varjämte för anskaffande af möbel 
och öirig inredning till huset ett belopp af ända till 17,000 
mark stälts till ■ delegationens förfogande. 

Redan tidigare hade Kejserliga Senaten för sistnämda 
ändamål förskottsvis beviljat ett anslag af 5,000 mark och 
hade nödiga åtgärder för husets inredning m. m. vidtagits 
af en af de särskilda vetenskapliga samfunden genom ut- 
sedde representanter vald komite, bestående af hrr A. 
Donner, friherre J. A. Palmen, A. O. Kihlmcm och B. 
Sievers. 

Det nyssnämda Nådiga reskriptet åtföljdes af en skrif- 
velse från Ecklesiastikexpeditionen, hvari meddelades bland 
annat, att Kejs, Senaten beträffande sammansättningen af 
den delegation, som skulle tillsättas för vården af huset och 
handhafvandet af sällskapens gemensamma angelägenheter 
förordnat, att Vetenskaps-Societeten egde till densamma utse 
en ledamot och en suppleant för en hvar af sina tre sek- 
tioner samt de öfriga sällskapen hvart för sig en ledamot 
och en suppleant. Genom val utsåg Societeten för sin del 
hrr L. Lindelöf, A. O. Kihlman och C. Synnerherg till 
ledamöter, samt hrr A. Donner, F. Elfving och T. Rein 
till suppleanter i nämda delegation. Denna har inom sig 
till ordförande utsett hr Lindelöf, till viceordförande friherre 
Q. Z. Yrjö-KosHnen och till sekreterare hr Kihlman. 

Af Societetens skrifter har sedan senaste årsmöte ut- 
kommit förutom Öfversiht af Finsha Vetenshaps-Societetens 
förhandlingar^ XLI, 1898 — 1899, endast 58:de häftet af Bi- 
drag till Jcännedom af Finlands natur och folJc, innehål- 
lande afhandlingar af hrr O. Kihlman, K. E. Stenroos, B. 
Lagerborg, F. W. Westerlund, F. J. WiiJc och K. G. 
Leinberg. 

Societeten har under året hållit nio ordinarie och 
tvänne extra sammanträden och har vid dessa till offentlig- 
görande i sina skrifter emottagit 25 afhandlingar, nämligen : 



371 



I Acta: 

tjber die Bestrahlung der Magnete, af O. Melander; 

Lichenes Ceylonenses et Additamentum ad Lichenes 
Japoniae. Opus posthumum, af Tf. Nyländer; 

On the measure of electrical air currents by point- 
apparatus, af S. Lemström; 

Beiträge zur Dipterenfauna Sibiriens. Nordwestsibi- 
rische Dipteren, gesammelt von John Sahlberg im Jahre 
1876 und E. Bergroth im Jahre 1877, af Th. Beder; 

Studien iiber das centrale Nervensystem I. Zur Kennt- 
niss der Nervenzellen von Petromyxon fluviatilis, af B. 
Kolster ; 

Wörterbuch des Dialekts der fmnischen Zigeuner, af 
Arthur Thesleff'; 

Eine Formel fiir den Logarithmus transcendenter 
Functionen von endlichem Geschlecht, af Hj. Mellin; 

IJber die Elasticität der Metalle II, af K. F. Slotte; 

Analys af muskelkurvor, af K. Hallsten. 



I Bidragen: 

Om de primitiva formationernas geologi med särskild 
hänsyn till Finlands geologiska förhållanden, af F. J. WiiTc; 

Dissertationes Academicae Fennorum extra patriam, af 
K. O. Leinherg] 

Några bref rörande Erik Achrelius, Finlands förste 
medicine professor, af O. Hjelt; 

Bidrag till belysande af myntets historia i Finland se- 
dan 1808, af J. V. Tallqvist; 

Finlands banks utlåningspolitik sedan år 1868, af den- 
samme ; 

Numismatiska anteckningar II. Om mynt funna i Fin- 
land, af J. W. Lagus. 



372 



I Öfversigrten : 

Heteroptera palaearctica no va, af O. M. Reuter; 

Capsidae mediterraneae novae, af densamme; 

Bref från Jac. Berzelius till Gustav Magnus, af E. 
Hjelt; 

Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska ar- 
betena å observatoriet i Helsingfors under tiden juni 1898 
till maj 1899, af A. Donner ; 

Some new species of Australian Mosses V., af V. 
Broiherus; 

Un probléme du calcul des probabilités, af L. Lindelöf; 

Extrait d'Line lettre de M. Ch. Hermite, adressée ä L. 
Lindelöf, af densamme] 

Einige Algen aus Centralasien, af K. E. Him; 

Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova vel mi- 
nus cognita itineribus 1895—1896 et 1898—1899 collecta. I., 
af J. Sahlherg ; 

ijber das Ohm'sche Gesetz, af A. F. Sundell. 

Vid särskilda af Societetens sammanträden häfva dess- 
utom preliminära meddelanden om resultaten af de af me- 
teorologiska utskottet anordnade hydrografiska expeditionerna 
till de Finland omgifvande vattnen samt Ladoga lemnats af 
hr Th. Tomén, hvarjämte docenten K. M. Levander inför 
Societeten hållit ett föredrag om det vid dessa expeditioner 
insamlade planktonmaterialet. 

Ur de disponibla vinstmedlen i Längmanska testaments- 
fonden för befrämjande af vetenskap, konst m. m. stälde 
1897 års Ständer till Vetenskaps-Societetens förfogande en 
summa af 3,000 mark att utdelas såsom pris för veten- 
skapliga arbeten utgifna under åren 1897 — 1899. Sedande 
särskilda sektionerna inkommit med yttranden om de arbe- 
ten inom deras respektiva forskningsområden, hvilka härvid 
kunde ifrågakomma, och ett särskildt utskott afgifvit förslag 
i ämnet, beslöt Societeten vid sammanträde den 23 näst- 



373 

vikne april fördela anslaget i trenne pris om 1,000 mark 
hvarje och tilldela dem åt följande författare: 

Direktorn för Geologiska kommissionen dr Jaliolj Jo- 
hannes Sederholm för hans i Bulletin de la Commission 
géologique de Finlande offentliggjorda af handling: »Uber 
eine archäische Sedimentformation im siidwestlichen Finland 
und ihre Bedeutung fiir die Erklärung der Entstehuugsweise 
des Grundgebirges« ; 

Professorn dr Theodor Homén, för af handlingen »Der 
tägliche Wärmeumsatz im Boden und die Wärmestrahlung 
zwischen Himmel und Erde», publicerad i Vetenskapssocie- 
tetens Acta; samt 

Professorn dr Wilhelm Bamsay, för hans arbete :^Uber 
die geologische Entwickelung der Halbinsel Kola in der 
Quartärzeit», hvilket ingår i Sällskapets för Finlands geografi 
tidskrift Fennia. 

Med anledning af de öfverenskommelser, som träffats 
vid den internationella hydrografiska kongressen i Stock- 
holm förliden juni månad, och dervid gjorda uttalanden 
fortsattes på meteorologiska utskottets initiativ och under 
dess inseende de under närmast föregående år påbörjade 
hydrografiska undersökningarna äfven under sommaren och 
hösten 1899. Inalles anordnades under denna tid 13 ex- 
peditioner, däraf 5 till Östersjön och Bottniska viken. 3 till 
Finska viken, 4 till Ladoga och 1 till Päijäne, hvarjämte 
regelbundna temperaturobservationer anstalts i sistnämda 
äfvensom i Lojo och Enare sjöar. På Societetens hemstäl- 
lan har Kejs. Senaten af sina dispositionsmedel beviljat en 
summa af 8,000 mark 93 penni till betäckande af kostna- 
derna för dessa hydrografiska arbeten jämte det insamlade 
materialets bearbetning och analys af hemförda vattenprof. 
Ytterligare har Kejs. Senaten till betäckande af en brist i 
det för expeditionerna under vintern 1898—1899 beviljade 
anslaget tilldelat Societeten en summa af 676 mark 90 penni. 

På meteorologiska utskottets framställning har Socie- 
teten beslutat de hydrografiska undersökningarnas fortsät- 
tande äfven under innevarande år och för detta ändamål 



374 

hos H. Kejs. Majestät hemställt om ett anslag ur allmänna 
medel af 8,000 mark. 

Enligt den nämda internationella hydrografiska kon- 
gressens i Stockholm beslut skall under år 1901 och när- 
mast följande år en systematisk undersökning af de nord- 
liga hafvens hydrografi och biologi ega rum. Vid uppgö- 
rande af förslag till de undersökningsområden, hvilka hvarje 
land skulle åtaga sig, uttalade sig kongressen enhälligt der- 
hän, att härvid skulle åt Finland tilldelas de vattengebit, 
hvilka redan under de senaste åren varit föremål för de af 
Vetenskaps-Societeten anordnade hydrografiska forskningarna. 
Frågan om Rysslands deltagande i detta internationella ve- 
tenskapliga arbete å de detta latid tilldelade särskilda under- 
sökningsområdena har ryska Regeringen velat öfverlemna 
till pröfning af en tör detta ändamål vid Jordbruksdeparte- 
mentet nedsatt komité. Ministern för jordbruket och riks- 
domänerna i Kejsardömet har med anledning häraf i skrif- 
velse till Ministerstatssekreteraren för Finland förfrågat sig 
om sättet för Finlands deltagande i dessa forskningar, och 
särskildt om lämpligheten att till nämda komité utse en 
representant för Finland. Genom Kejs. Senaten blef Veten- 
skaps-Societeten anbefalld att inkomma med yttrande i detta 
ärende, och har Societeten gjort den mening gällande, att, 
då de af konferensen för Finland beslutna undersökningarna 
utgöra en omedelbar fortsättning till dem, hvilka sedan 1898 
i de landet omgifvande vattnen pågått, och hänföra sig till 
andra områden än dem Ryssland fått sig af konferensen 
anvisade, deras utförande och bekostande borde helt och 
hållet ankomma på Finland. 

Enär den tid af fem år, för hvilken ett åriigt anslag 
af 2,500 mark beviljats Vetenskaps-Societeten för underhåll 
af en finmekanisk verkstad i Helsingfors, med rättighet för 
dess föreståndare att kostnadsfritt begagna statsverket till- 
höriga, för en dylik anstalt tidigare anskaffade maskiner 
och verktyg, med senaste år tilländagick, hade H. Kejs. Ma- 
jestät funnit godt fortsättningsvis för upprätthållande af be- 
rörda anstalt för fem år framåt från den 1 jan. 1900 be- 



vilja Societeten ett anslag af 2,500 mark årligen. På förslag 
af fysisk-matematiska sektionen har Societeten till verksta- 
dens föreståndare antagit mekanikern Falk-Rasmussen, hvil- 
ken äfven under den förflutna femårs-perioden innehaft 
denna befattning. 

Direktorn för Meteorologiska Gentralanstalten har öfver 
anstaltens verksamhet under året 1899 till Societeten af- 
gifvit berättelse, hvilken kommer att offentliggöras i Öfver- 
sikten. Ur densamma framgår bl. a., att insamlandet af 
observationsmaterial fortgått utan några väsendtligare för- 
ändringar. Fullständiga meteorologiska observationer hafva 
egt rum å tillsammans 20 stationer samt 15 fyrinrättningar, 
hvarjämte nederbördsobservationer verkstälts å 12 och vat- 
tenhöj dsobservationer å 7 särskilda orter. Önskningsmålet 
att från flere orter än hittills erhålla regelbundna neder- 
bördsiakttagelser har ännu icke kunnat realiseras. Det ak- 
tuela intresse, hvilket dylika mätningar fått genom de se- 
naste årens ovanliga öfversvämningar inom de inre vatten- 
systemen, berättigar emellertid till det hopp, att utvägar 
inom kort skola yppas till nederbördsstationernas förökande. 
I berättelsen lemnas äfven närmare redogörelse för de under 
senaste år verkstälda hydrografiska expeditionerna och der- 
med sammanhängande åtgärder från meteorologiska utskot- 
tets sida, hvarjämte meddelas upplysningar om de öfver- 
läggningar, hvilka egt rum mellan lotsstyrelsen och nämda 
utskott i frågan om inrättandet af en nautisk-meteorologisk 
byrå. Såsom i senaste årsberättelse omnämdts, har Socie- 
teten, i likhet med meteorologiska utskottet ansett att med 
inrättandet af en dyhk byrå tillsvidare borde anstå, samt 
att till en början å ett mindre antal, förslagsvig sex, fyr- 
inrättningar skulle anställas såväl meteorologiska och hydro- 
logiska observationer, som iakttagelser rörande isförhållanden 
och fisket samt undersökningar af plankton. I enlighet med 
Societetens förslag har för detta ändamål ur allmänna me- 
del beviljats en summa af 3,980 mark årligen, att utgå under 
fem års tid. Ledningen af detta arbete och det insamlade 
materialets bearbetning har öfverlämnats åt meteorologiska 



376 

centralanstalten. De nya stationernas verksamhet vidtog 
den 1 jan. innevarande år. Redan i februari månad förlidet 
år hade anstalten vidtagit åtgärd om att befälhafvarena å 
våra vinterturbåtar skulle göra anteckningar om väderleks- 
och isförhållanden samt verkställa vattenteraperaturmätnin- 
gar, hvilka, jämte meteorologiska data från andra orter, 
skulle tjäna såsom material för uppgörande af prognoser 
öfver närmast förestående isförhållanden i Finska viken och 
Östersjön. 

I afseende å de fenologiska observationerna, hvilka 
fortfarande bearbetas af hr Kihhnan, är att nämna, att 
under året anteckningar för år 1899 inlämnats af 72 och 
för 1898 af 3 personer. 

Senaste höst emottog Societeten inbjudning från Kejs. 
ryska Vetenskapsakademin i S:t Petersburg att genom ut- 
sedda representanter deltaga i den meteorologiska kongress, 
hvilken i januari månad innevarande år egde rum i S:t Pe- 
tersburg och utsåg Societeten härtill hrr E. Neovius och 
E. Biese, hvilka äfven deltogo i kongressens förhandlingar. 

Likaså hade Societeten inbjudits att deltaga i den hög- 
tid, hvarmed Königl. Preussische Akademie der Wissen- 
schaften i Berlin den 19 och 20 mars innevarande år firade 
minnet af sin 200-åriga tillvara. A Societetens vägnar 
öfverlämnades härvid till Akademin en lyckönskningsadress 
af hrr M. 0-. Schyhergson och E. Hjelt. 

De lärda samfund i utlandet, med hvilka Societeten 
står i skriftbyte, hafva under året ökats med följande : 
Australian Association for the Advancement of Science i 
Sydney, Philosophical Society i Washington, Nordisha mu- 
seet i Stockholm, Naturforscherverein i Riga och Matema- 
tische und Naturwissenscliaftliche Gesellschaft in Wiir- 
tenherg. 

Vetenskaps-Societetens bibliotek, hvilket, jämte särskilda 
öfriga lärda samfunds boksamlingar, inrymmes i det nya 
husets bibliotekslokal, har under året vunnit en tillökning 
af omkring 550 band och vårdas numera af fil. mag. A. H. 
Bergholm, som af delegationen för de vetenskapliga säll- 



377 

skåpens hus utsetts till bibliotekarie och ekonora. Såsom 
ammanuens tjänstgör stud. A. Ihnonen. 

Till ledamöter i Arkeologiska kommissionen har Veten- 
skaps-Societeten för tre år framåt, räknadt från den 1 jan. 
innevarande år, återvalt hrr A. O. Freudenthal och M. O. 
Schyhergson. 

Inom meteorologiska utskottets sammansättning har 
ingen förändring egt rum. Medlemmar äro hrr Neovius, A. 
Do7iner och T. Homén, suppleanter hrr Lindelöf och 
Sitndell. 

Såsom revisorer för Societetens räkenskaper hafva 
äfven under innevarande år fungerat hrr Lemström och 
Sundeli. 

Enär Societetens ständige sekreterare hr Lindelöf an- 
hållit att under tiden för nu pågående landtdag vara be- 
friad från sekreteraregöromålen, har Societeten utsett under- 
tecknad att under nämda tid vara dess t. f. sekreterare. 

Ordföranden under året har varit hr Kihlman. Den 
senaste år utsedde viceordföranden hr Danielson har, på 
grund af försvagad syn, anhållit om befrielse från detta 
värf, hvarför Societeten vid sammanträde den 19 februari 
anställt nytt val af viceordförande, då därtill utsågs hr 
Oenetz, som nu kommer att intaga ordförandeplatsen i 
Societeten. 

EdD. Hjelt 



\ 



m. 



Katsaus suomen kielen käytäntöön vuosisadan 

lopussa. 

Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p. huhtik. 1900 

pitänyt 
Arvid Genetz. 

Arvoisat kuulijat! Kun muistamme etta tämän nyt 
loppuvan vuosisadan keskivaiheilla vielä pidettiin mahdolli- 
sena esivallan kiellolla estää suomen kielen käyttämistä paino- 
tuotteissa muilla kuin uskonnollisella ja taloudellisella alalla, 
saattaisi kyllä olla huvittavaa tarkastaa sitä kasvantoa, joka 
viidenkymmenen vuoden kuluessa on tapahtunul suomenkie- 
lisen kirjallisuuden tarhassa. En kuitenkaan tällä kertaa hae 
vastausta kysymykseen: kuinka laajalti teosmäärään, ai- 
neisiin ja lukijakuntaan nähden? vaan: millä tavalla, s. 
M). missa määrin säännöllisesti ja yhdenmukaisesti suomen 
kieltä nyt viljellään, ja mitä sen johdosta ehkä voimme kirja- 
kielemme vastaisesta kehityksestä päättää? 

Kielikritiikkiä ei ole enää moueen aikaan julkisuudessa 
harjoitettu niin johdonmukaisesti ja niin ankarasti kuin Ahl- 
qvist teki aikanaan. Eikä se enää ole niin tarpeellistakaan 
kuin silloin. Sillä nythän olemme yleensä jo päässeet sille 
kannalie etta kielenkäyttäjät övat teoriiasta jokseenkin yksi- 
mieliset, etta yliopistossa ja oppikouluissa, seminaareissa ja 
kansakouluissa, kirkoissa ja rippikouluissa käytetään samaa 
sivistynyttä puhekieltä, joka tietysti on hyvän kirjakielen 
edellytyksenä, ja etta tunnollisimmat kirjainkustantajat ei- 
vät päästä julkisuuteen teoksia, j oiden kielen hyvyydestä ei 
ole takeita. Kuitenkin on yhä vielä tapana, etta kirjateosten 
arvostelijat aikakauskirjoissa ja sanomalehdissä pitävät sil- 



379 

mällä kieltäkin eivätkä moittimatta jätä ainakaan suurimpia 
syntejä ja syntisiä. 

Mutta juuri aikakautinen kirjallisiius on, omaksi vahin- 
gokseen, jäänyt kielenarvostelua vaille, vaikka luonnollista 
on etta siinä, vielä enemmän kuin muissa kirjallisuuden la- 
jeissa, käytäntö helposti eroo teoriiasta, etupäässä sen kii- 
reen tähden, jolla kaikki työ on tehtävä. Eikä mahdollinen 
vahinko ole ainoastaan tämän kirjallisuuden; vaan on vaara 
pyörimässä etta kielivirheet, joita esim. jokapäiväisen sano- 
malehden jok'ainoassa numerossa tyrkytetään kymmeniin tu- 
hansiin lukijoihin, lopulta juurtuvat ja aikanaan synnyttävät 
uuden kielitavan, joka ei ole missään suhteessa vanhaa pa- 
rempi. Toiselta puolen on kyllä a priori luultavaa, etta 
tuommoinen vapaampi kielenkäytäntö voi tuoda kirjakieleen 
paljon hyvääkin uutta. 

Ölen siis tämäniltaista esitelmää varten käynyt, kieltä 
silmällä pitäen, läpi suuren joukon tänä vuonna ilmestyvien 
eri sanomalehtien ja aikakauskirjojen numeroita ynnä muu- 
tamia muita efemeerisiä julkaisuja, ja pyydän saada tässä 
esittää tulosteni pääkohdat. Lähteet, joista ölen materiaalini 
koonnut, pidän kyllä itse kiitoUisessa muistossa, mutta luu- 
len saavani anteeksi, jos en rasita esitystä niitä luettelemalla 
tal niihin viittaamalla. 

Aäniieopillisista seikoista puhuaksemme, on i:n käyttä- 
minen korottomassa asemassa diftongin jälkikomponenttina 
muutamissa kohdon vielä horjuva. Niinpä johdetuissa ad- 
jektiiveissa' tosin yleensä käytetään säännönmukaisesti /:tä, 
mutta hyvin usea kirjoittaja ei tahdo taikka ei muista erot- 
taa näitä adjektiiveja deminutiivisubstantiiveista, vaan kirjoit- 
taa raurteensa mukaan punanen, suolanen, Uejimen, yhtä- 
hyvin kuin poikanen, lintunen. Sama on sellaisten verbien 
laita kuin hacwoittaa, Tcirjoiitaa, joista moni jättää kirjoituk- 
sessa niinkuin puheessakin i:n pois. Vastaisuuden ratkaista- 
vaksi jääpi myös, voittaako Icuin vai lcun\ nykyään ainakin 
näyttää siltä etta erilaisen kirjoitustavan noudattaminen eri 



380 

merkitysten ilmaisemiseksi on liian mielivaltainen voidakseen 
ajan pitkään pysyä voiraassa ja vakaantua. 

Konsonanttien heikennyksen alalla on länsimurre pääs- 
syt lopuUisesti voitolle. Niinpä cl^ josta, niinkuin tiedämme, 
aikanaan kovasti oteltiin, on yleisesti käytännössä, ja semmoi- 
set itäsuomalaiset muodot kuin esim. eellimäinen ovät 
kirjakielessä perin harvinaisia. Kuitenkin näyttää j h:n hei- 
kennyksenä V.n ja r:n jäljestä monelta helposti jäävän pois, 
esim. Jculettaa, Jcylestä, hylätään, lehtiJcäret, Tceretty. 

Yhdistetyt iiominit jäävät hyvin useinyhteen kirjoitta- 
matta, esim. asioitsija palhliio, voitto varat, Icalnsto tili, 
raittius asia, parempi osainen, vähän puolisesti. Yksityisiä 
vääriä yhdistyksiä en huoli tässä mainita kuin pari, monesti 
tapaamaani: osaaottaja ja Tcaunopuhelias, joiden asemesta 
on sanottava ja kirjoitettava osanottaja, haunopuheinen. 

Nominien taivutuksesta mainittaakoon, etta -i<i-päät- 
teiset substantiivit övat taivutettavat niinkuin samanmuotoiset 
adjektiivitkin, esim. airuet, JcätJcyet, niinkuin oliuet, lyliyet, 
eikä airueet, Jcäthyeet. 

Komparatiivia superlatiivinkin merkityksessä näkee jos- 
kus käytettävän kirjakielessäkin länsimurteen mukaan, esim. 
aistikJcaammin pro aistiJcJcaimmin. Toiselta puolen tunkeutuu 
komparatiivin monikkomuodoissa useinkin i komparatiivin 
päätteen e de lie kin, joten syntyy superlatiivinkaltaisia ereh- 
dysmuotoja, seramoisia kuin useimpien, eduUisimmilta pro 
useampien, edullisemmilta. 

Yhdistettyjä verbejä, jotka alkujaan tuntuvat hyvin 
muukalaisilta, ilmestyy yhä uusia. Puhumattakaan siitä etta 
esim. telefooni on ehtimiseen ylösotettu — ja kuitenkin pai- 
kallaan — , etta harva se päivä loppuunmyöclään milloin 
mitäkin tavaroita, näkee tämmöisiäkin: myötävaiJcuttaa ; ra- 
hasto ylinousee sen ja sen summan niin ja niin paljolla; 
kivi on joko hienohaJcattu tai JcarJceahaJcattu. 

Verbien refleksiivimuotoja, semmoisia kuin pysytelläih- 
seni, tapaa enää harvoin kirjoituksissa, eikä sitä ole syytä 
paheksia, koska ne itäsuomalaisessa kansankielessäkin övat 
taivutukseltaan hyvin epäsäännöUisiä ja koska övat länsi- 



381 

suomalaisille outoja. Mutta ^^-päätteistenkin refleksiiviver- 
bien ja niiden johdannaisten käyttämisessä huomaa erehdyk- 
siä. Kirjoitetaaii esim. etta ostajat voivat tehdä tarjouinuk- 
sia, vaikka heidän pitäisi tehdä tarjouJcsia, s. o. tarjota hin- 
taa eikä itseään; samoin eras rahalaitos puhuu poishimuJc- 
sista, mutta tarkoiiidiSi poistamulcsia, poistoja. Ja päinvastoin 
puhutaan Pellervon päiviin ilmoittaneista, vaikka tahdotaan 
puhua ilmoittauneista. 

Passiivin imperatiivin monikolla komeilee monikin, vaik- 
kei koko muotoa löydy nykyisessä kielessä; esim. Jcirjoi- 
tuJcset, pallcTcavaatimukset, toclistuJcset lähetettäJcööt; muu- 
tetiahoot aamtilehdet iltalehcWksi. Oikeat muodot kuuluvat: 
lähetettäJcöön, muutettaJcoon. 

Hermafrodiiteiksi sanoisin tämmöisiä passiivin perfektin ja 
pluskvamperfektin valherauotoja: hedehnälajit övat hav aittu ; 
övat seuraavat huomattu ; varat övat pyyclettyMn; valta- 
Mrjat olivat tarJcastettu. Sillä puheena olevien temporien 
apuverbi on oleva yksikössä : on havaittu, huomattu, pyy- 
detty: oli tarhastetiu; mutta jos panee oUa verbin kopulaksi 
monikkoon, niin on predikaatintäytekin käytettävä monikossa : 
övat havaitut, olivat tarTcastetut tai tarkasteituina j. n. e. 

Oikeinkirjoitus- ja ääneopin sekä sanain synty- ja tai- 
vutusopin alalla emme siis saata nykyisen- kielenkäytän- 
nön nojalla odottaa tuntuvia muutoksia kirjakieleen. Siirty- 
käämme siis lauseopillisiin seikkoihin. 

Subjektiksi jätetään monesti ilmipanematta nomina- 
tiivi se viittaamaan substantiivin, joka on edelläkäyvän per- 
soonattoman lauseen objektina partitii vissa; esim. hiilisalpie- 

taria Jcäyietään ja vaikuttaa ; täta lajia vol vil- 

jellä — — , mutta vaatii ; sitä kutsutaan italialaiseksi 

ja on syntynyt mathan jälkeen. Nämät lauseet olisivat tie- 
tysti välttämättömästi täydennettävät se sanalla: se vaikut- 
taa, se vaatii, se on syntynyt. Kuitenkin on tämä virhe 
luultavasti ainoastaan huolimattoman kääntämistyön tuottama 
tai ruotsiksi ajattelemisen aiheuttama eikä liene syytä varoa 
sen pääsevän laveammalti käytäntöön. 



382 

Kielemme elämässä merkillinen ja laajalle vaikuttava on 
n. s. persoonattomien verbien persoonallisiksi muut- 
tuminen, joka osaksi on jo loppuun saatettu, osaksi paraikaa 
tapahtumassa, siten etta eri murteet övat tässä suhteessa eri 
kannalla, vanhemmalla tai uudemmalla, ja etta nämät eri 
kannat kuvastuvat kirjakielessäkin. Esim. saa on, niinkuin 
runokielestä, sukukielistä ja murteista tiedämme, myöskin in- 
transitiivinen verbi, joka merkitsee alkujaan: tulee; sitten: 
tulee tilaisuus, on mahdoUista, on lupa, joUoin persoona 
ilmoitetaan adessiivilla, allatiivilla tai datiivi-genetiivillä ja 
asiaa ilmoittava substantiivi on alkujaan subjektina itse, sit- 
temmin muuttunut subjektina olevan iufinitiivin objektiksi; 
esim. Mistäpä savunen saapi (Kal.); saigo miluä Jcoura on- 
nistuiko myydä viltti; ei soa siula viillä et saata leikata (Ven. 
Karj.); toiz^el ei soa ellendeä toinen ei voi ymmärtää (Aun.); 
ei miun soa sitä nostoa en voi sitä nostaa (Suom. Itä-Karj.); 
sitä ei sen saisi tehdä sitä ei sen olisi lupa tehdä. Viimei- 
sen esimerkin kaltaisia lauseita näkee silloin tällöin sanoma- 
lehdissä käytettävän Etelä-Pohjanmaan kansankielen vaiku- 
tuksesta, mutta muuten on tämä såna jo sekä puhe- etta 
kirjakielessä täydellisestipersoonallisena: sitä ei se saisi tehdä. 

Täytyy såna merkitsee epäilemättä alkujaan niinkuin 
vieläkin itäsuomessa: täyttyy; sitten: tulee påkosta, tulee 
pakko, on pakko. Alkuperäinen lauserakennus on siis se, 
joka vieläkin on kirjakielessä yleinen: minun täytyy tehdä 
se (= minuUe tulee påkosta tehtäväksi se). Mutta tämän 
lausetavan kanssa taistelee paraikaa hyvinkin yleisesti sem- 
moinen välitysaste, joka muuten on pysynyt persoonattoman 
lauseen muodossa, paitsi etta asia ilmoitetaan ^-päätteisellä 
objektinsijalla: minun täytyy tehdä sen. Ja toisin paikoin 
on kansankieli päässyt niinkin pitkälle, etta tämä verbi tai- 
puu eri persoonissa ja vaatii nominatiivi-subjektia: mina täy- 
dyn tehdä sen. Kirjakielessäkin tapaa joskus lauseita, joissa 
täytyy sanalla on nominatiivi-subjekti, esim. eroitus fäytyi 
siis piillä jossain muussa Icuin struTctuurissa. 

Tarvitsee merkitsee Venäjän Karjalassa: on tarpeen, 
eikä niinkuin suomessa: on tarpeessa; esim. se tarviccov 



383 

icelläni se on tarpeen itselleni, sen tarpeessa ölen itse, sitä 
tarvitsen itse. Infinitiivin kanssa onkin ,,persoonaton" käy- 
täntötapa suomenkielessä yleinen : minun tarvitsee tehclä se, 
läntisissä murteissa myös : minun tarvitsee tehclä sen; mutta 
itäsuomalaiset kirjailijat, parhaatkin (Oksanen, Aho) kirjoit- 
tavat murteensa mukaan: mina tarvitsen tehdä sen. 

Intransitiivinen j^Httä on merkitykseltään likeistä sukua 
edellisen kanssa; esim. mitci siulle pitää mitä sinulle on 
tarpeen, mitä tarvitset tai tahdot (Suom. Karj.) ; miula musta 
hehone pidäv (Ven. Karj.). Infinitiivinkin tullessa lisää on siis 
tarpeellinen asia, ollen oikeastaan subjektina, luonnollisesti 
ilmoitettava subjektin sijalla: talossa pitää olla Jcaivo (== kaivo 
on tarpeellinen olemaan talossa) ; näyttelyesinettä pitää seu- 
rata ilmoitusseteU : minun intää tehdä se (= se on minuUe 
tarpeen. tehdäkseni). Mutta viimeisen laatuisissa lauseissa, 
joissa, genetii vi -datii villa, ilmoitetaan myöskin se (persoona), 
jonka on tarve, velvollisuus tai pakko tehdä jotakin, muut- 
tuu tämä loogilliseksi subjektiksi ja tarpeellinen asia samalla 
loogilliseksi objektiksi; ja tästä on seurauksena etta jälkim- 
mäinen jo hyvin yleisesti läntisissä murteissa ja niiden mu- 
kaan osaksi kirjakielessäkin saa varsinaisen objektin muo- 
donkin : minun pitää tehdä sen. Pitemmälle ei tämä liike 
ole tietääkseni vielä ehtinyt missään suomen kansankielen 
alalla, vaikka se virossa on jo loppuun suoritettu, niin etta 
loogillinen subjekti ilmoitetaan nominatiivilla ja predikaatti 
taipuu sen mukaan: mis ma x>ean tegema, sa peaä tulema 
j. n. e. Niin kauvan kuin ei suomessa sanota ja kirjoiteta: 
mi7iä pidän tehdä sen, täytyy meidän siis pitää ennenaikai- 
sina semmoisia nykyisessä kirjakielessä useinkin tavattavia 
lauseita kuin : 07i JohtoJcunta hatsonut pitävänsä ottaa esille 
hysymyJcseii; arvelevat Pankhivaltuusyniehet pitävänsä — 
— jättää puheenalaisen asian y- ni. 

O bjektin säännöistä tavallisin poikkeus,johon vastikään 
ölen useaan kertaan viitannut, on se, etta persoonattomissa 
lauseissa (subjektina tai subjektin määräyksenä olevan) in- 
finitiivin kokonais-objektina käytetään yksikön akkusatiivin 
92-päätteistä muotoa päätteettömän asemesta; esim, tämän 



384 

asian pitäisi vaariin ottaa; tirehtööri Perrinin onnistui 
torjua isTcun; höörien sopii mielestäni ottaa sen omalcseen: 

tahalaudan sopii jättää; tässä usJcossa tuli heidän 

löytää turvapaiJcan; hanen tulee mitata liistojen suu- 

ruuden ja määrätä välimatJcan ; valtioiden tulee — — — 
tehdci JcesJcenään ajottaisen liiton; tidee laivan suorittaa 

— — — .jhaudtaJcsan" ; hinnan tidee — Jcorvata — ]coro7i 

ja JcuoletuJcsen ; hanen täytyy pantata loisen; täy- 

tyy vaivaishoitohallituJcsen — asettaa — • — ■ miehen isäntä- 
valtansa alaiseJcsi; sen häpiän täytynee vakijuomien Jcär- 

siä; myöhemmin täytyy valtion siitä suorittaa 

nelinlcertaisenlcin hinnan; Tcöyhien täytyy — — hanhJcia 
herjäten joJcapäiväisen leipänsä; jälMmaailman asia on — 

— antaa JcummalleJcin — tunnustiiTcsen ; heillä ei ole ollut 
muuta neuvoa, Jcuin jättää osan pelloistaan Tcarjan laitu- 
miJcsi; napipulan on paras jättää pois; Jcomiiealla on toi- 

mena ehdoitaa sen saajaJcsi etevimmän; voidaan — 

midtauhsen hatsoa — • vaihuttavaTcsi. 

Enemmän satunnaisilta kompastuksilta tuntuvat sitä 
vastoin ne tapaukset, jolloin yksiköllinen kokonaisobjekti 
on päätteettömässä akkusatiivissa, vaikka lauserakennus vaa- 
tisi päätteellistä muotoa; semmoisia övat: valiohunta ehdot- 
taa — ■ — etta Säädyt tahtoisivat jättää Panlckivalt:mdle 

toimelxsi tehdä ehdotus ; jätti JohtoJcunta 

Ndle toimelcsi — — laatia luonnos; enemmistö päätti — 

— — hanMia ensi valtiopäiville esitys asiasta; hyva tahto 
voisi — — säilyttää oiheutemme itse ratJcaista asia; O. A. 

S. oli — — pyytänyt lupaa saada perustaa Jcir- 

japaino; tämän salaisuuden he nyt tahtoivai myydä tai 
perustaa osalceyhtiö ; eras maanmittari ryhtyi ohjaamaan 
jouJcJcoa tilattomia — — haJcemaan laina; päättivät 

— — valtuusmiehet — — rakennettavaksi miedisairaala. 

— Persoonattomasti käytetyn aktiivisen yks. o p:n muodon 
aiheuttamia erehdyksiä, jommoista suupuheessakin useinkuu- 
lee, övat esim. ei voi ajatellakaan muuta — Tcuin — ha- 
joiitaminen; heidän luulisi — — ttintevan — ■ — ihmisten 
luonne ja erllainen Tcehitys. 



385 

Kokonaisobjektin käyttämistä kielteisissä lauseissa on 
yleensä pidetty törkeänä virheenä, eikä varmaankaan min- 
kään seiidun kaiisankieli anna tukea esim. seiiraavanlaiselle 
lauserakennukselle: el — ole pidettävä Mirettä ottaa suo- 
jauspeiUeet pois; enJcä sentähden saa laiminlyödä sen Tcäyt- 
tämisen; Milner jidistaa, etta Englannin haUitus ei tum- 
mista pätevihsi asiaJcirjaf; haUitus ei ehdottomasti tuomin- 
nut sananvap anden rajoittamisen ; hatson sopivalcsi, etta 

MrMoherra Kalinen, — , ei enää valittaisi (pass.); 

Etlcö voisi tehdä työn tuisessa järjestyJcsessä ? — Muodoltaan 
kieltävissä, mutta merkitykseltään myöntävissä lauseissa, var- 
sinkin kysymyksissä, joihin odotetaan myöntävää vastausta, 
011 kuitenkin kokonaisobjekti kansankielen mukainen ja nä- 
kyy pyrkivän yhä laajempaan käytäntöön, esim. eiJcö sillä 
vielakin olle voimaa JciiJcistamaan — — epäilijät? Eihös 
meJcin pideiä hohous? (Molemmat nämät esimm. Torpan po- 

jan kirjeistä). EiM — seiirojen olisi yhieisesti teh- 

tävä alJcu? Eihö maanv.seuran olisi otettava tämä asia 

tehtäväkseen? Eihö olisi syytä — perustaa hoeasema? 

Eihöhän olisi syytä — — järjestää tämä työ niin? Eihö 

olisi syytä asettaa mallasjuomat noudetfavahsi? Eihö 

olisi syytä tehdä — — esitys? On ollut piiheena, eihö 
ohjcsääntöön olisi otettava määräys siitä. Harvinaisempia 
ja myöskin epäilyttävämpiä övat tällaiset esimerkit: hova 
puute p alt ottaa talonpojat myymään ei ainoastaan harjansa, 
vaan myöshin huonehalunsa; — — joha ei ainoastaan 
huivaa hyyneleensä nenäliinalla, vaan myöshin Men; — 
— — myöntämällä heille ei ainoastaan virhavapauden, 
vaan myöshin tarpeellisen rahamäärän ; — jollei semmoi- 
nen aiha — — riittäisi saamaan hoho yrityhsen ainaisecn 
häviöön. Ja kaksinkertaisesti on lauseopin sääntöjä rikottu 
tällaisessa lauseessa: Ei ole ensinhään varmaa, ettei eng- 
lantilaisten — — täytyisi myöntää molemmille iasavalloille 
itsenäisyyden. 

Muutenkin tapaa kyllä kokonaisobjektia osaobjektin ase- 
mesta käytettynä, mutta esimerkit övat jokseenkin hajanaisia 
ja nähtävästi vain yksityisten kirjoittajain epäsuomalaiseen 

25 



386 

kieliaistiin perustuvia; esim. sTiorpioneilla ne Jcuritettiin ; 
hoettivat hänet edistylcsen vihaajaksi leimata; voidaan odot- 
taa yhä Usääntyvä ^^uutavarain kysyntä; ei voi ajatella- 
haan muuta — Tcuin — hajoittaminen (kaksinkert. virhe). 
£ilippus seurasi Jeesulcsen antaman hehoituJcsen ; JeesuJc- 
sella oli tässä vishin Jcädessään ja hän xnihdisti riihensä: 
tässä tarJcoitulcsessa alkoi hän pestä opeUislastensa jalat. 
— Sam a on laita päinvastaistenkin esimerkkien: osaobjektin 
käyttämiseen kokonaisobjektin asemesta en ole voinut huo- 
mata muuta syytä kuin kirjoittajain epävarmuuden, eikä niitä 
minulla olekaan muistoonpantuna kuin parilta kirjoittajalta, 
vaikka kummaltakin useampia: voisi jättää mennyttä aikaa 
siJcseen; sen luontoa on oihein määrätty; ottaJcaamme en- 
sin huomioon tuota syytöstä; enemmistöä on — horrosti- 

lasta herätetty ; Pietarin teistä olemme — lausuneet 

ajatustamme; Taivaitten valtahuntaa oli Messias perustava ; 

hmnustaen soUdariteettiaan ; onko lupa peJastaa sie- 

hia vaiko tappaa sitä; jättäkäät heitä. Viimeiseksi mainittu 
esimerkki on kuitenkin raurteellisesti oikea jäännös vanhem- 
masta raamatun käännöksestä ja yleensä vanhasta kirjakie- 
lestä, jossa imperatiivin 1 ja 2 persoonan objektina oleva per- 
soonallinen pronomini on säännöllisesti partitiivissa : „päästä 
meitä pahasta". 

Muita määräyksiä, joita silloin tällöin käytetään objektin 
asemesta övat: 

Genetivus dativus, tavallisesti pyytämistä ilmoittavien 
verbien kanssa; esim. pyydämme K. sanomain — tämän 
selityksemme painattamaan; pyysi meidän astumaan; pyy- 
dämme Teidän — ottamaan lehteenne seuraavaa; — 
päätettiin kehoittaa paikallisyhdistysten rahaapua pim- 
haamaan; Nya Pressen kehoittaa hallituksen jättämään 
anomuksen silleen; — se estää varslen mustum.asta. Esi- 
merkkejä, joissa olisi samanlainen konstruktsioni kieltää ver- 
bin yhteydessä, ei minulla nyt ole esitettävänä, mutta muis- 
telen nähneeni semmoisiakin. Tämän käytännön selittäisin 
syntyneeksi niiden lauseiden mallin mukaan, joissa on käs- 
keä verbi genetiivi-datiivin kanssa; mutta on huomattava 



387 

etta JcäsÅ-eä verbin objektina on silloin I infinitiivi, jota vas- 
toin III inf:n illatiivi ei saata olla objektina. Jos puheena 
oleva käytäntö perustuukin paikalliseen kansankieleen, niin 
emme siis saata sitä mitenkään hyväksyä. 

Genetivus objectivus passiivin II:sen partisipin parti- 
tiivin määräyksenä. Vastoin lauseopin sääntöä, jonka mu- 
kaan esim. vihollisten voitettua merkitsee ainoastaan: kun 
viholliset olivat voittcmeet, eikä: Jc. v. oli voitettn, käyttävät 
parhaatkin itäsuomalaiset kirjailijat tässä yhteydessä gene- 
tiiviä ilmoittamaan rayös objektia eikä yksistään subjektia; 
esim. sen tehtyä, päivälUsen syötyä j. n. e. Samallaisia lau- 
seita övat: Valtio Jconttor in poismuutettua; västa Jatstan- 
nuslasJcujen saatua — — päätettänee mihin Polaris .vie- 
dään korjattavalcsi; erihoismuistutusten tehtyä; sen (nim. 
kahvin) juotua riensin heti takaisin; jos hän ei työn suo- 
ritettna — — Miole paikalle. Koska partisipi on tässä sub- 
stantiivina, niin etta Q^im. juotua merkitsee: juomisenjälkeen, 
on teoreettisesti sen määräyksenä yhtä hyvin puolustetta- 
vissa objektiivinen genetiivi kuin subjektiivinen, eikä sitä 
siis käytännössäkään tarvinne välttää, milloin ei epäselvyyttä 
synny. 

Atribuiittiopissa huomaamme sen menettelyn voit- 
tavan yhä eneaimän alaa, etta yleisnimi on samaa esinettä 
tarkoittavan erisnimen edellä ja etta ainoastaan jompikumpi 
taipuu, vastoin tähänastisia lauseopinsääntöjä, esim. kruu- 
nunnimismies Tapperille^ maanviljclijä Kuosmaselta, va- 
kuutusosakeyhtiö Kalevan, jommoiset lauseet övat aivan 
yleisiäja epäilemättä byväksyttäviä, vaikka edelläkäyvät yleis- 
nimet övat yhdistettyjä sanoja ja siis eivät saisi jäädä tai- 
pumatta. Sitä vastoin tuntiivat melkein aina ne lauselmat, 
joissa attribuuttiyhteyden edellinen jäsen taipuu ja jälkim- 
mäinen pysyy taipumatta, epäsuomalaisilta; esim. Veljekset 
Friis'ein konepaja (pitäisi olla Friis veljesten) ; jäsenet yh- 
distyksessä Lahor (p. o. L. y:ssä), höyrylaivoilla Arcturus 
tahi Polaris (p. o. h. Adla t. P:lla) ; aikakauskirjaa „Ate- 

neum" varten (p. o. aik:aa A:mia v.) ; samoin: saapi 

ne vapaasti luoksensa lähetetyksi hintaan 22 markkaa. 



388 

Vastustamattomasti munttuu kielemme muiden uiidem- 
pien kielten miikaiseksi siinäkin, etta yhä yleisemmin käy- 
tetään substantiivin määräyksenä toisen substantiivin eri 
paikallisiiudensijoja adjektiiviattribuutin tai relatiivilauseen 
asemesta. Aivan yleisiä övat adessiivi ja inessiivi merkityk- 
sessä: missa oleva; esim. tähdet taivaalla; JcuJcat Jceclolla; 
ladat vedesssä y. m. Mutta sitä paitsi: 

Adessiivi on hy vin yleinen ilmoittamassa millä va- 
rustet tu jokin on; esim. pää musta valhealla Ui^)lallä Jcul- 
milla; mijydääii — — piironki marmorilevyllä, seinäjjeili 
hullatulla raamilla; höyrylxone on myöslcin häyttänyt myl- 
lyä yhdellä Mviparilla; vaihtoi — — laJchi ylöspäin Män- 
netyillä laidoilla; perheiltama haushalla ohjelmalla; piJca- 
ajtiiin rosJca humvpyörillä myytävänä; tulisi vailitohontio- 
rille 'kolmella vaihtohassalla uusi valoisa tilava huoneusto; 
voitaisiin — — häyttää lisänä ekspJiuoneelle — — 12 si- 
jalla. — Jos tämmöisiä lauseita koettaakin usea huolellinen 
kirjoittaja vielä välttää, niin ne tuskin kuitenkaan övat ajan 
pitkään vältettävissä, eikä niitä kumminkaan ole syytä kor- 
vata komitatiivi-määräyksillä, koska suffiksia ei silloin sovi 
jättää pois, ja se antaa semmoisen käsityksen etta määräys 
luonnostaan on asiaan kauluva; esim. honsertteja yJcsinomai- 

sestl suomalaisine scwellylsineen lumtaisiin toimeen ; 

Teans an7iäytelmä lauluineen; laulunäytehnä hansan- 

lauluineen. 

Inessiivi tavataan, jotenkin tarpeettomasti, seuraavan- 
laisissa lauseissa : jäsenet — — yhdistyhsessä Lahor ; osaJc- 
Jcaat UudenhaarUpyyn OsaTcepanMssa Jcutsutaan (p. o. 
Lahor ylulistylcsen jäsenet, U. O.panlcin osahJcaat) ; laulu- 
näytelmä l.ssä nciytöJcsessä ; Jcansannäytelmä 4 riäytöJcsessä 
(p. o. yJcsi-, nelinäytöJcsinen) ; — tämän muutolvsen mieli- 
piteissä on — saanui aiJcaan se suuri tuthimus (p. o. muut. 
mieliplteiliin t. mielipiteiden muut.). 

Allatiivia käytetään sekä attribuuttina etta adverbiaali- 
nakin epäsuomalaisesti muiden sijojen asemesta; esim. lop- 
puunmyönti herrain vaatetustarpeille ; nousevilla hinnoilla 
varsinlcin puutavaroille; ohliyatsiooneja ulhomaan rahalle; 



389 

Agros — — pääasiamies seuraaviUe — — tehtaille (p. o. 
genet.); — x)ankTci yyiahsaa korJcoa ialletuksille (genet. t. 
elat.); hinnan suunta shand. hylkiläshille, Jciinteä (genet. 
t. elat.); luntoihin, jotJca honha- ja JctmsilanJcuille övat — 
— JcorJceaimnaUa (elat.) .■ — irtolaisväestöyi hiimiittämistä 
maanvlljelyJcselle (illat); hoho vuoieen verraten oli Jcuole- 
vaisuus 17,2 Imikeä 1,000 asiihJcaalle (abl.). 

Elatiivi tuntuu joskus kovin kömpelöltä; esim. harras- 

tiis tilattomayi väestön auttamisesta ; hallitus aiJcoo 

esittää mahdoUomimden — — riippnmattomuuden myön- 
tämisestä tasavalloille ; joha seiJcha on sitäMn suurem- 
masta merkityJcsestä. 

Illatiivi ja I inf:n translatiivi syy sanan attribuuttina 
on sanomalehtikielessä hyvin yleistä muukalaisuuden ajatte- 
lematonta matkimista; esim. syyt iulen irtipääsemiseen övat 
vielä tuntemattomat ; yleisö tuomitkoon syistä siilien; syy 
iloita (parempi olisi: irtipääsemisen syyt, sen syistä, iloit- 
semisen syy). 

Suomalais-ugrilaisten kielten yhteisiä, alkuperäisiä tun- 
nusmerkkejä on se, etta kardinaalisen lukusanan kanssa 
attribuuttiyhteydessä oleva substantiivi ja tämraöisen yh- 
teyden predikaattina oleva verbi on käytettävä yksikkö-lu- 
vussa. Tästä yleisestä säännöstä on kuitenkin lauseopis- 
samraekin tunnustettuja poikkeuksia, ja näyttää siltä, kuin 
käytäntö, mitä predikaattiin tulee, pyrkisi tästä laista koko- 
naan vapaaksi; esim. yrityJcsen övat alhuunpanneet 7 talon- 
omistajaa: holme — — latojaa saavat hefi paikan; — 2 
jalJänetyönteJdjää saavat työtä; JcaJcsi 7iuorta piihiijaa he- 
rättivät huomiota. 

Tuhat sanaa eivät kaikki osaa käyttää oikein nominien 
kanssa yhdessä; esim. Ken tuhat voimilla Icäyt turvetta 
Icääntämähän; tuhatjärvien maassa; johunen tnhat hajj- 
pale — — — saarnipiiida. 

Muitakin poikkeuksia lukujen ja laskusanojen säännöl- 
lisestä syntaksista ölen kyllä hiiomannut, mutta ne övat 
enemmän hajanaisia. 



390 

Vastoin suomen kielen luonnetta pannaan varsinkin il- 
moituksissa, miitta muutenkin komparatiivi ilrnoittamaan eltä 
ominaisuus on jollakin jotenkin suuressa määrässä; esim. 

mies oli sammt pienemmän veitsenhaavan rlntaansa ; 

pienemmän määrän (= vähäisen m.); myyUivänä piGnempi 
puusepän liiJce ; suurempi jouJcJco hauniita huonelcaluhan- 
Tcaita; vanhempi — — palvelijatar — — saa paihmi. 

Huolimatta siitä etta koroton yhsi såna on kansankie- 
lessä yleisesti käytettävänä epämääräisenä artikkelina, on 
sitä kirjakielessä yleensä vältetty ja korvattu eras ja miman 
sanoilla; ilmoituksissa sitä kuitenkin tapaa ehtimiseen, esim. 
yhsi 18 vuoden vanha poika; yhsi tyttö lialuaa palvelusta ; 
yTcsi poika — — otetaan oppiin; yksi köyJiä tyttö haluaisi 
antaa lapsensa kasvatiksi; yksi paketfi kirjoja on jätetty 

ajurin rekeen; yksi tyttö hahiaisi paihkaa. Ja myön- 

tää täytyy etta tämmöinen lausetapa on parempi kuin esim, 
seuraava: Helvetinkone löydettiin eilen näyttelykomissaa- 
rion asunnon edustalla, josta saa sen väärän luulon etta 
se kone, joka löydettiin, oli tunnettu, määrätty. 

Kirjakielessä on, niinkuin tiedämme, pidetty sääntönä 
eltä sanaan, jonka määräyksenä on possessiivipronominin 
genetiivi, liitetään vastaava suffiksi, paitsi milloin moni- 
kolliset meidän, teidän, heidän genetiivit ilmoittavat per- 
hettä tai asuntopaikkaa. Idänpuoliset murteet ja nii- 
den mukaan useat hyvätkin itäsuomalaiset kirjailijat (Santeri 
Ingman, Kasimir Leino y. m.) jättävät kuitenkin suffiksit täl- 
löin usein pois — ja tarpeettomiahan ne silloin ovatkin. Ei 
so vi siis kummastella, etta nyt tarkastettavana olleessa kir- 
jallisuudessa on paljo seuraavanlaisia esimerkkejä: moni hä- 
llen seuraajista ; hanen kehityksessä ; hånen vilpitöntä har- 
rastusta; hänenkin mielestä; on — käännyttävä hanen iiuo- 
leen; hanen jälkeen; hanen K. MajesteetiUa; hanen läh- 
dettyä; hanen esittämät polttoaineet ; meidänkin etujen mu- 
haista; heidän kauniimpi puku ; heidän varoista; heidän 
saatavista; heidän irroittaessa hiekkaa. 

Toiselta puolen on usein vastoin sääntöä jätetty pois 
3 persoonan pronominin genetiivi, tosin huoliraattoman kan- 



391 

sankielen mukaan, mutta haitaksi selvyydelle, silloin kun ei 
suffiksi tarkoita verbin persoonaa, lauseen subjektia. Jos 
hyväksyaimekin esim. seuraavan kansanomaisen lauseen: 
miehensä Enson tehtaaUe vcti, mitä midja haloiJcsi teJci, 
niin övat seuraavat lauseet hyljättävät: mutta mielestänsä 
ascssori T:n numerot puolustavat valioJcunnan mietintöä; 
hanen silmistään vierivät — vesikarpalot ajafellessaan täiä; 
tuUuaan taJcaisin Sylvian talolle oli ovi aiilä; (numerot ei- 
vät omasta mielestään puolustaneet mietintöä, vaan puhajan 
mielestä; vesikarpalot eivät ajatelleet, vaan hän; ovi ei tul- 
lut takaisin Sylvian talolle, vaan hän). 

Verbin muotoj en käyttämisessä övat seuraavat sei- 
kat ehkä huomattavimmat: 

Il inf:n instruktiivi attribuuttina partisipin tai relatiivi- 
lauseen asemesta on hyvinkin yleinen, mutta hyljättävä, 
koska instruktiivi ilmoittaa tapaa ja siis on käytettävä ver- 
bin määräyksenä, adverbiaalina; esim. Sävelistö — — 

sisäUäen säveleet (p. o. sisältävci) ; Jculmatalo — , 

tuottaen hyvän leoron — , on — — myytävänä (p. o. 
tuottava); myönnytys on annettu yJcsityisen rautatien 
ralcentamiseen K:n tehtaalta — — Karjan — Helsinyin 
rautatielle, yhfyen siihen Espoon lahden luona. (Huom. 
myönnytys ei yhdy; mutta jos yhtyen sanan jälkeen lisäämme 
esim. ensimnainittu sanan, niin lauseessa tuskin enää on 
mitään moitittavaa, sillä semmoinen nominativus absolutus 
on teoreettisestikin puolustettavissa). Samallaisia lauseita 

övat esim. valtuusmiehet övat — — anoneei saada 

valtioavun — — tehden tämä summa 25 prosenttia ; mat- 
Jcaraha — j9i'Mä julistettaman — haettavaJcsi, ollen saaja 

velvollinen; pa^ilcTcivaltuusmiehet Jcatsovat ■ muutok- 

set tarJcoituJcsenmuTcaisiksi, ollen ne varsin omiansa edis- 
tmnään — . 

Partisipina käytetyn III inf:n jälkeinen suffiksi tahtoo 
usein jäädä kokonaan pois tai siirtyä seuraavaan substantii- 
viin; esim. etta ylihaUitus — — aniamassa JcimlutuJcsessa 
on julaissnt Jcehoituhsen ; ja övat nämät antamassa lausun- 
nossaan pnoltaneet — . Pelkkää huolimaltomuutta! 



392 

Enemmän tai vähemmän törkeitä virheitä tehdään siinä 
etta I inf. vaihdetaan III:nteen; esim. macmviljelylcsen on 

onnistunut hohottamaan tuotantoa; valmistaisivat ti- 

laisuutta oUamaan osaa tähän Icohoulcseen (p. o. kohottaa, 
ottaa), taikka etta päin vastoin I:stä käytetään III:n sijasta; 

esim. on totutiu järjestää; övat pyytäneet presidentti 

Mac Kinleytä ryhtyä välitykseen: Jcieltää halaveden oniis- 

tajan vuoJcrata Jcalavettä (p. o. järjesiämään, ryhty- 

mään, vuoJcraamasta) . 

Partikkeliopista otan puheeksi seuraavat asiat: 

Uusi, noininatiivin kanssa käytettävä prepositsioni on 
ranskalainen ä; e?>\m. pääsylippuja ä 3 mh.; 8 ä 9 huoneiia. 

Samalla lailla, nominatiivin kanssa ja prepositsionina 
on, varsinkin laskuissa, ruvettu käyttämään kautta sanaa, 
esim, K. V. Sillfors — Icautta H. Santala. Jos tämmöi- 
sissä tapauksissa käytettäisiin kautta sanan asemesta välit- 
täjänä sanaa, niin päästäisiin tekemästä ilmeistä väkivaltaa 
suomenkielelle ja välittäjän nimi saisi jäädä taivuttamatta. 

Eri julkaisuissa ölen tavannut sitä mulcaan, sitä mu- 
haan huin. En tiedä, onko tämä todellista murretta, vai 
onko se väärä kirjoitustapa; sen mulcaan idi sitä mukaa on 
tähän asti kirjakielessä käytetty. 

Eikö, pistettynä huudahduslauseeseen, jossa on jo toi- 
nenkin kysymyssana, kummittelee yhä vieläsiellä täällä; esim. 
miten paljon harmia — — eiM voitaisi välttää; jos muu 
Stiomi on Icärsinyt — , niin kuinka jjaljon enemmän eikö 
Karjala; kimika onneton eikö hän nyt ole! 

Disjunktiivista eli konjunktsionia käytetään paljon tai sa- 
nan asemesta, s. o. semmoisten sanojen välissä jotka eivät il- 
moita samoja eikä samanlaisia käsitteitä; esim. liika syvään eli 
liika matalaan: lahoa ])uula eli muuta; maalla eli kaupun- 
gissa; toukok. l:stä eli 15:stä 2):stä; kotona eli koulussa; 
ylikassöörille eli hanen apidaiselleen ; yhdelle eli kahdelle 
virkamiehelle. Päinvastainen käytäntö on harvinainen, esim. 
c9?;?/: 80,000: — tai ii, 3 2 7o- 

Disjunktiivisissa kysymyslauseissa tåas tahtoo tai, tahi 
usein anastaa paikan vai sanalta; esim. ovatko ne kylvettä- 



393 

vät aihaiseen tai myöhäiseen la,vaan tai Jcylmään maahan; 

— — ovatJco he annetut Jcalojen syötiksi Välimeressä tahi 
Punasessa meressä tai ehMpä jätetyt Yemenin beduiini^ 
jouhoille. 

Vaan (= ruots. utan, saks. sondern) tavataan usein 
vastoin kirjakielen sääntöä edustamassa sanaa mutta (= r. 
men, s. aber). 

Sanojenjärjestyksessä noudaletaan hyvin ylei- 
seen aivan orjallisesti muukalaista mallia, siinä etta subjekti, 
vaikka se onkin tunnettu ja määrätty, nakataan predikaatin 
verbin jälkeen päälauseessa joka alkaa joUakin verbin mää- 
räyksellä, esim. missa tarhoituksessa loi Jumala ihmisei? 
Sisältä turmeltui teaatteri JcoJconaan. Mikä ölen mina? 

Sama takaperoinen järjestys näyttää voittavan alaa sekä 
hypoteettisissa sivulauseissa, esim. juuri Jcuin olisi se Jcuiva 
(p. o. j. h. jos se olisi Te.); näyttää siltä Jcuin olisi — val- 

tiolainan — pitänyt tuoda valutoja, etta myöskin 

päälauseissa pelkän konjunktsionin jäljessä, esim. väkeä oli 

runsaasti, ja seurasi se tarkJcaavaisena ohjelman 

suoritusta; puu on — koivua — — , ja tekee soittokone — 

— miellyttävän vaikutuksen ; tuloja oli — 115 mk.,ja övat 
ne lähetetyt U. S:n toimitukselle ; yhtiö sijaitsee Helsingissä, 
ja on sen kantapääoma 16,000 mk.; ja on toiminimi B. 
W. & Komp. toimittanut — ; ja on Pankki saanut; 

— — , mutta voi se; — — mutta pääsee hän; mutta on 
valiokunta katsonut; voin vienti on kyllä vähentynyt, mutta 
näyttää tämä johtuneen — — ; vaan on V:kunta pitänyt; 

— — vaan ovai ne. 

Tarkastuksemme on siis osottanut, etta ainakin lause- 
opin alalla vallitsee puheena-olevassa kirjallisuuden lajissa jo- 
tenkin suuri kirjavuus. Tämän johdosta ehkä monikin huu- 
dahtaa: Eikö suomen kirjakieli ole vielä sen pitemmälle pääs- 
syt! Eikö esim. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura voi kirjai- 
lijoille määrätä: näin on suomen kieltä kirjoitettava, eikä mil- 
lään muulla tavalla? — Niille, joilla on tämmöisiä akateemi- 
sia taipumuksia, on hyva mieleen johdattaa Juhani Ahon 
klassillinen vastaus erään arvostelijan muistutukseen etta hän, 



394 

Aho, käytti outoja sanoja, joita ei ollut muka edes Lönnro- 
tin Sanakirjassa: „Jos ei ole Lönnrotissa, niin pantakoon 
Lönnrotiin!" ToisiD sanoin: jos ne poikkeukset kieliopin 
säännöistä, joista edellisessä on huomautettu ja jolka onneksi 
eivät oUeenkaan haittaa kielen tärkeintä orainaisuutta, sen 
yleistajuisuutta, vaan päin vastoin osaksi edustavat loogilli- 
sempaa kantaa, jos ne eivät ota hävitäkseen kielestä, niin 
ei auta lopulta muu kuin tunnustaa niille kieliopissakin sija. 



MtäL,WHOI Librarv - Serials 




5 WHSE 04359